Skivfynd
D´angelo - Voodoo
Ett soul-jazz-r´n´b-album som till stora delar är skrivet, spelat, sjunget, arrangerat, producerat och mixat av D´angelo själv. Ett av de senaste tio årens bästa album. Skulle lika gärna kunna vara en klassiker från sjuttiotalet. Möjlig uppföljare i år. Det kanske inte är för mycket begärt efter åtta års väntan?
Sean Lennon - Into The Sun
Lekfull blandning av pop och bossanova. Rösten är kanske lite tunn och kan ta tid att vänja sig vid, men talangen går inte att ta fel på. Det bevisar inte minst hans andra skiva Friendly Fire som kom förra året och känns mer färdig och mindre trevande (mest på gott, men kanske även lite på ont).
Eldkvarn - Bästa
Den här samlingen täcker från 79 till 97 och jag tycker att andra halvan med mer episka låtar är bättre än de tidiga lite mer snärtiga. Och man kan alltid lita på ett hundår till. Höjdpunkten är den avslutande Jag Är Bättre Än Dig.
Simon & Garfunkel - Live From New York, 1967
Två röster som är såhärtajta, en gitarr och en drös klassiska låtar. Dessutom bjuds på intressant mellansnack och underskattade The Dangling Conversation. Men är det Simon eller Garfunkel som imiterar John Lennon och ber publiken hålla tyst?
Lekfull blandning av pop och bossanova. Rösten är kanske lite tunn och kan ta tid att vänja sig vid, men talangen går inte att ta fel på. Det bevisar inte minst hans andra skiva Friendly Fire som kom förra året och känns mer färdig och mindre trevande (mest på gott, men kanske även lite på ont).
Eldkvarn - Bästa
Den här samlingen täcker från 79 till 97 och jag tycker att andra halvan med mer episka låtar är bättre än de tidiga lite mer snärtiga. Och man kan alltid lita på ett hundår till. Höjdpunkten är den avslutande Jag Är Bättre Än Dig.
Simon & Garfunkel - Live From New York, 1967
Två röster som är såhärtajta, en gitarr och en drös klassiska låtar. Dessutom bjuds på intressant mellansnack och underskattade The Dangling Conversation. Men är det Simon eller Garfunkel som imiterar John Lennon och ber publiken hålla tyst?
Nicolai Dunger - The Vinyl Triology
Skivbolaget sålde en Dunger-låt till en reklamfilm. Dunger blev sur och hämnades genom att ge ut en vinyltrilogi i begränsad upplaga på lilla Älmhultsbolaget Hot Stuff. Sedan kom de tyvärr/tack och lov även ut på CD (annars hade jag inte fått tag på dem).
Metallica - ST. Anger
Inte så dålig som alla påstår. Alldeles för lång, konstig produktion - var köpte Lars Ulrich virveltrumman som låter ping? - och kanske svårlyssnad. Men häflten av låtarna är riktigt bra och tillsammans utgör de en normallång skiva. DVD medföljer.
Depeche Mode - Black Celebration
Martin Gore utvecklades snabbt som låtskrivare och även om David Gahan ännu inte riktigt hittat sin röst är detta den första DM-skivan som låter bra än idag. Hör inte minst den underbart pompösa balladen A Question Of Lust som förvisso låter mycket åttiotal - men på ett bra sätt.
Missy Elliot - Respect Me
Det står på omslaget att det är den definitiva samlingen med The First Lady Of Hip-Hop. Vet inte om hip-hop är rätt beskrivning, men First Lady stämmer. Det är skogstokigt, nyskapande och sticker ofta iväg åt så många håll att det enda man kan göra är att dansa och hoppas att man inte går av på mitten.
Orup - Bästa
Imponerande hitparad på dubbel-CD. Frågan är om någon som inte heter Gessle eller Abba i efternamn skapat så många popklasssiker i detta land. Även om produktionen på vissa spår kanske inte åldrats lika bra som Paul Newman har pure pop for now people sällan gjorts bätre i vårt lilla land.
Ornette Coleman - The Music Of Ornette Coleman: Something Else!!!
Principen med frijazz är att man får spela i vilken tonart, tempo, eller takt man vill utan att ta hänsyn till vad resten av bandet spelar i för tonart, tempo eler takt. Det är med andra ord inte särskilt lättlyssnat, men ändå en häftig upplevelse. Something else, indeed.
Tom Petty & The Heartbreakers - Echo
Jag mindes denna skiva som ganska ojämn och alldeles för lång. Fel, fel, fel. De här visade sig vara en liten pärla, om än inte lika poppig som Full Moon Fever. Utmärkt för kontemplativa bitterljuva promenader runt en vindstilla Växjösjön.
Herbie Hancock - Headhunters
Det här är väl grundkurs i jazz, men jag har faktiskt inte ägt den förrän nu. Det finns jazz som får en att vilja klva in i ett svart-vitt foto av Manhattan och det finns jazz som får en att dansa och spela luftinstrument. Det här är luft/dans-jazz.
Josh Rouse - Subtitulo
Om jag någon gång skulle åka till Spaniens landsbygd och sitta i skuggan och dricka sangria på eftermiddagen skulle detta vara det perfekta soundtracket. Tillbakalutat och så avslappnat att man nästan...slumrar...till...lite... Finns det mer sangria?
Bruce Sprinsgteen - The Ghost Of Tom Joad
Så långt ifrån sha-la-la-Bruce man kan komma. I tolv lågmälda viskningar skapar Springsteen en av de bästa moderna novellsamlingar jag upplevt. Stora skeenden har sällan skett tystare. En av hans bästa och förmodligen hans mest underskattade.
Swingers - 35 Crooner Classics
Det var en gång folk som klädde sig i smoking, hade en whisky i ena handen och stod lutade mot ett piano och sjöng om kärlek. Här finns inte bara Dean, Frank och Bing utan också idag mer bortglömda kollegor.
Ossler - Den Siste Som Kom Ut
Är han mest underskattad i Sverige? Ibland tror jag det. Här finns bröt och skönhet, här finns avighet och självklarhet. En vis man har skrivit att Ossler är den vuxne mannens Håkan Hellström. Jag hopppas Håkan är smickrad över den jämförelsen.
Skivbolaget sålde en Dunger-låt till en reklamfilm. Dunger blev sur och hämnades genom att ge ut en vinyltrilogi i begränsad upplaga på lilla Älmhultsbolaget Hot Stuff. Sedan kom de tyvärr/tack och lov även ut på CD (annars hade jag inte fått tag på dem).
Metallica - ST. Anger
Inte så dålig som alla påstår. Alldeles för lång, konstig produktion - var köpte Lars Ulrich virveltrumman som låter ping? - och kanske svårlyssnad. Men häflten av låtarna är riktigt bra och tillsammans utgör de en normallång skiva. DVD medföljer.
Depeche Mode - Black Celebration
Martin Gore utvecklades snabbt som låtskrivare och även om David Gahan ännu inte riktigt hittat sin röst är detta den första DM-skivan som låter bra än idag. Hör inte minst den underbart pompösa balladen A Question Of Lust som förvisso låter mycket åttiotal - men på ett bra sätt.
Missy Elliot - Respect Me
Det står på omslaget att det är den definitiva samlingen med The First Lady Of Hip-Hop. Vet inte om hip-hop är rätt beskrivning, men First Lady stämmer. Det är skogstokigt, nyskapande och sticker ofta iväg åt så många håll att det enda man kan göra är att dansa och hoppas att man inte går av på mitten.
Orup - Bästa
Imponerande hitparad på dubbel-CD. Frågan är om någon som inte heter Gessle eller Abba i efternamn skapat så många popklasssiker i detta land. Även om produktionen på vissa spår kanske inte åldrats lika bra som Paul Newman har pure pop for now people sällan gjorts bätre i vårt lilla land.
Ornette Coleman - The Music Of Ornette Coleman: Something Else!!!
Principen med frijazz är att man får spela i vilken tonart, tempo, eller takt man vill utan att ta hänsyn till vad resten av bandet spelar i för tonart, tempo eler takt. Det är med andra ord inte särskilt lättlyssnat, men ändå en häftig upplevelse. Something else, indeed.
Tom Petty & The Heartbreakers - Echo
Jag mindes denna skiva som ganska ojämn och alldeles för lång. Fel, fel, fel. De här visade sig vara en liten pärla, om än inte lika poppig som Full Moon Fever. Utmärkt för kontemplativa bitterljuva promenader runt en vindstilla Växjösjön.
Herbie Hancock - Headhunters
Det här är väl grundkurs i jazz, men jag har faktiskt inte ägt den förrän nu. Det finns jazz som får en att vilja klva in i ett svart-vitt foto av Manhattan och det finns jazz som får en att dansa och spela luftinstrument. Det här är luft/dans-jazz.
Josh Rouse - Subtitulo
Om jag någon gång skulle åka till Spaniens landsbygd och sitta i skuggan och dricka sangria på eftermiddagen skulle detta vara det perfekta soundtracket. Tillbakalutat och så avslappnat att man nästan...slumrar...till...lite... Finns det mer sangria?
Bruce Sprinsgteen - The Ghost Of Tom Joad
Så långt ifrån sha-la-la-Bruce man kan komma. I tolv lågmälda viskningar skapar Springsteen en av de bästa moderna novellsamlingar jag upplevt. Stora skeenden har sällan skett tystare. En av hans bästa och förmodligen hans mest underskattade.
Swingers - 35 Crooner Classics
Det var en gång folk som klädde sig i smoking, hade en whisky i ena handen och stod lutade mot ett piano och sjöng om kärlek. Här finns inte bara Dean, Frank och Bing utan också idag mer bortglömda kollegor.
Ossler - Den Siste Som Kom Ut
Är han mest underskattad i Sverige? Ibland tror jag det. Här finns bröt och skönhet, här finns avighet och självklarhet. En vis man har skrivit att Ossler är den vuxne mannens Håkan Hellström. Jag hopppas Håkan är smickrad över den jämförelsen.
5 CD History Of R´n´B
Man kunde kanske önskat tydligare röda trådar på indelningen av låtar, något slags tema på de fem skivorna. Men man kunde inte önskat bättre musik. Det börjar med Fats Domino och slutar över fyra timmar senare med Joe Tex. Där i mellan både klassiskt och okänt. En kulturskatt för CD-växlaren.
Det var det det. Och hela tjofläsket för 324 kr (med anställningsrabatt). Slå det den som kan (lagligt).
Dagens låt är Bonden Och Hans Värld av The Adam West Fanclub Experience.
Man kunde kanske önskat tydligare röda trådar på indelningen av låtar, något slags tema på de fem skivorna. Men man kunde inte önskat bättre musik. Det börjar med Fats Domino och slutar över fyra timmar senare med Joe Tex. Där i mellan både klassiskt och okänt. En kulturskatt för CD-växlaren.
Det var det det. Och hela tjofläsket för 324 kr (med anställningsrabatt). Slå det den som kan (lagligt).
Dagens låt är Bonden Och Hans Värld av The Adam West Fanclub Experience.
Etiketter: musik
upplagd av Ola Claesson
16:28:00
2 kommentarer:
Jag förstår inte riktigt varför hip-hop inte är en passande beskrivning på Missy Elliot? Det är lite som att annars definiera saker som att "rock är sådant som låter som Neil Diamond" eller "den enda formen av dans som finns är det som Bruce Springsteen gör i Dancing in the Dark-videon".
Ja, den enda formen av dans som finns ÄR det som Springsteen gör i Dancing In The Dark-videon. Tanken var att han dansar i mörkret och då behöver inte oroa sig för hur det ser ut.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida