Filmtips om vädret inte är på humör

Efter en helg med strålande väder påstås det kunna bli sämre i veckan. Det kan också vara så att prognosen är fel, det kanske blir så varmt att man inte orkar vara ute längre. Då kanske det passar med en film eller två eller tre? Alltså blir det filmtips. Komedi, drama eller både och? Oscarsmaterial, lite underskattat eller både och? Varsågoda!

The Reader

In Bruges

Pineapple Express

The Wrestler

Swingers

Låt Den Rätte Komma In

Scott Walker: 30 Century Man

Elvis: That´s The Way It Is

...eller en liten guide till Christian Bale

Vi du hellre ha boktips?

Veckans sammmanfattning med veckans inlägg

En vecka till gjorde just ett wooosh-ljud. Nu sitter det barnfamiljer hemma framför datorn och väntar på den spännande sammanfattningen av veckans inlägg. Mycket nöje och trevlig helg!

Lennart Persson 1951-2009

Gratis viagra - grattis!

Sopranos blir film

Intressant bok om mannen vi kallar Gustav Vasa

Elvis Costello pratar med Elton John

Bluesresa av Martin Scorsese

Island Records fyller 50

Island Records fyller 50

Vad har Fairport Convention, The Slits, Sandy Denny, King Crimson, Mott The Hoople, Free, Cat Stevens, Traffic, Roxy Music, John Martyn, Toots & The Maytals, U2, The Incredible Stringband, Jethro Tull, Richard & Linda Thompson, Burning Spear, Brian Eno, Marianne Faithfull, Grace Jones, John Cale, PJ Harvey, Amy Winehouse, Pulp, Paul Weller, Nick Drake, Bob Marley och Tom Waits gemensamt? Inte mycket kanske, men alla har de någon gång legat på skivbolaget Island Records och i år fyller det 50 år. Skivbolaget har förvisso haft stora kommersiella, men framgångarna är ännu större om man mäter i inflytande.

I nyfikenhet och god smak är grundaren Chris Blackwell ganska svårslagen.

Det är t ex möjligt att Bob Marley & The Wailers, och med dem resten av reggaen, hade fortsatt vara en lokal Jamaicansk angelägenhet om det inte varit för att Blackwell gav ut deras internationella genombrott Catch A Fire 1973.

Det är alltså inte en slump att de båda ledande engelska musikmagasinen Mojo och The Word nyligen hade Islands födelsedag på sina omslag. Vill du veta mer om en av musikhistoriens viktigaste skivbolag rekommenderar jag ett besök till närmaste Pressbyrå och ett inköp av någon (bägge) av dessa tidningar.

Och just det: Grattis!

Bluesresa av Martin Scorsese

Har du tv-kanalen Axess? Gillar du blues? Nu sänds den Martin Scorsese-"presenterade" serien The Blues - A Musical Journey just på Axess. Serien består av sju 90 minuter långa filmer som är gjorda av sju olika regissörer. Alla är kanske inte lika bra, men man bör inte missa någon del. Filmerna har olika teman, Clint Eastowood har t ex fördjupat sig i pianobluesen i sin film, den sista av de sju. Filmerna består av både arkivmaterial och dramatiseringar. Det är också - förstås - smockat med bra musik och intervjuer med både kända och okända legendarer. Jag orkar inte rada upp alla artisterna som förekommer i serien, men klicka gärna på den understa länken nedan så får ni en genomgång.

The Blues hade premiär 2003, då hade Scorsese jobbat med serien i sex år. SVT sände den där och då. Missade ni den då eller vill se den igen visar nu Axess varje avsnitt sex gånger med alla repriser inräknade. Det är svårt att hitta på ursäkter att missa alla. Är man inte intresserad av blues kan man se det som en historia över i huvudsak 1900-talets USA.

Är man intresserad av både historia, musik och musikhistoria är det bara att njuta.

Här kan ni kolla in Axess hemsida och pricka in alla sändningstider i kalendern.

Här kan ni läsa om soundtracket till serien - fem skivor med låtar!

Elvis Costello pratar med Elton John

På lördag är det en liten högtidsstund för oss som gillar engelska myopier med hatt. Redan i februari skrev jag om Elvis Costellos programserie Spectacle och hoppades att någon svensk kanal skulle köpa in den. Nu är den inköpt och har blivit en del av SVT:s det-är-ändå-ingen-som-tittar-på-tv-så-här-års-satsning.

Redan nu på lördag 20:00 i tvåan sänds del ett av Elvis Costello Med Gäster med Elton John som gäst. Jag kan inte bestämma mig för om Elton är över- eller underskattad, men jag kan heller inte förneka att han är en bra låtskrivare. Eftersom Elvis själv är musiker kommer intervjuerna förmodligen handla mer om musiken och mindre om vem som vänstrar, vem som är gay och vem som är skild och det kan vara kul som omväxling.

Boka soffan till lördag.

Läs en nybörjarguide till Elvis Costello.

Läs en intervju med Elvis från The Word Magazine.

Läs om ett trafikexperiment med Elton John i huvudrollen.

Intressant bok om mannen vi kallar Gustav Vasa

I Lars-Olof Larsson biografi Gustav Vasa - Landsfader Eller Tyrann finns det ett stycke som handlar om omvärldens bild av det Sverige som höll på - och fortfarande håller på - att växa fram.

I Adam av Bremens verk om ärkestiftet Hamburgs historia, skrivet på 1070-talet, finns en exposé över de närmast okända landen i norr, göternas och svearnas land. Mäster Adam pendlar mellan samtida sagesmäns fragmentariska berättelser och myter med rötter i antik tradition av hyperboréerna och andra märkliga folk vid det baltiska havets kuster om cykloper och amasoner. De senare påstås bli havande genom att dricka vatten; deras kvinnliga avkommor blir oerhört vackra, medan de manliga bär hundhuvud som sitter på bröstet. Sverige och dess män beskrivs däremot i övervägande positiva ordalag. Men deras ohämmade pilskhet får kyrkomannen att förfasa sig.

Redan innan Olaus Magnus 1555 publicerade sitt magnifika kulturhistoriska verk, Historia de gentibus septentrionalibus, hade väl kontinentaleuroéernas kännedom om Sverige ökat en hel del. Men i omvärldens ögon har Olaus verk samtidigt bidragit till att förstärka de särpräglade och exotiska dragen hos folken i Nordanlanden. Landen där solen lyste dygnet runt om sommaren och aldrig visade sig vintertid, då snö och is i gengäld täckte både land och vatten. Landen där både hus och barn bevakades av stora ormar, vilka till och med sov i barnens vaggor!

Det finns saker jag känner igen mig i och det finns saker jag inte känner igen mig i denna beskrivning. Vi får dessutom, bland många andra, ett bevis på Gustavs beryktade temperament. Mannen som skulle bli kung flydde från dansk fångenskap genom att klä ut sig till oxdrivare:

Historien renderade honom raljanta öknamn som "kung Oxsvans" och "Gustav korumpa", vilket högeligen förtröt Gustav långt upp i åren. När en knekt under ett dryckeslag i Kalmar 1547 höjde en skål för Majestätet "Gustav korumpa" kostade det honom halsen.

Tuffa puckar i intressant bok.

Läs om Henrik & Fredrik Lindströms Svitjods Undergång Och Sveriges Födelse.

Läs om mitt haltande läsa-historiaböcker-projekt med fler boktips.

Sopranos blir film?

Sopranos ska möjligtvis bli film. Trots att det är en av mina favoritserier kan jag inte låta bli att bli besviken, om det nu är sant. För det sista avsnittet var det hårdaste slutavsnitt jag sett. Familjen Soprano samlad på en restaurang, en man går ut på toaletten. Var det en sista referens till Gudfadern eller var det bara en dribbling med oss som tolkade det som en sista referens till Gudfadern? I den filmen går Michael Corneole ut på toaletten för att hämta ett vapen som är gömt där. Sedan skjuter han människorna han ätit med. Ska man tolka detta som att familjen Soprano blev skjutna eller inte? Det var ett kompromisslöst och oförlöst slut som jag gillat mer och mer ju mer jag tänkt på det. Jag vill faktiskt inte ha något svar på vad som egentligen hände under de där sista svarta sekunderna innan eftertexterna gick igång. Om det görs en film utgår jag från att den utspelas efter seriens slut, att familjen finns med och därmed lever. Eller?

Än så länge är det bara Aftonbladet som rapporterat om filmen, ingen annan svensk tidning har hoppat på. Det är Tony Sirico, som spelade hatthyllan Paulie “Walnuts” Gualtieri, (i mitten på bilden) som kommit med avslöjandet. Det sägs att inspelningen av filmerna, två stycken påstås vara planerade, ska påbörjas sent 2010. Jag håller tummarna för att det bara är ett elakt rykte. Jag vill - faktiskt - inte ha svaret på en av tv-historiens största nagelbitare.

Läs mer om Sopranos.

Läs om en favoritkaraktärs död.

Gratis Viagra - grattis!

Gratis viagra till arbetslösa, rapporterar Aftonbladet. För det man önskar sig mest av allt som arbetslös, och inte minst behöver, är en fralla som vägrar lägga sig.

