The Beach Boys SMiLE 45 år försenad
När The Beach Boys, med kompositören, arrangören och producenten Brian Wilson i spetsen, släppte Pet Sounds våren 1966 var det deras elfte LP på fyra år. Litet hit-CV: Surfin´ USA, Surfer Girl, Fun Fun Fun, I Get Around, Don´t Worry Baby, When I Grow Up (To Be A Man), Help Me Rhonda och California Girls. Pet Sounds var ett försök att ta popmusiken till en högre konstnärlig nivå och Wilson började kallas geni. Under inspelningarna påbörjades också Good Vibrations, men den fick vänta och släpptes istället under hösten som singel. Den blev listetta och sålde över en miljon exemplar. Låten var tänkt som det första smakprovet från kommande skivan SMiLE, tänkt att släppas till julen 1966, som skulle höja nivån ytterligare med återkommande teman a la klassisk musik, snarare än bara som en samling låtar. Musiken beskrevs som a teenage symphony to god. Brian sa nyligen att det var textförfattaren Van Dyke Parks som myntade begreppet och att han själv aldrig förstått innebörden, men tyckte det lät häftigt.
Med ambitionsnivån och skaparkraften på topp satte nu Wilson och studiomusikerna i The Wrecking Crew, kända också från skivor med t ex The Byrds och Phil Spector, i gång och allt började bra. Problemen började när de andra strandpojkarna kom hem från turné och skulle spela in sången. De tyckte musiken var konstig och texterna obegripliga. Wilson, som redan 1964 slutat turnéra efter ett nervöst sammanbrott och nu regelbundet använde tyngre droger, tog omdömet hårt och började själv tvivla. Skivan flyttades fram till januari 1967. I april var enligt Brian tolv låtar klara, utsaxade från 30 färdiga timmars musik. I maj meddelades att allt kasserats och 400 000 färdiga skivomslag lades på hyllan. Kombinationen av bandets och Wilsons inre motsättningar blev honom övermäktig. I juni fyllde han 25. I juli släpptes Heroes And Villains som framgångsrik singel, men inte i den version som var tänkt för SMiLE.
Redan i februari släppte The Beatles sin singel Strawberry Fields Forever/Penny Lane och Brian lär ha skakat på huvudet och sagt de hann före. I april tittade Paul McCartney förbi i studion, mumsade lite morot på låten Vega-Tables och satte sig vid pianot och spelade She´s Leaving Home. Den var så vacker att Brian och dåvarande frun Marilyn började gråta. Paul ska ha sagt det är nog bäst du lägger på ett kol. När Sgt Pepper´s Lonely Hearts Club Band kom i juni var slaget definitivt avgjort, om inte förr. Pepper var ett svar på Pet Sounds, i sin tur en respons på The Beatles Rubber Soul från 1965.
The Beach Boys fortsatte, men Brians medverkan var allt mer sporadisk. Hans bröder Carl och Dennis klev fram och var kreativt intressanta men kommersiellt skrala, särskilt i USA. 1970 nådde skivan Sunflower, en av deras bästa, inte högre än plats 151. En handfull låtar från SMiLE såg dagens ljus under de här åren. Bland andra Our Prayer, Cabinessence och Surf´s Up. Intressant nog är det denna borttappade era (1967 till början av sjuttiotalet) som nu hyllade band som Fleet Foxes och Band Of Horses inspireras av, snarare än de kända hitsen.
Men myten om SMiLE växte och gavs återigen nästan ut i början av sjuttiotalet. Artiklar och böcker om det borttappade mästerverket och det plågade geniet skrevs regelbundet. Under åttiotalet dök olika bootlegs upp.
Redan hösten 1967 gavs Smiley Smile ut, en sorts snabbinspelad version av vad som hade kunnat bli. Skivan försvann - tack och lov - ganska obemärkt. 2004 släppte Brian Wilson en helt nyinspelad version, gjord tillsammans med hans turnémusiker i The Wondermints.
I början av 2011 pratades det återigen om att den var redo att släppas efter att Mark Linett och Alan Boyd med Brians godkännande satt ihop 19 låtar från arkivet. Juli, framflyttad. Augusti, framflyttad. Oktober, framflyttad. Men nu. November. Äntligen dags att le.
Recension:
Tonårssymfonin till gud är här. Som enkel, dubbel och box med fem skivor. Där kan popnörden lyssna på en skiva enbart bestående av olika tagningar av Heroes and villains och en enbart bestående av Good vibrations. SMiLE är pop, Bach, USA, himmelsk stämsång, lekfullhet, grisljud, surrealism, avantgardism och några av de vackraste melodier som fångats på band i gränslandet mellan geni och galenskap. Gårdagens framtidspop är äntligen här. Och det säger väl något om Brian Douglas Wilson att hans musik, trots en liten nätt försening på 45 år, fortfarande är före sin tid.
Betyg: 5/5.
Med ambitionsnivån och skaparkraften på topp satte nu Wilson och studiomusikerna i The Wrecking Crew, kända också från skivor med t ex The Byrds och Phil Spector, i gång och allt började bra. Problemen började när de andra strandpojkarna kom hem från turné och skulle spela in sången. De tyckte musiken var konstig och texterna obegripliga. Wilson, som redan 1964 slutat turnéra efter ett nervöst sammanbrott och nu regelbundet använde tyngre droger, tog omdömet hårt och började själv tvivla. Skivan flyttades fram till januari 1967. I april var enligt Brian tolv låtar klara, utsaxade från 30 färdiga timmars musik. I maj meddelades att allt kasserats och 400 000 färdiga skivomslag lades på hyllan. Kombinationen av bandets och Wilsons inre motsättningar blev honom övermäktig. I juni fyllde han 25. I juli släpptes Heroes And Villains som framgångsrik singel, men inte i den version som var tänkt för SMiLE.
Redan i februari släppte The Beatles sin singel Strawberry Fields Forever/Penny Lane och Brian lär ha skakat på huvudet och sagt de hann före. I april tittade Paul McCartney förbi i studion, mumsade lite morot på låten Vega-Tables och satte sig vid pianot och spelade She´s Leaving Home. Den var så vacker att Brian och dåvarande frun Marilyn började gråta. Paul ska ha sagt det är nog bäst du lägger på ett kol. När Sgt Pepper´s Lonely Hearts Club Band kom i juni var slaget definitivt avgjort, om inte förr. Pepper var ett svar på Pet Sounds, i sin tur en respons på The Beatles Rubber Soul från 1965.
The Beach Boys fortsatte, men Brians medverkan var allt mer sporadisk. Hans bröder Carl och Dennis klev fram och var kreativt intressanta men kommersiellt skrala, särskilt i USA. 1970 nådde skivan Sunflower, en av deras bästa, inte högre än plats 151. En handfull låtar från SMiLE såg dagens ljus under de här åren. Bland andra Our Prayer, Cabinessence och Surf´s Up. Intressant nog är det denna borttappade era (1967 till början av sjuttiotalet) som nu hyllade band som Fleet Foxes och Band Of Horses inspireras av, snarare än de kända hitsen.
Men myten om SMiLE växte och gavs återigen nästan ut i början av sjuttiotalet. Artiklar och böcker om det borttappade mästerverket och det plågade geniet skrevs regelbundet. Under åttiotalet dök olika bootlegs upp.
Redan hösten 1967 gavs Smiley Smile ut, en sorts snabbinspelad version av vad som hade kunnat bli. Skivan försvann - tack och lov - ganska obemärkt. 2004 släppte Brian Wilson en helt nyinspelad version, gjord tillsammans med hans turnémusiker i The Wondermints.
I början av 2011 pratades det återigen om att den var redo att släppas efter att Mark Linett och Alan Boyd med Brians godkännande satt ihop 19 låtar från arkivet. Juli, framflyttad. Augusti, framflyttad. Oktober, framflyttad. Men nu. November. Äntligen dags att le.
Recension:
Tonårssymfonin till gud är här. Som enkel, dubbel och box med fem skivor. Där kan popnörden lyssna på en skiva enbart bestående av olika tagningar av Heroes and villains och en enbart bestående av Good vibrations. SMiLE är pop, Bach, USA, himmelsk stämsång, lekfullhet, grisljud, surrealism, avantgardism och några av de vackraste melodier som fångats på band i gränslandet mellan geni och galenskap. Gårdagens framtidspop är äntligen här. Och det säger väl något om Brian Douglas Wilson att hans musik, trots en liten nätt försening på 45 år, fortfarande är före sin tid.
Betyg: 5/5.
Läs mer om liknande:
Brians lillebror Dennis Wilson gjorde också en borttappad klassiker
The Beach Boys-skivan Sunflower från 1970 innehåller två av Dennis Wilson bästa låtar
Dennis Wilson på YouTube
The Beach Boys för nybörjare
Biografin Catch A Wave - The Rise, Fall And Redemption of The Beach Boys´ Brian Wilson rekommenderas
Dokumentären Beautiful Dreamer handlar om skivan SMiLE (som nu är på väg, nästan på riktigt)
Pet Sounds-boxen imponerar
Pet Sounds fyllde 40 år 2006
Brian Wilson och hans band regerade häst i Göteborg
Bra Vibrationer fyllde 40 2006
Bruce Springsteen för nybörjare
Bob Dylan för nybörjare
Några av Neil Youngs bästa låtar
Skäggrock för nybörjare
Sextiotalspop för nybörjare
Fleet Foxes andra skäggrockskiva, med grava Wilsoninfluenser, släpptes tidigare i år
Den mytologiserade missbrukaren
Pacific Ocean Blue var en av årets skivor 2008, om inte förr
Texterna publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
Etiketter: musik
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida