Konsertrecension: Lisa Ekdahl

Lisa Ekdahl

Plats: Tyrolen i Blädinge.

Tid: Julis sista fredagskväll.

Publik: 450.

Bäst: Publiken är verkligen taggad.

Det har gått snart trettio år sedan Lisa Ekdahl slog igenom med sin debutskiva. Att överleva den framgången tyder på målmedvetenhet. Frågan är om hon ens har försökt följa upp succén.

Till Tyrolen denna årets sista julifredag kommer hon med ett femmannaband som ger kött och blod till musiken. Efter den tidiga framgången med vistradition har hon gjort bland annat bossanova och jazz. Den bredden visas under kvällen.

Ofta blir det någon sorts mellantempo. Ibland är det så lågmält att tankarna börjar vandra. Risken är att det mitt bland all finstämd mysighet blir bakgrundsmusik, hur välspelat det än är. Men bandet klarar balansgången och bjuder till och med på lite Neil Young-munspel.

Det är en vacker kväll och inramningen på Tyrolen är mer eller mindre perfekt. Konserten sker under tak med sittande publik, även om det blir lite dans mot slutet.

Publiken, ja. De har bestämt sig för att är det sommar så är det. Ekdahl verkar genuint tagen av bemötandet. Redan när lamporna tänds på scenen börjar folk jubla. I andra låten blir det handklapp. En gammal favorit som ”Öppna upp ditt fönster” möts av tjoanden trots att det låter som att bandet, just där, snubblar lite i de första takterna.

”Vraket” framförs med bara två gitarrer och blir inledningen på en mer intim del av showen.  ”Dom band som binder mig” är en höjdpunkt, även om Lars Winnerbäck inte är på plats. Men kanske håller detta parti på lite för länge. Publiken börjar kolla sina telefoner. Under ”Med kroppen mot jorden” smyger bandet i alla fall upp på scenen igen och det blir saxofonsolo.

På skiva blandar Ekdahl svenska och engelska, ikväll blir det mest svenska. En jazzig bossatolkning av The Supremes ”Stop! In the name of love” utgör ett av undantagen, komplett med fint gitarrsolo. Om det varit en jazzpublik hade det fått applåd. Tempot höjs nu, efter en timme.

Om ni tror att ”Vem vet” avslutar tror ni rätt. De som går hem besvikna är förmodligen lätträknade. 

Och då har publiken till och med sjungit ”Ja, må hon leva” för födelsedagsartisten. 

Läs mer om liknande:

Konsertrecension: Amanda Ginsburg

Konsertrecension: Bo Kaspers Orkester 

Reportage: Tyrolens progg- och visfestial 

Konsertrecension: Växjös visfestival 

 

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.