Jennie Abrahamson, 2011-års svenska skiva?

Sverige är ett litet land med en homogen kritikerkår som lydigt hyllar en handfull artister åt gången. De senaste åren har Håkan Hellström, Robyn, Kent, Kleerup och Lykke Li dominerat. Robyn och Lykke Li har även fått gensvar utomlands, även om de kanske inte är fullt så U2-stora som svensk media gärna vill ge sken av.

Hard To Come By är en av årets bästa låtar i min värld. Den ligger som spår nummer tre och redan innan dess har jag däckats av snyggt arrangerade Wolf Hour. Arrangemangen är genomgående väldigt detaljerade och välarbetade utan att för den skulle bli plottriga eller överarbetade. Det är modernt utan att haka på trender och det är fullt av snygga detaljera. Särskilt körarrangemangen tar tid på sig att veckla ut sig. Man anar att det har lagts tid på små detaljer som måste ges tid och inte nädvändigtvis inte hoppar upp och biter en på näsan första gången man lyssnar. Man hittar ständigt nya detaljer i musiken. Jennie har, bortsett från att hon nu hunnit fram till sin tredje soloskiva, lång erfarenhet som kompmusiker och har bl a turnérat med Ane Brun. Det här är uppenbart en skiva gjord av någon som är säker på sitt uttryck och vet vad hon vill.

Under lyssningen kommer jag att tänka på Kate Bush och Regina Spektor. Abrahamson låter inte nödvändigtvis som dessa två, men det finns en liknande attityd i sättet att närma sig musiken och en lekfullhet och avighet som gör att det inte blir för lalligt och lätttuggat. Det finns också en tydlig parallell i sättet att fylla musiken med detaljer som lyssnaren kanske inte märker vid första mötet.

Give It Up börjar stillsamt och växer långsamt, i lågmälda FF utnyttjar hon rösten till ett litet storverk. Skivan har också en kittlande kreativ lekfullhet, t ex i A Better.

The Sound Of Your Beating Heart är med andra ord en väldigt genomtänkt skiva, men utan att kompromissa med känslan för musiken. Det är inte lika poserande, uttänkt och "smart" som många av de ovanstående artisterna. Musiken här är genomgående lekfull, även om texterna ibland är mörka.

Även om Jennie Abrahamsons musik kan beskrivas som modern och samtida är den aldrig trendkänslig eller ängslig för att passa in och den har en personlig ton.

I en rättvis värld har det blivit hög tid för ett stort genombrott.

Läs om liknande:

Regina Spektor Live In London

Regina Spektors Begin To Hope är en av de senaste fem årens bästa skivor

Kate Bush-biografin Under The Ivy avslöjar inte för mycket

Taken By Trees förtjänar också mer uppmärksamhet

Läs mer musikbiografier ute i solen!

Gillian Welch är en favoritsångerska

Emmylou Harris skapar gåshud

Anna Ternheim kan också sjunga

Jag vet inte om Karin Dreijer-Andersson kan sjunga, men jag gillar hennes röst

Resonemang om vad som gör en bra sångare

Country för nybörjare

Ane Brun har sjungit duett med Ron Sexsmith

Jocke Berg i Kent säger ifrån

Ulf Lundell har absolut ingenting med det här att göra

Texten publicerades ursprungligen i Smålandsposten i en kortare version.