Gillian Welch sveper fram långsamt
I Sverige är Gillian Welch förmodligen mest känd för sin medverkan på det storsäljande soundtracket till filmen Oh Brother, Where Art Thou? där hon gåshudssjöng två låtar med Alison Krauss och Emmylou Harris.
Men Welch har också hunnit med fyra album i eget namn sedan debuten Revival 1996. Senaste skivan heter Soul Journey och kom 2003. Det finns musik som hoppar upp och klipper till en på hakan och det finns musik som långsamt tar sig närmare och blir lite vackrare varje gång man hör den. Den sortens ofta ganska stillsamma blandning av bluegrass, country och amerikansk folkmusik som hon ägnar sig åt framförs ofta i betydligt mer bombastiska versioner, men på Time (The Revelator) hörs i stort sett bara Welch och mer eller mindre ständige följeslagaren David Rawlings och deras bägge gitarrer. Skivan kom 2001 men skulle lika gärna kunnat vara inspelad 1931, 1954 eller 1971, även om inte låtar om Elvis Presley var så vanliga 1931.
Skivan låter inte som om den är gjord av någon som föddes på Manhattan 1967. Att hon och Rawlings flyttade till Nashville 1992 hörs mer tydligt.
Musiken är liten i framförande och ton, men stor på känslor och nyanser. När sista låten I Dream A Highway tonar ut efter nästan 15 minuter vill man omedelbart höra mer. USA är ett ungt land med väldigt kort historia. Det hörs inte i den här musiken.
Besök Gillian Welchs fina hemsida.
Men Welch har också hunnit med fyra album i eget namn sedan debuten Revival 1996. Senaste skivan heter Soul Journey och kom 2003. Det finns musik som hoppar upp och klipper till en på hakan och det finns musik som långsamt tar sig närmare och blir lite vackrare varje gång man hör den. Den sortens ofta ganska stillsamma blandning av bluegrass, country och amerikansk folkmusik som hon ägnar sig åt framförs ofta i betydligt mer bombastiska versioner, men på Time (The Revelator) hörs i stort sett bara Welch och mer eller mindre ständige följeslagaren David Rawlings och deras bägge gitarrer. Skivan kom 2001 men skulle lika gärna kunnat vara inspelad 1931, 1954 eller 1971, även om inte låtar om Elvis Presley var så vanliga 1931.
Skivan låter inte som om den är gjord av någon som föddes på Manhattan 1967. Att hon och Rawlings flyttade till Nashville 1992 hörs mer tydligt.
Musiken är liten i framförande och ton, men stor på känslor och nyanser. När sista låten I Dream A Highway tonar ut efter nästan 15 minuter vill man omedelbart höra mer. USA är ett ungt land med väldigt kort historia. Det hörs inte i den här musiken.
Besök Gillian Welchs fina hemsida.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida