Ok Star Orchestra bjuder på gränslös musik

1986 åkte Paul Simon till Sydafrika och spelade in skivan Graceland med lokala musiker. Plötsligt fanns musik med afrikanska inslag i en radio nära dig. Det här var innan YouTube och Spotify fick hela världen att mötas ett klick bort. Kritikerhyllade instrumentalgruppen OK Star Orchestra från Stockholm spelar 25 år senare fullt naturligt musik med inslag, stora eller små, från: Fela Kutis Nigeria, Ahmadu Jarrs Västafrika, Beale Streets Memphis, Birdlands Manhattan, Dick Dales Kalifornien och Ry Cooders olika musikutflykter. Man skulle kunna fortsätta rabbla influenser, städer och länder. Är det jazz, blues, folk eller soul? Är det öken, prärie, savann eller storstad? Ja, det är det. Ordet eklektiskt brukar användas om musik som är betydligt mindre eklektisk än så här. Rötterna är tydliga, men blandningen helt egen.

Det är musik som under konsertens gång bjuder med den samlade skaran på en resa som gör nerslag där musikerna känner för det, helt utan gränser. De enskilda låtarna är på sätt och vis överflödiga och flyter snart samman till en enda stor ljudande massa som drivs med en ostoppbar monoton voodoo-rytm, en slags oemotståndlig grundpuls.

Tommy Galento Nilsson, som även bjuder på information i stil med "nu byter vi tonart", och Christer Lyssarides gitarrer dansar förförisk med varandra. Trummisen Perry Vallgren betar av ett gäng relativt ovanliga taktvarianter. Hassan Bah, som tidigare bland annat varit med i Kebnekajse, spelar kongoma, en sorts bas. Lina Langendorf spelar oftast saxofon och ibland är hon, likt John Coltrane, på väg rakt ut i rymden. Som om den geografiska spridningen inte redan var tillräcklig. Det gör den sortens intryck som innebär att man gärna vill nämna alla medverkande musiker.

Man dras in i stämningen och åker med i den väldigt välkomnande atmosfären. De börjar lite stillsamt, höjer sedan tempot och snart är vi någon annanstans. Det är väldigt svårt att sitta still, varför man nu skulle vilja göra det. Låtar från bandets två skivor Cobra Sessions och Sound Classique blandas. Oavsett vilket av alla håll de tittar på, ofta tittar de på flera håll samtidigt, och oavsett var de väljer att sätta ner fötterna, ofta sätter de ner fötterna på flera platser samtidigt, är det passionerat, svängigt, följsamt och går gärna den där lilla extra sträckan som leder till en doft av eufori.

Läs mer om liknande:

Paul Simon är Paul Simon oavsett sällskap

Paul Simons senaste skiva So Beautiful Or So What är finfin pop

Jazzklubben Birdland är uppkallad efter saxofonisten Charlie Parker

Lite mer jazzhistoria kanske?

Det görs bra jazz i Sverige också

James Brown lyssnade på Fela Kuti när han uppfann funken

Elvis Presley tyckte om att hänga på Beale Street när han var ung

Dick Dale må vara Kaliforniens surfrockkung, men de flesta tänker nog på The Beach Boys

Hassan Bah har spelat med Kebnekajse - de kan man läsa mer om i boken 99 Proggplattor

Korrö Folkmusikfestival 2011

Korrö Folkmusikfestival 2007

Musikglädje: Esbjörn Hazelius och Navarra

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.