Vägen till Tinker Tailor Soldier Spy

1963 gav John Le Carré ut sin tredje roman Spionen Som Kom In Från Kylan. Två år senare kom den nu klassiska filmatiseringen med Richard Burton i huvudrollen som agenten Alec Leamas som låter sig köpas av Östtyskarna. Samma år föddes Tomas Alfredson. Le Carré anses vara spionthrillerns mästare och jobbade för MI5 och MI6 innan han blev författare. Att han debuterade samma år som Berlinmuren restes är en slump som ser ut som en tanke.

Om Ian Fleming med James Bond skildrade agentlivet som en enda lång gräddtårta med biljakter och lättklädda damer har Le Carré skildrat spionens grå vardagsliv som få andra. Få vardagar är heller så grå som den engelska och få grå engelska vardagar skildras lika grått som av Le Carré, men på ett intressant sätt. Le Carrés storhet som författare har alltid varit koncentrationen i de enskilda scenerna. Karaktärernas små egenheter, stämningen och de nyanserna i dialogen. De små pauserna och de där blickarna som kan rädda eller sänka en dag, men som ofta försvinner i litteraturen.

Kanske ska Le Carré därför allra helst avnjutas på originalspråk. Däremot är det inte alltid så enkelt att hänga med i helheten. Men kanske är det medvetet. Karaktärerna i hans böcker famlar ofta efter en logisk helhet med hjälp av otydliga pusselbitar. Och man vet aldrig vilken bit det är som blir nyckeln till pusslet. Som läsare är man lika förvirrad som karaktärerna.

Trots detta - och trots avsaknaden av action - har Le Carrés böcker filmats flitigt. Ungefär hälften av hans romaner har blivit film eller tv-serier. Under de senaste tio åren har vi kunnat se Skräddaren I Panama med Pierce Brosnan och Geoffrey Rush samt The Constant Gardener med Ralph Fiennes och Rachel Weisz i stora roller. De här böckerna både skrevs och utspelar sig efter kalla krigets slut och Le Carrés politiska spel har också gått vidare. Den förstnämnda skrevs och utspelar sig under mitten av nittiotalet. Boken utspelas strax före USAs överlämnande av Suezkanalen, filmen strax efter. Den sistnämnda utspelas i östra Afrika och handlar om läkemedelsindustrin.

Med sin filmatisering av Låt Den Rätte Komma In, baserad på John Ajvide Lindquist roman, fick Tomas Alfredson ett stort internationellt genombrott. Filmen belönades med ett flertal priser i både Europa och USA. Det var inte helt oväntat att han skulle få internationella erbjudanden. Det var heller inte troligt att han skulle tacka ja till vad som helst.

Här kommer Le Carrés roman Tinker Tailor Soldier Spy från 1974, på svenska ursprungligen översatt till Mullvaden, in i bilden. Till skillnad från andra sentida filmatiseringar skrevs boken när kriget fortfarande var kallt. Boken filmades av BBC redan 1979 med Alec Guiness i huvudrollen som den tystlåtne agenten George Smiley. Då blev den serie i sju delar på strax under fem timmar. 1988 gjorde en version för radio i sju halvtimmeslånga avsnitt. 2009 gjordes nya radioversioner av samtliga sju böcker där Smiley förekommer - däribland faktiskt Spionen Som Kom In Från Kylan, där han har en liten roll.

I Alfredson tolkning spelas Smiley av Gary Oldman. Han ska avslöja vilken av kollegorna som spelar dubbelt. Mer än så tänker jag inte avslöja, men resan är väldigt intressant. Man har trevligt medan vad det nu än är som pågår pågår. Och även om man ibland inte tycker det är något alls som pågår är det väldigt snyggt filmat. Filmen spelades in i London, Istanbul och Budapest.

I England hade filmen premiär redan i mitten av september till närmast idel lovord, trots att Alfredson i The Guardian tidigare avslöjat att boken förmodligen var omöjlig att filma. Det tar till exempel tjugo minuter innan Smiley säger något. Samma tidning gav det färdiga resultatet fyra av fem och kallade den fantastiskt kylig. Tänk er om en engelsman skulle göra en ny version av Sagan Om Karl-Bertil Jonssons Julafton och lyckas få högsta betyg i svenska tidningar.

I Sverige får den nu äntligen premiär på juldagen, tre och en halv månad efter England. Detta trots att filmbolagen allt oftare beklagar sig över att illegal nerladdning leder till färre biobesök. Men å andra sidan - till Finland kommer den inte förrän i mars nästa år.

Missa inte. Och kul med en film som är bra för att den är bra och inte bara för att den är svensk.

Läs mer om liknande:

Tinker Tailor Soldier Spy äntligen inte här riktigt än

Låt Den Rätte Komma In utomlands

Och mer om samma

Läs mer om boken Låt Den Rätte Komma In

När gav du din älskling en intervju med Tomas Alfredson senast?

Alfredson är även medlem i Killinggänget

Böcker att läsa denna eller en helt annan höst

Filmtips nu när det ändå är kolmörkt vid fyra i detta underbara land:

Mega Piranha äger!

En annan kultfilm: Anvil! The Story Of Anvil

Läs om den tramsiga och underhållande Pineapple Express

På tal om trams: en Chevy Chase-biografi kanske?

Eller kanske den lite borttappade favoriten In Bruges

Woody Allen klipper bort Marsinvasionen

Läs tips om dokumentärer

Årets bästa skivor 2011

1 Fleet Foxes - Helplessness blues
Vågade egentligen inte tro att Robin Pecknold och hans mannar skulle lyckas göra en skiva till i nivå med den redan klassiska debuten. Men det gick och lite till. Skäggfolkrockjazzen lever, leve den!

2 Ron Sexsmith - Long Player, Late Bloomer
I en rättvis värld skulle det vara helgdag varje gång Ronald Eldon Sexsmith släpper ny skiva. Hans melodier är genomgående så vackert självklara att man undrar varför ingen annan lyckats hitta dem.

3 Jennie Abrahamson - The Sound Of Your Beating Heart
Hard To Come By var den sortens låt som nästan av sig själv höjde volymen fyra-fem gånger redan första gången låten spelades. Att sedan skivan har fler nummer av samma kaliber gör den till ett fynd.

4 Navarra - Nya Fönster

5 Nisse Hellberg - Flod Av Eld

Annat på skiva och/eller scen: Gillian Welch. Anna Ternheim. Bon Iver. Kate Bush. Bowing 9. The Beach Boys. Paul Simon. The Dead Trees. Booker T Jones. OK Star Orchestra. Tom Waits. Lykke Li. Can. Arctic Monkeys. Iron Maiden. Magic Slim. Adele. PJ Harvey. Wilco. Alison Krauss & Union Station. June Tabor & Oysterband. Tinariwen. Ane Brun. Samling. Loney Dear. George Harrison: Living In The Material World (DVD). Räfven. Hoven Droven. Och Wilmer X är fortfarande världens bästa skånska liveband.

Farväl till och från Sågskära

Plats: Orgelsalen på Smålands museum.
När: Lördagen 17 december.
Publik: Fullt, dvs ca 100 personer.
Längd: Tre timmar med paus. Nästan Bruce Springsteen-klass.
Bäst: Det är svårt att inte påverkas av atmosfären.
Sämst: Men nu är det slut.
Fråga: Är Sågskära något kommunistiskt?

Under sina trettio år har Sågskära blivit något av en institution inom svensk folkmusik. När det blivit dags att lägga näverskalmejan på hyllan är det passande att farvälet sker på hemmaplan med traditionsenlig julkonsert på Smålands museum under två kvällar. Det är trettioårsfest, julfirande och avsked i samma paket. Konserten har lite jultema, vi får bland annat fyra Staffansånger (han är mest känd för sin insats som stalledräng) och några hits i en av ordets kanske mer vaga definitioner. Tre av de sex nuvarande medlemmarna har varit med hela vägen - Magnus Gustafsson, Toste Länne och Marie Länne Persson - och de andra tre har tillkommit senare. Men även föredetta medlemmar, vänner och medlemmarnas barn gästar. Jag räknar till 16 personer på scen.

De senaste åren har gruppen spelat mer sällan och medlemmarna varit spridda geografiskt och upptagna på olika hålla. I år uppträdde de inte på Korröfestivalen. Det är som om Kalle Anka skulle missa julafton. Under åren har de prisats och spelat runt om i Europa och spridit småländska visor ända nere i Grekland. Om inte det vore nog har de även nästan testats till Svensktoppen, men låten var några sekunder för lång för att passera regelverket. De har också kallats för Sögskåra i Californian Fiddle Magazine, Sackskara i Tyskland och Skottkärran. Men den sistnämnda spelningen blev inte av.

Oavsett namnet spelar de traditionell folkmusik med början i tidig medeltid med levande och frisk attityd. Det pratas också mycket och det blir något av en anekdoternas afton. Berättelserna gör att den känslomässiga kopplingen till visorna, polskorna, balladerna och valserna blir större och vi bjuds på ett flertal skratt. De är inte bara musikaliska berättare utan även muntliga. Magnus och Marie skulle kunna turnera och berätta anekdoter från alla år på vägarna. Även i pauserna mellan låtarna är stämningen alltså avslappnad och lekfull - som en lyckad familjefest där alla kan spela och sjunga både lågmält och högljutt. Musiken är också både instrumental och a cappella.

Helgen innebar en svängig, vacker och värdig avslutning på en lång, varierad och både krokig och brokig karriär där även många i publiken förmodligen varit med sedan dag ett.

Läs mer om liknande:

Korrö Folkmusikfestival 2011

Medeltida ballader satte guldkant på tisdagskväll

OK Orchestra bjuder på gränslös musik

Musikglädje: Esbjörn Hazelius och Navarra

Esbjörn Hazelius sätt att spela gitarr påminner mig Paul Simon

Mer om Jan Johansson och svensk jazz

Både Esbjörn och Navarra har spelat på Korröfestivalen

Korröfestivalen 2009 har landat med Kebnekajse

Kebnekajses Göran Lagerberg var tidigare med i popgruppen Tages

Gillian Welch spelar amerikansk foilkmusik och har gjort en av årets skivor

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.

Foto: Martin Davidsson

Tanke och skratt med Hasse & Tage & Monica

Om Hasse Alfredson och Tage Danielsson skriver en text och Monica Zetterlund sjunger den är man nog så nära toppen man kan komma i Sverige. När de dessutom gör det till melodin från As Time Goes By är det bäst att hålla i sig, för då kan man blanda in Ingrid Bergman också (det ska vi inte, men jag vill ändå nämna henne).

Satir är en svår konst, för den kräver intelligens av både den som skriver – hur långt vågar man gå: ska man vara tydlig eller subtil? – och den kräver intelligens av den som lyssnar eller läser – om man inte förstår satiren får budskapet omvänd funktion. Jag vill inte påstå att jag är lika smart som Hasse & Tage, tyvärr, men jag förstod redan första gången jag hörde Men Tiden Går att den drev med en förenklad världsbild, tydliga gränser mellan svart och vitt, gott och ont. Inga nyanser förutom hjälte och skurk. Sådan retorik fungerar förstås inte på vuxna människor. Hasse och Tage litade på publiken. De börjar med att hylla nostalgin, samma nostalgifunktion de numera själva fyller med sina böcker, revyer, filmer och texter, men sedan får vi snabbt se baksidan.

Och Ingrid Bergman log rart
Och ömt mot Humphrey Bogart
I vit tropik-kavaj
I baren drog en pianist
As Time Goes By

Hjältar som alltid kom från USA
Tyskar som aldrig gjorde något bra
Negrer som bara stod och sa god da
Så enkelt allting var

Jag såg nyligen filmen Sergeant York med Gary Cooper i huvudrollen, på tal om detta – pinsamt nog regisserad av gamla favoriten Howard Hawks. Den utspelas under första världskriget. Cooper är en försupen slashas i den amerikanska södern som finner gud, blir nykter, lär sig bibeln utantill, krigsvägrar, I reckon the good book say it´s wrong to kill, men åker ändå till Europa. Gud har förstås inget emot att man krigar för att de goda ska segra (det är egentligen bara, grovt räknat, när man dödar hederliga vita amerikaner som gud blir lite sur).

Baserad på en verklig historia, står det i förtexterna. Exakt HUR mycket den är baserad på verkligheten framgår inte. Man får heller inte veta på vems tolkning av verkligheten den är baserad. Men, det måste medges, lite imponerad blir man ju när en man lyckas tillfångata hela tyskarnas västfront på egen hand. Och är det inte tyskar så är det ryssar eller indianer.

Sheriffer var så snygga
Och ryssar var så stygga
Mot stackars FBI
Vad svårt det blir ju mer man lär sig
As Time Goes By

John Wayne var allas vän
En riktig man bland män
Med mycket kortklippt hår
Och rödskinn var som dumma får
Med tiden går

Jag hoppas, och tror kanske till och med, att det finns en större medvetenhet idag. Att vi har gått från svart-vitt till färgseende, men ibland undrar man. Det kanske inte är så illa som det verkar. För det är oftast de som tror och påstår sig veta som hörs mest. De som tar de enklaste lösningarna, de som väljer detaljerna som passar deras argument och blundar för helheten: de har en tendens att få uppmärksamhet.

En guling var en guling
En elak liten fuling
Mot honom sköt de prick
Bob Hope var alltid väldigt kvick
Men tiden gick

För fred och frihet
Drog de ut i fält
Och som en tomte smila Roosevelt
Han gjorde aldrig nånting kriminellt
Amerika var snällt

Det är inte något fel på enkla lösningar i sig, men när det sker på bekostnad av nyanserna kan det bli farligt. När nostalgin lägger sitt rosaskimmer över vad som egentligen hände, när allt var bättre förr. Allt kan omöjligt varit bättre förr. Vissa saker var förmodligen bättre förr, vissa saker är som allra bäst just nu, vissa saker kommer vara som bäst i en okänd morgondag.

En sak är jag däremot säker på. Ingrid Bergman log rart, även om det är möjligt att hon gjorde det bara för att det rimmar med Bogart.

Monica log förresten lika rart hon, särskilt när hon jobbade med Hasse & Tage.

Jag förstår henne.

Och Ingrid Bergman log rart
Och ömt mot Humphrey Bogart
I vit tropik-kavaj
Och i baren spela pianisten
As Time Goes By

Läs mer om liknande:

Svensk jazz för nybörjare

Monica Zetterlund första inspelningar hittade

Esbjörn Svensson Trio i livsbejakande farväl

Esbjörn Svensson har omkommit

Miles Davis skiva Kind Of Blue tycks vara ständigt aktuell

Ken Burns dokumentärserie om jazz rekommenderas

Charlie Parker lever fortfarande

Sextiotalspop för nybörjare

Country för nybörjare

Punk för nybörjare

Skäggrock för nybörjare

Här nämns också lite jazz bland blandade skivfynd

Syster Sol fixar dans till baktakt

Plats: Kafe De Luxe.
När: Fredagen den 2.
Publik: Från halvfullt till helfullt.
Längd: En timme.
Bäst: Helgen vecka 48 kunde inte fått en mer bastung inledning.
Sämst: Sången har ibland svårt att hävda sig.
Saknade mest: Hon hade gärna fått spela Bland dem.

Om man inte riktigt kan bestämma sig för om man är upplagd för reggae, electro, hiphop eller jazz är Syster Sol en bra blandning. Isabel Sandblom, som hon egentligen heter, är aktuell med sin andra skiva Kichinga där hon till skillnad från på debuten Dömd Att Bli Bedömd också sjunger på engelska. Skivorna bidrar med ungefär lika många låtar under kvällen. Ding Ding Värld och Special Place drar ner störst jubel. Hon blandar politik med allmänna funderingar kring samhället, inte helt oväntat ofta från en ung människas perspektiv. Kvinnliga soloartister är annars ovanliga inom reggae och de som skriver egna texter ännu mer sällsynta. Detta trots att musiken funnits i Sverige sedan mitten av sjuttiotalet när Peps Persson - vem annars? - satte en väldigt hög standard för musiken med texter på svenska.

Det är lätt att dras med av Syster Sols utstrålning och publikkontakt som är av den sorten att publiken blir en viktig del i helheten. Hon står inte still i onödan och det tätnar snabbt framför scenen när konserten börjar. Om hennes skivor är lite ojämna märks det inte live där alla snart blir ett gäng som gungar och rör sig i takt. Trots att systern inte debuterade som soloartist förrän 2009 hade hon redan innan dess samlat på sig erfarenhet från bandet Livelihood och det märks. Hennes energiska närvaro, hon dansar lika mycket som publiken, skapar kontrast till det tunga budskapet i texterna. Men hon är intelligent nog att leverera det med glimten i ögat och därmed göra det lättillgängligt. Rent musikaliskt finns det förmodligen få länder i världen som är mindre reggae än Sverige, särskilt så här års. Men det är egentligen i en varm källare den bäst kommer till sin rätt. Bandet består av gitarr, synt, trummor och mest av allt bas. Hennes för genren otypiska röst gör också uttrycket personligt. I de - väldigt få - lugnare stunderna påminner hon om Billie Holiday.

