Tages är fortfarande ett av Sveriges bästa band

Det finns band med dåliga namn, det finns band med ännu sämre namn och det finns band som heter Tages. Om fem syokonsulenter från Bollmora hade startat ett dansband hade det hetat Tages.

Men om fem popfrälsta 17-åringar i Göteborg hade velat starta ett popband under 60-talets Beatles-våg hade de också kunnat välja att kallas sig för Tages. Det var i själva verket precis vad som hände och det var precis vad de gjorde. Bandet med det tveksamma namnet debuterade med låten Sleep Little Girl 1964 och fick alla flickor att tjuta. Låten blev tom etta i det då allsmäktiga radioprogrammet Tio I Topp. Lyckan var gjord, men bandet var inte nöjt. De tröttnade snabbt på att kallas för söta och bestämde sig för att bevisa att de kunde skriva, spela och sjunga också. Och det kunde de, till skillnad från många av sina samtida konkurrenter.

Låtar som I Should Be Glad, Don´t Turn Your Back och The One For You följde i snabb takt. Samtliga egenskrivna, samtliga visar på utveckling - trots att de är hämtade från samma 1965-album - och samtliga blev tvåa på Tio I Topp.

Nästa hit blev ett genombrott för sångaren/basisten/gitarristen/låtskrivaren Göran Lagerberg. So Many Girls är ett litet underverk, komplett med valstakt och flöjtsolo som varken Beatles, Kinks, Beach Boys eller Byrds hade behövts skämmas över. Jag är övertygad om att Tages hade haft samma status som dessa band om de hade varit från England eller USA.

Sommaren 1966 släpptes bandets andra album Tages 2 - det första hette förstås bara Tages. Låten In My Dreams har ett arrangemang och en melodi som tillsammans är det närmaste Beach Boys mästerverk Pet Sounds kommit i Sverige. Och då överdriver jag inte.

Miss McBaren blev också den en stor hit och ett steg i utvecklingen. Man kan genom hela Tages karriär höra både hur de ständigt utvecklas och hur de hela tiden lär sig använda studion bättre och bättre. Annars är Miss McBaren mest omtalad för att den skrevs på tåget på väg till inspelningen, hela bandet står som kompositör. Titeln hade snappats upp i en tobaksaffär tidigare under dagen. När bandet några timmar senare gick in i studion var låten klar.

Nästa hit - vi fortsätter nerför Tio I Topp-stigen och framme i januari 1967 - var Every Raindrop Means A Lot. Det var den första Tages-låten jag hörde. Jag vägrade tro att ett svenskt band kunde göra något så bra. När jag fick förklarat att bandet dessutom hette Tages visste jag att det var en bluff. Every Raindrop Means A Lot var låten där bandet gick så långt att det knappast var möjligt att återskapa den live. Vers och refräng tycks vara olika låtar och texten är rent nonsens. Bandet hade tröttnat på att lägga ner tid på texter som ändå ingen lyssnade på och det resulterade i: They built a house in our town/ That has the shape of a brain/ People will soon be moving in/ As soon as it starts to rain.

Every Raindrop Means A Lot blev Tages sista stora egenskrivna hit med sin andraplats på Tio I Topp. Men det fanns en triumf kvar. Albumet Studio släpptes i november 1967 och levde upp till sin titel. Här förekommer stråkar, blåsinstrument och ljudexperiment på nästan samtliga låtar. Studio skulle visa sig vara för avancerad för svenska ungdomar, det är faktiskt den enda förklaring till det relativa kommersiella misslyckandet. Man kan omöjligt säga att den är dålig.

Det är än idag en skiva som kräver sina lyssningar i sitt möte mellan självklara popmelodier, psykadeliska studioeffekter och svensk folkmusik.

Skivan missförstods av sin samtid, men hyllas numera som en av svensk pops viktigaste. Alla stora band måste förstås ha en sån skiva. En skiva som innehåller She´s Having A Baby Now - om en oönskad tonårsgraviditet, Have You Seen your Brother Lately, It´s My Life, Like A Woman, Seeing With Love och People Without Faces bör inte missas av någon som gillar pop. Och jag tror inte att någon med minsta kärlek till popmusik kan motstå Studio. Många av skivans bästa låtar är skrivna av Göran Lagerberg - som nu definitivt klivit fram som gruppens ledare - och producenten Anders Henriksson som hjälpte till, inte minst vad gäller att skapa en kraftfull ljudbild som låter bra även i moderna högtalare och öron. Basen är t ex minst lika högt mixad som de mest ansedda producenterna vågade gå.

Studio var en höjdpunkt, men också början till slutet. Det skulle bli bandets sista album av sammanlagt fyra. Trots följade singlar som There´s A Blind Man Playing Fiddle In The Street - sista registreringen på Tio I Topp, tia i en vecka, den tätt sammansatta Fantasy Island som är en av deras tre bästa låtar och I Read You Like An Open Book som samtliga visade på fortsatt utveckling, hade publiken annat för sig. När bandet splittrades 1968 var medlemmarna 22 år gamla, fyra år efter genombrottet.

Tages hade låtarna, rösterna, musikaliteten och den viktiga strävan att alltid vara på väg framåt och inte leva på gamla framgångar. Detta gör att Tages, trots namnet, är ett av Sveriges bästa band någonsin. Börja med In My Dreams, fortsätt med Every Raindrop Means A Lot. Sen finns ingen återvändo. Svensk sextiotals-pop blev inte bättre förrän 1996 när The Lonely Boys släppte sin debut, men det är en annan historia.

Lyssna på samlingen Tages, 1964-68! på Spotify, här finns även Studio. Mina 15 favoriter finns här. Lyssna och njut!