Rockabilly, rock´n´roll och Cherry Tess live

Rockabilly är för många en livsstil med frisyrer och kläder. Vad som musikaliskt skiljer rockabilly från rock´n´roll är att influensen från country är tydligare och rytmen oftast inte lika starkt markerad, men gränsen är flytande. Jämför Elvis Presleys musik på Sun Records där That´s All Right (1954) räknas som rockabilly och Hound Dog (1956) på RCA Records räknas som rock´n´roll. Ordet rockabilly? Rock´n´roll korsat med hillbilly, som country kallades på fyrtio-femtiotalet. Termen började som ett skällsord.

Rockabillyn slog igenom under tidigt femtiotalet och sedan återkomsten på åttiotalet har den blivit något av en k-märkt subkultur. Vi har inte fått technorockabilly eller hiphopabilly. Den har också en förmåga att dra till sig folk som tycker om att prata i termer som "riktig musik". Kvällens publik kan delas in i två grupper åldersmässigt. Mellan dem finns en lucka på kanske 20-25 år, men oavsett året på körkortet - om man är tillräckligt gammal för ett sådant - är alla på plats för att ha kul och det märks på energinivån. Det är främst de yngre som anammat musikstilens frisyrer och kläder. Vet de vem Sam Phillips var? Spelar det någon roll? Nej. Dansa och njuta kan man göra ändå. En del avfärdar musiken som nostalgi, och för många av de äldre i publiken är kanske nostalgin i sig fullt tillräcklig för en lyckad kväll, men band som spelar som en det-var-bättre-förr-övning är sällan särskilt lyckade. Rockabilly och rock´n´roll kräver förvisso glimten i ögat, men det måste samtidigt vara på blodigt allvar. Balansgången är inte lätt, men nödvändig. Om man brinner för något vill man inte skämta bort det.

Blekingebandet Cherry Tess And Her Rhythm Sparks släppte sin debutskiva 2009 och har rätt inställning. Musiken framförs med kunskap om och kärlek till traditionen. Samtidigt är de beredda att svettas här och nu för publikens kärlek. Cherry Tess (Therése Möller) blandar charm och humor med en röst som inte oroar sig för morgondagens uppstigning. Hon är Wanda Jackson och Peggy Lee i samma kropp. Att nästan alla låtarna klockar in under två och en halv minut gör att tempot blir högt. Ideallängden för ett gitarrsolo är cirka sju sekunder. Det gäller att veta vad man gör. Den obligatoriskt pumpande ståbasen är på plats och så även ett väldigt litet trumset. Pukrullningar var ingen stor grej i Memphis på femtiotalet. Boogie woogie-piano ingår och har väl aldrig gjort en dansant kväll sämre? Transportsträckor förekommer inte och det är intensivt, men samtidigt avslappnat. Redan i första låten Next One In Line märker stora delar av publiken att de inte kan stå still. Inför balladen It´s A Sin (inte en Pet Shop Boys-cover, även om det kunde varit intressant) uppmuntras vi att kramas. Annars är det fullt drag i låtar som Masturbation Blues och Rock-A-Chicka.

Bandmedlemmarna var inte påtänkta när musiken de uppenbarligen älskar var i ropet första gången. Kanske inte deras föräldrar heller. Men så här mycket har förmodligen inte femtiotalet rockat/rockenrollat/rockabillyat i Växjö sedan femtiotalet. Det är svårt att tänka sig att kvällens glädjefest en gång i tiden ansågs vara djävulens musik. Man kan i alla fall konstatera att det - om språket ursäktas - svänger som fan. Amen.

Mer om liknande:

Country för nybörjare

Konsten att älska Elvis Aaron Presley

Auktion på de där diamantpyjasamasarna Elvis hade på sjuttiotalet

Elvis gjorde en och annan liveskiva

Tack till GVG för Elvis!

Elvis fortsätter tjäna pengar

AC/DC spelar riktigt fet rock´n´roll både på skiva och live

Led Zeppelin döpte en låt till rock´n´roll (som inte nämns här)

Muddy Waters sjöng the blues had a baby amd they named it rock´n´roll

Så här blir du blues

Pet Shop Boys har gjort en balett

En av Gillian Welchs vackraste låtar handlar om Elvis

En av Emmylou Harris vackraste låtar handlar också om Elvis

Elvis gjorde en version av Bob Dylans Tomorrow Is A Long Time

En liten Nisse Hellberg-guide inför nya skivan Flod Av Eld

Under stora delar av sextiotalet pågick annat

Och vem fün är Elvis Costello?

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.