Esbjörn Svensson Trio i livsbejakande farväl

Esbjörn Svensson Trios skiva Leucocyte var inspelad och klar redan i somras, titlarna bestämda och omslaget valt när Esbjörn Svensson omkom i en dykolycka och tio av jazzvärldens spelgladaste fingrar tystnade alldeles för tidigt. De här tio improviserade spåren är det sista som trion fäste på skiva.

Det är omöjligt att lyssna på skivan utan att tänka på Svenssons öde. Musiken hade förvisso varit lika vacker, sprattig, harmonisk, svängig, precis och fri om bandet fortfarande varit aktivt, den egna lilla värld som medlemmarna skapar efter femton år tillsammans lika imponerande. Men jag känner att jag kanske lyssnar mer koncentrerat. Det här är den sista nya musiken vi kommer få höra från E.S.T.. Det är, mer än något annat, en konstig känsla att höra något så livsbejakande och upplyftande och veta att det är slut. Spelglädjen är något av det jag alltid uppskattat mest hos bandet. Även deras mest sorgliga musik slutar ofta med att man lyssnar med ett leende, nästan förundrad över att något kan vara så vackert. På samma sätt har några av deras rockigare stunder fått mig att spela luftgitarr till låtar som inte innehåller gitarr. Där många behandlar jazzen som ett heligt museéföremål behandlade EST sin musik som storögda barn som precis lärt sig läsa och upptäckt att all världens magi finns i deras famn. Det ska inte återskapas, det ska skapas.

Jag hoppas att Esbjörn sitter leende i sin himmel, lutad över sitt piano, och jag hoppas att basisten Dan Berglund och trummisen Magnus Öström är medvetna om hur mycket deras musik berör och glädjer och kommer fortsätta beröra och glädja. Och det tror jag de är. Framgången har varit stor både kreativt och kommersiellt. Priser och utmärkelser har duggat tätt.

Det här ett ofrivilligt farväl som mest av allt låter som början på ett nytt okänt kapitel, framfört av ett band på toppen av sina förmåga. Full fart in i nuet, inga ursäkter, din tur att spela solo.

Dagens låt är Premonition - Earth av Esbjörn Svensson Trio.