Emmylou Harris skapar gåshud

År 2000 köpte jag med kort mellanrum två musiktidningar. Med varje tidning fick man en skiva och på bägge skivorna var Emmylou Harris med. Som många före mig föll jag ganska omgående för hennes röst. Jag gick och köpte hennes då nya skiva Red Dirt Girl. Det är en av de bästa skivorna jag hört. Förmodligen topp tio. Det var också en viktig skiva för Emmylou. Innan hade hon i första hand varit en tolkare av andras låtar, nu skrev hon själv. Och hon gjorde det väldigt bra. Även nästa album Stumble Into Grace snurrade flitigt och var egenkomponerad.

I år släppte hon All I Intended To Be. Å ena sidan håller den inte samma klass som föregångarna, å andra sidan är den inte på något sätt dålig. Den är "bara" väldigt bra. Det säger något om hennes höga nivå. Första låten dras tyvärr ner av ganska hemska åttiotalstrummor och ett flöjtsolo. Jag trodde flöjtsolon var förbjudna. När lyssnade du på Dana Dragomir-skivor senast? Just det.

En annan sak som kanske inte sänker betyget, men ändå känns lite synd, är att bara fem av de tretton låtarna är skrivna av Harris. Även om hon som vanligt väljer material bättre än de flesta känns det onödigt att välja andras låtar när hon gjort två starka skivor på rad med eget material. Förvisso: så fort hon börjar sjunga förvandlas alla låtar omedelbart till Emmylou Harris-musik. Det är en gåva få förunnat.

Glädjande nog är några av hennes egna låtar bland höjdpunkterna på skivan. Detta trots fantastiska tolkningar som Hold On (inte Tom Waits - men det skulle kunna bli något), Moon Song, Broken Man´s Lament och Beyond The Great Divide. Fördelen med dessa covers är att jag blir nyfiken på mer Merle Haggard (Kern River) och Billie Joe Shaver (Old Five And Dimers Like Me).

I egna låten Gold sjunger hon duett med Dolly Parton. De har samarbetat innan. Parton gick vägen via Disneyworld och har haft kommersiella framgångar som Harris inte varit i närheten av. Harris har en status och åtnjuter en respekt som Parton inte är i närheten av, även om hon ärligt talat förtjänar den. Hon har alltid varit för bra på att spela dum blondin för sitt eget bästa. Men när deras röster möts här är det a marriage made in heaven, som kineserna säger. How She Could Sing The Wildwood Flower, som skrivits med systrarna McCarringle är lika bra och vacker som titeln. Samma sak gäller Sailing Round The Moon.

Om hon varit trettio år yngre hade jag friat.

Dagens låt är All That You Have Is Your Soul av Emmylou Harris.

Läs mer om Emmylou Harris.

PS. Nej, Tommy. Det är inte hon som sjunger på The Memory Remains. DS.