Syster Sol gör musik som det är svårt att stå still till, i synnerhet live, och detta i kombination med den ständiga påeldningen av publiken gör att hon är lätt att tycka om. När hon avslutar med en reggaeversion av Destiny´s Childs Survivor, som blir sista låt efter Kärleksrevolt, känns det som en fullt logisk avslutning.

Läs mer om liknande:

Hoven Droven rockar med fiol
Korrö Folkmusikfestival 2011

OK Orchestra bjuder på gränslös musik

Musikglädje: Esbjörn Hazelius och Navarra

Esbjörn Hazelius sätt att spela gitarr påminner mig Paul Simon
Jan Johansson och svensk jazz

Gillian Welch har rötter i amerikansk folkmusik

Emmylou Harris har också rötter i amerikansk folkmusik

Mavis Staples har spretiga rötter

Regina Spektor har också spretiga rötter

Både Esbjörn Hazelius och Navarra har spelat på Korröfestivalen
Ursprungligen publicerad i Smålandposten.

I vilket jag inte orkar läsa ett helt ord ordentligt

Sort Sol är ett danskt skrammelrock´n´roll-band som kan ses som något av våra södra grannars svar på Wilmer X. De har inte gjort någon ny skiva på tio år, men tidigare i år återförenades de för några spelningar med i alla fall två originalmedlemmar (Sort Sol, inte Wilmer X). För några veckor sedan läste jag att de skulle komma till staden som aldrig vaknar . Just nu lanserar den sig som Europas grönaste stad efter att den förra satsningen som minirondell-staden konstigt nog inte fungerade som turistattraktion.

Men. Sort Sol skulle komma hit och spela. Glad i hågen kontaktade jag chefen på den lokala tidningen och meddelade att det där vill jag skriva om.

I fredags kollade jag lite mer noggrant när konserten skulle börja. Då läste jag också lite där det tidigare stått mer info kommer. Svensk reggae? Vid en närmare titt var det Syster Sol som skulle stå på scenen.

Sort Sol, Syster Sol.

Men men. Konserten var bra. Däremot kände jag att den danska skrammelrocken lyste med sin frånvaro. Inte för att jag har något emot baktakt och fet bas. Men lite snopet var det kanske.

Läs mer om livekonserter och sånt i en radda länkar som inte har något med varken Sort Sol eller Syster Sol att göra:

Hoven Droven rockar med fiol

Korrö Folkmusikfestival 2011

OK Orchestra bjuder på gränslös musik

Musikglädje: Esbjörn Hazelius och Navarra

Esbjörn Hazelius sätt att spela gitarr påminner mig Paul Simon

Jan Johansson och svensk jazz

Gillian Welch har rötter i amerikansk folkmusik

Emmylou Harris har också rötter i amerikansk folkmusik

Mavis Staples har spretiga rötter

Regina Spektor har också spretiga rötter

Både Esbjörn Hazelius och Navarra har spelat på Korröfestivalen

Bruce Springsteen & The E Street Band på Ullevi 2012

Så här nästan åtta månader innan Bruce Springsteen & The E! Street! Band! spelar på Ullevi den 27 och 28 juli i herrens år 2012 är det väl dags att börja ladda? Nedan finns länkar som passar till uppvärming för oss glada som fick biljetter. One two three four!

Läs mer om Bruce Springsteen:

Bruce Springsteen för nybörjare

Läs om ett genrep i New Jersey inför en tidigare turné

Fakta om Bruce Springsteen.

En intervju med Bruce Springsteen från engelska dagstidningen The Guardian

En bra Bruce Springsseen-artikel av Mats Olsson

Bruce Springsteen på CD-R

Pratar man liveskivor finns det några bidrag från Bruce Springsteen som är värda att nämnas

Bruce Springsteens skiva The Seeger Sessions rekommenderas

Danny Federici, den lilla lugna mannen bakom orgeln, gick bort 2008

Saxofonisten Clarence Clemons hann ge ut sin självbiografi innan han gick bort tidigare i år

Bruce Springsteen tar över media i samband med varje Sverigebesök

Producenten Phil Spector var en viktig förebild för Bruce Springsteen under arbetet med Born To Run

Bruce Springsteen skrev även musiken och delar av texten till Patti Smiths enda egentliga hit Because The Night