Fula Fula Ord: Intervju: Bo Åkerström från Torsson

Torsson bildades i Lund 1976 till ett evenemang för att det behövdes ett band. På vägen har de gjort en rad klassiker, där i alla fall ”Det spelades bättre boll” var en hit på riktigt. Bandet som gjort traktorrocken till en konstform puttrar fortfarande på med ständige medlemmen Bo Åkerström (längst till höger ovan) på sång och gitarr i centrum. På fredag spelar de på Palladium.

Om Torsson bildades mer eller mindre av en slump, hur kom det sig att du började skriva låtar?

- Jag började skriva låtar efter att Torsson hade hållit på och repa ett tag, kanske bara efter några gånger. I mitt huvud var det aldrig meningen att vi skulle vara ett coverband och spela andras låtar. Det kändes också som om det var mitt jobb att göra bandets originallåtar eftersom jag hade utsetts till sångare. En annan av originalmedlemmarna, Bengt-Åke Svenningsson, började också göra egna låtar som han dessutom sjöng. Så jag var inte ensam låtskrivare alldeles i början. Bengt-Åke slutade emellertid ganska snart. Andra tog vid och det har alltid funnits flera låtskrivare i bandet.

Vad hade du för förebilder?

- Jag var inte så intresserad av texterna i musiken jag lyssnade på, vilket nästan enbart var 60- och 70-talets brittiska och amerikanska rockartister och band, som jag växte upp med. Så musiken var inspirerad av Neil Young, Creedence, Eric Clapton, The Band, Fleetwood Mac, Graham Parker, Elvis Costello, Kinks, och inte minst Beatles och Rolling Stones. Det skulle vara ganska enkelt och okrångligt. Jag gillade också mer aviga harmonier och då inspirerades jag av engelsmännen Procol Harum, Nick Lowe, Paul McCartney och George Harrison.

Insåg du hur 'egna' texter du skrev och fortfarande skriver? Började det som en motreaktion på dåtidens typiska rocktexter eller kom det spontant?

- Nej, det insåg jag inte. Texterna i rockmusiken på den tiden hördes nästan aldrig så dom förebilder jag hade var snarare amerikansk country och svenska visdiktare typ Evert Taube, det vill säga berättare. Jag var också, och är fortfarande, oerhört imponerad av dom svenska diktarna Gustaf Fröding och Nils Ferlin som skrev så enkelt, rytmiskt och kraftfullt. Som du säger så avskydde jag den svenska politiska musikens pekpinnar och förbudspredikningar. Jag försökte kanske till viss del skriva tvärtom. Svensk dansbandsmusik hade nästan alltid riktigt usla texter så det undvek jag också. Så, visst, jag undvek medvetet vissa ämnen men jag trodde inte att mina texter var nåt speciellt eget för den sakens skull.

Jag upplever alltid en varm och kärleksfull atmosfär på Torssons konserter. Känns det så på scenen också?

- Kul att höra! Ja, så känns det ofta. Vi försöker få till just en sån stämning. Det funkar för det mesta, antagligen för att publiken också är inställd på det. Det handlar om en slags publikkontakt. Ibland kan det ta lite tid för oss att hitta rätt och för publiken att komma igång. Då kör vi våra låtar ändå och så småningom blir det bra stämning - oftast. Med åren har vi lärt oss några knep. Till exempel ser vi till så att det är svag belysning i lokalen, inte helmörkt alltså. En förutsättning för den goa stämningen är att vi kan se publiken.

Å ena sidan framstår det som att ni bildades för att det behövdes ett band och du säger att du började skriva låtar för att inte bli ett coverband. Mycket slump. Å andra sidan har ni överlevt i 45 år. Någon sorts framåtrörelse, om än långsam, verkar ni trots allt ha.

- Javisst har vi det. Vi tycker det är enormt roligt att spela rockmusik och ser därför till att få fortsätta år efter år. När det uppstår problem löser vi det, när det blir tråkigt att spela samma låtar gör vi nytt och spelar in en skiva, när någon slutar fixar vi en ersättare. Drivkraften är publiken som fortsätter komma. Det finns en sak till som driver oss och det är att vi blir bättre som band för varje konsert (nästan). Vi utvecklas både som enskilda musiker och som band.

Fem favoritlåtar att spela live:

Storskiftet

Vägs ände

Det vore lång väg att gå

Bröderna Holm

Det spelades bättre boll

(Just nu)

Fem låtar du önskar du hade skrivit:

Like a rolling stone

Birmingham (Randy Newman)

Seven nights to rock

Heartaches by the number

Eldarevalsen

Fem boktips till hängmattan:

Jag är ingen bokexpert, listar helt enkelt bra böcker jag läst på sistone plus en ABC-bok jag gjort tillsammans med min son och som passar perfekt för slöläsning i hängmattan

Kjell Johansson, Huset vid Flon

Klas Östergren, Julnoveller i Jonseryd och andra berättelser

Paul McCartney, Texterna

Kate Atkinson, Liv efter liv

Bo och Axel Åkerström, ABC för gamla och nya svenskar

Fem saker du vet om Växjö (i viktighetsordning):

Här finns Östers IF, en legendarisk fotbollsklubb

Här finns Växjö Lakers, ett av Sveriges bästa ishockeylag

Här kommer vår katt ifrån

Här finns Linnéuniversitetet

Här finns en domkyrka

Läs mer om liknande: