fredag, april 22, 2011

Paul Simons So Beautiful Or So What är finfin pop

Paul Simon at the Cornbury Oxford Music Festival 2008
I loved her the first time I saw her
I know that’s an old songwriting cliché
- Love And Hard Times
Paul Simons styrka som låtskrivare är de fjäderlätta melodierna och de lågmält filosofiska texterna, ibland med subtil humor. Den här gången har han valt att samarbeta med producenten Phil Ramone för första gången sedan 1975 års Still Crazy After All These Years, men det låter modernt med intressanta ljud och snyggt rytmiska upptempolåtar. Det finns ljud i bakgrunden som är svåra att identifiera. Det kan vara gitarrer körda genom någon sorts leksak, men också någon sorts syntar. Simon har till skillnad från många av sina samtida aldrig fullt omfamnat rollen som nostalgiobjekt och på sin elfte soloskiva sedan 1972 är han fortfarande nyfiket på väg framåt - han vill skapa, inte återskapa.

När Simon & Garfunkel splittrades 1970 bestämde han sig för att undervisa i låtskrivande på New Yorks universitet medan han funderade på vad han skulle göra näst. Då hade han redan fem år tidigare blivit utnämnd till den första av alla Nya Dylans. Bara att överleva det epitetet tyder onekligen på en viss talang. Simons samhällstillvända texter blandades med klassiskt melodisnickrande. Han föddes och växte upp i New York, samma stad som legendariska låtskrivarfabriken Brill Building huserade i.

Hans solokarriär är mycket mer än Simon & Garfunkel utan Garfunkel. De var mitt uppe i sin största succé när de gick skilda vägar och Simon har i intervjuer antytt att det kanske inte var det bästa av beslut att lägga av just då. Bridge Over Troubled Water var den första titel som låg etta både i England och USA som både singel och album samtidigt. I England blev det årets mest sålda skiva både 1970 och 71 och låg på förstaplatsen i sammanlagt 33 veckor. När duon splittrades var det inte pga att publiken svek. Paul har aldrig varit inblandad i några knarkskandaler eller gift sig med några tonåriga fotomodeller. Kanske är det därför han, trots miljoner och åter miljoner sålda skivor och en imponerande hög lägstanivå, konstigt nog har hamnat lite vid sidan av och än idag känns lite alternativ.

Simons musik har alltid varit på väg och särskilt på soloutflykterna Graceland (den afrikanska skivan 1986) och Rhythm Of The Saints (den sydamerikanska skivan 1990) använde han rytmer och instrument som få i väst hade hört innan. När han gjorde Graceland åkte han till Sydafrika och jobbade med lokala musiker. Detta var innan artister började plocka P1-poäng genom att åka dit och Simon har själv krasst konstaterat att skivbolaget förmodligen gick med på det för att hans två föregående skivor One Trick Pony och underskattade Hearts And Bones inte sålt som de förväntades göra. Hans insatser för att sprida det som väldigt generaliserat kallas världsmusik kan inte överskattas.

Vad är då So Beautiful Or So What för sort skiva? Om man jämför med den Brian Eno-producerade Sunrise är låtarna tydligare denna gång. De två första sångerna Getting Ready For Christmas Day och The Afterlife har den där drivande studsigheten som Simon är så bra på. Han har alltid varit bra på att skapa rytmer som melodierna kan dansa på.

Texterna är ett kapitel för sig. Paul kan med några få ord skapa bilder som säger något större än vad som tycks sägas. Man skrivs inte på näsan, snarare får man en lapp lagd i väskan när man inte tittar. Vissa krånglar till det för att dölja att de egentligen inte har något att säga, Simon gör tvärtom. Han säger bara det han behöver säga och vi får själva komma till insikten.

Paul Simon lär inte finna några nya fans med den här skivan och han använder det till sin fördel. Däremot lär de av oss som gillar honom hitta nya favoriter här, nya funderingar om livet och tiden vi befinner oss i. Och hans sätt att spela akustisk gitarr gör mig glad. Jag lyfter på hatten för en i höst 70-årig mästare.

Downtown Brooklyn
The pilgrim is passing a billboard
That catches his eye
It’s Jay-Z
He’s got a kid on each knee
He’s wearing clothes that he wants us to try

If every human on the planet and all the buildings on it
Should disappear
Would a zebra grazing in the African Savannah
Care enough to shed one zebra tear?

- Questions For The Angels

Lyssna på Spotify på några favoriter:

Paul Simon (1972), Graceland (1986) och underskattade Songs From The Capeman (1997)

Eller en fin samling sammansatt av undertecknad!

Eller en Simon & Garfunkel-samling nästan utan hits!

Besök Paul Simons hemsida där man bl a kan njuta av hans texter

Läs mer om liknande:

Paul Simon är Paul Simon oavsett sällskap

Simon & Garfunkel har gjort en väldigt bra liveskiva

Live From New York, 1967 är ett av många skivfynd

Sextiotalspop för nybörjare

Dokumentär om amerikansk folkmusik

Bob Dylan för nybörjare

Neil Young åldras också med värdighet, senaste Le Noise är riktigt bra

Fyra musikbiografier, varav två om artister som förknippas med New York

Punkbiografin Please Kill Me utspelas också i New York

Mavis Staples har också passerat trettio och gjorde förra året You Are Not Alone

"Världsmusik" och fler löjliga namn på musikstilar

Läs mer om liveskivor (James Brown, The Who, Johnny Cash, Iron Maiden, Neil Young, Led Zeppelin, AC/DC, Elvis Presley, Bruce Springsteen, Nina Simone, Aretha Franklin)

Texten publicerades ursprungligen i Smålandsposten i en kortare version.

Etiketter:

2 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Jag tror nog att han får en del nya fanns, 4 på billboard listan.
Jag älskade surprise och jag älskar denna nya

10:15 em  
Blogger Ola Claesson sa...

Hej Anonym!

4 på Billboard är trevligt, men Paul har en stor fanskara. Hoppas ändå jag har fel! Den har öppnat bättre än hans senaste album och förtjänar att nå ut.

12:12 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida