Korrö Folkmusikfestival 2011

Platsen och besökarna:

I lummiga hantverksbyn Korrö i södra Småland känner man sig lätt som ett med naturen. Det är också lätt att känna att man är, som Dusty Springfield sjöng, in the middle of nowhere. De närmaste byarna Linneryd och Älmeboda känns stora och världsvana i jämförelse. Men man behöver inte känna sig ensam. En helg varje år sedan 1985 när det började som en sammankomst för bordunmusik har allt fler folkmusikälskare träffats här för att spela, dansa, lyssna och jämföra paraplyer. Regnet är en intressant del av upplevelsen. För många av de tusentals besökarna är festivalen en lika viktig del av sommaren som myggbett. Vissa anser Korrö vara ett andra hem. De sitter på filtar - när eller om vädret tillåter - och ser lika avslappnade ut som vore det deras egen tomt. Margareta Karlsson från Växjö har varit på plats "nästan varje år". Bäst gillar hon stämningen, miljön och blandningen av olika instrument.

- När årets festival är slut på lördagsnatten börjar man längta till nästa, säger hon. Man ser också några som är här för första gången, ordentligt påklädda inför eventuell kyla. De har lätt nervös blick och ryggsäck från Fjällräven. Smålänningarna, oavsett var de egentligen kommer ifrån, har egen mat med sig. Man vet aldrig vad en hamburgare kan kosta.

Nybörjarna håller ofta i det program där artister och hålltider sammanfattas. Några timmar senare ser man dem igen, avslappnade och utan väska. Atmosfären bland träden och de gamla husen har fått axlarna att slappna av och musiken har mjukat upp blyga debutantknän. De har kanske besökt sågverket med sitt knarrande golv. Martin Alexandersson från Göteborg är på plats för andra året och även han lyfter fram den musikaliska bredden.

- Här kan man höra allt från mungiga till distade gitarrer, påpekar han. En del kollar in Ronnebyån som berättar varför byn lades där den gjorde på den tiden vattenkraft var den bästa förlängningssladden. Det som en gång var skådeplats för hårt arbete och utslitna ryggar är nu en plats för nöje och fritid. I alla fall för de av oss som inte varit med och satt upp scener, ljud och ljusanläggningar. Men det är inte bara på de fem officiella scenerna det spelas. Nästan lika ofta är det spontankonsert på en bänk eller filt, på bron med vattnets brus eller lövens prasslande som komp. Många verkar ha en fiol i bakfickan. Vissa av de små klungorna av vänner och bekanta man går förbi har kanske inte setts sedan förra året. Någon skämtar om vädret. Det är bevisat att mer än hälften av alla skämt under festivaldagarna handlar om nederbörd.

Dags för en chokladbit i kiosken. Vid midnatt är det dans på logen och den håller på tills alla stupat. Eftersom ingen konsert brukar vara så bra som den man just missat gäller det att hålla en jämn och bra sockernivå. Sedan är det bara att stämma näverluren och tuta igång.

***

Konsertrecensioner:

SKÄGGMANSLAGET
Logen
Betyg: 3
Svensk folkmusik kan delas in i två kategorier. De band som gjort en skiva kallad Snus, Mus & Brännvin å ena sidan, de som inte gjort det å andra sidan. Skäggmanslaget från Hälsingland sorteras in i första kategorin. Fioltrion med Thore Härdelin och Wilhelm Grindsäter i centrum, nu också med återvändande värmlänningen Bengt Lindroth, gjorde fem skivor under sjuttiotalets första halva och är än idag ett namn som för många personifierar svensk folkmusik. Deras samarbete med rockgruppen Contact i Hon Kom Över Mon blev omtalat för sitt gränsöverskridande. Konsert i Korrö är dock traditionell. Det svänger på ett stillsamt och värdigt sätt. Polskorna dominerar och känslan av att man är med om en liten del svensk musikhistoria går inte att undkomma. Skäggmanslaget erbjuder en trevlig och avslappnad mjukstart för de som just hittat hit efter arbetsveckans slut.

BESSMAN
Kvarnen
Betyg: 3
Utan mikrofon och nästan utan instrument blandar Bessman visor, sånglekar och medeltida ballader. Framförandet är intimt, lekfullt, charmigt okammat och arrangemangen levande och oslipade på ett bra sätt. Vistraditionen behandlas ibland som museumföremål där allt ska vara prydligt och på rad, men kvartetten Marie Länne Persson, Kristin Borgehed, Lisa Stormlod och Astrid Selling Sjöberg får den att verka spontan. Stämmorna och harmonierna är förvisso inget man slänger ihop på en kafferast. Ibland tar någon täten och de andra följer efter, ibland blir deras röster ett och det går knappast att höra skarvarna. Och stilpoäng för att de spelar plastspann.

JOHAN HEDIN
Logen
Betyg: 4
Småländske Hedin är ensam med nyckelharpa och knyter bland annat ihop långvalser och polskor till ett 20 minuter långt stycke som i all enkelhet får tiden att stå still. Man blir varm inombords. Melankoli blandas med dans och omgivningen försvinner snabbt från medvetandet. Om Vilhelm Moberg skrivit Utvandrarna på nyckelharpa hade den kunnat låta så här.

***

Festivalens upplägg och miljön:

Ännu en Korröfestival har tagit slut och de ca 200 musikerna har packat ihop för den här gången. Fredagen handlade för mig mycket om svenska band och artister, men redan strax efter pressläggning gick Frigg från vår granne i öst (Finland, inte Kalmar) upp på Restaurangscenen och spelade en högenergisk blandning av folkmusik och bluegrass. Publikens reaktion kan beskrivas som minst sagt inlevelsefull med bland annat stagediving som resultat. Den Fule, som skulle spelat efter pressläggning men blev flyttade, blandade in rock, distade elgitarrer och saxofoner i sitt skönt aviga recept. På tal om Finland - man får inte glömma att festivalen har ett flertal gäster, både på scen och i publiken, även från den lilla delen av världen som ligger utanför Sverige. Bland annat Polen, Ungern, Ukraina och till och med Danmark är representerade i artistväg. Blandningen i åldrar och stilar är lika bred som den geografiska. Vi såg också tredje årets satsning på Ung Scen där några av framtidens stora namn kanske fick sin första smak av en värmande ovation. De som är uppväxta med YouTube snarare än med Bosse Larsson (vem?) visade att folkmusikens framtid är i trygga händer och på väg framåt mot nya spännande möten mellan stilar och instrument.

Festivalområdet var bättre utnyttjat och ännu mer hemtrevligt än vanligt. Den lilla träbron var en nyhet och kom med varning om att man beträdde den på egen risk, men det var det värt. Den gjorde att några av de tidigare mer ödsliga hörnen blev en mer naturlig del av upplevelsen och att man bokstavligt talat kunde gå runt området. Om de nu bara kan byta ut luften på Logen till nästa år. Anders Smedenmark, producent för hela äventyret för andra året, meddelar att det flytit på bra, trots - kan tilläggas - att det var uppehåll nästan hela lördagen. De fyra vakterna på plats kunde också konstatera att allt gått lugnt till. Ett gott betyg när det är så mycket folk i rörelse.

Lördagens och hela festivalens höjdpunkt - den bästa konserten jag sett i Korrö - ansvarade Hotel Palindrone från Österrike för. I Stora Tältet blandade de europeisk folkmusik med jazz och konstmusik. Och ärligt talat nästan allt annat också. Ett sällan skådat möte mellan teknisk briljans och spelglädje av yppersta klass. Vad sägs om en duell mellan två flöjter spelade av samma musiker? Dessutom bjöd de på den bästa Electric Light Orchestra-tolkningen jag hört, komplett med säckpipa. Femma i betyg!

När jag gick hem på lördagsnatten med fioler, nyckelharpor och tvillingflöjter ringande i öron och hjärta gjorde jag det under stjärnklar himmel. Går den att boka igen nästa år?

Läs mer om liknande:

Musikglädje: Esbjörn Hazelius och Navarra

Esbjörn Hazelius sätt att spela gitarr påminner mig Paul Simon

Jeff Lynne (ELOs hjärna) nämns i kommentarerna

Lite mer om Dusty Springfield

Country för nybörjare
Neil Youngs nya skiva A Treasure har också mycket fiol
Mer om Jan Johansson och svensk jazz
Roy Bittan är till vardags en del av The E Street Band, men spelade också på en av skivorna i nästa länk
Mike Garson är mest känd för sina samarbeten med David Bowie

Jag hoppades Mannen I Svart handlade om Johnny Cash, men hade fel

Gillian Welch har rötter i amerikansk folkmusik

Emmylou Harris har också rötter i amerikansk folkmusik

Mavis Staples har spretiga rötter

Regina Spektor har också spretiga rötter

Bandet Tages blandade svensk folkmusik med pop redan på skivan Studio 1967

Både Esbjörn och Navarra har spelat på Korröfestivalen

Texterna publicerades ursprungligen i Smålandsposten.