tag:blogger.com,1999:blog-266925062024-03-13T12:29:18.705+01:00Fula Fula OrdHej! Jag skriver nästan bara om popkultur. Mina intressen är musik, musik och musik. Kanske böcker om de handlar om musik och film om de handlar om musik. Jag skriver inte om moderiktiga fickor, frisyrer och pukrullningar. Undantag kan ske för det sistnämnda. Och jag som skriver all denna hopplösa information kallas ibland för Lola och ska snart fylla 13...Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.comBlogger1684125tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-72180153868350838692023-06-18T10:56:00.002+02:002023-06-22T21:43:05.176+02:00Konsertrecension: Lasse Stefanz<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgovYtMTwruB_rrfBpvM-wIJ8nFrPpIgoYMHdAX22eyyuPXkVnkUjIZlmw64Vs5IhJmfihtO_utF2IFyazJfQcYgs4kMSa4P74iIab2wn1BmCaBBPpMliyW0TqR9c7yNHkX4wWScxRmf49ygOLDIRN60P91DeS86-1C0l5XAzeaJ1JRzVC2lw/s6000/DSC_2006.JPG" style="display: block; padding: 1em 0; text-align: center; "><img alt="" border="0" width="400" data-original-height="4000" data-original-width="6000" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgovYtMTwruB_rrfBpvM-wIJ8nFrPpIgoYMHdAX22eyyuPXkVnkUjIZlmw64Vs5IhJmfihtO_utF2IFyazJfQcYgs4kMSa4P74iIab2wn1BmCaBBPpMliyW0TqR9c7yNHkX4wWScxRmf49ygOLDIRN60P91DeS86-1C0l5XAzeaJ1JRzVC2lw/s400/DSC_2006.JPG"/></a></div>
<b>Lasse Stefanz</b>
<b>Plats:</b> Konserthuset
<b>Publik:</b> Fullt.
<b>Vilka?</b>
Lasse Stefanz bildades redan 1967 och sjungande trummisen Olle Jönsson är fortfarande med efter femtiosex år, men han trummar inte längre. De har sålt miljontals skivor och Jönssons röst står ut i en genre där mycket annat framstår som strömlinjeformat. Det blir rock, country och traditionella dansbandslåtar under kvällen.
<b>Dans i Konserthuset?</b>
Kanske inte. Med tanke på att det här i alla fall ursprungligen är bruksmusik att dansa till är det lite märkligt att de uppträder inför sittande publik. Men det hindrar inte handklapp, särskilt inte efter paus.
<b>Vad kunde vi varit utan?</b>
Pausen känns överflödig. Behöver folk paus från att sitta? Nog för att det kan vara skönt med en bensträckare, men utrymmet i salen är väl tilltaget och det går att sträcka på sig. Att döma av rusningen i pausen är det ändå många som behöver pudra näsan.
<b>Kläderna?</b>
Kläder och dansbandsbranschen har en lång och skräckfylld relation. Därför blir bandets val av byxor, skjortor och klänning något av en besvikelse. Alla är relativt normalt klädda. Var är smaklösheten? Helsvart före paus, helvitt efter.
<b>Bandet?
</b>
Kan sina saker.Löst och tajt. Sammanlagt nio på scenen. En blåssektion kommer och går. Det blir dragspel, lapsteel och tvättbräda. Utan att det ska spexas flåshurtigt märks det att de har kul på jobbet på ett ledigt sätt. Jönsson är ett proffs med lågmäld pondus och glimten i ögat.
<b>Vad kvällens höjdpunkt?</b>
På hemsidan presenteras Lasse Stefanz som Nordens största dansband och det är ingen akut brist på låtar publiken känner igen. Ingen lyssnar på dansband av trendkänsla. Det här är ren kärlek från början till slut. Andra halvlek höjer tempot och de tolkar Eddie Meduza (japp!), Chuck Berry och Darin.
<b>”De sista ljuva åren”?</b>
Självklart framförs deras mesta Svensktopps-låt. Sextiofem veckor med en andraplats som bäst. Inte helt oväntat verkar det vara en av publikens stora favoriter, om än i hård konkurrens. Bandet bär här rutinen med lätthet och den klär dem.
<b>Publiken?</b>
De flesta tycks vara i ungefär samma ålder som sångaren och är därmed pensionärer. Alla under sextio är att betrakta som ungdomar. Det är fredagskväll och ingen är här för att ha tråkigt. Jönssons anekdoter mellan låtarna lockar både till skratt och eftertanke. Ibland är han ute i publiken och skakar hand, tar selfies. Det blir allsång med hjälp av en jätteskärm som visar låttexter. Efter två timmar har publiken onekligen fått valuta för pengarna.
<b>Läs mer om liknande:<i></i></b>
<a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2016/01/country-for-nyborjare.html" target="_blank">Country för nybörjare</a>
<a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2008/09/din-musiksmak-r-sjlens-spegel.html" target="_blank">Vad säger din musiksmak om dig?</a>
<a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2016/01/krautrock-for-nyborjare.html" target="_blank">Krautrock för nybörjare</a>
<a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2016/01/skaggrock-for-nyborjare.html" target="_blank">Skäggrock för nybörjare</a>
<i>Publicerades ursprungligen i <a href="smp.se" target="_blank">Smålandsposten</i></a>.Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-30440382257080214042023-06-18T10:41:00.002+02:002023-06-18T10:41:15.030+02:00Reportage: Muskelrock 2023<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvwLdPdpdZ_GT7u-VKOdnatnvzIsMx5NrAlRzR6OGd5J8GSWzm7_sr5mRDfIk9M1jlhlKn-10cDhke-W3cRyy-FvXNHwVup2OFX-85iLZonR_23jFsZeFPKOaGuITMRCX2S8cAB8Assj2vzCFfsXa91yehGr6Ng3_W5PROerVm7IyJr_cWuw/s6000/DSC_0505.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvwLdPdpdZ_GT7u-VKOdnatnvzIsMx5NrAlRzR6OGd5J8GSWzm7_sr5mRDfIk9M1jlhlKn-10cDhke-W3cRyy-FvXNHwVup2OFX-85iLZonR_23jFsZeFPKOaGuITMRCX2S8cAB8Assj2vzCFfsXa91yehGr6Ng3_W5PROerVm7IyJr_cWuw/w400-h266/DSC_0505.JPG" width="400" /></a></div> <p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Äntligen står det juni i kalendern och på självaste
premiärdagen, torsdagen den allra första juni, inleddes årets Muskelrock på
Tyrolen i Blädinge. </p>
<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Tredagarsbiljetterna var slutsålda, som sig bör. Denna helg bestående
av camping, gemyt, vänner, korv, alkoholfri öl, nitarmband, jeansjackor,
tygmärken och att rocka hela natten och festa varje dag har en trogen och återvändande
publik. Egentligen spelar det ingen roll vilka band som är på plats. På Muskelrock
är det umgänget som är det viktiga. För många är musiken en bonus. Hela området
med camping är ett stort vardagsrum. Självklart skiner solen.</p>
<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Mer än trettio akter spelar mellan torsdag eftermiddag och
söndag morgon. Lokala stjärnorna Crazy Daze inleder och på söndag avslutas det
hela med Muskelrockgudstjänst i kyrkan med Wytch Hazel.</p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht0-rsSk7vW2LB5V2WJ0fcrbUdUvlAa87q3L-icIbx6soZs8GXbQx66_3OnAYjbbrgoho9MIi290nT_Je6_zmK0gdxx33pWtIbqyg3az5WzhSihNCZ46rbwQRANUrZckEEG72kgaNYk59Aj7tbVikFKass6ZPs4_kQT-PoCxt2Ny3sv6aKXg/s6000/DSC_0201.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht0-rsSk7vW2LB5V2WJ0fcrbUdUvlAa87q3L-icIbx6soZs8GXbQx66_3OnAYjbbrgoho9MIi290nT_Je6_zmK0gdxx33pWtIbqyg3az5WzhSihNCZ46rbwQRANUrZckEEG72kgaNYk59Aj7tbVikFKass6ZPs4_kQT-PoCxt2Ny3sv6aKXg/w400-h266/DSC_0201.JPG" width="400" /></a></div> Fredagskvällen består bland annat av Mezzrow som
motorsågsriffar med matematisk precision och Wucans psychfolkdiscokrautprogghårdro<wbr></wbr>ck.
Med lite flöjt. Det uppstår dans i publiken. Svårt charmig upplevelse.<p></p>
<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Men Muskelrock toppar ändå lite senare på kvällen. Då är det
dags för självaste Candlemass. Bandet från Upplands Väsby debuterade 1986
med ”Epicus doomicus metallicus”. Därifrån fick genren doom metal sitt namn.
Stilpoäng. De kommer senast från en turné i USA och Sydamerika.Från San
Francisco, Los Angeles och San Paolo till Blädinge. </p>
<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">De är legendariska i metalvärlden och stilbildande.
Senaste albumet ”Sweet evil sun” kom för ett halvår sedan och titelspåret är
redan en publikfavorit. Om en del av deras generationskamrater numera ärligt
talat kanske är hellre än bra är Candlemass fortfarande blytunga och på riktigt.
Det är en kväll när Leif Edlings
skapelse lever upp till sitt rykte. ”Solitude” och några till är rent av
klassiker på riktigt. Johan Längqvists röst inte bara håller, den blir bättre
och bättre med åren.</p>
<p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">De nu lätt grånande mysfarbröderna får vuxna människor att skrika
rakt ut och njuta av existentiellt mörker bland träden. Visst är det underbart?</p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5zdQOVzqJHKV3RzYXMyRy92HOzYjSoWNlluUo6z5MWOB3Ad8dPfEpbBZIveJUZ-kTNeP7eM-Oav4HqzmxHHh6KjLOsJSMew-RyvxCiy6LbuZVe3ogfNluJkQZGVri80kJd3Xa1NeE1cb0lS7ktIqOVHAu_EGTDhQx8gqQaMukDlC4igUnmg/s6000/DSC_0441.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5zdQOVzqJHKV3RzYXMyRy92HOzYjSoWNlluUo6z5MWOB3Ad8dPfEpbBZIveJUZ-kTNeP7eM-Oav4HqzmxHHh6KjLOsJSMew-RyvxCiy6LbuZVe3ogfNluJkQZGVri80kJd3Xa1NeE1cb0lS7ktIqOVHAu_EGTDhQx8gqQaMukDlC4igUnmg/w400-h266/DSC_0441.JPG" width="400" /></a></div> <p></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;"> <br /></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;"><i><b>Läs mer om liknande: </b></i></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2019/06/reportage-muskelrock-2019.html" target="_blank">Reportage: Muskelrock 2019</a></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2018/06/reportage-muskelrock-2018.html" target="_blank">Reportage: Muskelrock 2018 </a></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2009/01/hrdrock-frdomar-oh-fakta.html" target="_blank">Hårdrock: Fördomar och fakta </a></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2011/10/hardrock-for-nyborjare.html" target="_blank">Hårdrock för nybörjare </a></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;"><i>Publicerades ursprungligen i <a href="http://smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>. <br /></i></p>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-78534947265545726342022-12-10T20:49:00.001+01:002022-12-10T20:49:14.400+01:00Konsertrecension: David Ritschard<p class="MsoNormal"><b></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgx1rUU42LH_GCaiXC4iyjTm2VCPj50CEyGxF5PT-QUquVnVEdz1-Pm3K_FVG92GU21J7o0b5jjKKpxkI7vg4lCDm1GAHM9TIOGBThFhRRYqEhnkYVhXUedUIPJQx9q-xbUWpmGUVTLHVW6tylf_2dyGc5_-_saiglDoYYFZnqIMEfZq4fC3g/s6000/DSC_1814.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgx1rUU42LH_GCaiXC4iyjTm2VCPj50CEyGxF5PT-QUquVnVEdz1-Pm3K_FVG92GU21J7o0b5jjKKpxkI7vg4lCDm1GAHM9TIOGBThFhRRYqEhnkYVhXUedUIPJQx9q-xbUWpmGUVTLHVW6tylf_2dyGc5_-_saiglDoYYFZnqIMEfZq4fC3g/w400-h266/DSC_1814.JPG" width="400" /></a></b></div><b><br />David <span class="il">Ritschard</span></b><span></span><p></p>
<p class="MsoNormal"><b>Plats:</b> Teatern<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Publik:</b> 250.<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Bäst:</b> Spelglädje är alltid bäst.<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Sämst: </b>Tja, vädret är inte kul.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"> David <span class="il">Ritschard</span> var
förmodligen menad som en artist för de få, en anaktronism som blandar femtiotal
och 2022 och allvar som roar med formuleringskonst. En sorts country även för
folk som i vanliga fall inte gillar country. Texter lika allmängiltiga som
privata. På onsdagen kom han till Växjö.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span class="il">Ritschard</span> är något av ett unikum som lyckats fylla ett behov
många inte visste fanns. Han är förmodligen en P4-hit från att fylla
Konserthuset med publik som kommer ihåg Gunnar Wiklund eller har samlingar med
Stax och Frälsningsarmen. Eller alla tre, om det finns sådana. En märklig
blandning som ändå känns självklar. En uppenbarelse som omedelbart blir allas
bästa vän. Än så länge är han främst en allt sämre bevarad hemlighet för
folk mellan trettiofem och medelåldern. </p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Musiken tar inga omvägar till hjärta och mage med både pedalsteel
och fiol bland de sju på scen. Värmen sprider sig snabbt. <span class="il">Ritschard</span> har gjort två
album, ”Brobrännaren” och ”Blåbärskungen”, som skapat svallvågor som spred sig
utanför Södermalm, där han jobbade på Systembolaget i många år innan musiken
tog fart. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgowIEFwWgSxI_ye6H6M-1tjRQ0O3iAd-meH3p_0Ilcgsi2LuXA5nsM2pVo-99utZEciEpC8M5hoci0wPZatBWKaEzB-Cbykq2OYtDnsRcPB8bNlA-vCdaOgUnhF7JrYFVq0FJOAP-wOp8x1Q8RtNO8M_xwf7csxBghRAIZ1Fu7gmiguV_OqA/s6000/DSC_1935.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgowIEFwWgSxI_ye6H6M-1tjRQ0O3iAd-meH3p_0Ilcgsi2LuXA5nsM2pVo-99utZEciEpC8M5hoci0wPZatBWKaEzB-Cbykq2OYtDnsRcPB8bNlA-vCdaOgUnhF7JrYFVq0FJOAP-wOp8x1Q8RtNO8M_xwf7csxBghRAIZ1Fu7gmiguV_OqA/w400-h266/DSC_1935.JPG" width="400" /></a></div><br /><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Det ska också påpekas hur tacksamt det är med artister som
sjunger om och i sin ålder, socialrealism med humor i detta fall, snarare än som för evigt fastnat
i högstadiet.Förvisso är country för vuxna, men i Sverige oftast främst
stelbent rock med hatt. <span class="il">Ritschard</span> gräver djupare än så och ger också röst åt de
som i vanliga fall inte har någon röst.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Publiken klappar snabbt takten spontant, stampar och jublar,
kommer med glada tillrop. <span class="il">Ritschard</span> själv visar fler glädjetecken på tre låtar
än vad många gör på en hel turné. Artist och publik triggar varandra. Han
verkar genuint tagen och bjuder på ett kroppsspråk som trotsar beskrivning.</p><div style="text-align: justify;">
Det är den sortens kväll där var och varannan låt känns som
en gammal favorit. ”Sockenplan revisited” inte minst. ”Som en Hank Williams
refräng”? ”Inte här (när jag är här)”? ”Än går det vågor?” Men de är väl redan
klassiker på riktigt? I alla fall denna kväll.
</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><i><b>Läs mer om liknande:</b></i></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2018/04/reportage-vaxjo-country-roots-festival.html" target="_blank">Växjö country roots festival</a></div><div style="text-align: justify;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2016/01/country-for-nyborjare.html" style="background-color: white; color: #cc6600; font-family: Georgia, serif; font-size: small;" target="_blank">Country för nybörjare</a></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2019/08/reportage-tyrolens-progg-visfestival.html" target="_blank">Tyrolens progg- och visfestival</a></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2011/08/boken-99-proggplattor-aven-for-oss-som.html" target="_blank">Bok: 99 Progplattor</a></div><div style="text-align: justify;"><i>Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.</i></div><p style="text-align: justify;"></p>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-10304245178779354172022-11-08T17:42:00.005+01:002022-11-08T17:43:10.631+01:00Konsertrecension: Andreas Mattsson<p class="MsoNormal"><b><span class="il"></span></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzqg7FPZZ6eQjW5ZtVl7DwAf954BZYWjiGWpbYOi5eLWM8w7Q4BBXH0b_kiMbHakuUDnu0LG6CV-apRosv79YikKDf8KcfpZgqgfIb-iJCneKbMUkBbZGh8cAW3FImyjtv4926OHZIa_1q6X4_S7d1FV0I6VKO3rBZQDoQdmGWXMcXpuQe9g/s6000/DSC_1977.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzqg7FPZZ6eQjW5ZtVl7DwAf954BZYWjiGWpbYOi5eLWM8w7Q4BBXH0b_kiMbHakuUDnu0LG6CV-apRosv79YikKDf8KcfpZgqgfIb-iJCneKbMUkBbZGh8cAW3FImyjtv4926OHZIa_1q6X4_S7d1FV0I6VKO3rBZQDoQdmGWXMcXpuQe9g/w400-h266/DSC_1977.JPG" width="400" /></a></b></div><b>Andreas <span class="il">Mattsson</span></b><span></span><p></p>
<p class="MsoNormal"><b>Plats:</b> Teatern<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Tid:</b> Torsdagen den sjätte oktober.<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Publik:</b> Ett hundratal.<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Bäst:</b> Låthantverket och bandet imponerar.<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Sämst:</b> Bara strax över en timme känns lite snålt.</p><p class="MsoNormal"> </p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Redan på nittiotalet med Popsicle gick det i gitarrlarmet höra vilka bra låtar <span class="il">Andreas</span> <span class="il">Mattsson</span> gör. Det har lett till samarbete
med artister som Carola och Peter Jöback och en något oväntad medverkan i ”Så
mycket bättre”. På torsdagen spelade <span class="il">Mattsson</span> på Växjö teater när
Kulturföreningen Kristina hade höstpremiär.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Lite som en hobby bland låtskrivande till andra och musik
till film och tv ger han också ut egna skivor. Senast, nästan på dagen för ett
år sedan, släpptes ”Soft rock” som hälften av kvällens låtar hämtas från. En oftast
lågmäld och intim skiva, hans andra på svenska. Den intressanta frågan för
kvällen är hur det ska gå att spela så utpräglad hörlursmusik live. </p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Det visar sig gå alldeles utmärkt. Det blir inte Iron Maiden
på Ullevi, men en fin kväll för numera lätt grånande (de allra flesta mellan 45
och 55) som en gång var noga med att inte lyssna på samma musik som andra. Det
blir den sortens upplevelse där atmosfären och helheten är viktigare än de
enskilda låtarna, även om det inte saknas höjdpunkter. Kvällens andra stopp, ”Ensamhetens
slut”, känns redan som en klassiker. </p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">- Även om det inte märks är vi glada att vara här,
påpekar
han självmedvetet. Rent visuellt händer det inte mer än att han ibland
byter gitarr, ler när han tappar någon textrad och rättar till
glasögonen några
gånger. De tre musikerna bakom honom gör ett lika lågmält och nyanserat
uttryck.
De trycker till med precis rätt kraft när och där de ska. Det blir inte
jämntjockt. Och några låtar höjer tempot.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">En sanning säger förresten att ljudtekniker bara märks när
de gör ett dåligt jobb, så det är läge att nämna att ljudet är fantastiskt. Sången
kommer fram och det är en konsert där texterna är viktiga. </p><div style="text-align: justify;">Om sympatisk ofta är något negativt i musiksammanhang är det
ikväll något fint. Det är också en ödmjuk påminnelse om att vissa artister
lyckas vara i sin ålder, att det finns annat att sjunga om än ungdomens eviga
jakt på nästa fest och olycklig kärlek. Det här är snarare skildringar av medelålderns
mer stillsamma jakt på ledig tid att ta en fika med en vän eller en liten stund
av daglig lycka. Vackert så.</div><div style="text-align: justify;"> </div><div style="text-align: justify;"> </div><div style="text-align: justify;"><b><i>Läs mer om liknande:</i></b></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2022/05/konsertrecension-jonathan-johansson.html" target="_blank">Konsertrecension: Jonathan Johansson </a></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2021/10/konsertrecension-john-holm.html" target="_blank">Konsertrecension: John Holm</a></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2019/11/konsertrecension-ola-magnell.html" target="_blank">Konsertrecension: Ola Magnell </a></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2019/12/essa-nick-lowe-pophantverkare-av-hogsta.html" target="_blank">Essä: Nick Lowe </a></div><div style="text-align: justify;"><i>Publicerades ursprungligen i <a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>.</i> <br /></div>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-5407767565917597042022-08-08T18:25:00.001+02:002022-08-08T18:25:15.911+02:00Konsertrecension: Lisa Ekdahl<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><b></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFUqik4tpd79WNmmfenrCRX9XAFUvg92qcxudoYj9ZXMhox-DPVXiTptwYkWoonN4xJrqn0gquGQidFwUcMWaqkW0dHYxy5aKeGvyiPimyx8G-RwpDYFib0OU5ne2gO-yiSkSqABLmO1FZuaDG1Oea513T27bsbWAND9GYBT24VYh8eDin6A/s3998/DSC_1897.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3330" data-original-width="3998" height="334" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFUqik4tpd79WNmmfenrCRX9XAFUvg92qcxudoYj9ZXMhox-DPVXiTptwYkWoonN4xJrqn0gquGQidFwUcMWaqkW0dHYxy5aKeGvyiPimyx8G-RwpDYFib0OU5ne2gO-yiSkSqABLmO1FZuaDG1Oea513T27bsbWAND9GYBT24VYh8eDin6A/w400-h334/DSC_1897.JPG" width="400" /></a></b></div><b>Lisa Ekdahl</b><span></span><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><b>Plats:</b> Tyrolen i Blädinge.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><b>Tid:</b> Julis sista fredagskväll.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><b>Publik:</b> 450.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><b>Bäst:</b> Publiken är verkligen taggad.<span></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><br /></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Det har gått snart trettio år sedan Lisa Ekdahl slog igenom
med sin debutskiva. Att överleva den framgången tyder på målmedvetenhet. Frågan
är om hon ens har försökt följa upp succén.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Till Tyrolen denna årets sista julifredag kommer hon med ett
femmannaband som ger kött och blod till musiken. Efter den tidiga framgången
med vistradition har hon gjort bland annat bossanova och jazz. Den bredden
visas under kvällen. <span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Ofta blir det någon sorts mellantempo. Ibland är det så
lågmält att tankarna börjar vandra. Risken är att det mitt bland all finstämd
mysighet blir bakgrundsmusik, hur välspelat det än är. Men bandet klarar
balansgången och bjuder till och med på lite Neil Young-munspel.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Det är en vacker kväll och inramningen på Tyrolen är mer
eller mindre perfekt. Konserten sker under tak med sittande publik, även om det
blir lite dans mot slutet.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Publiken, ja. De har bestämt sig för att är det sommar så är
det. Ekdahl verkar genuint tagen av bemötandet. Redan när lamporna tänds på
scenen börjar folk jubla. I andra låten blir det handklapp. En gammal favorit
som ”Öppna upp ditt fönster” möts av tjoanden trots att det låter som att
bandet, just där, snubblar lite i de första takterna.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">”Vraket” framförs med bara två gitarrer och blir inledningen
på en mer intim del av showen. ”Dom band
som binder mig” är en höjdpunkt, även om Lars Winnerbäck inte är på plats. Men
kanske håller detta parti på lite för länge. Publiken börjar kolla sina
telefoner. Under ”Med kroppen mot jorden” smyger bandet i alla fall upp på
scenen igen och det blir saxofonsolo.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">På skiva blandar Ekdahl svenska och engelska, ikväll blir
det mest svenska. En jazzig bossatolkning av The Supremes ”Stop! In the name of
love” utgör ett av undantagen, komplett med fint gitarrsolo. Om det varit en
jazzpublik hade det fått applåd. Tempot höjs nu, efter en timme.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Om ni tror att ”Vem vet” avslutar tror ni rätt. De som går
hem besvikna är förmodligen lätträknade. </p><div style="text-align: justify;">Och då har publiken till och med sjungit
”Ja, må hon leva” för födelsedagsartisten. </div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><i><b>Läs mer om liknande:</b></i></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2022/02/konsertrecension-amanda-ginsburg.html" target="_blank">Konsertrecension: <b>Amanda Ginsburg</b></a></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2021/11/konsertrecension-bo-kaspers-orkester.html" target="_blank">Konsertrecension:<b> Bo Kaspers Orkester </b></a></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2019/08/reportage-tyrolens-progg-visfestival.htmlhttps://fulafulaord.blogspot.com/2019/08/reportage-tyrolens-progg-visfestival.html" target="_blank">Reportage: <b>Tyrolens progg- och visfestial </b></a></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2013/09/vaxjo-visfestival-med-staffan-hellstrand.html" target="_blank">Konsertrecension:<b> Växjös visfestival </b></a></div><div style="text-align: justify;"><b> </b></div><div style="text-align: justify;"><i>Publicerades ursprungligen i <a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>.</i><br /></div>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-7562684702388661292022-08-02T20:10:00.003+02:002022-08-02T20:10:55.208+02:00Reportage: Kalas! har premiär på Tyrolen<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZ5va2Zn7dHNPOvkL2So_aPqVVfunXwU4i2dF-BwffCE8-y1wmDIViCXjJdsHjGo96XnoO1tmWIVs-cTP7ILDltN9_8c-A2L1h0Xj_YctONfOcTSOCLTfib9o44rPSr5UC65HfMKmyrOdW5KpOg6OUkQFSzaFvlQr1fJk5V2BAij26p69ivw/s6000/DSC_1645.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZ5va2Zn7dHNPOvkL2So_aPqVVfunXwU4i2dF-BwffCE8-y1wmDIViCXjJdsHjGo96XnoO1tmWIVs-cTP7ILDltN9_8c-A2L1h0Xj_YctONfOcTSOCLTfib9o44rPSr5UC65HfMKmyrOdW5KpOg6OUkQFSzaFvlQr1fJk5V2BAij26p69ivw/w400-h266/DSC_1645.JPG" width="400" /></a></div>Efter flera års uppehåll är det åter dags för <span class="il">Kalas</span>-turne.
Premiären skedde på Tyrolen i Blädinge utanför Alvesta på fredagen.<span></span><p></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Första upplagan var redan 1997. bob hund (inga versaler) var med redan då. Några andra av
kvällens artister var inte födda. De sju (plus DJ) artisterna gör att det
går att ha en helkväll för den som vill. De spelar mellan trettio minuter (Gina
Dirawi och Esther) och nittio (Markus Krunegård). DJ Tomas Forssell avslutar
runt midnatt, i alla fall denna kväll.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Spelschemat är tajmat och klart in i minsta detalj. Det
sätter höga krav på arrangörerna och de som jobbar bakom de två scenerna för
att allt ska klaffa. Vädret blandar lite regn med övervägande sol. Tyrolen
tycks vara på ständigt glatt humör så det spelar ingen roll vilket. </p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">bob hund debuterade på skiva 1993 och har en timme på sig.
Där många band vägrar sluta älta sitt utanförskap har bob hund istället gjort
det till en styrka. ”På vår fest får du gå endast utan inbjudan”, konstaterar
de i ”Bli aldrig som oss, bli värre”. Det är en av många låtar de inte hinner spela.
De har, tvärtemot andra band, blivit mindre musikaliskt krångliga med åren, men
passar fortfarande inte i något fack. Av publiken att döma fortsätter de
tilltala ungdomar som inte är populärast i klassen. Thomas Öberg får snabbt publiken
att äta ur hans hand.</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq5aXLuF2PN400N8E41iGFmbXcQoOt1IShcGMpysfpc99p89jXEAfCbOB9gZNWDEwgwO4PaSh3V-sA8w0gKmuuQNKQYrlgOMGGlWZY0G83DBpnyBElHbsXT8WEz_WTQgMDQJARfUzu4ctFYluDVkLeYM6ZxLLFPq4odRtQJiogV8WQvT99SA/s3997/DSC_1762.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2670" data-original-width="3997" height="268" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq5aXLuF2PN400N8E41iGFmbXcQoOt1IShcGMpysfpc99p89jXEAfCbOB9gZNWDEwgwO4PaSh3V-sA8w0gKmuuQNKQYrlgOMGGlWZY0G83DBpnyBElHbsXT8WEz_WTQgMDQJARfUzu4ctFYluDVkLeYM6ZxLLFPq4odRtQJiogV8WQvT99SA/w400-h268/DSC_1762.JPG" width="400" /></a></div><div style="text-align: justify;"> Jämfört med bob hund lägger Cherries publik något mer tid på
sina frisyrer innan de går hemifrån. Hennes moderna r’n’b med svenska texter
har gjort henne till kvällens största artist om vi ser till spelningar på
Spotify. Skildringarna av ett liv i Stockholms innerstad, eller möjligtvis
var som helst där det finns olycklig kärlek, står ut bland träden, traktorerna
och kossorna i Blädinge och skapar en intressant kontrast. Hon bjuder på
snygg ljusshow och delar ut röda rosor
till publiken.</div><p></p><p style="text-align: justify;">
För de i publiken som kör hela distansen blir det några
tvära musikaliska kast under kvällen. Kanske upptäcks en ny favorit. Det är väl
något av det bästa med festivaler, att bekant och obekant blandas. Att det hela
utspelas i så fin miljö gör saken ännu bättre.</p><p> </p><p><b><i>Läs mer om liknande: </i></b></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2018/12/konsertrecension-markus-krunegard.html" target="_blank">Konsertrecension: Markus Krunegård</a></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2009/04/bob-hund-fortjanar-karlek.html">Konsertrecension: bob hund </a></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2019/08/reportage-tyrolens-progg-visfestival.html" target="_blank">Reportage: Tyrolens progg- och visfestival </a></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2013/09/vaxjo-visfestival-med-staffan-hellstrand.html" target="_blank">Reportage: Växjös visfestival </a></p><p><i>Publicerades ursprungligen i <a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>. </i><br /></p>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-15270362003180355982022-06-25T15:27:00.005+02:002022-06-25T15:29:03.221+02:00Paul McCartney åttio år, del två: Från Liverpool till evigheten<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbG1Kia2iCIRUI0GaYHOJwy-iIR2TIK386VlpnGPvCtyutGR4nDkDTXQStKwU1xpbNMoOmSn-1u0m9V6miQbXl2TsI65az8qQKIf5342GzilyFcRJGiHAKiMKWJGVEfohVBPG4oaOpfkpiJIXpFKbMiSuhcY78zH4GvCBLpeDUvayC7XAGRg/s4000/IMG_20220625_152112.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="3000" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbG1Kia2iCIRUI0GaYHOJwy-iIR2TIK386VlpnGPvCtyutGR4nDkDTXQStKwU1xpbNMoOmSn-1u0m9V6miQbXl2TsI65az8qQKIf5342GzilyFcRJGiHAKiMKWJGVEfohVBPG4oaOpfkpiJIXpFKbMiSuhcY78zH4GvCBLpeDUvayC7XAGRg/w300-h400/IMG_20220625_152112.jpg" width="300" /></a></div><div style="text-align: justify;">Barnmorskan Mary Patricia <span class="il">McCartney</span> var nästan trettiotre år
gammal när hon födde sin första son den artonde juni 1942. Barnets pappa, bomullssäljaren och
amatörmusikern James ”Jim” <span class="il">McCartney</span>, var nästan fyrtio. På
den tiden väldigt höga åldrar att starta familj. De hade varit gifta lite mer
än ett år och sonen fick namnet James <span class="il">Paul</span>, med <span class="il">Paul</span> som tilltalsnamn. Jim tyckte sonen var så ful att han
började gråta. Ett och ett halvt år senare följde lillebror Michael.</div><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Som viktig hamnstad mot Atlanten bombades familjens
hemstad Liverpool
tungt under andra världskriget. Över tusen ton bomber föll under främst
vintern 1940 och våren 1941. Närmare fyratusen människor dog och mer än tiotusen hus
förstördes. Långt in på sextiotalet gick det att se ödetomter. När
bröderna var små trodde de att ”bombsite”, ungefär bombplats eller
nedslagsplats,
betydde lekplats. För det var där, bland ruiner, bråte och förmodligen
en och
annan blindgångare, barnen i Liverpool lekte på fyrtio- och femtiotalen.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Från ruiner till folkhem kom The Beatles till Sverige första
gången i slutet av oktober 1963. Det var också första turnén utanför hemlandet
efter genombrottet. I en intervju i Stockholm visar det sig att <span class="il">Paul</span> <span class="il">McCartney</span>
plockat upp fraserna ”hej flicka” och ”bra flicka”, samt det kanske lite mindre
väntade ”aktiebolag”. <span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">De gjorde en handfull spelningar runt om i landet,
men
framför allt spelades de in för både radio och tv. Radioprogrammet fick
namnet ’The Beatles, popgrupp från Liverpool på besök i Stockholm’. Fem
av programmets sju låtar förekommer på dubbel-CD:n ’Anthology 1’, som
släpptes 1995. Det säger både
något om vikten av besöket och den goda ljudkvaliteten.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Inspelning av tv-programmet ’Drop in’ skedde i den lilla
teatern på Gröna Lund. Två av dessa låtar, ’I saw her standing there’ och
tolkningen av Little Richards ’Long tall Sally’, båda med <span class="il">McCartney</span> på sång,
dök senare upp i tv-serien ’The Beatles anthology’.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">'Drop in' sändes första gången den tredje november. Den
dagen, när det där popbandet från Liverpool skakade sina redan berömda frisyrer
i de svartvita tv-rutorna, började slutligen sextiotalet i Sverige för många
barn och ungdomar. Håret började kammas framåt och växte längre till tonerna av
skrik från rum med nya idolaffischer på väggarna. Drömmar drömdes, fantasier
fantiserades. Detta trots att en svensk recensent avfärdade musiken som amatörmässig hambo. Skribenten var av allt att
döma jättegammal, förmodligen minst arton eller nitton. Bandet var tillbaka igen
sommaren 1964, då som världsstjärnor, för fyra spelningar på två dagar i
Stockholm.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Något <span class="il">McCartney</span> regelbundet återkommer till i intervjuer är att
”vi sa till vår manager Brian Epstein att vi inte tänkte åka till USA förrän vi
hade en listetta där.” Så blev det också, men mer genom tur än planering. De hade sett flera
stora brittiska stjärnor försöka slå igenom på andra sidan Atlanten och
misslyckas. ’I want to hold your hand’ blev deras första etta i USA den
första februari 1964. Den nionde februari, två dagar efter de till slut landade i New
York, gjorde de sitt första framträdande på ’The Ed Sullivan show’. Men resan
hade planerats sedan november 1963. </p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">När bandet landade i London på väg hem från redan
nämnda resa till Stockholm råkade nämligen Ed Sullivan och hans fru befinna sig
på flygplatsen Heathrow. Så gjorde även uppskattningsvis tiotusen fans. ’She
loves you’ var under denna period etta i flera omgångar i England och blev den dittills
mest sålda singeln där (en position den höll tills <span class="il">McCartney</span> släppte ’Mull of
Kintyre’ med Wings 1977).</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">De fyra förstod inte vad som pågick och trodde publiken var på
flygplatsen för att kanske välkomna drottningen. Men Sullivan insåg att han
borde boka det för honom då okända bandet om de kunde locka så mycket folk bara genom att komma ut ur
ett flygplan och vinka. Vid förhandlingarna gick Epstein med på ett lägre gage
än brukligt. Möjligheten att synas i USA:s största underhållningsprogram var
värd mer än pengarna.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Första framträdandet kom att ses av sjuttiotre miljoner
tittare, vilket var rekord i ett land som då hade strax under tvåhundra miljoner invånare. USA hade
kapitulerat till synes utan motstånd. Orkanen var ett faktum. Sju år efter att
John Lennon, då sexton, bjudit in <span class="il">Paul</span> <span class="il">McCartney</span>, då nybliven femtonåring, i
sitt band slog de slutligen igenom till synes över en natt.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">I maj 1968, fyra omöjligt intensiva år senare, separerade
John Lennon från sin första fru Cynthia. <span class="il">McCartney</span> körde en dag i juni ut till
henne och sonen Julian i Weybridge. På vägen dit började han nynna en melodi.
Inledningsvis menad som en tröstevisa till Julian sjöng han ”hey Jules, don´t
make it bad, take a sad song and make it better”. Det är jobbigt nu, men det blir
bättre. Jules blev snart Jude. Lennon trodde att den handlade om honom och nya
kärleken, konstnären Yoko Ono. ”You have found her, now go and get her.” </p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Den skulle
också kunna handla om <span class="il">McCartney</span> och amerikanska fotografen Linda Eastman, som
hunnit träffas några gånger vid tidpunkten. I november skulle hon och dottern
Heather från ett tidigare äktenskap flytta till <span class="il">McCartney</span> i London. När de
gifte sig i mars året efter väntade de en dotter som skulle få namnet Mary. Stella och James följde.<br /></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; text-align: justify;"><span style="color: black;">’Hey Jude’ är, trots sin trallvänlighet, om
inte en märklig låt så i alla fall en märklig skiva. Dels är den över sju
minuter och för lång, särskilt då, för de flesta radiokanaler, och av samma anledning
olämplig som singel. Dels är det avslutande nanana-partiet längre än själva
låten. Dessutom har den vad som med största sannolikhet är musikhistoriens
längsta nedtoning: volymen börjar sänkas märkbart redan med en och en halv
minut kvar. Och dels finns det ett "fucking hell" 2:58 in i låten.
Vem av de fyra som svär, det brukar antas vara en av bandmedlemmarna, är
något som diskuterats och diskuteras.</span><span style="color: black;"> Huvudmisstänkta är Lennon (för ett missat
ackord eller en missad </span>körinsats<span style="color: black;"> när <span class="il">McCartney</span> i sista stund ändrat en textrad),
George Harrison (som möjligtvis fick rundgång i hörlurarna vid inspelningen)
eller <span class="il">McCartney</span> själv (missat pianoackord).</span></p>
<p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; text-align: justify;"><span style="color: black;">Hur passerade utropet producenten George Martins kritiska
öron? Han påpekade i alla fall att låten var för lång för radiospelning. Lennon
ska då ha sagt att jo då, de kommer spela den. "Because it´s us". För
att det är vi. ’Hey Jude’ blev med
sina sju minuter och elva sekunder den dittills längsta låt som legat etta i
USA och dessutom i nio veckor, vilket också var rekord. Den blev årets mest
sålda singel i bland annat USA, Kanada och England. <span></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; text-align: justify;"><span style="color: black;">'Hey Jude' var första skivan som släpptes på Apple Records, bandets egna
bolag, som främst var ett sätt att slippa en rejäl skattesmäll i kaoset efter
Epsteins förtidiga bortgång.</span> Låten börjar som en dialog mellan två vänner. En hälsning, en uppmuntran, en lyckönskan, och slutar som en global hymn. Den
handlar om Julian, John och Yoko, <span class="il">Paul</span> och Linda, dig och mig och alla vi
känner. <br /></p>
<p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">När jag började skriva den här texten lovade jag mig
själv att inte bara skriva om sextiotalet, att inte bara skriva om The Beatles.
Att skriva om all fantastisk musik <span class="il">McCartney</span> gjort sedan sjuttiotalet, som
soloartist och med Wings. Om all spelglädje och nyfikenhet. Om experimentlustan. Om
att han 1980 riskerade sju års straffarbete i japanskt fängelse efter att ha
fastnat i tullen med en stor påse marijuana överst i väskan. Om The Beatles
tidiga år innan de blev The Beatles, när ingen ville ta i dem med tång och de
var nära att ge upp. Om Hamburg där jordbävningen sakta började hösten 1960. Om
när de hittar Ringo Starr och allt klickar efter år med svängdörr för olika
trummisar. Om Jane Asher. Om Denny Laine, den ständige tredje medlemmen i Wings
där många andra kom och gick. Om Percy ”Thrills” Thrillington. Om The Fireman.</p>
<p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">Men niotusenfemhundra tecken är inte mycket när det gäller en av nittonhundratalets största låtskrivare, sångare och
inte minst basister. Det skulle gå att skriva niotusenfemhundra tecken bara om ’Silly
love songs’, ett svar på kritik om att han bara skrev just löjliga kärlekslåtar
(”what´s wrong with that, I´d like to know”) som är ännu en hyllning till
Linda, men också till kärleken till pophantverket som sådant. <span lang="EN-GB">Om ’Live and let die’. Om ’Beautiful night’. Om ’Jenny
wren’. </span>Om kontrollbehovet, om arbetsnarkomanin. Om bossigheten. Om ödmjukheten. </p><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">Om Linda <span class="il">McCartney</span> som han levde med i nästan trettio år, och som fyllde hans liv
med kärlek, stabilitet och barn. Sånt ingen berömmelse eller pengar kan
garantera. Med FAMILJ, och som 1998 gick bort i samma sjukdom som tog hans
mamma när han var fjorton. Den gången fick han inte möjlighet att ta farväl i
en familj och släkt som annars var full av kärlek och skratt. ”Why she had to
go, I don´t know, she wouldn´t say.”<br /></p>
<p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">Och
jag hade tänkt skriva om hur genuint glad det gör
mig att han fortfarande turnerar vid åttio års ålder, trots att den där
rösten
som en gång lekfullt enkelt kunde gå från väna ballader till skrik
(’Yesterday’
och ’I´m down’ spelades in samma dag 1965) till slut sprack, med ålderns
rätt. Om
’Carpool karaoke’, där han besöker sitt tonårshem på 20 Forthlin Road
och leende sprider glädje till de som råkar vara där. Om ’Get
back’-dokumentären i tre
delar som äntligen släpptes i november 2021 och bjöd på skratt, gåshud
och
tårar.</p>
<p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">Om att den där lilla killen som en gång lekte på en ”bombsite”
har varit med om en resa få, om ens han själv, kan förstå. Han har sagt att det
ibland slår honom att han är den där <span class="il">Paul</span> <span class="il">McCartney</span>. Om att han är lyckligt
gift igen.</p><p style="text-align: justify;">Och om att få människor tycks njuta så mycket av något som <span class="il">Paul</span>
<span class="il">McCartney</span> tycks njuta av att vara <span class="il">Paul</span> <span class="il">McCartney</span>.</p><p style="text-align: justify;">**** <br /></p><p style="text-align: justify;"><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial;">Ola Claesson har varit smått besatt
av The Beatles i trettiofem år och har besökt Liverpool fler gånger än vad som
är rimligt. Om han sparat alla pengar han lagt på skivor och böcker i ämnet kunde
han köpt en fullutrustad gul u-båt nu.</span> <br /></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"> </p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><i><b>Läs mer om Paul McCartney:</b></i></p><div style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="color: blue;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2010/12/paul-mccartney-for-nyborjare.html" target="_blank"><span style="color: #5588aa;">Paul McCartney för nybörjare<i> (den här listan håller jag inte riktigt med om längre)</i></span></a></span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="color: blue;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2013/10/recension-paul-mccartney-new.html" target="_blank">Skivrecension: Paul McCartney - </a><i><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2013/10/recension-paul-mccartney-new.html" target="_blank">New</a></i></span></span></div>
<span style="color: blue;"><span style="color: blue;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2015/07/skivrecension-paul-mccartney-mccartney.html" target="_blank">Skivrecension: Paul McCartney </a><i><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2015/07/skivrecension-paul-mccartney-mccartney.html" target="_blank">- McCartney II</a></i><u><span style="color: #5588aa;"><br /></span></u><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2011/04/beatles-nagorlunda-alternativa-topp-10.html" target="_blank"><span style="color: #5588aa;">Ett försök till alternativ topplista över The Beatles bästa låtar</span></a></span></span><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><i>Publicerades ursprungligen i<a href="http://www.smp.se" target="_blank"> Smålandsposten</a></i>.<br /></p>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-38479410723984922742022-06-18T21:52:00.006+02:002022-06-19T00:10:05.484+02:00Paul McCartney åttio år, del ett<p><i></i></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><i><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhupg0v4yGBhOvxD98_dwFFzVs9HaEHDLPKkYBN4CSLEG4whn8M_018qVoU2FP4a3ODpMLYVNp2zBUEG_DZkR11qmEv2Cu21Yjrue6daCpyT7uKp7flibiiJOUF4OEmBx3h8g843t-8JSnpflADVZ6GBxnGt-EwsNQh43f2Rw6SVsQHMxDUyw/s3000/IMG_20220618_131219_042.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3000" data-original-width="3000" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhupg0v4yGBhOvxD98_dwFFzVs9HaEHDLPKkYBN4CSLEG4whn8M_018qVoU2FP4a3ODpMLYVNp2zBUEG_DZkR11qmEv2Cu21Yjrue6daCpyT7uKp7flibiiJOUF4OEmBx3h8g843t-8JSnpflADVZ6GBxnGt-EwsNQh43f2Rw6SVsQHMxDUyw/w400-h400/IMG_20220618_131219_042.jpg" width="400" /></a></i></div><i>You think that people would have had enough of silly love songs<br />I look around me and I see it isn´t so<br />Some people wanna fill the world with silly love songs<br />And what´s wrong with that?<br />I would like to know<br />´Cause here I go again:<br />I love you<br />I love you<br />I love you<br />I love you</i> - Silly Love Songs<br />
<p style="text-align: justify;">Det
är inte en text man ska skriva om man vill vara rockmytologiskt
korrekt. Men måste man så måste man. Och är man James Paul McCartney,
född den artonde juni 1942 i Liverpool, behöver man inte bry sig.<br /></p><div style="text-align: justify;">
Som musiker utgjorde han en fjärdedel av <b>The Beatles</b>. Som låtskrivare utgjorde han ena halvan av pophistoriens mest framgångsrika duo. På sjuttiotalet bildade han <b>Wings</b>
som efter hand blev allt större för att så småningo börja
radera några av The Beatles rekord. Ingen annan artist/låtskrivare har
haft större kommersiella framgångar. Fråga <b><i>Guiness Rekordbok</i></b>. Än idag kan <b>James Paul McCartney</b>
sälja ut en arena på rekordtid bara genom att hosta. En låt behöver
inte vara bra för att den blir en hit, men lite imponerad kan man ändå
kosta på sig att bli av en man som kan stoltsera med fler än 70
guldskivor och en sammanlagd försäljning som ligger någonstans runt 1,5
miljarder skivor.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
Men
det var inte statistik inlägget skulle handla om. Musik är viktigare än
så. Framför allt är det roligare än. Dessutom är det ett väl etablerat
faktum att man aldrig har kunnat plocka någon poäng med att svara Paul
McCartney på frågan ”vad lyssnar du mest på just nu?”. Statistiken gör
inte saken bättre. Det är alltid bättre att hylla obskyra artister som
bara tre personer känner till. Mycket kan sägas om McCartney, men obskyr
är han knappast.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
Och genom
att till synes alltid sjunga om kärlek gör han också ett
ställningstagande. Han har förvisso sjungit om annat också. Låten <b>Give Ireland Back To The Irish</b> måste sägas vara politisk, BBC förbjöd den, och även en sån sak som <b>Freedom</b>
var i samma riktning – om än tyvärr utan några andra kvaliteter. Han
har också sjungit om djurens rättigheter. Men det är ändå som composer
of melodic love-songs and member of The Beatles som han kommer att bli
ihågkommen. Å andra sidan, medlem av The Beatles är ett ganska bra
eftermäle för en musiker.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
Även om det är som kompositör av <b>Yesterday</b>,<b> Michelle</b>, <b>Hey Jude</b> och <b>Let It Be</b> han lär bli ihågkommen var det han som låg bakom även kakafonin <b>Helter Skelter</b>, de mystiska bandslingorna på <b>Tomorrow Never Knows</b> och som var först med att att uppskatta avantgarde i bandet. Han träffade det tyska gökboet <b>Stockhausen</b> när kollegan <b>John Lennon</b> ännu menade att <i>avantgarde is French for shit</i>. McCartney planerade tom en soloskiva med experimentell elektronisk musik som han skulle kalla <i>McCartney Goes Too Far</i>,
men den blev tack och lov/tyvärr aldrig av. Men några av de soloskivor
som sågades av kritiker när de släpptes anses nu vara borttappade
mästerverk och har de senaste åren kommit i påkostade återutgivningar
med bonusskivor och DVDer. McCartney har de senaste tio åren långsamt
börjat få det erkännande som han inte fick under t ex sjuttio- och
åttiotalet.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
Hans konstintresse gav upphov till <i><b>Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band</b></i>-omslaget och antitesen <i><b>The White Album</b></i>. Hans kärlek för den belgiske surrealisten <b>René Magritte </b>(1898-1967) gav upphov till skivbolagsnamnet <b>Apple</b>.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
2005 släppte han albumet <i><b>Chaos And Creation In The Back Yard</b></i> som har börjat visa sig vara en av de bästa skivor han gjort. En skiva som faktiskt är där uppe med tidigare underskattade <i><b>Ram</b></i> och <i><b>McCartney II</b></i>. <i><b>Run Devil Run</b></i> var en förvånansvärt pigg coverskiva och tidigare i år hyllade han den jazz han växte upp med på <i><b>Kisses On The Bottom</b></i>. <i><b>New</b></i>
blandade klassisk McCartney med nya influenser på ett lyckat sätt.
Något direkt dåligt har han faktiskt inte gjort sedan 1993. Han har
slutat vara den trötta gubbe han - förvisso med all rätt - länge avfärdades som.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
Han
har under de senaste turnéerna dessutom rest med ett av de bästa banden
han jobbat med. De har rent av spelat ihop i mer än femton år, längre
än både The Beatles och The Wings höll ihop. Tyngden i låtar som<b> Jet</b> och <b>Flaming Pie</b>
har framträtt tydligt och lyft låtarna ytterligare. Han har också
blivit bra på att gräva fram lite mer udda låtar. Senast han spelade i
Sverige fanns <b>Tempory Secretary </b>med i låtlistan. Men visst skulle han gärna få gräva djupare, även om fler onekligen vill höra Hey Jude än <b>Tomorrow</b>.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
Den där evigt leende mannen med ena tummen i vädret kanske inte är fullt så ytlig och uträknad som kritikerna länge påstod.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
Förresten,
även om det skulle visa sig att han är så löjlig som belackarna hävdar,
om det nu verkligen är så att han bara skriver en massa löjliga
kärlekslåtar - vad är det egentligen för fel med det? Det skulle jag
vilja veta.</div><div style="text-align: justify;"> </div><div style="text-align: justify;"><i>Bilden ovan är en detalj från en bild som togs av lillebror Mike McCartney sommaren 1962 på baksidan av familjehemmet på 20 Forthlin Road i Allerton i Liverpool. 2005 blev den omslag på skivan Chaos And Creation In The Back Yard. </i><br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
<b><i>Läs mer om Paul McCartney:</i></b></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="color: blue;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2010/12/paul-mccartney-for-nyborjare.html" target="_blank"><span style="color: #5588aa;">Paul McCartney för nybörjare<i> (den här listan håller jag inte riktigt med om längre)</i></span></a></span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: blue;"><span style="color: blue;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2013/10/recension-paul-mccartney-new.html" target="_blank">Skivrecension: Paul McCartney - </a><i><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2013/10/recension-paul-mccartney-new.html" target="_blank">New</a></i></span></span></div>
<span style="color: blue;"><span style="color: blue;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2015/07/skivrecension-paul-mccartney-mccartney.html" target="_blank">Skivrecension: Paul McCartney </a><i><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2015/07/skivrecension-paul-mccartney-mccartney.html" target="_blank">- McCartney II</a></i><u><span style="color: #5588aa;"><br /></span></u><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2011/04/beatles-nagorlunda-alternativa-topp-10.html" target="_blank"><span style="color: #5588aa;">Ett försök till alternativ topplista över The Beatles bästa låtar</span></a></span></span>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-57919197271052981692022-06-05T13:27:00.011+02:002022-06-05T14:28:36.232+02:00Intervju: Bo Åkerström från Torsson<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1Ulk4nE7K0C_gquYX7hZKt8fojNjTaHIC5_bCMtLptfK4AepgFfK0tUdKnNfnJ6-SrZmIG2_zHL6__14t3x1GIAgnE_h715LYIWWUNaRgMnx4HOajx27ZkkrYSsTJA9CbT3ZfYUgxDmeZAQ6EDjKXa8vAZM0J9ZybVW5oodGdAn5FaDhrPQ/s1024/Torsson_7973_liggande_-1024x675.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="675" data-original-width="1024" height="264" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1Ulk4nE7K0C_gquYX7hZKt8fojNjTaHIC5_bCMtLptfK4AepgFfK0tUdKnNfnJ6-SrZmIG2_zHL6__14t3x1GIAgnE_h715LYIWWUNaRgMnx4HOajx27ZkkrYSsTJA9CbT3ZfYUgxDmeZAQ6EDjKXa8vAZM0J9ZybVW5oodGdAn5FaDhrPQ/w400-h264/Torsson_7973_liggande_-1024x675.jpg" width="400" /></a></div><br /><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;">Torsson bildades i Lund 1976 till ett evenemang för att det
behövdes ett band. På vägen har de gjort en rad klassiker, där i alla fall ”Det
spelades bättre boll” var en hit på riktigt. Bandet som gjort
traktorrocken till en konstform puttrar
fortfarande på med ständige medlemmen Bo Åkerström (längst till höger ovan) på sång och gitarr i
centrum. På fredag spelar de på Palladium.</span></span><div style="text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span>
</span></span></span></div><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span><b>Om Torsson bildades mer eller mindre av en slump, hur kom
det sig att du började skriva låtar?</b></span></span></span><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"></span></span><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span><span> </span></span></span></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span><span>- Jag började skriva låtar efter att Torsson hade hållit på och
repa ett tag, kanske bara efter några gånger. I mitt huvud var
det aldrig meningen att vi skulle vara ett coverband och spela andras
låtar. Det kändes också som om det var mitt jobb att göra bandets
originallåtar eftersom jag hade utsetts till sångare. En annan av
originalmedlemmarna, Bengt-Åke Svenningsson, började också göra egna låtar som
han dessutom sjöng. Så jag var inte ensam låtskrivare alldeles i
början. Bengt-Åke slutade emellertid ganska snart. Andra tog vid och det
har alltid funnits flera låtskrivare i bandet.</span></span></span></span></p><div style="text-align: justify;"></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span>
</span></span></span></div><p style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial;"><b>Vad
hade du för förebilder?</b></span></span></span></span></p><div style="text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span>
</span></span></span></div><p style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span><span>- Jag var inte så intresserad av texterna i musiken jag lyssnade
på, vilket nästan enbart var 60- och 70-talets brittiska och amerikanska
rockartister och band, som jag växte upp med. Så musiken var inspirerad av Neil
Young, Creedence, Eric Clapton, The Band, Fleetwood Mac, Graham Parker, Elvis
Costello, Kinks, och inte minst Beatles och Rolling Stones. Det skulle vara
ganska enkelt och okrångligt. Jag gillade också mer aviga harmonier och då
inspirerades jag av engelsmännen Procol Harum, Nick Lowe, Paul McCartney
och George Harrison.</span></span></span></span></p><div style="text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b><span>
</span></b></span></span></div><p style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial;"><b>Insåg
du hur 'egna' texter du skrev och fortfarande skriver? Började det som en
motreaktion på dåtidens typiska rocktexter eller kom det spontant?</b></span></span></span></span></p><div style="text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span>
</span></span></span></div><p style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span><span>- Nej, det insåg jag inte. Texterna i rockmusiken på den
tiden hördes nästan aldrig så dom förebilder jag hade var snarare amerikansk
country och svenska visdiktare typ Evert Taube, det vill säga berättare.
Jag var också, och är fortfarande, oerhört imponerad av dom svenska diktarna
Gustaf Fröding och Nils Ferlin som skrev så enkelt, rytmiskt och kraftfullt.
Som du säger så avskydde jag den svenska politiska musikens pekpinnar och
förbudspredikningar. Jag försökte kanske till viss del skriva tvärtom. Svensk
dansbandsmusik hade nästan alltid riktigt usla texter så det undvek jag
också. Så, visst, jag undvek medvetet vissa ämnen men jag trodde inte att
mina texter var nåt speciellt eget för den sakens skull.</span></span></span></span></p><p style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span><span> </span></span></span></span></p><div style="text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span></span></span></span><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial;"><b> Jag upplever alltid en varm och kärleksfull atmosfär
på Torssons konserter. Känns det så på scenen också?</b></span></span></span></span><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span> </span></span></span></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span> - Kul att höra! Ja, så känns det ofta. Vi
försöker få till just en sån stämning. Det funkar för det mesta, antagligen för
att publiken också är inställd på det. Det handlar om en slags
publikkontakt. Ibland kan det ta lite tid för oss att hitta rätt och
för publiken att komma igång. Då kör vi våra låtar ändå och så småningom
blir det bra stämning - oftast. Med åren har vi lärt oss några knep. Till exempel
ser vi till så att det är svag belysning i lokalen, inte helmörkt alltså. En
förutsättning för den goa stämningen är att vi kan se publiken.</span></span></span><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial;"><b> </b></span></span></span></span></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial;"><b>Å ena sidan framstår det som att ni bildades för
att det behövdes ett band och du säger att du började skriva låtar för att inte
bli ett coverband. Mycket slump. Å andra sidan har ni överlevt i 45 år. Någon
sorts framåtrörelse, om än långsam, verkar ni trots allt ha. </b></span></span></span></span><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span style="color: black;"><span></span></span></span></span></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span style="color: black;"><span>- Javisst har vi det. Vi tycker det är enormt roligt
att spela rockmusik och ser därför till att få fortsätta år efter år. När det
uppstår problem löser vi det, när det blir tråkigt att spela samma
låtar gör vi nytt och spelar in en skiva, när någon slutar fixar vi en
ersättare. Drivkraften är publiken som fortsätter komma. Det finns en sak till
som driver oss och det är att vi blir bättre som band för varje konsert
(nästan). Vi utvecklas både som enskilda musiker och som band. </span></span></span></span></div><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;"><span style="color: black;"> </span></span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;"><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial;"><b>Fem favoritlåtar att spela live:</b></span></span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Storskiftet</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Vägs ände</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Det vore lång väg att gå</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Bröderna Holm</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Det spelades bättre boll</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">(Just nu)</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;"> </span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;"><b>Fem låtar du önskar du hade skrivit:</b></span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Like a rolling stone </span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Birmingham (Randy Newman)</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Seven nights to rock</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Heartaches by the number</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Eldarevalsen</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;"> </span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;"><b>Fem boktips till hängmattan:</b></span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Jag är ingen bokexpert, listar helt enkelt bra böcker
jag läst på sistone plus en ABC-bok jag gjort tillsammans med min son och som
passar perfekt för slöläsning i hängmattan</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Kjell Johansson, Huset vid Flon</span>
</p><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Klas Östergren, Julnoveller i Jonseryd och andra
berättelser</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Paul McCartney, Texterna</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Kate Atkinson, Liv efter liv</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Bo och Axel Åkerström, ABC för gamla och nya svenskar</span></p><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;"></span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;"><b>Fem saker du vet om Växjö (i viktighetsordning):</b></span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Här finns Östers IF, en legendarisk fotbollsklubb</span>
</p><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Här finns Växjö Lakers, ett av Sveriges bästa
ishockeylag</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Här kommer vår katt ifrån</span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="font-family: inherit;">Här finns Linnéuniversitetet</span></p><p><span style="font-family: inherit;">
Här finns en domkyrka</span></p><p><span style="font-family: inherit;"> </span></p><p><span style="font-family: inherit;"><i><b>Läs mer om liknande: </b></i></span></p><p><span style="font-family: inherit;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2020/02/konsertrecension-torsson.html" target="_blank">Konsertrecension: Torsson</a> </span></p><p><span style="font-family: inherit;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2017/11/konsertrecension-torsson.html" target="_blank">Konsertrecension: Torsson </a></span></p><span style="font-family: inherit;">
</span><div style="margin: 0px 0px 13px; text-align: justify;">
<span style="font-family: inherit;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2016/02/bruce-springsteen-for-nyborjare.html" target="_blank">Konsertrecension: Torsson x 2</a><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2019/06/bokrecension-wilmer-x-40-ar-av-blues.html" target="_blank">Bokrecension: <i>Wilmer X - 40 År Av Blues, Svett & Tårar </i></a></span></div><span style="font-family: inherit;">
</span><div style="margin: 0px 0px 13px; text-align: justify;">
<span style="font-family: inherit;"><i>Publicerades ursprungligen i <a href="http://www.smp.se/" target="_blank">Smålandsposten</a>.</i></span></div>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-72752015153088787902022-05-28T13:09:00.001+02:002022-05-28T13:09:26.680+02:00Konsertrecension: Mando Diao<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwDe2IL1ADBOIPxLWT67p-U1vW2nG3R4kTIlbE0LkhfDocp40TxzfiTKMwmgSvvqRPeNp48pYwkBgycIE04nbhVWvtWfRFxcWycPRXlQ0U_WSXvM3YMJlIrS7lm2n3hXJq0Bf8HAQaQji6SJjouiRcGcR6LJxYeAhDsoGTH_6JdmF4ZN-4Ww/s6000/DSC_1468.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwDe2IL1ADBOIPxLWT67p-U1vW2nG3R4kTIlbE0LkhfDocp40TxzfiTKMwmgSvvqRPeNp48pYwkBgycIE04nbhVWvtWfRFxcWycPRXlQ0U_WSXvM3YMJlIrS7lm2n3hXJq0Bf8HAQaQji6SJjouiRcGcR6LJxYeAhDsoGTH_6JdmF4ZN-4Ww/w400-h266/DSC_1468.JPG" width="400" /></a></div><b><span class="il">Mando</span> <span class="il">Diao</span><span></span> </b><p class="MsoNormal"><b>När:</b> Torsdagen den femte maj</p><p class="MsoNormal"><b>Var:</b> Konserthuset<span></span> </p><p class="MsoNormal"><b>Publik:</b> Så gott som fullt<span></span> </p><p class="MsoNormal"><b>Bäst:</b> Intensiteten, även i lågt tempo<span></span> </p><p class="MsoNormal"><b>Sämst:</b> Instrumentalpartiet i mitten känns som en klassisk toapaus<span></span></p><p class="MsoNormal"><br /></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Det har gått tjugo år sedan <span class="il">Mando</span> <span class="il">Diao</span> debuterade på skiva
som osnutet souligt rockband. Nu är de ute på turné med fokus på sina två svenska
skivor.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Band som snabbt når framgång med en viss sorts musik
riskerar att bli rädda för att testa nytt, men inte <span class="il">Mando</span> <span class="il">Diao</span>. När det för tio
år sedan var dags för album nummer sex i ordningen bytte de språk till
svenska, tonsatte <b>Gustaf Fröding</b> och fick sin största kommersiella framgång
hittills. </p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Rockbandet från Borlänge sålde fyra gånger platina och låg
167 veckor (!) på <b>Svensktoppen</b> med ”Strövtåg i hembygden”. På Spotify har den
spelats över 50 000 000 gånger. Det är mer än ”Sommartider” och ”Känn
ingen sorg för mig Göteborg”. Det blir förstås kollektiv ståpäls när den spelas
mot slutet av kvällen.</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVy-NysWsdkKrAUA15byAi_296CIP-ZDDc47GgzDesbF85cuAqklDGijLuWcJFm8ABG294j1lYajW6APyXUdpLG53VNGJgM5Y1rPLeYxZYFvza6-LZBUCSHpBtb5LIYaAOu0Z6f8lTG3I23oyIs_-PhdkjTcjqIPGdvffO3GciHrDiHJzZLA/s6000/DSC_1430.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVy-NysWsdkKrAUA15byAi_296CIP-ZDDc47GgzDesbF85cuAqklDGijLuWcJFm8ABG294j1lYajW6APyXUdpLG53VNGJgM5Y1rPLeYxZYFvza6-LZBUCSHpBtb5LIYaAOu0Z6f8lTG3I23oyIs_-PhdkjTcjqIPGdvffO3GciHrDiHJzZLA/w400-h266/DSC_1430.JPG" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">2020 kom en sorts fortsättning med ”I
solnedgången”. Under
de år som gått sedan Frödingtolkningarna på ”Infruset” hade bandet
förlorat en
av två ursprungliga sångare. <b>Björn Dixgård</b> är nu den självklara
mittpunkten med en röst och inlevelse som levt varje stavelse. Han har
snygga dansmoves också.</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">”Själens
skrubbsår”, en av kvällens höjdpunkter, skrevs förresten av hans föräldrar. När
Dixgård först presenterade den för bandet sa han att han skrivit den själv. Det fick
han snabbt äta upp. </p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Musikerna skapar ett tryck som ofta inte finns i
vistradition eller svensk folkmusik, men är dessutom lyhörda. Det är <b>Jan
Johansson</b>
och <b>Bo Hansson</b> med <b>Otis Redding</b> på sång. Särskilt ”En sångarsaga” blir
en verklig soulrysare. <b>Björn Skifs</b> ”Håll i mitt hjärta” tolkas och låter
även den som en klassiker från sextiotalet.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Det blir en kväll både för de som gillar <span class="il">Mando</span>
<span class="il">Diao</span>, för de som vanligtvis inte gillar <span class="il">Mando</span> <span class="il">Diao</span>, för de som gillar
vistradition och för de som vanligtvis inte gillar vistradition. Här finns ekon
av ett land som möjligtvis fanns en gång i tiden, men som på både gott och ont inte
finns längre. </p><div style="text-align: justify;">
Vi upplever ändå samma drömmar, glädje, rus och krossade
hjärtan. Och innerst inne är det vad nästan all musik handlar om. Vi är lika
i vår unikhet, nu som då. Det har <span class="il">Mando</span><span class="il"> Diao</span> förstått.</div><div style="text-align: justify;"> </div><div style="text-align: justify;"><i><b>Läs mer om liknande:</b></i></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2011/03/svensk-jazz-for-nyborjare_02.html" target="_blank">Svensk jazz för nybörjare </a></div><div style="text-align: justify;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2009/07/sextiotalet-for-nyborjare.html"><span style="font-weight: bold;">Sextiotalspop</span> för nybörjare</a><br />
<a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2009/10/country-for-nyborjare.html"><span style="font-weight: bold;">Country</span> för nybörjare</a><br />
<a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2011/01/punk-for-nyborjare.html"><span style="font-weight: bold;">Punk</span> för nybörjare</a></div><div style="text-align: justify;"><i>Publicerades ursprungligen i <a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>. </i> <br /></div> Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-79568283335080557672022-05-28T12:17:00.002+02:002022-05-28T12:18:24.427+02:00Konsertrecension: Per Gessle<p class="MsoNormal"><b><span class="il"></span></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_NuwMSWW8-v13ywPAiyKqvlc_Hzq8937O9CxeRfdQIeFT1yrhFoyEF77UQT60sPNoMgWinmBkTUGxwzkRQyYlA5FTfuvlQNHUTx9tPoAW4BWwnIJFJUrjUODb9t7dQgN8FJogATkIdVyYc4g5jvYFlOPnekOEaBwmLJn7VUjp5HtVjCVYtA/s6000/DSC_1289.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_NuwMSWW8-v13ywPAiyKqvlc_Hzq8937O9CxeRfdQIeFT1yrhFoyEF77UQT60sPNoMgWinmBkTUGxwzkRQyYlA5FTfuvlQNHUTx9tPoAW4BWwnIJFJUrjUODb9t7dQgN8FJogATkIdVyYc4g5jvYFlOPnekOEaBwmLJn7VUjp5HtVjCVYtA/w400-h266/DSC_1289.JPG" width="400" /></a></b></div><b> Per <span class="il">Gessle</span></b><span></span><b> </b><p></p><p class="MsoNormal"><b>Måndagen andra maj</b><b> </b></p><p class="MsoNormal"><b>Konserthuset</b></p><p class="MsoNormal"><b>Publik:</b> 651.<b> </b></p><p class="MsoNormal"><b>Bäst:</b> Kärleken i rummet.<b> </b></p><p class="MsoNormal"><b>Sämst: </b>Många favoriter saknas oundvikligen.</p><p class="MsoNormal"><br /></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">2004 spelade <span class="il">Per</span> <span class="il">Gessle</span> med <b>Gyllene Tider</b> på Värendsvallen inför
mer än 30 000 personer. Det går något lugnare till den här gången .</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Han bjuder på en radda hits som utgör en resa genom både
hans och våra liv. Det blir också tydligt att han är det närmaste vi har en
svensk <b>Paul McCartney</b> när låtar från två band och en solokarriär blandas. </p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Alla i publiken kan nog peka ut en och annan favorit som
saknas. Vi får till exempel ”Småstadsprat”, men inte ”Småstad”. ”Juni, juli,
augusti” (bara en månad kvar), men inte ”Honung och guld”. Oavsett vilket är
det svårt att värja sig. Artister som sålt närmare hundra miljoner skivor
kommer sällan till Växjö, men nu sitter han där med en akustisk gitarr, nästan
som om cirkeln är sluten: han började som landstingstrubadur en gång i tiden. Det
lite lågmält akustiska upplägget utan trummor gör att låtarna verkligen hamnar
i centrum, och i lätt omklädda versioner. </p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Två USA-ettor slinker med av bara farten. ”Listen to your
heart” och ”It must have been love” gör frånvaron av <b>Marie Fredriksson</b> högst
påtaglig, även om <b>Helena Josefsson</b> och resten av bandet är väldigt samspelt.
<b>Christoffer Lundquist</b> spelar alla instrument utom näsflöjt, bland annat lapsteel
som skänker en countryklang och ger ny färg till gamla låtar. Och han kan
namnen på nästan alla karaktärerna i ”Dallas”. I bakgrunden huserar trygga duon
<b>Magnus Börjesson </b>på bas och <b>Clarence Öfwerman</b> på keyboard.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Den intima känslan skapar en närhet som gör till exempel
”Det hjärta som brinner” till en annan upplevelse än vi är vana vid. Dessutom
är det den bästa låten <b>Tom Petty</b> glömde skriva, oavsett tid och plats. </p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Naturligtvis blir det ”Här kommer alla känslorna (på en och
samma gång) och mycket annat från ”Mazarin”. ”Tycker om när du tar på mig” är
en höjdpunkt. ”Sommartider”, som <span class="il">Gessle</span> menar att han inte ville spela, ökar
trycket. Tyck vad ni vill om den men det blir allsång och handklapp.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Men på tal om Marie Fredriksson. Hade <span class="il">Gessle</span> ens varit ute
och turnerat 2022 om det inte varit för henne? Han har själv konstaterat att
han var en föredetting från Gyllene Tider när hon gick med på att ge Roxette en
chans. Och vi vet hur den chansningen gick. </p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Nog för att <span class="il">Gessle</span> kunde tagit ut svängarna mer i låtvalen,
men det saknas ändå fler hits än det hinns med. Och att klaga på låtval känns
som att bli bjuden på prinsesstårta och klaga på att det inte blir någon pain au
chocolat. </p><p style="text-align: justify;">
Efter nästan två timmar landar vi i ”När alla vännerna gått
hem”. Sedan töms Konserthuset
motvilligt. Vilken kväll.</p><p style="text-align: justify;"> </p><p><b><i>Läs mer om liknande: </i></b></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2019/01/per-gessle-60-ar.html" target="_blank">Per Gessle sextio år</a></p><p><a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2007/08/tom-petty-och-jakten-p-den-perfekta.html" target="_blank">Tom Petty och jakten på den perfekta poplåten </a></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2020/06/grattis-pa-fodelsedagen-paul-mccartney.html" target="_blank">En liten hyllning till Paul McCartney </a></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2009/07/brainpools-pop-haller-fortfarande.html" target="_blank"><b>Brainpools</b> pop håller fortfarande </a></p><p><i>Publicerades ursprungligen i <a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>. </i><b><i> </i></b><br /></p>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-34361762258768204992022-05-28T11:33:00.005+02:002022-05-28T11:34:43.440+02:00Konsertrecension: Jonathan Johansson<p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; margin: 0px;"><span style="font-size: x-small;"><b><span class="il" face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="color: #222222;"></span></b></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: x-small;"><b><span class="il" face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="color: #222222;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmDgtyOQoZBInmz3-dEWz_BojYKU3syIYLUnSkvQapGHXc1LOzgT23t7G4UeL2wmcsKO5aHfZH3jJp8j4OMSj13CDN0emCoW3ihvUvSjaSDKPWGm5sMoUuZft21DsMrBG_MiFA6m_iHGaTUqzoo0U8kYdL272ki891vy9OmRqcXQm0m7cFBA/s6000/DSC_1209.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmDgtyOQoZBInmz3-dEWz_BojYKU3syIYLUnSkvQapGHXc1LOzgT23t7G4UeL2wmcsKO5aHfZH3jJp8j4OMSj13CDN0emCoW3ihvUvSjaSDKPWGm5sMoUuZft21DsMrBG_MiFA6m_iHGaTUqzoo0U8kYdL272ki891vy9OmRqcXQm0m7cFBA/w400-h266/DSC_1209.JPG" width="400" /></a><span style="font-size: x-small;"><b><span class="il" face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="color: #222222;"> <br /></span></b></span></span></b></span></div><p></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; margin: 0px;"><span style="font-size: small;"><b><span class="il" face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="color: #222222;">Jonathan</span><span face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="background-color: white; color: #222222;"> </span><span class="il" face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="color: #222222;">Johansson</span></b></span><span face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small;"><b> </b></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; margin: 0px;"><span face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small;"><b>Plats: </b>Teatern<b> </b></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; margin: 0px;"><span face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small;"><b>Publik:</b> 130<b> </b></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; margin: 0px;"><span face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small;"><b>Bäst:</b> Musiken, musikerna och texterna<b>.</b></span><span style="font-size: small;"><b> </b></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; margin: 0px;"><span style="font-size: small;"><b>Sämst:</b> Spillde han verkligen vin på fuzzboxen?</span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px;"><span class="il"><br /></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span class="il">Jonathan</span> <span class="il">Johansson</span> är aktuell med nya skivan ”Om vi får leva” och befinner sig på turné. På torsdagen spelade han i Växjö.</p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;">Det är ingen överdrift att hävda att <span class="il">Johansson</span> hyllas av kritiker, inte minst brukar hans texter lyftas fram som samtidsskildringar. Han är den sortens artist som dyker upp i SVT:s litteraturprogram ”Babel” snarare än i valfritt lekprogram. Trots detta når han ut till det som ibland brukar kallas ”verklighetens folk”, vilka de än är.</p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;">På Teaterns scen kommer han ut med kläder i svart och överrock i mörkgrönt. Han ler och ser lite charmigt blyg ut. Han har humor i allvaret, inte den lättaste balans. Texterna skildrar ett vuxenliv för någon som läser tidningar och följer med i nyheter. Det blir lite romantik också. Ögonblicksbilder från vardagen.</p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span class="il">Johansson</span> fokuserar delvis på det som vi ofta inte vill eller orkar tänka på. Så medans han petar i sina privata sår (och därmed den ofta till synes jämnåriga publikens) höjs temperaturen efter att konserten stillsamt börjat med vågskvalp och cello. De tre medföljande musikerna gör de intrikata arrangemangen rättvisa, både dunka-dunka och sårbarhet når fram. Gitarr, piano, synt, cello, bas, kontrabas, slagverk och trummaskin finns på scenen.</p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;">Melodierna är, trots textfokuset, inte underordnade orden. <span class="il">Johansson</span> behärskar helheten och bjuder på en resa både musikaliskt och känslomässigt. Han är skicklig på att fånga stora saker med få ord. Tycks veta var knapparna sitter och hur de ska tryckas. ”Innan vi faller” är en gammal favoritfilt som varsamt läggs över publiken. ”Är du passionerad?” får avbrytas och börjas om när trummaskinen får spel. ”Dåligt år” har, trots titeln, en av kvällens sötaste popmelodier.</p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span class="il">Johansson</span> har stora ambitioner och för en mindre begåvad textförfattare hade det kunnat gå illa och bli olidligt pretentiöst. Fallhöjden är hög. Men han har kapital för de stora gesterna.</p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;">Det är förresten usel bakgrundsmusik. Kräver nästan att lyssnaren anstränger sig. Och förtjänar det dessutom.</p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;">Avslutningen ”På boulevarden” klingar ut, bandet tackar för sig och går av scenen. Men publiken vill ha mer. Kanske nästa gång.</p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><i><b>Läs mer om liknande:</b></i></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2009/08/depeche-mode-for-nyborjare.html" target="_blank"><b>Depeche Mode</b> för nybörjare</a></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2008/10/joy-division-fr-nybrjare.html" target="_blank"><b>Joy Division</b> för nybörjare</a></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2018/12/konsertrecension-markus-krunegard.html" target="_blank">Konsertrecension: <b>Markus Krunegård</b></a></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2017/11/konsertrecension-toni-holgersson.html" target="_blank">Konsertrecension:<b> Toni Holgersson</b></a></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><i>Publicerades ursprungligen i <a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>.</i></p>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-3208149635073196552022-04-17T23:25:00.006+02:002022-04-17T23:26:38.655+02:00Konsertrecension: Ossler<p class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><b><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"><span class="il"></span></span></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9YgktpCykVIhwCY0u_Gmb2tEOvOvA4nVDiB8u_cXS90IAsXWwX3i5uP12ROwp1R6XfRjwgZT7JiPUQ1_rf2qwg3oWAqOBl6UyuL7fLwPSwMrZHlSSbVl0p-T_HKt-3NGj8o37LCZ3tUjAXej6HRSzS_2tWfUIoHGrfFJ-nq8Pmydcj0k-9w/s4000/IMG_20220317_213828.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3000" data-original-width="4000" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9YgktpCykVIhwCY0u_Gmb2tEOvOvA4nVDiB8u_cXS90IAsXWwX3i5uP12ROwp1R6XfRjwgZT7JiPUQ1_rf2qwg3oWAqOBl6UyuL7fLwPSwMrZHlSSbVl0p-T_HKt-3NGj8o37LCZ3tUjAXej6HRSzS_2tWfUIoHGrfFJ-nq8Pmydcj0k-9w/w400-h300/IMG_20220317_213828.jpg" width="400" /></a></b></div><b>Ossler<span></span></b><p></p><b>
</b><p class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"><b>Kafe de Luxe, sjuttonde mars</b><span></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"><b>Publik: </b>Ett sextiotal.<span></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"><b>Bäst:</b> Laddningen.<span></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"><b>Sämst:</b> Många favoriter uteblir.</span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;"><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"><span></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;"><span style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;">Rockmusik som den kan låta, men väldigt sällan gör. En
gitarr som gör ljud gitarrer sällan gör. Sköra melodier som framförs med mjuk
helsingborgdialekt. Pelle <span class="il">Ossler</span> är i stan.<span></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;"><span style="font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;">Senaste albumet <i>Regn Av Glas</i> släpptes i
höstas, men vinylen har blivit försenad och därför är det många av kvällens
låtar som är nya bekantskaper. För om du förhandsbeställt vinyl är det fusk att
streama. Det tycks i alla fall, av denna kväll att döma, vara en skiva värd att
vänta på. <b>Hundarna Från Babylon</b> utgör en av höjdpunkterna. Inledande <b>Svarta Svan</b> justerar trumhinnorna. Texterna målar ögonblicksbilder, gör stort av
smått och vardag av evighet. Massivt och luftigt.<span></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;"><span style="font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;">Laddningen i publiken på Kafe De Luxe är påtaglig
redan innan konserten börjar. Osslers musik har inte nått ut till en stor
publik, men om du en gång känt kraften är du fast. Kompromisslösheten och ambitionerna
är ett komplement och alternativ till slit och släng. Det är musik som tar sig
under huden. Som våga vara allvarlig. </span><span style="font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;">Musik som med åren, efter åtta skivor, blivit
allt mer atmosfärisk och filmisk. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;"><span style="font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"><span class="il">Ossler</span> bodde under sin barndom i
Västberlin när staden fortfarande var delad. De åren har av allt att döma
påverkat hans uttryck. Det är grått med mörka nätter. Utanförskap. Inte en slump att han i många
år ingick i Thåströms band.<span></span></span><span style="font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;"><span style="font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"><span class="il">Ossler</span> själv däremot både ler och skämtar. I alla fall mellan låtarna, när de vibrerande väggarna i källaren
väntar på nästa omgång. Bandet består bara av ytterligare tre personer, men de
kan skapa rejält oväsen och har också en lyhördhet i de tystare passagerna som
skapar dynamik.<span></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;"><span style="font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;">Ungefär halva spelningen utgörs av äldre låtar. En
suggestiv <b>Ner I Säcken</b> med drivande bas tillägnas Putin när <span class="il">Ossler</span> väl fått
ordning på gitarrpedaler och glasögon. En finstämd <b>Fåglar Faller</b> avslutar.</span></p><p class="MsoNormal" style="background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;"><span style="font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"><span></span></span></p>
<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;">Helhetsintrycket
är större än de enskilda insatserna denna kväll och går bitvis bortom
det som går att förklara med ord. Som all stor
musik. </span></div><div style="text-align: justify;"><i><b><span style="font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"> </span></b></i></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"><i><b>Läs mer om liknande:</b></i></span></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2018/02/konsertrecension-ossler.html" target="_blank">Konsertrecension: Ossler (2018)</a><span style="font-family: inherit;"> </span></span></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"><span style="font-family: inherit;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2017/05/konsertrecension-ossler.html" target="_blank">Konsertrecension: Ossler (2017)</a></span><br />
<a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2017/03/skivrecension-ossler-evig-himmelsk.html" target="_blank">Skivrecension: </a><i><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2017/03/skivrecension-ossler-evig-himmelsk.html" target="_blank">Evig, Himmelsk, Fullkomning</a></i><br />
<a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2013/11/ossler-och-hans-band-sparkar-rov.html" target="_blank">Konsertrecension: Ossler (2015)</a><br />
<a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2013/06/lundell-i-all-ara-men-ossler-da.html" target="_blank">Lundell i all ära, men Ossler då?</a> </span></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: Cambria,"serif"; font-size: 12pt;"><i> Publicerades ursprungligen i <a href="http://smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>. <b><br /></b></i></span></div>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-40511757769899052762022-02-23T11:42:00.007+01:002023-06-22T21:43:41.328+02:00Konsertrecension: Amanda Ginsburg<p><b></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgfpD9Pq-XgQP0rpjqY8-YpSeszjp9MlAysVpj4QpUHqYs4ImYixuUx_hPDaHvzQ18sIQtIoF6Tip7g4X_wbxQjEkNXBaAN_AELvPd4rNataKEYDLck6w1j1b7RwUTl4Ny9MvB-JgL9y_MqX4fdyFT07pLoxI9_uvAdUKd2g_RPLu_vcBXe6A=s4525" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3183" data-original-width="4525" height="281" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgfpD9Pq-XgQP0rpjqY8-YpSeszjp9MlAysVpj4QpUHqYs4ImYixuUx_hPDaHvzQ18sIQtIoF6Tip7g4X_wbxQjEkNXBaAN_AELvPd4rNataKEYDLck6w1j1b7RwUTl4Ny9MvB-JgL9y_MqX4fdyFT07pLoxI9_uvAdUKd2g_RPLu_vcBXe6A=w400-h281" width="400" /></a></b></div><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; margin: 0px;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b><span class="il" face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="color: #222222;">Amanda</span><span face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="background-color: white; color: #222222;"> </span><span class="il" face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="color: #222222;">Ginsburg</span></b></span><span style="font-family: inherit;"><span face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="background-color: white; color: #222222;"><b> </b></span></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; margin: 0px;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="background-color: white; color: #222222;"><b>Alvesta</b></span><b> </b></span><span style="font-family: inherit;"></span><span style="font-family: inherit;"><b> </b></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; margin: 0px;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b>Publik:</b> Närmare ett nittiotal.</span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; margin: 0px;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b>Bäst:</b> Samspelet mellan musikerna.</span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; margin: 0px;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b>Sämst:</b> Ingen vinyl till försäljning.</span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit;"><span class="il"><br /></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit;"><span class="il"><br /></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit;"><span class="il">Amanda</span> <span class="il">Ginsburg</span> har gjort två album, båda har fått Grammis i kategorin ”Årets jazz”. På tisdagen besökte hon Alvesta.</span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">Alvestas rutinerade jazzkällare var det sista stoppet på en liten turné i Kronoberg. Här ingick Ljungby, Lessebo, Älmhult, Ingelstad, Tingsryd, Fröseke och Markaryd. Senare i veckan spelar hon på Fasching i Stockholm.</span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">Jazzsverige må vara ganska litet, men i det landet är <span class="il">Ginsburg</span> ett stjärnskott. Hon skriver dessutom sina egna texter och gör det på svenska. Ingen the great American songbook här.</span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">Hon kan sin <b>Beppe Wolgers</b>. Sämre influenser går det att ha. Texterna berättar små historier från vardagen, iakttagelser. Det finns både allvar och humor, inte sällan med snygga ordvändningar. Vad gäller musiken blandas lågt och högt tempo, allt nyfiket och lekfullt. Och sväng kan uppstå även i lägre tempo.</span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">I <b>”Havsmelodi”</b> uppstår närmast en sjösjuk känsla av de små taktbytena som kommer och går som skvalpande vågor genom låten. Det är subtilt, men tyder på att musikerna tänker ett steg längre. Vi skulle kunna ta till den gamla klyschan om ”sån musik görs inte längre”, men det gör den bevisligen. Extra roligt att den görs av musiker som inte var födda när det var bättre förret brukar utspela sig (sextiotalet i det här fallet).</span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">Musikerna är oerhört lyhörda och det tycks närmast uppstå någon form av telepatisk kommunikation. Små ögonkast och leenden är rörande att iaktta. <b>Filip Ekestubbe</b> piano, <b>Ludvik Eriksson </b>bas och <b>Ludwig Gustavsson</b> trummor kan inte få bättre betyg än att inget solo känns för långt, snarare tvärtom. Avrundande <b>”En kväll i september”</b> slutar nästan i frijazz.</span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><span class="il">Ginsburg</span> kan också konsten att formulera mellansnack och hantera en publik. Hon säger att hennes mål är att jazzen ska få höras i större sammanhang igen, som till exempel tv. I en rättvis värld skulle den göra det, inte minst långsamma ”Innan dagen kommer in”. </span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">Att kalla någon för jazzens framtid är en börda, men hon och musikerna ordnar en kväll med ett flertal bevis på att de i alla fall är mitt i jazzens samtid och även har koll i backspegeln när de angör bryggan. Gott nog så.</span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><i><b><br /></b></i></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><i><b>Läs mer om liknande:</b></i></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2016/02/konsertrecension-carin-ludin-quintet.html" target="_blank"><span style="color: #2b00fe;">Konsertrecension: <b>Carin Lundin Quintet</b></span></a></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2015/12/konsertrecension-isabella-lundgren.html" target="_blank"><span style="color: #2b00fe;">Konsertrecension:<b> Isabella Lundgren Kvartett med Tobias Wiklund</b></span></a></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2019/04/konsertrecension-gustav-lundgren-trio.html" target="_blank"><span style="color: #2b00fe;">Konsertrecension: <b>Gustav Lundgren Trio</b></span></a></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2011/03/svensk-jazz-for-nyborjare_02.html" target="_blank"><span style="color: #2b00fe;">Svensk jazz för nybörjare</span></a></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></p><span style="font-family: inherit;"><i style="color: #222222; font-size: small; text-align: justify;">Publicerades ursprungligen i </i><i style="color: #222222; font-size: small; text-align: justify;"><a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten.</a></i></span>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-26719191734325013972021-11-30T21:01:00.011+01:002021-11-30T21:21:34.327+01:00Konsertrecension: Bo Kaspers Orkester<p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; margin: 0px;"><span style="font-size: small;"><b><span face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="background-color: white; color: #222222;"> </span></b></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: small;"><b><span face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="background-color: white; color: #222222;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-dNEEIsrSNLg/YaaCkeUZ_EI/AAAAAAAAHqA/tNdjcuyTnE8QNzu_iXSaheSjO59QJ0cYwCLcBGAsYHQ/s6000/DSC_1257.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-dNEEIsrSNLg/YaaCkeUZ_EI/AAAAAAAAHqA/tNdjcuyTnE8QNzu_iXSaheSjO59QJ0cYwCLcBGAsYHQ/w400-h266/DSC_1257.JPG" width="400" /></a></span></b></span></div><span style="font-size: small;"><b><span face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="background-color: white; color: #222222;"></span></b></span><p></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; margin: 0px;"><span style="font-size: small;"><b><span face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="background-color: white; color: #222222;">Bo Kaspers Orkester</span></b><span face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="background-color: white; color: #222222;"><b> </b></span></span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; margin: 0px;"><span face="Arial, Helvetica, sans-serif" style="background-color: white; color: #222222; font-size: small;"><b>Plats: </b>Konserthuset</span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; margin: 0px;"><span style="font-size: small;"><b>Publik:</b> Utsålt</span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; margin: 0px;"><span style="font-size: small;"><b>Bäst:</b> Antalet klassiker imponerar</span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; margin: 0px;"><span style="font-size: small;"><b>Sämst:</b> Antalet saknade klassiker</span></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;">Efter en epidemi och tre framflyttningar kom i fredags äntligen Bo Kaspers Orkester till ett sedan länge utsålt Konserthus.</p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;">På biljetten står det nittonde april 2020. Det blev framflyttat till september, sedan september 2021. Men nu, den tolfte november 2021, är både band och publik på plats. När turnén annonserades 2019 skulle bandet precis släppa sjuttiotalssouliga albumet ”23:55”. Den skivan försvann tyvärr lite mitt i allt annat, men får mycket och välförtjänt plats denna fredag. </p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;">Och nu, faktiskt för bara någon vecka sedan, släpptes ”I denna mörka vintertid”, en skiva med jultema som återknyter till bandets tidiga jazziga skivor. Därifrån får vi smakprovet ”Får tomten komma upp och hälsa på”.</p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;">Bo Kaspers Orkester har hunnit med jazz, Kuba, soul, funk, latin, kabare, visa, country och pop. De må ha tydliga influenser, men blandningen gör dem, när de är som bäst, unika i Sverige. Bo Sundström, förutom att vara en jäkel på att dansa, skildrar livet med ett enkelt, vardagligt språk. </p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"> </p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-eziMDojfOnA/YaaDDDAowQI/AAAAAAAAHqI/iPnhjlutPgkcuSRSqSEgqwx4WWTNNDawgCLcBGAsYHQ/s6000/DSC_1298.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-eziMDojfOnA/YaaDDDAowQI/AAAAAAAAHqI/iPnhjlutPgkcuSRSqSEgqwx4WWTNNDawgCLcBGAsYHQ/w400-h266/DSC_1298.JPG" width="400" /></a></div><p></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;">Just enkelheten är något av bandets signum. Inte att det de gör är enkelt, men för att de är skickliga nog att få det att se enkelt ut. Live förstärks de med gitarrist, blåssektion, kör och extra percussion. De är tio personer på scenen. Väldigt snygg ljusshow också. Det snålas inte. </p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><i><br /></i></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><i>Under en del av konserten är det ändå bara de fyra kvar på scenen i en mer intim sektion. Sundström hänger på sig en akustisk gitarr och trummisen<b> Fredrik Dahl </b>spelar på ett set modell mindre. Den här delen, utan kör, blåsare och elgitarr, ger mersmak. Hur vore det att göra en hel turné så här, mer eller mindre unplugged? Kanske med fokus på de mer lågmälda låtarna. Skulle det räcka för att fylla konserthus runt om i Sverige?</i><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;">Nytt och gammalt möts, lite stillsamt och mycket svängigt. De blir en berättelse om förälskelse, små och växande barn. Och dans. Och musik. Från gamla favoriter som ”Vi kommer aldrig att dö”, en Simon & Garfunkel-version av ”Brev” och ”Allt ljus på mig” till nya favoriter som ”Det rullar på”, ”Vill du dansa” och ”Nu ska jag gå”.</p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;">De hade kunnat göra en lika bra konsert till och spelat helt andra låtar. Då håller de ändå på i nästan två timmar. Det krävs självförtroende att strunta i så många älskade låtar och spela så mycket nytt. Det underlättar förstås också att de efter trettio år fortfarande gör väldigt bra musik.</p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;">Bo Kaspers Orkester är kort sagt, för att travestera en låt de tyvärr inte spelar, något av en sensation. Men definitivt inte utan publik. Länge leve de!</p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"> </p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><br /></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><i><b>Läs mer om liknande:</b></i></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2016/03/konsertrecension-bo-kaspers-orkester.html" target="_blank">Konsertrecension: Bo Kaspers Orkester (2016)</a></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2012/12/bo-kaspers-orkester-rockar-kanske-for.html" target="_blank">Konsertrecension: Bo Kaspers Orkester (2012)</a></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2018/01/skivrecension-bo-sundstrom.html" target="_blank">Skivrecension: Bo Sundström - "Mitt dumma jag"</a></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2011/03/svensk-jazz-for-nyborjare_02.html" target="_blank">Svensk jazz för nybörjare</a></p><p class="MsoNormal" style="background-color: white; color: #222222; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: small; margin: 0px; text-align: justify;"><i>Publicerades ursprungligen i en kortare version i <a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>.</i></p>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-70430815873478933202021-11-15T21:54:00.000+01:002021-11-15T21:54:00.767+01:00Ståuppföreställning: David Sundin<p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-zCqWtgBYLGg/YZLGbyBNbZI/AAAAAAAAHpc/yrcREI-UQk0gwbVp_O5SnDbIVNWJvtADACLcBGAsYHQ/s5828/DSC_1484.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3726" data-original-width="5828" height="256" src="https://1.bp.blogspot.com/-zCqWtgBYLGg/YZLGbyBNbZI/AAAAAAAAHpc/yrcREI-UQk0gwbVp_O5SnDbIVNWJvtADACLcBGAsYHQ/w400-h256/DSC_1484.JPG" width="400" /></a></div><br /><b>David Sundin – Nya svenska ord</b><span></span>
<p></p><p class="MsoNormal"><b>Palladium</b><span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Publik:</b> 234 och fullt. <wbr></wbr> <wbr></wbr> <wbr></wbr> <span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Bäst:</b> Den charmiga småputtrigheten.<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Sämst:</b> Det tappas fart på slutet.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">På sin hemsida kallar sig David Sundin för legitimerad
lustigkurre, han kallar sin stora turné för ”Nya svenska ord” och i lördags
stannade han i Växjö och fyllde Palladium två gånger.<span></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">För fem år sedan uppträdde han på <b>Kafe De Luxe</b> inför 120
personer. Nu fyller han Palladium med sammanlagt 468 personer. Där ser vi
vilken nytta epitetet ”känd från tv” kan göra. Han har programlett <b>”Bäst i
test”</b>, <b>”Idrottsgalan”</b>, <b>”Kristallen”</b> och <b>”Melodifestivalen"</b>.<span></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">På Kafe De Luxe skämtade han om grillchips och om att han
inte kunde komma ihåg namnet på sin snopp. Går det att skämta om lika triviala
saker inför ett fullsatt Palladium? Ja, ganska ordagrant när det gäller snoppen.
En liten klassiker i repris där. Men inga grillchips den här gången.<span></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Titeln på föreställningen går att tolka som en referens till
<b>Hasse & Tage</b>, deras produktions- och skivbolag hette <b>”Svenska ord”</b>, men den
röda tråden ikväll är att Sundin hittat på just nya svenska ord, vissa mer
användbara än andra, som han går igenom och förklarar. Med det sagt sjunger han
ändå duons klassiker <b>”Öl”</b>. <span></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Det blir ingen politisk satir, men en hel del av det som redan
nämnda Tage (om det nu var han) kallade ”vårt kära strunt”. Det vill säga humor som
inte är politisk, inte har en sensmoral, förmodligen inte upprör någon och oftast
inte säger något viktigt mellan raderna. Humor som är kul för sakens skull och förhoppningsvis
får oss att skratta. Efter de senaste ett och ett halvt årens utmaningar kan det
förvisso anses vara något viktigt i sig att få skratta tillsammans.
</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Vi får härligt småputtrig humor, fokus på små skratt
istället för skrika-rakt-ut humor. Sundin behärskar hantverket och känns lugn.
Det är svårt att inte känna igen sig i hans iakttagelser. Han tittar på
vardagen genom lätt färgade glasögon och lite hala skor istället för att vara
jättearg på saker. Och det är alltid – alltid – kul när någon, vem som helst,
misslyckas med att prata danska.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Sundin landar i publikens skrattvilja. Han vill – och lyckas
– få Palladium på sin sida direkt från inledningen med funderingar kring
vardagsdetaljer, ju mindre desto bättre. Strunt och trams behövs när solen går
ner innan en genomsnittlig arbetsdag tar slut. </p><p style="text-align: justify;">
Det finns en väldigt bra entimmesföreställning här, men det tappas
fart avslutande halvtimmen. Sundin räddar delvis det här med sin glada uppsyn
och varma utstrålning. Publiken verkar också ha bestämt sig för att det ska has
kul. Och varför inte?</p><p> </p><p><b><i>Läs mer om liknande: </i></b></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2015/04/stauppforestallning-alla-mina-kamrater.htmlhttps://fulafulaord.blogspot.com/2015/04/stauppforestallning-alla-mina-kamrater.html" target="_blank">Ståppföreställning: <b>Alla Mina Kamrater</b>, med bland andra David Sundin</a></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2017/02/forestallning-johan-glans-world-tour-of.html" target="_blank">Ståppföreställning: <b>Johan Glans - World Tour Of The World</b></a></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2019/03/forestallning-anders-jansson.html" target="_blank">Ståuppföreställning: </a><b><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2019/03/forestallning-anders-jansson.html" target="_blank">Anders Jansson - Radikal Optimist</a><br /></b></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2011/12/tanke-och-skratt-med-hasse-tage-monica.html" target="_blank">Lite mer om Hasse & Tage (och Monica) </a></p><p><i>Publicerades ursprungligen i <a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>.</i> <br /></p>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-38528429034522424052021-10-29T23:55:00.011+02:002021-10-30T00:16:15.003+02:00Konsertrecension: John Holm<p class="MsoNormal" style="text-align: left;"><span class="im"></span><b><span class="im"></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><span class="il"> </span></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://1.bp.blogspot.com/-AAK_Lr9worY/YXxtfzjhUqI/AAAAAAAAHok/YZt1dqUwBDg9EyGQ8_25VLEr20dUrU2bwCLcBGAsYHQ/s6000/DSC_1290.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-AAK_Lr9worY/YXxtfzjhUqI/AAAAAAAAHok/YZt1dqUwBDg9EyGQ8_25VLEr20dUrU2bwCLcBGAsYHQ/w400-h266/DSC_1290.JPG" width="400" /></a></b></div><b><br />John <span class="il">Holm</span><span></span><p></p><span class="im"></span><span class="im"></span><span class="im"></span><span class="im"></span><span class="im"></span><span class="im"></span></b><span class="im"><b>
</b><p class="MsoNormal"><b>Alvesta folkets hus</b><span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Publik:</b> Ett nittiotal.<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Bäst:</b> Låtarna, rösten och bandet.<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Sämst:</b> Nej, inte ikväll. </p><p class="MsoNormal"><span><b>Betyg:</b> 4</span></p></span><div style="text-align: justify;"><br /><span class="im">
</span></div><div style="text-align: justify;"><span class="im"><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span class="il">John</span> <span class="il">Holm</span> har blivit en kultfigur i svensk musikhistoria.
Förmodligen högst motvilligt. Nästa år fyller klassiska debutalbumet ”Sordin”
femtio år. Han gjorde en turné 1975. Dök plötsligt upp på Säljerydfestivalen
2015. Och nu är det turnépremiär i Alvesta.</p></span></div><div style="text-align: justify;"><span class="im"><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Han kommer till Folkets hus med ett femmannaband, bland dem munspelande sonen Axel och ett föredömligt litet trumset. Det blir mest gamla
låtar: Holms senaste skiva, den femte i ordning, kom 1999. </p></span></div><div style="text-align: justify;"><span class="im"><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Men, och det är ett viktigt men, det blir några outgivna,
kanske nya, låtar också. Det blir en musikaliskt varierad kväll som skydd mot
höstrusket. Publiken, de flesta i Holms ålder, möts inledningsvis av oväntat
fet bluesrock där bandet tycks ge styrka till <span class="il">Holm</span>. Han sjunger med mer pondus
än på länge, kanske någonsin.</p></span></div><div style="text-align: justify;"><span class="im">
</span></div><div style="text-align: justify;"><span class="im"><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">”Får man leva för det” höjer intensiteten och sänker tempot.
Vi får minnen om <b>Ulf Lundell</b> och <b>Roffe Wikström</b>, som spelade med <span class="il">Holm</span>. Om
uteställen där det inte fanns musik, bara raggning och vin. Det här leder till ”Vid ett fönsterbord mot
parken”, som blir en av kvällens höjdpunkter. </p></span></div><div style="text-align: justify;"><span class="im"><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Det vore lätt och tacksamt att rabbla låtar. Men <span class="il">Holm</span>
och hans band förtjänar bättre. Han är koncentrerad, stämmer gitarren. Blundar
lätt framåtlutad mot mikrofonen när han sjunger, verkar avslappnad och på bra
humör. Ler. Kanske för att han känner sig trygg i det utmärkta bandets famn och
med sin son vid sin sida. Vi får till och med en liten historia om barréackordens
status i Stockholm.</p></span></div><div style="text-align: justify;"><span class="im"><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">”Din bäste vän” blir <b>Neil Young & Crazy Horse</b> en
avslappnad dag. ”Den öde stranden” svänger på ett sätt den inte gör på skiva. ”Ett
enskilt rum på Sabbatsberg” är fortfarande en av de mest kompromisslösa singlarna Sverige hört. </p></span></div><p style="text-align: justify;"></p><div class="yj6qo ajU" style="text-align: justify;"><div aria-expanded="true" aria-label="Dölj utökat innehåll" class="ajR" data-tooltip="Dölj utökat innehåll" id=":1b0" role="button" tabindex="0">Det svänger, gungar och rockar. Tre ord den delvis
visbaserade Holms musik inte ofta associeras med. Vore synd att inte spela in skiva
med det här gänget som uppenbarligen förstår och älskar musiken. <span></span></div></div><div class="adL" style="text-align: left;"><div class="im"><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Våras det rent av igen för <span class="il">John</span> <span class="il">Holm</span>, 73 år ung? I så fall inte
en dag för tidigt. Mer, tack! </p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal"><b><i>Läs mer om liknande:</i></b></p><p class="MsoNormal"><a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2015/08/saljerydfestivalen-2015-john-holm.html" target="_blank">John Holm på Säljerydsfestialen</a></p><p class="MsoNormal"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2016/08/konsertrecension-john-holm.html" target="_blank">Konsertrecension: John Holm i Urshult</a></p><p class="MsoNormal"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2012/11/neil-young-crazy-horse-psychedelic-pill.html" target="_blank">Skivrecension: Neil Young & Crazy Horse - "Psychedelic pill" </a></p><p class="MsoNormal"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2012/04/trad-gras-stenar-bjuder-pa-dromskt.html" target="_blank">Konsertrecension: Träd, Gräs & Stenar </a></p><p class="MsoNormal"><i>Publicerades ursprungligen i <a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>.</i> <br /></p></div></div>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-82348317150735513332021-10-03T10:07:00.003+02:002021-10-03T10:07:33.292+02:00Bokrecension: Spela För Livet - Peps Persson, en skånsk speleman<p class="MsoNormal"><b><span style="font-family: inherit;"></span></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://1.bp.blogspot.com/-VAhoRtg7DNE/YVlkrBAyi4I/AAAAAAAAHnw/INqYmc8oKtkkQzkwjIXUNUk0go_C4opywCLcBGAsYHQ/s1417/Peps.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1417" data-original-width="1000" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-VAhoRtg7DNE/YVlkrBAyi4I/AAAAAAAAHnw/INqYmc8oKtkkQzkwjIXUNUk0go_C4opywCLcBGAsYHQ/w283-h400/Peps.webp" width="283" /></a></b></div><b><br /> </b><p></p><p class="MsoNormal"><b><span style="font-family: inherit;">SPELA FÖR LIVET: PEPS PERSSON, EN SKÅNSK SPELEMAN</span></b></p><b><span style="font-family: inherit;">
</span></b><p class="MsoNormal"><b><span style="font-family: inherit;">Göran Holmquist</span></b></p><b><span style="font-family: inherit;">
</span></b><p class="MsoNormal"><b><span style="font-family: inherit;">Bokpro, 2020</span></b></p><b><span style="font-family: inherit;">
</span></b><p class="MsoNormal"><b><span style="font-family: inherit;">ISBN: 97891-89336-92-6</span></b></p><span style="font-family: inherit;">
</span><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">Det är både väntat och oväntat att det dröjt tills nu innan
första boken om Peps Persson ser dagens ljus. Väntat för att Peps inte är
förtjust i att göra intervjuer eller vara i offentligheten. Oväntat för att han
är en av de stora pionjärerna i svensk musikhistoria. Peps är, med största
sannolikhet ytterst motvilligt, sedan länge folkkär. </span></p><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">
</span></div><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">Journalisten <b>Göran Holmquist</b>, en gång i tiden nöjesredaktör
på Helsingborgs Dagblad, har nu valt att berätta hans historia. <span style="color: red;"></span></span></p><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">
</span></div><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">Peps var bland de första att göra blues på svenska. Han var
med största sannolikhet först med att göra inhemsk reggae. Han översatte <b>Bob
Marley</b> flera år innan denna fick sitt genombrott utanför Jamaica. Ekotyngd
dubreggae möter gamla <b>Edvard Persson</b>-visor? Jajamensann. Bara att göra just den
för de flesta ganska långsökta kopplingen och omsätta det i praktik tyder på en
musikalitet utöver det vanliga. Västafrikansk highlife och svensk folkmusik,
bland mycket annat, har aldrig skakat hand lika självklart och oemotståndligt
som hos Per-Åke Persson. Han har ändå aldrig känts som en musikturist. Hur
hittade han ens musiker som klarade av den här blandningen? Det är en fråga som
kvarstår. </span></p><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">
</span></div><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">För det går att ha invändningar mot vissa prioriteringar i
boken. <b>Down Beat Crowd</b> må ha varit ett viktigt band för Peps, men de var
relativt kortlivade och gav inte ut något album när det begav sig. De ägnas mer
än femtio sidor. Skånes rockhistoria får ett kapitel som förvisso är
intressant, men det känns som en annan bok. Dito kapitlet om den svenska
proggen, särskilt med tanke på att Peps aldrig ingick där, oavsett politiska
åsikter. Bandet <b>Balthazaar</b>, som är ett coverband med inriktning på Peps musik,
får tio egna sidor. </span></p><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">
</span></div><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">Resan till Chicago med bland andra <b>Sam Charters</b>, som resulterade
i skivan ”<b>The Week Peps Came To Chicago</b>” får en halv sida, trots att det var
där och då han bestämde sig för att börja sjunga på skånska. Hade varit kul att
läsa mer om det. Skivorna får överlag väldigt lite utrymme, de flesta nämns
inte alls förutom i den avslutande diskografin. Lite märkligt när Peps kallas
speleman i bokens undertitel. Borde finnas många minnen från skivinspelningar
och turnéer. </span></p><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">
</span></div><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">Det är en kärleksfull bok, men samtidigt alltså
frustrerande. Med en strängare redaktör hade det kunnat bli väldigt bra. Och
lite ironiskt är det onekligen att podden ”Jag spelar för livet”, uppkallad
efter en låt av Peps och som dessutom delar titel med boken, ges tre olika
namn. Anledningen till att podden nämns är förresten att Peps-bekanta musikerna
<b>Bosse Skoglund</b> och <b>Brynn Settels</b> intervjuats. De finns att höra på ett internet
nära dig.</span></p><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">
</span></div><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">Den stora invändningen är ändå hanteringen av källorna.
Holmquist återanvänder bland annat långa stycken, och detta mer eller mindre
ordagrant, från Birgitta Larssons stora Jefferson-artikel om Peps. Inte minst i
kapitlet om hans ungdom liknar det bitvis klipp-och-klistra. Och det görs utan
att källan anges. Andra skribenter, tidningar eller tidskrifter anges inte
alltid heller. Här borde det vara tydligare var texten kommer ifrån. Kanske
hade det rent av varit enklare med blockcitat. Det är ofta svårt att avgöra vad
Göran själv har formulerat och vad som är hämtat från andra texter. Märkligt
förhållningssätt för en så pass rutinerad journalist.</span></p><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">
</span></div><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">De senaste åren har Peps haft hälsobekymmer och, femton år
efter senaste skivan, dragit sig undan på sin gård i norra Skåne. Där sitter
han under sin korkek, röger sin piba, kliar sig i skägget och bygger
mikrofoner. Den som lever får se om det blir någon mer skiva, men han har<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>- mer än de flesta -<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>redan sedan länge gett oss mer än någon kan
begära.</span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><i><b><span style="font-family: inherit;">Läs mer om liknande:</span></b></i></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2016/12/intervju-nisse-hellberg-om-peps.html" target="_blank">Intervju: Nisse Hellberg om Peps Persson </a></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2011/08/boken-99-proggplattor-aven-for-oss-som.html" target="_blank">Bokrecension: 99 Proggplattor </a></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2019/06/bokrecension-wilmer-x-40-ar-av-blues.html" target="_blank">Bokrecension: Wilmer X - 40 År Av Blues, Svett Och Tårar </a></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2011/07/sa-spelar-du-blues-hela-listan-hovet.html" target="_blank">Så spelar du blues </a></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><i>Publicerades ursprungligen i Jefferson.</i><br /></span></p>
Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-2372670066478552472021-09-19T18:03:00.003+02:002021-09-19T18:03:57.825+02:00Konsertrecension: Anton Zetterholm och Harriet Jones<p><b></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://1.bp.blogspot.com/-TCpKvspo_08/YUdfU2xc8_I/AAAAAAAAHnI/lWrTNLFt5pEMCzJ5elxs8cCnIzvbp7MLwCLcBGAsYHQ/s6000/DSC_1215.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-TCpKvspo_08/YUdfU2xc8_I/AAAAAAAAHnI/lWrTNLFt5pEMCzJ5elxs8cCnIzvbp7MLwCLcBGAsYHQ/w400-h266/DSC_1215.JPG" width="400" /></a></b></div><b>Anton Zetterholm & Harriet Jones</b><span></span>
<p></p><p class="MsoNormal"><b>Plats:</b> Nygatan 6<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Publiken:</b> 75 personer<span></span></p><b>Bäst:</b> Det är ingen tvekan om att artisterna kan sin sak <br /><p class="MsoNormal">
<b>Sämst: </b>Publikrestriktionerna. Men snart är de slut.</p><p class="MsoNormal"></p><p class="MsoNormal"><span><b>Betyg:</b> 4</span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span><br /></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Växjöfödde Anton Zetterholm är en världsstjärna på
musikalhimlen. Harriet Jones spelade huvudrollen i ”<b>The phantom of the opera</b>” i
London i flera år och har även hon världen som arbetsplats. En lätt mulen onsdag
i september hittade de till Nygatan 6 i Växjö.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Arrangören<b> Musik i Syd</b> har gjort ett kap. Det är inte varje
dag världsstjärnor kommer till Växjö. Det är heller inte varje dag
världsstjärnor kommer FRÅN Växjö. De 75 biljetterna är förstås slut. Mycket
släkt och vänner på plats. Tydligen två tyskar också.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Anton bjuder på sin resa som tagit honom till en
rad världsstäder
de senaste tretton åren. Men han började i ”<b>West side story</b>” i just
Växjö. Via
jobb i London träffade han Harriet från Hastings (med ett berömt slag
1066) och
de flyttade ihop efter två veckor. Om inte det vore nog har de barn
tillsammans. Ett besök på Antons Instagram visar att den lilla
killen närmar sig ettårsdagen. Dessutom nu ett barn till på gång.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Förutom Anton på lite gitarr har de också med sig lokala
profilen <b>Dan Alkenäs</b> på fingerfärdig flygel. Medverkar i några låtar gör också utmärkta
kören <b>The Vasko Singers</b>. För oss som inte lyssnar på musikal varje dag är det
avskalade formatet välkommet. Anton och Harriets röster hamnar i centrum på ett
sätt som gör att låtarna lyfts fram. <span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">I ”Tonight” från ”West side story” sjunger de kvällens
första duett och det är kanske inte helt otippat att de har personkemi. En bra
sak för oss som inte kan skilja en fantom från västra sidan är att de ibland
förklarar lite sammanhang. <span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Anton berättar hur han flyttar till Bergen och sedan lockas
till Hamburg där han blir <b>Tarzan</b>, nästan utan att förstå hur det gick till
eller hur det skulle gå. Han kunde inte tyska och det tyckte han eventuellt
kunde vara ett problem. Det blev åtta föreställningar i veckan i tio år för ”Disneys
Tarzan”. Det blir duett på tyska innan de byter till engelska.
