Country för nybörjare

Folk i min ålder tittar ofta konstigt om man säger att man gillar country. Jag tror det beror på företeelser som Kikki Danielsson och Mats Rådberg & Rankarna. Det fanns en period i svensk musikhistoria när det räckte att ta på sig hatt och sjunga om att mata kossor och peta in pinnar i brasor för att det skulle räknas som "country". Men det finns bra country också, musik som inte nödvändigtvis låter som typisk country. Ingen joddlande sång, inga fioler, inga yeee-ha. It´s just three chords and the truth, som Emmylou Harris sa i en intervju. Här följer några av mina favoriter inom det som kan räknas in i genrén country. Hårklyvare skulle kanske vilja sortera in några av dessa skivor i den kategori som kallas Americana och det är okej för mig. Musiken är lika bra ändå.

Hank Williams - Vilken Best Of/Greatest Hits som helst (nästan årligen)

Hank Williams är förmodligen countrymusikens The Beatles. Han skrev en radda klassiker och levde rockmyt innan någon visste vad rockmyten var för något. Blev inte ens 30 år och gjorde musik som står sig mer än 50 år senare. Texterna är enkla och handlar om vardagslivet. Jag tyckte länge att Williams musik var töntig, men jag har haft fel förr. Hårdare än så här blir det förmodligen inte med hatten på.

Johnny Cash - At San Quentin (1969)

Han kom, sågs, segrade och försvann igen fler gånger än de flesta. När han efter ett långt liv gick bort 2003 71 år gammal hade han en status och åtnjöt en respekt som de flesta bara kan drömma om. Inte för att han var felfri, utan för att han var så mänsklig med samma brister och fel som du och jag. Här sjunger han om kärlek, gud och att skjuta folk bara för att få se dem dö. Det är punk framförd som country. Och egentligen är det folkmusik.

Townes van Zandt - Live At The Old Quarter (1977)

De whiskypimplande pillerknaprarna är ovanligt många per capita i den här genren. Townes kanske inte är så känd till namnet, men låtarna? Hootchy mama! Här finns bl a Pancho & Lefty, If I Needed You, To Live Is To Fly, For The Sake Of The Song, Kathleen, Waiting ´round To Die och Lungs. Har ni ännu kvar att upptäcka kraften i dessa låtar är det bara att gratulera. Townes är ensam med gitarr. Det räcker.

Emmylou Harris - Red Dirt Girl (2000)

Det här var den första av Harris skivor jag hörde och det är fortfarande min favorit. Med fötterna i myllan och en röst som målar hela himlen blå är detta en modern klassiker. Även om hon är en av världens bästa uttolkare av andras låtar, både på egen hand och som duettsångare, kan man inte låta bli att fundera över varför hon inte skriver fler egna låtar. Hon vet bevisligen hur man gör. Bang The Drum Slowly och Elvishyllningen Boy From Tupelo klumpar halsar.

Gillian Welch - Time (The Revelator) (2001)

Om jag måste välja en skiva av de fyra hon gett ut får det bli denna, hennes tredje. Här finns om inget annat en låt till om Elvis, Elvis Presley Blues. Här finns två röster och två gitarrer. David Rawlings och Welch sjunger och spelar på ett sätt som får så mycket annan musik att låta överarbetad och skrålig. För egentligen är detta det enda som behövs. När den avslutande I Dream A Highway tonar ner efter en kvart känns det som om solen går ner bakom horisonten efter en kväll på verandan.

Läs om Johnny Cash At Folsom Prison.

Läs Gillian Welch sveper fram långsamt.

Läs Emmylou Harris skapar gåshud.

Läs Emmylou Harris och rösten.

Läs sextiotalet för nybörjare.

Läs om live-skivor.

Läs om Elvis Presley.