Jazzguide Växjö och Alvesta våren 2019

“Jazzen är inte död,” konstaterade Frank Zappa i ett ofta använt citat. ”Den luktar bara lite konstigt.” I så fall kommer det lukta konstigt i Växjö och Alvesta under våren. Den svenska jazzen mår nämligen utmärkt, särskilt live.

Kafé De Luxe och föreningen Jazz i Växjö går ut hårt med Goran Kajfes Tropiques den åttonde februari. Kajfes är en av centralgestalterna i den samtida svenska jazzen. Kanske är han mest profilerad genom Oddjob. Kan Kajfes ens själv hålla reda på alla band han är med i?

Vissa vill minsann att jazzen minsann ska låta som den minsann alltid gjort och då kan det bli svårt. För den röda tråden med Kajfes olika grupper är att det blandas och ges hejvilt. Alltså jazz även för er som tror att ni inte gillar jazz. Jazz för er som kanske också gillar rock, hög volym, pumpande bas och långt hår. Eller något helt annat. Med sig på basklarinett har de musikern och konstnären Christer Bothén.

Vill ni veta mer om Kajfes – och det vill ni väl? – rekommenderas musikpodden Jag Spelar För Livet där han bland annat berättar om sin förmåga att ständigt bilda nya band. Eller kanske snarare sin oförmåga att ständigt INTE bilda nya band.  

Även på Palladium inleds jazzvåren med stil. Trettonde februari gästar nyligen skivdebuterande Johan Lindström Septett med Music For Empty Halls. Lindström är förmodligen mest från Tonbruket, men har nu ett projekt med bland andra Jonas Kullhammar och Per ”Texas” Johansson. Det kan bli vad som helst utom tråkigt.

I Alvesta börjar våren 23 februari med även de färska Soundscape Orchestra som blandar fusion och funk som de förnyar med värme och kärlek. Det fortsätter nionde mars med norska Hanna Paulsberg Concept & Magnus Broo. Saxofonisten Paulsberg släppte sitt fjärde album förra året och ett hett tips är att det blir svårt att sitta still när hon och bandet tutar loss. Om inte det vore nog är deras gäst Broo smålänning med rötter i Husqvarna. Han medverkade även på Hanna Paulsberg Concepts album Daughter Of The Sun som släpptes i höstas.

Den 23 mars gästar pianisten Sebastian Bergström med sin Oya Sextett som spelar jazz med afrikanska inslag, inspirerat av  sydafrikanen Chris McGregor som flyttade till England på sextiotalet. I bandet ingår bland andra Anna Högberg på sax. 27 april blir det Here´s To Us, med den spännande uppsättningen sax, flöjt, trumpet och bas.

Om vi ska fortsätta på Frank Zappas linje finns det alltså många goda skäl till att det kommer lukta lika konstigt som det låter bra i Alvesta och Växjö under våren. Väl mött!

Läs mer om liknande: 

Konsertrecension: Tonbruket

Konsertrecension: Oddjobb

Konsertrecension: Se & Hör 

Svensk jazz för nybörjare 

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.

Bokrecension: Metallica - Sorgespel & Segertåg

Metallica: Sorgespel & Segertåg (Det Svenska Perspektivet)

Fredrik Brolin

(Gain)

Lördagen den 27 september 1986 kommer alltid vara ett av de viktigaste datumen i historien om det amerikanska hårdrocksbandet Metallica. De var på väg från en konsert på Solnahallen i Stockholm till nästa stopp på Saga i Köpenhamn. I Fredrik Brolins nyutkomna och välskrivna bok Metallica – sorgespel och segertåg, som handlar om bandets spelningar i och relation till Sverige och Sveriges relation till bandet, berättas att det bara tre dagar tidigare när de spelade i Lund var så varmt att folk låg på gräsmattorna och drack öl.

Men vid sju på morgonen den 27 september var temperaturen enligt väderstationen vid Hagshult minus 8,4 grader. Det är än idag inte fastställt vad som hände med bandets turnébuss på E4:an vid Dörarp utanför Ljungby. En isfläck? Somnade chauffören?

Innan avfärd från Stockholm hade Metallica dragit kort om vem som skulle få sova på vilken plats i bussen. Basisten Cliff Burton drog högst och valde att byta plats med gitarristen Kirk Hammett. Burton tog platsen längst fram, bredvid sångaren och gitarristen James Hetfield. När bussen fem-sex timmar senare körde av vägen och välte i diket trycktes Burton mot fönstret. Rutan gick sönder och han slungades ut. Bussen landade på honom. Han blev 24 år gammal.

Hetfield hade vaknat under natten och flyttat längre bak. Sångaren höll på att bli förkyld och ville slippa draget. Han klarade sig undan med skrapsår.      

Brolin har pratat med räddningspersonalen från Ljungby och Värnamo som var först på plats. Några av passagerarna fördes till Ljungby lasarett. Bandets danska trummis Lars Ulrich blev hämtad av sina föräldrar. Fem år senare berättade Hetfield i en intervju att gruppen aldrig mer åker buss på turné.

Måndagen den 29 september hade Smålandsposten rubriken ”Metallicas basist omkom” och ett foto av bussen på framsidan. Ironiskt nog innebar dödsfallet att de fick mer uppmärksamhet än någonsin tidigare i svensk media.

Det tog bara en månad innan Metallica stod på scen igen. Nya basisten Jason Newsted hade snabbrekryterats och skulle under sina nästan femton år som medlem utstå mycket spott och spe. Vill ni veta hur hans avhopp, andras missbruk och allas kommunikationsproblem hanterades rekommenderas dokumentären Some Kind Of Monster från 2004.

Den 30 september 2006 avtäcktes en minnessten till Cliff Burtons minne på olycksplatsen. 300 personer och media närvarade vid ceremonin. Då var Metallica, mot alla odds med tanke på vilken extrem musik de spelar, sedan länge ett av världens största band.

Läs mer om liknande: 

Metallica för nybörjare

Hårdrock för nybörjare

Bokrecension: Dave Mustaine - A Life In Metal

Hårdrock - fördomar och fakta

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.

Per Gessle 60 år

Det finns artister som till varje pris vill provocera och sedan finns det artister som är på ständig jakt efter den perfekta treackordslåten. Texterna handlar om kärlek, refrängen bör innehålla en lagom dos tra-la-la och kanske kan man slänga in ett hej också. Att det är den sistnämnda kategorin som verkar mest provokativ är säkert en ren slump. Medans de utstuderade provokatörerna oftast bara lyckas reta upp den kristna högern lyckas Per-Håkan Gessle från Halmstad regelbundet reta halva Sverige bara genom att släppa ny musik. Testa själv att säga att du gillar hans musik och se hur lång tid det tar innan någon blir irriterad. Och då behöver man inte ens nämna frisyrerna.

I veckan fyllde han sextio och avslöjade att det är han som ligger bakom projektet Mono Mind, som hittills varit relativt okänt i Sverige men redan haft listframgångar i bland annat Frankrike och USA. Ännu en anledning att gratulera!

Dagen till ära listas hans tre bästa skivor.

Gyllene Tider  - Moderna Tider (1981)

Förmodligen den bästa Tom Petty & The Heartbreakers-skivan någonsin av ett band med tre medlemmar från Harplinge. En skiva där nästan alla låtarna - än idag - låter som hits och nästan hälften är klassiker i sin genré. Här blandas brinnande hjärtan med den eviga smärtan, leva livet (livet livet) med funderingar som man har när man just fyllt tjugo och ska skapa en egen identitet. Samt lite sex och sökande efter närhet, lägg till detta en lagom dos vemod och lite extra glimt i ögat. Om inte bandet fått en stor och högljudd skara småtjejer efter sig hade de förmodligen inte varit så bespottade idag.

The Lonely Boys - The Lonely Boys (1995)

Expressenjournalisten Mats Olsson skrev boken De Ensamma Pojkarna om ett fiktivt popband på sextiotalet och det slutade med att Nisse Hellberg (Wilmer X) och Per delade på ett soundtrack. 24 år senare kan man säga att det låter mer 1995 än 1965 om produktionen, men det går inte att ta miste på spelglädjen och det stora hjärtat för gamla knastriga vinyler. Här gömmer sig också några av Gessle bästa låtar. Titelspåret, I Wanna Be With You, Apple In The Mud (Oh , baby after all/ We seem to be like John & Paul/ A rubber soul/ A beautiful team) och Genius Gone Wrong sitter lika snyggt som The Beatles pannluggar brukade göra.

Per Gessle - Mazarin (2003)

Den varma akustiska ljudbilden, långt ifrån det oftast kalla maskinella Roxette-soundet, kombinerat med personliga texter gör detta till hans förmodligen mest älskade skiva - till och med gubbdiscon Spegelboll fungerar. Här Kommer Alla Känslorna (På En Och Samma Gång) blev sommarens hit och en i sista minuten planerad turné blev årets största. Trots alla framgångar han upplevt verkade han genuint rörd av framgången. För första gången kändes det också som om han togs på allvar i media. I intervjuer fick han prata musik i stället för pengar och när han upprepade att det var den skivan han var mest nöjd med lät det som han menade det. Dessutom är Tycker Om När Du Tar På Mig kanske hans bästa låt. Tack för konserten i Kalmar!

- Du sjunger mycket om kärlek, du har inte funderat på att sjunga om något allvarligare?

- Det finns väl inget allvarligare än kärlek?

Läs mer om liknande:

Skivrecension: Gyllene Tider - Dags Att Tänka På Refrängen

Sextiotalspop för nybörjare

Tom Petty och jakten på den perfekta poplåten

Skivrecension: Nisse Hellberg - Vägen Västerut