Musikalen skrevs förresten av <b>Phil Collins</b>. Ja, den Phil Collins.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Harriet sjunger ibland nästan opera, hon ville bli
operasångare och studerade också till det. Hon berättar att hon är med i ”<b>Beauty And
The Beast</b>”-filmen i några få sekunder. Det är kul nu, men var det inte då, är
de båda överens om.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">I ett smakprov från Irving Berlins ”<b>Annie get your gun</b>” tävlar
de om vem som kan sjunga och dricka snabbast. Och vem som kan hålla en ton
längst (Harriet). Anton kan nästan hela texten. De avslutar med lite ”<b>Grease</b>”,
även om Anton påpekar att det ska vara mer rock´n´roll än bara ett piano. Det
funkar ändå.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Det är något med estetiken i musikaler, i sättet att sjunga,
något affekterat. Antingen gillar man det eller inte. Rent tekniskt är det
svåra låtar som kräver omfång och teknik. Skolningen ska användas men inte ta
över. Det lyckas båda med.<span></span></p><p style="text-align: justify;">
Publiken njuter av musiken, sången och
berättelserna. Det
blir många skratt. Och för någon som egentligen inte lyssnar på musikal
frivilligt, vi kan kalla honom Ola, är det här ett både givande
och underhållande dopp i en främmande värld.</p><p> </p><p><b><i>Läs mer om något helt annat: </i></b></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2016/01/krautrock-for-nyborjare.html" target="_blank"><b>Krautrock</b> för nybörjare</a></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2016/01/skaggrock-for-nyborjare.html" target="_blank"><b>Skäggrock</b> för nybörjare </a></p><p><a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2009/10/country-for-nyborjare.html" target="_blank"><b>Country/Americana</b> för nybörjare </a></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2011/03/svensk-jazz-for-nyborjare_02.html" target="_blank"><b>Svensk jazz</b> för nybörjare </a></p><p><i>Publicerades ursprungligen i <a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>. </i><br /></p>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-34148892928513011252021-09-07T09:09:00.001+02:002021-09-07T09:09:00.251+02:00Konsertrecension: Amason<p class="MsoNormal"><b><span class="il"></span></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://1.bp.blogspot.com/-WEt4IG9RRr8/YTS0YpAAGtI/AAAAAAAAHmY/Zh8XYAW0T784evifwQGXpyqihmeacVvKgCLcBGAsYHQ/s6000/DSC_1190.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4000" data-original-width="6000" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-WEt4IG9RRr8/YTS0YpAAGtI/AAAAAAAAHmY/Zh8XYAW0T784evifwQGXpyqihmeacVvKgCLcBGAsYHQ/w400-h266/DSC_1190.JPG" width="400" /></a></b></div><b> Amason</b><p></p><p class="MsoNormal"><span class="il">Fredagen tjugosjunde augusti <br /></span></p><p class="MsoNormal"><b>Plats: </b>Tyrolen</p><p class="MsoNormal"><b>Publik:</b> 350</p><p class="MsoNormal"><b>Bäst:</b> Musikaliteten.</p><p class="MsoNormal"><b>Sämst:</b> Att sommaren snart är slut.</p><p class="MsoNormal"><b>Betyg:</b> 3<br /></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Både
vädret och kalendern antyder att sommaren 2021 närmar sig slutet, till
och med på Tyrolen. På dagarna kan vi fortfarande låtsas, men kvällarna
skymmer allt tidigare och temperaturen är på väg neråt. <span class="il">Amason</span> värmde ändå de tappra årets sista augustifredag. Och det var uppehåll nästan hela konserten.</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span class="il">Amasons</span>
medlemmar har huvudsysslor på annat håll, men med det inte sagt att
detta är ett sidoprojekt. Snarare ett när-alla-har-tid-projekt. De var
också ett av husbanden i senaste säsongen av ”<b>På spåret</b>”. För en
rutinerad Tyrolenbesökare är troligtvis det mest kända namnet på scenen
<b>Gustav Ejstes</b> från <b>Dungen</b>.</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><b>Amanda
Bergman</b> har en hes röst som går igenom bruset, till synes utan
ansträngning. Redan nämnda Ejstes sjunger också, bland annat sista delen i djurtemat som uppstår med låtföljden
”Älgen”, ”Elefanten” och ”Duvan” där de två första, trots titlarna, är på engelska. "Duvan" gästas dessutom av
kvällens DJ <b>Tomas Forssell</b> på gitarr. Han spelar också på
”Flygplatsen”. Annars har bandet huvudsakligen den lite udda sättningen
orgel, elpiano, bas och trummor. På tal om DJ så har det alltså varit en
helkväll med både DJ och <b>Slowgold</b> som tidigare uppträtt akustiskt.</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span class="il">Amason</span>
får ibland kritik för att vara distanserade. Visst, de blir ibland
jazzigt introverta. Men Bergman har svårt att stå still, även om hon
inte pratar mycket mellan låtarna. Ejstes behandlar ibland sin orgel som
om de är på bröllopsnatt. Annars är alla fem oftast djupt förlorade i
musiken, till synes egobefriade. Musiken är det viktiga. Kollektivet.
Det är drömskt, rytmiskt, ibland svårgreppbart abstrakt.</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">”Marry
me just for fun” och ”You don´t have to call me” är två av
höjdpunkterna, båda från senaste albumet “Galaxy 1”. En tvåa är på väg
och därifrån hämtas ”Oscillating love”. Från debuten ”Sky city” kommer
bland annat favoriten ”N.F.B.”, som är sist ut innan extranumren.</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Om
extranumret ”Blue moon”, som gästas av Slowgold, är från kommande
skivan är det dags att börja köa redan nu. ”Några ord om dig”, med de
två sångarna och ett piano, blir extra extranummer. Och då börjar regnet
falla igen.</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"> </p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><i><b>Läs mer om liknande: </b></i></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2016/07/konsertrecension-amanda-bergman.html" target="_blank">Konsertrecension: Amanda Bergman </a></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2017/02/skivrecension-dungen-haxan.html" target="_blank">Skivrecension: Dungen - <i>Häxan</i></a> </p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2015/08/psykjunta-den-tredje-regn-regn-och.html" target="_blank">Dungen spelade musiken på Tyrolen</a></p>
<div style="text-align: justify;">
<a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2015/10/skivrecension-dungen-allas-sak.html" target="_blank">Skivrecension: Dungen - </a><i><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2015/10/skivrecension-dungen-allas-sak.html" target="_blank">Allas Sak</a></i></div><div style="text-align: justify;"><i> </i></div><div style="text-align: justify;"><i>Publicerades ursprungligen i <a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>.</i></div>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-88490463423883113312021-09-06T07:06:00.001+02:002021-09-06T07:06:00.229+02:00Konsertrecension: Plura & Carla<p class="MsoNormal"> </p><p class="MsoNormal"><b></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://1.bp.blogspot.com/-hpxL3FJzvIc/YTSn9LxpwxI/AAAAAAAAHmQ/5vJB4Mkhrxk90BFYCTV5xwNJYWQhmqDpACLcBGAsYHQ/s4912/DSC_0961%2B-%2BKopia.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3022" data-original-width="4912" height="246" src="https://1.bp.blogspot.com/-hpxL3FJzvIc/YTSn9LxpwxI/AAAAAAAAHmQ/5vJB4Mkhrxk90BFYCTV5xwNJYWQhmqDpACLcBGAsYHQ/w400-h246/DSC_0961%2B-%2BKopia.JPG" width="400" /></a></b></div><b>Plura & <span class="il">Carla</span></b><p></p><p class="MsoNormal"><span class="il">Fredagen den tjugonde augusti</span><b><span class="il"> </span></b><span></span>
</p><p class="MsoNormal"><b>Plats:</b> PM & Vänner<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Publik:</b> Fullt. 121 sålda biljetter.<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Bäst:</b> Många bra låtar och skratt.<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Sämst: </b>Lite märkligt med en timmes paus efter en kvart.<span></span></p><p class="MsoNormal"><b>Betyg:</b> 3<br /></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Plura och <span class="il">Carla</span>. Per Malte Lennart och Carl Stefan. Bröderna
Jonsson. Bröderna <b>Eldkvarn</b>. Bandet bildades 1971 och debuterade på skiva 1974 som
<b>Piska Mig Hårt</b>. På fredagskvällen spelade bröderna på PM i Växjö.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">I mer än fyrtio år kuskade Eldkvarn runt i Sverige, oavsett
hur vindar och trender blåste. De hade en kommersiell topp under andra halvan
av åttiotalet och några år in på 2000-talet smällde det till på allvar när
Plura blev tv-kändis. Bandet nådde en kreativ topp samtidigt. 2015 tog de paus.
I år firar Eldkvarn femtio, Plura sjuttio. <span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Plura, som är storebror, har alltid skrivit merparten av
låtarna, men <span class="il">Carla</span>, två år yngre, har med all rätt också fans med sina mer
skruvade betraktelser över livets snubblingar. ”Kungsholmskopplet” sitter till
exempel som en vante denna kväll. Plura passar på att kolla klockan.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Men de inleder med <b>John Holms</b> ”Ett enskilt rum på
Sabbatsberg”, ”Nådens hand” och Carlas ”Runt solen”. <span class="il">Carla</span> har ett blått öga
efter att ha gått in i en dörr, berättar Plura. En panel, rättar <span class="il">Carla</span>. Sedan
är det paus.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">En timme och en middag senare blir det hitkavalkad.
Undantaget är underskattade ”Mil efter mil”, som Plura skrev till <b>Totta Näslund</b>. När de
spelar ”Pojkar, pojkar, pojkar” lägger <span class="il">Carla</span> in några rader från <b>Kraftwerks</b> ”The
model” i ska-partiet. Det måste sägas vara oväntat. <span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Vi får lära oss att ”Kärlekens tunga” inte skrevs i Flen. ”Fulla
för kärlekens skull” inleds med en lång anekdot där<b> Mauro Scocco</b> en natt är
full och konstaterar att det är den sämsta låten Plura skrivit. <span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">När vi närmar oss slutet blir det <b>Bellmans</b> ”Märk hur vår
skugga”. Sedan upptempo med ”Jag är det hjärta”. <b>Cornelis Vreeswijks</b> ”Somliga går med
trasiga skor” fortsätter. <span class="il">Carla</span> visar att hans gitarrfingrar fortfarande kan
sina grejer. Det låter också snyggt när <span class="il">Carla</span> lägger en överstämma. Syskon som
sjunger stämmor är alltid något speciellt. Och gnabbet mellan låtarna är
underhållande.<span></span></p><div style="text-align: justify;">
Plötsligt är det slut, trots protester, efter sammanlagt ungefär en timme.
Lite snopet, men det var fint så länge det varade.</div><div style="text-align: justify;"> </div><div style="text-align: justify;"> </div><div style="text-align: justify;"><b><i>Läs mer om liknande:</i></b></div><div style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2013/12/eldkvarn-far-inte-i-sista-vaxeln.html" target="_blank">Konsertrecension: Eldkvarn (2013) </a></div><div style="text-align: justify;"><div style="text-align: left;">
<a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2012/12/kungarna-fran-broadway-kungar-i-vaxjo.html" target="_blank">Kungarna från Broadway kungar även i Växjö</a></div>
<div style="text-align: left;">
<a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2008/10/ny-bok-om-eldkvarn.html" target="_blank">Eldkvarnboken <b><i>Den Stora Landsvägen</i></b></a></div>
<div style="text-align: left;">
<a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2008/09/studiebesk-i-eldkvarn-land.html" target="_blank">Studiebesök i Eldkvarn-land (Norrköping)</a></div>
<div style="text-align: left;">
<a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2008/05/med-plura-p-resa-genom-ensamheten.html" target="_blank"><i><b>Resa</b></i></a><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2008/05/med-plura-p-resa-genom-ensamheten.html" target="_blank"><i><b> Genom Ensamheten</b></i> med Plura som guide </a></div>
<div style="text-align: left;">
<a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2008/02/rtt-band-p-fel-plats.html" target="_blank">Eldkvarn - rätt band på fel plats</a></div><div style="text-align: left;"> </div>
<div style="text-align: justify;">
<i>Publicerades ursprungligen i <a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>.</i></div></div>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-53096255137224519262021-09-05T01:09:00.005+02:002021-09-05T01:10:33.812+02:00Konsertrecension: Weeping Willows<p class="MsoNormal"><b><span class="il"></span></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://1.bp.blogspot.com/-lpyqxmc8R8k/YTP8h_gFJHI/AAAAAAAAHmI/p699Rl3CzukP-2gV5aeholmftCb3H5vvwCLcBGAsYHQ/s1024/DSC_0952%2B-%2BKopia%2B%25281024x683%2529.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="683" data-original-width="1024" height="266" src="https://1.bp.blogspot.com/-lpyqxmc8R8k/YTP8h_gFJHI/AAAAAAAAHmI/p699Rl3CzukP-2gV5aeholmftCb3H5vvwCLcBGAsYHQ/w400-h266/DSC_0952%2B-%2BKopia%2B%25281024x683%2529.jpg" width="400" /></a></b></div><b> Weeping <span class="il">Willows</span></b><p></p><p class="MsoNormal"><span class="il">Torsdagen den tolfte augusti </span></p><p class="MsoNormal"><span class="il"><b>Plats:</b> Tyrolen </span><span></span>
</p><p class="MsoNormal"><b>Publik:</b> 600. Lapp på luckan.<span></span></p>
<p class="MsoNormal">Bäst: Vilket band, vilka låtar och vilken kväll.<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB"><b>Sämst:</b> Ingen
”Return to me”.</span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB"><b>Betyg:</b> 4 <br /></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB"></span></p><p class="MsoNormal"><span lang="EN-GB"><span></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">En oväntat solig torsdag fylldes Tyrolen av <span class="il">Weeping</span> <span class="il">Willows</span>
och ett gäng melankoliskt dramatiska låtar om livet.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Nästa år fyller deras debutalbum ”<b>Broken promise land</b>”
tjugofem år. Sedan dess har de funnits där, ibland någonstans i bakgrunden.
Ibland har de fått en hit, men helheten är viktigare än enstaka låtar. Med det
sagt är ”Touch me” ändå en av de där enstaka låtarna. Dessutom förstås märkligt
aktuell senaste åren.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Och inte för att på något sätt förminska de i bandet som
inte är <b>Magnus Carlson</b>, men hans röst står i centrum. Den ger intryck av att
han fått hjärtat krossat en gång för mycket. Den gör sig också bäst i stora
ballader och det blir en del sådana, inte minst ”Blue and alone”. <span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">De inleder med ”The burden” och ”Tomorrow became today”, med
text om solsken som förvandlas till regn. <span class="il">Weeping</span> <span class="il">Willows</span> har i huvudsak gjort
musik som passar bättre regniga dagar än under klarblå himmel, men det känns
dumt att klaga på just den detaljen. Att döma av prognosen, som förstås alltid
stämmer, gäller det dessutom att passa på. Musiken låter dock ännu bättre efter
hand som solen går ner. <span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Från senaste skivan hämtas bland annat ”Let go”, om att
förlora sina föräldrar. Den är en av konsertens höjdpunkter med fin och
tänkvärd text. Trots ämnet är det en livsbejakande låt.<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span class="il">Weeping</span> <span class="il">Willows</span> låtkatalog är mer varierad än den först kan
verka, men det blir en del mellantempo. I teorin är det kanske ett problem, men inte i
praktiken. Inte när nästan hela publiken har med sig solstolar. Och särskilt
inte med så välskrivna låtar, bra och samspelade musiker och den där rösten.
<span class="il">Weeping</span> <span class="il">Willows</span> får gärna lunka mellantempo tills karusellerna stänger för säsongen.
<span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Folkfest, skratt, dans och tårar i ölen. Kritikerfavoriter
och numera närmast folkkära. Upplyftande melankoli. Ballader, lite rock (faktiskt!), soul, country
och lite disco-hi-hat. Och Hammarby vann med 5-1.<span></span></p><p style="text-align: justify;">
Förresten. En sak till. Alla konserter borde avslutas med
att <span class="il">Weeping</span> <span class="il">Willows</span> framför ”Unchained melody”. Slut på meddelandet. </p><p style="text-align: justify;"> </p><p><i><b>Läs mer om liknande:</b></i></p><p><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2016/05/konsertrecension-weeping-willows.html" target="_blank">Konsertrecension: Weeping Willows (2016)</a> </p><p><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2009/01/dagens-fdelsedagsbarn.html" target="_blank">Elvis Presley<b><i> </i></b>hade en formtopp under sent sextio- och tidigt sjuttiotal</a></p><p> <a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2009/08/depeche-mode-for-nyborjare.html" target="_blank">Depeche Mode för nybörjare</a>
</p><p><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2009/02/gamla-blandband-del-2.html" target="_blank">Weeping Willows är med på ett gammalt blandband</a></p><p><i>Publicerades ursprungligen i <a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>.</i><br /></p>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-21083608675846498812021-09-05T00:44:00.003+02:002021-09-05T00:44:22.582+02:00Konsertrecension: Anna Ternheim<p><b></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://1.bp.blogspot.com/-FJm5RmKpURk/YTP2mfXYXuI/AAAAAAAAHmA/vZeCUswR-gY1Gdf_TJJISzLuzkqLiFBiQCLcBGAsYHQ/s640/DSC_1015%2B%2528640x393%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="393" data-original-width="640" height="246" src="https://1.bp.blogspot.com/-FJm5RmKpURk/YTP2mfXYXuI/AAAAAAAAHmA/vZeCUswR-gY1Gdf_TJJISzLuzkqLiFBiQCLcBGAsYHQ/w400-h246/DSC_1015%2B%2528640x393%2529.jpg" width="400" /></a></b></div><b> Anna Ternheim</b><span></span>
<p></p><p class="MsoNormal">Fredagen den sextonde juli<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Plats:</b> Tyrolen.<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Publik:</b> Närmare 500.<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Bäst:</b> Antalet bra låtar. Och bara att vara på konsert igen.<span></span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Sämst:</b> Myggjeeflar.</p><p class="MsoNormal"><b>Betyg:</b> 4 <br /></p><p class="MsoNormal"></p><p class="MsoNormal"></p><p class="MsoNormal"></p><p class="MsoNormal"><span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Efter att inte ha arrangerat några konserter förra sommaren
börjar äntligen tonerna klinga på Tyrolen i Blädinge igen. En liten version av
Muskelrock var först ut i början av månaden och nu har det blivit dags för Anna
Ternheim. <span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Med sju skivor i bagaget har Ternheim en fin låtkatalog av
välja från. Debuten ”<b>Somebody outside</b>” kom 2004 (”Better be” därifrån inleder)
och senaste albumet ”<b>A space for lost time</b>” 2019, i vad som nu verkar vara en
annan värld, en värld där folk gjorde konstiga saker som att ta i hand. Hon uttrycker
genuin glädje över att, som hon sammanfattar det, ha ett jobb igen. Och så är
det förstås, inte bara i hennes fall <span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Ternheim kommer ensam med gitarrer (åtta stycken, 48 strängar att
hålla reda på, varav en elgitarr) för en nedtonad afton. Scenvanan lyser
igenom, trots det senaste årets uppehåll. Spelglädjen också, förmodligen av
samma anledning. Under konsertens gång minskar värmen till något mer behagligt.
Det kan förstås också bero på Tyrolens lugnande effekt. När hon pratar mellan
låtarna är det med tonen hos någon som står med en nära vän i en kö till en
korvkiosk.</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">”The longer the waiting (the sweeter the kiss)” skulle vara
en höjdpunkt i vilken konsert som helst. Det skulle gå att rabbla låtar, för
det är en låtkonsert. ”Walking aimlessly”, ”Oh Mary”, ”This is the one”, ”What
have I done”, presenterad som en av hennes tre lyckliga låtar. ”Remember this”
med förinspelade stråkar. ”My heart still beats for you”. Ingen spelning är väl
heller komplett utan en <b>Backstreet Boys</b>-cover?</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Det händer annars inte så mycket mer än att Ternheim ibland byter
gitarr. Publiken sitter i stolar, på bänkar och på filtar. Barn leker. Det
skulle gå att missta stämningen för avslagen, men det handlar snarare om koncentrerad
njutning, som en kväll i hängmattan med en god bok.<span></span></p><div style="text-align: justify;">
Nu åker Ternheim till Tyskland för några spelningar innan hon
fortsätter resan genom Sverige under resten av sommaren. Men hon får gärna
komma tillbaka till Tyrolen, och förr hellre än senare.</div><div style="text-align: justify;"> </div><div style="text-align: justify;"><b><i>Läs mer om liknande: </i></b></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2017/12/konsertrecension-anna-ternheim.html" target="_blank">Konsertrecension: Anna Ternheim 2017</a></span></div><div style="text-align: justify;"><div style="margin: 0px 0px 13px; text-align: justify;">
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span><span style="margin: 0px;"><span style="color: black;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2017/12/skivrecension-anna-ternheim-all-way-to.html" target="_blank">Skivrecension:<i> All The Way To Rio</i></a><i><span style="color: purple;"> </span></i></span></span></span></span></span><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span><span style="margin: 0px;"><span style="color: black;"><span style="color: purple;"> </span></span></span></span></span></span></div><div style="margin: 0px 0px 13px; text-align: justify;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span><span style="margin: 0px;"><span style="color: black;"><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2016/01/anna-ternheim-for-young-plydoruniversal.html" target="_blank"><span style="color: purple;">Skivrecension:</span></a><i><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2016/01/anna-ternheim-for-young-plydoruniversal.html" target="_blank"><span style="color: purple;"> <i>For The Young</i></span></a></i></span></span></span></span></span><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><span style="margin: 0px;"><span style="color: black;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: small;"><u> </u></span></span></span></span></span></span></div><div style="margin: 0px 0px 13px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><span style="margin: 0px;"><span style="color: black;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: small;"><u><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2012/03/anna-ternheim-bjuder-inte-pa.html" target="_blank">Konsertrecension: </a></u><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2012/03/anna-ternheim-bjuder-inte-pa.html" target="_blank">Anna Ternheim</a></span></span></span></span></span></span></div><div style="margin: 0px 0px 13px; text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><span style="margin: 0px;"><span style="color: black;"><span style="color: purple;"><span style="font-size: small;"><i><span style="color: black;">Publicerades ursprungligen i <a href="http://www.smp.se" target="_blank">Smålandsposten</a>.</span></i> </span> <br /></span></span></span></span></span></div> </div><div style="text-align: justify;"> <b><i> </i></b><br /></div>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-53388228793172951292021-05-23T16:46:00.004+02:002021-05-23T16:47:58.310+02:00Bob Dylan 80 år<p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-gQGB2V9FKUk/YKpkGs-D-4I/AAAAAAAAHhw/X3tHbef_2x8T6Y5cmD1GBycd83NWyMMHQCLcBGAsYHQ/s500/R-954191-1176926887.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="500" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-gQGB2V9FKUk/YKpkGs-D-4I/AAAAAAAAHhw/X3tHbef_2x8T6Y5cmD1GBycd83NWyMMHQCLcBGAsYHQ/s320/R-954191-1176926887.jpeg" /></a></div><p></p><div style="text-align: justify;">
Att lyssna på <span style="font-weight: bold;">Bob Dylan</span> kan vara som att dras naken efter häst på grusväg. Oavsett vad man tycker är det en upplevelse man kommer minnas. När låten <span style="font-weight: bold;">Ballad Of A Thin Man</span>
plötsligt fick mig att Förstå, även om det är oklart vad, hade jag
redan lyssnat på honom i några år. Han lyckades ta sig igenom textraden <span style="font-style: italic;">tax-deductible charity organizations</span>.
Tretton stavelser är en halv vers för många låtskrivare, för Bob bara
en slutkläm. Han lyckas till och med ta en cigarettpaus mitt i <span style="font-style: italic;">organiza</span>(paus)<span style="font-style: italic;">tions</span>. Varje gång jag hör den är jag orolig att han ska snubbla.<br />
<br />
Vissa artister och grupper lyssnar man intensivt på en period och går
sedan vidare. Men har man en gång fallit för Bob så har man fallit för
Bob. Man blir inte klar med honom. Texterna handlar om livet, döden,
kärlek, hat, föräldraskap, paj och <span style="font-style: italic;">that big fat moon is gonna shine like a spoon</span>. Han har också berättat <span style="font-style: italic;">the moon is not yellow, it´s chicken</span>. Han vet mycket om månen.</div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
Många av hans kända låtar innehåller rader som är svåra att förstå, ofta
kommer man nog närmare sanningen om man erkänner att de bara är nonsens
än om man anser sig "veta". Romantikern Dylan har tyvärr trillat bort.
När han 1970 sjöng <span style="font-style: italic;">build
me a cabin in Utah/marry me a wife, catch rainbow trout/have a bunch of
kids who call me pa/that must be what it’s all about</span> i <span style="font-weight: bold;">Sign On The Window</span> är det lika bobskt som när <span style="font-weight: bold;">Ezra Pound</span> och <span style="font-weight: bold;">T.S. Eliot</span> slåss i kaptenens torn medans kalypsosångarna skrattar åt dem i <span style="font-weight: bold;">Desolation Row</span> från 1965. Eller väderbitna konstaterandet <span style="font-style: italic;">when you think that you´ve lost everything you find out you can always lose a little more</span> i <span style="font-weight: bold;">Tryin To Get To Heaven</span> från 1997. <span style="font-weight: bold;">Den Riktiga Dylan</span> där bakom grimaser, ironier och olika masker, finns lika mycket i det känslomässiga som i det lekfullt kryptiska. <br />
<br />
<span style="font-weight: bold;">Blowing In The Wind</span> blev en stor hit 1963 med <span style="font-weight: bold;">Peter, Paul & Mary</span>. Det var managern <span style="font-weight: bold;">Albert Grossman</span>
som kom på att om en av hans artister tolkade en annan av hans artister
borde managern kunna få sin andel från två håll - och därmed dubblera
den. Låten framfördes av trion när <span style="font-weight: bold;">Martin Luther King</span> höll sitt berömda <span style="font-style: italic;">I have a dream</span>-tal i Washington. Dylan var också där och framförde bland annat <span style="font-weight: bold;">When The Ship Comes In</span> och<span style="font-weight: bold;"> Only A Pawn In Their Game</span>. Våren 1965 fick amerikanska popgruppen <span style="font-weight: bold;">The Byrds</span> en listetta med sin version av <span style="font-weight: bold;">Mr Tambourine Man</span>
och bandet har tom släppt ett flertal samlingsskivor enbart bestående
av Dylantolkningar. På sommaren 1965 fick Dylan en hit i eget namn när <span style="font-weight: bold;">Like A Rolling Stone</span>
tog sig till andraplatsen. Han hade därmed anlänt som popstjärna efter
att ha vänt folkmusiken ryggen under högljudda protester.</div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
Dylan är omvittnat blyg och annars finns det ingen anledning att ställa
sig i rampljuset. Förnekandet av det mesta som sagts och skrivits om
honom är hans sätt att skydda privatlivet. Det är inte bara positivt att
nå en nivå där främlingar tror sig veta vem man är, vad man tycker,
menar och vill. Fansen har till exempel länge "vetat" att <span style="font-style: italic; font-weight: bold;">Blood On The Tracks</span>
från 1975 är en skilsmässoskiva, och ja, Bob och Sara skiljde sig 1977
efter tolv år och fyra gemensamma barn. I sin självbiografi skrev Dylan
att han i mitten av sjuttiotalet gjorde ett album som ansågs vara ett av
hans mest personliga. I själva verket, menar han, var det baserat på
noveller av ryska författaren <span style="font-weight: bold;">Anton Tjechov</span>.
Vet han något experterna missat eller är det ännu en rökridå? Han har
länge skapat en myt kring sin bakgrund, på beprövat bluesmanér. Han har
påstått sig fly med cirkusar när han var liten, tågluffat med sin hjälte
<span style="font-weight: bold;">Woody Guthrie</span>
och det finns en lång diskussion var han fick sitt namn Dylan ifrån.
Själv har han hävdat att han fick det från namnet Dillon som, menar han,
finns i släkten på hans mammas sida. Många andra, och ibland även han
själv, menar att det kommer från walesiska författaren och poeten <span style="font-weight: bold;">Dylan Thomas</span>.
Vi kan nog misstänka att det senare alternativet är det rätta. Till
slut blev han så bra på att dölja sitt privatliv att det först långt
senare uppdagades att han varit gift en andra gång och fått barn även på
åttiotalet.<br />
<br />
Jag hade en period när jag trodde mig förstå honom. De flesta fans går
igenom den fasen. Nu vet jag tillräckligt mycket för att förstå att jag
inte vet. 1976 gjorde han uppenbart självbiografiska låten <span style="font-weight: bold;">Sara</span> med texten <span style="font-style: italic;">stayin’ up for days in the Chelsea Hotel writin’ Sad-Eyed Lady Of The Lowlands for you</span>. Paret bodde under perioden på det kända hotellet och låten i låten fanns på <span style="font-style: italic; font-weight: bold;">Blonde On Blonde</span> 1966.</div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
Att sammanfatta Dylans inflytande på de senaste femtio årens
musikhistoria är som att sammanfatta andningens betydelse för vår
vardag. Han har gjort för texten och sången vad <span style="font-weight: bold;">The Beatles</span>
gjorde för musiken och inspelningstekniken. Regelboken kastades ut
genom fönstret och plötsligt kunde man skriva och låta hur som helst.
Surrealism tog sig in i jukeboxen.</div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
1997 vände han uppåt igen. <span style="font-style: italic; font-weight: bold;">Time Out Of Mind</span>,
första skivan med egna låtar på sju år, fick tre grammisar. Sedan dess
har han inte kallats föredetting. Fick jag bara välja en Dylan skulle
jag ta den, hans trettionde. Många läste in hälsoproblem i texterna, han
hamnade på sjukhus med andningsbesvär, men då var de redan
färdigskriven. Texterna handlar om olycklig kärlek och ser tillbaka på
det som inte blev med en önskan om att byta plats med ungdomarna i
parken. Skivan avslutas med den sjutton minuter långa <span style="font-weight: bold;">Highlands. </span>Producenten <span style="font-weight: bold;">Daniel Lanois</span> lär under inspelningen ha sagt <span style="font-style: italic;">bra låt, men kan du inte skriva en kort version?</span> och fått svaret <span style="font-style: italic;">t</span><span style="font-style: italic;">his <span style="font-weight: bold;">is</span> the short version. Det här <b>är </b>den korta versionen.</span> <i>Time Out Of Mind</i> tolkades av vissa som den åldrande mästarens farväl när den släpptes. Nästa år fyller albumet tjugofem år. Sedan dess har både swingjazz och schlager fått plats i hans musik vid sidan av bluesen och countryn.</div><div style="text-align: justify;"> </div><div style="text-align: justify;">Så sent som förra året överraskade Dylan igen med den kritikerhyllande <b><i>Rough And Rowdy Ways</i></b>, första egenskrivna skivan på åtta år. Då hade han under de åren släppt <i>fem</i> skivor med tolkningar av det som brukar kallas <i>the great american songbook</i>, tänk Frank Sinatra, och återigen förvirrat fansen. Hade han lagt hatten på hyllan nu? Hade pennan torkat? Var papperet slut? Det var inte första gången den diskussionen förekom, men kanske sista.</div><div style="text-align: justify;"> </div><div style="text-align: justify;">Just det. Under denna period fick han Nobelpriset i litteratur också, som han kunde ställa bredvid sin Oscar. Den dubbeln är han förresten ensam om.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"></div><div style="text-align: justify;"></div><div style="text-align: justify;"></div><div style="text-align: justify;"></div><div style="text-align: justify;"></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-style: italic;">He not busy being born is busy dying</span>,
sjöng han redan 1964. Och han pånyttföds fortfarande, rastlös som få,
med nya tolkningar av sina låtar kväll efter kväll på konsert efter
konsert. I alla fall när om konserter blir möjliga igen. Har man riktig tur kanske man får se honom le under hatten när
han är på väg rakt in i nästa stavelse.</div><p>
</p><p><br />
</p><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-style: italic; font-weight: bold;">Läs mer om Bob Dylan:</span><br />
<a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2008/09/nybrjarens-guide-till-bob-dylan-galaxen.html"><br />Bob Dylan för nybörjare</a><br />
<a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2010/12/dagens-i-landsproblem-bob-dylan.html"><br />Dagens i-landsproblem: Bob Dylan</a><br />
<a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2011/01/musikbiografin-x-4.html"><br />Självbiografin <span style="font-style: italic; font-weight: bold;">Chronicles Volume 1</span></a><br />
<a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2009/03/bob-dylans-omkladda-klassiker.html"><br />Bob Dylan gör omklädda klassiker i Malmö</a><br />
<a href="http://fulafulaord.blogspot.com/2009/03/bob-dylans-40-basta.html"><br />Bob Dylans 40 bästa låtar?</a><br />
<br />
<span style="font-style: italic;">Texten publicerades ursprungligen i Smålandsposten i en kortare version.</span>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-26692506.post-22016002779632617082021-02-28T18:52:00.007+01:002021-02-28T18:54:56.906+01:00Bokrecension: 44 Days On The Blues Highways<p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-us40E4ZUV9M/YDvXYNyMWiI/AAAAAAAAHf4/bf3JbLdv_rEKe6UEi_ABI4w6DvGDb9t9QCLcBGAsYHQ/s2048/44.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1737" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-us40E4ZUV9M/YDvXYNyMWiI/AAAAAAAAHf4/bf3JbLdv_rEKe6UEi_ABI4w6DvGDb9t9QCLcBGAsYHQ/s320/44.jpg" width="320" /></a></div><b><span lang="EN-GB" style="mso-ansi-language: EN-GB;">44 DAYS ON
THE BLUES HIGHWAYS</span></b><p></p><p><b><span lang="EN-GB" style="mso-ansi-language: EN-GB;">Foto: Erik
Lindahl, text: Tommy Löfgren</span></b><b> </b></p><p class="MsoNormal"><b>(TID OCH RUM)</b><b> </b></p><p class="MsoNormal"><b>ISBN: 978-91-87755-13-2</b>
</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Fyra vänner som på fyrtiofyra dagar bilar från San Francisco
till Chicago. Som går på bluesklubbar, lyssnar på musik, äter gott, träffar
människor och njuter livets goda dagar. Det skulle kunna bli film. Eller ännu
hellre en bok full av bilder som följer de stopp de svenska bluesbröderna Erik
Lindahl, Tommy Löfgren, Lasse Linder och Jörgen Sandin gjorde. Lindahl fotade
och Löfgren har skrivit. Boken är tillägnad Linder och Sandin, och för all del
<b>Paul ”Lil´ Buck” Senegal</b>.</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Resan gjordes mellan november 1980 och januari 1981. På
kartan i boken ser vi att stopp skedde i bland annat <b>Los Angeles</b>, Las Vegas,
<b>Grand Canyon</b> (en liten avstickare), Lafayette, <b>New Orleans</b>, Clarksdale på
självaste julafton och <b>Memphis</b>. Men också i Glendora i Mississippi. Med sina då
220 invånare något mindre än många av de andra städerna/”städerna”.
</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Lindahl och hans kamera stal och förevigade ögonblick och
artister, hela vägen från Big Smitty till Big Bad Smitty. Bilderna går att
titta på länge. Först människorna, sedan mindre och mindre detaljer. Lokalerna
tycks ofta ha varit den sorten som kallas hål i väggen. Det finns en bild på
<b>Smilin´ Bobby</b>, tagen den andra januari på Necktie Nate´s i Chicago, där Bobby
är ett under av stil trots eller på grund av sin rutiga kostym. På väggen bakom
honom sitter en notis. På söndagar, kan vi läsa, uppträder <b>Little Howling Wolf</b>
som har med sig <b>Hubert Sumlin</b>. Det här sker från fyra på eftermiddagen ”until
?”. På tal om kläder. Löfgrens skjorta på sidan tio. Var köper man den?</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Löfgren hade gärna fått skriva fler anekdoter och minnen.
Han har säkert mer att berätta. Nu blir det kortfattade bildtexter. De är av
allt att döma tillkomna långt efteråt, det har ju gått fyrtio år, av en skribent
som minns en flydd tid. Som en anteckning i marginalen hade texterna, som är på
engelska, kanske tjänat på en genomgång till. Ibland blir det lite svengelska. Mark
Naftalin, bland annat känd från <b>Paul Butterfield Blues Band</b> och som mångårig radioprofil,
ger ett initierat förord med bakgrund till boken och skapar sammanhang även han.</p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;">Som reseskildring, tidsdokument och kärleksförklaring till
bluesen och dess arv är det här en hjärtevärmande bok. För oss lite yngre, jag
blev tre år den decembermånad resan ägde rum, dessutom en historielektion om en
musikscen som redan då lämnat mittfåran. Kort sagt en utmärkt julklapp till din
lokala bluesälskare.</p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"> </p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><i><b>Läs mer om liknande:</b></i></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><a href="https://fulafulaord.blogspot.com/2016/01/bokrecension-early-blues-first-stars-of.html" target="_blank">Bokrecension: <i>Early Blues - The First Stars Of The Blues Guitar </i></a><i><b> </b></i></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><i><a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2014/12/bokrecension-big-mama-thornton-life-and.html" target="_blank"><b>Bokrecension:</b> <i>Highway 61 - Crossroads On The Blues Highway</i><b> </b></a><br />
<a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2014/12/bokrecension-big-mama-thornton-life-and.html" target="_blank"><b>Big Mama Thornton</b> förtjänar en bättre bok<b> </b></a><br />
<a href="http://fulafulaord.blogspot.se/2011/07/sa-spelar-du-blues-hela-listan-hovet.html" target="_blank"><b>Charley Patton</b> var samtida med Robert Johnson</a></i></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><i>Publicerades ursprungligen i Jefferson. <br /></i></p>Ola Claessonhttp://www.blogger.com/profile/01272346064645243859noreply@blogger.com0