Andra saker man som arbetslös skulle uppskatta att få gratis:
* Hostmedicin
* Halstabletter
* Kycklingrulle
* Östrogentillskott F-90/16
* Rejäla tanter från de gamla öststaterna som vet var skåpet ska stå
* Te, blandade smaker

Lennart Persson 1951-2009

Det finns många som uttryckt sin saknad efter och kärlek till Lennart Persson, som gick bort i tisdags efter en kortare tids sjukdom. Andres Lokko och Jan Gradvall bl a. Det är konstigt att någon man aldrig träffat kan influera så mycket. Han skrev en gång man kan inte hålla på att tjafsa om Al Green hela tiden. Men det är svårt att låta bli.

Det är svårt att inte tjafsa om Lennart också. Han skrev med så mycket kunskap och kärlek att det är svårt att inte bli inspirerad. Utan honom hade denna bloggen inte funnits. Även om man inte kan hålla på att lyssna på musik hela tiden och jaga skramliga gitarrsolon när man borde vara vuxen och veta bättre så är det svårt att låta bli. Det visste Lennart och han förmedlade det med storögd entusiasm och ständig nyfikenhet. Han kunde också formulera sig på ett sätt som får mig att känna det här måste jag höra.

Idag kan jag tycka att det finns en charm i all den där präktiga, brittiska, farbroderliga let´s-have-a-cuppa-tea-attityden. Den säger så mycket om en tid då folk i skivstudior och radiokorridorer fortfarande gick runt i vita laboratorierockar, som om de var del i något rymdforskningsprojekt. Och det var de ju, på sätt och vis. - om The Kinks Live At The BBC

Litet uppehåll

Veckans sammanfattade sammanfattning

Efter en ovanligt grå vecka kommer nu en ovanligt efterlängtad - i alla fall för mig - sammanfattning av veckans inlägg. Det har blivit mycket musik de senaste dagarna. Trevlig läsning och skön helg önskas!

De 500 bästa skivorna?

Om live-skivor

Rolig och udda fakta om skivbolag

Just nu!

Fawlty Towers återförenas för dokumentär

STIM slår rekord

STIM slår rekord

Det sägs att illegal nedladdning dödar musiken. Men svenska artister och låtskrivare tjänar mer pengar än någonsin, enligt SvD - och inte bara pga att biljettpriserna har gått upp med ca 38 000 000 procent de senaste åren. De ökande inkomsterna kommer även från det offentliga rummet. Varje gång en låt spelas på en restaurang eller i en affär ska - detta följs inte alltid - artist och kompositör ha betalt.

Studier har visat att musik i affärer får oss att handla mer. Vi blir effektivare kunder om vi stimuleras med musik. Som exempel på detta kan skivaffärer nämnas, eftersom det är något jag har personlig erfarenhet av. Det var inte ovanligt att man sålde skivan man spelade innan första låten var slut, ibland var detta skivor som samlat damm i flera år. Men samma sak gäller mat- och klädes-affärer. Musiken ska vara lugnande så att vi inte stressar, men samtidigt inte för lugn, då blir vi passiva.

Förra året drog svenska STIM (Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå) in 904 miljoner i ersättning. Det är nytt rekord. En av anledningarna till rekordet är att organisationen blivit bättre på att kräva betalt, men samtidigt blir antalet radio- och tv-kanaler fler och det behövs helt enkelt mer musik. Samma år såldes musik för 780 miljoner. Värdet av framförd musik är nu alltså större än värdet av såld musik.

Denna ökning gynnar dock inte skivbolagen, eftersom STIM inte betalar pengar till dem. Skivbolagen måste sälja musiken för att tjäna pengar. De får fortsätta oroa sig.

Värt att tänka på:
100 kronor går till upphovsmän och förlag varje gång en tre minuter lång låt spelas i en riksradiokanal. Hur länge spelar SR:s-kanaler en genomsnittlig låt?

Fawlty Towers återförenas för dokumentär

I engelsk media firas just nu att Fawlty Towers/Pang I Bygget-gänget har samlats för första gången på 30 år. Anledningen är att göra reklam för inte mindre än två nya dokumentärer. Varför just nu, kan undras, för en serie som hade premiär 1975. Men den andra säsongen av de två visades 1979 och kanske är det därför det görs dokumentärer.

Serien skrevs av John Cleese och hans första fru Connie Booth när Cleese kände att han tröttnat på Monty Pythons Flying Circus sketchformat. 1979 var också året Life Of Brian hade premiär, eftersom han både agerar i och var del i skrivandet även av den kan man misstänka att detta var en stressig period.

Mer imponerande är det att Life Of Brian enligt många är höjdpunkten i Pythons historia och den andra säsongen av Fawlty Towers är klart jämnare än den första. Avsnitten med psykologerna, Waldorfsalladen och mannen som dör på hotellet är samtliga favoriter. Lägg till detta avsnittet med den underbara Mrs Richards, hennes borttappade pengar och Basils spel på hästen Dragonfly. K C What? Gästskådespelarna gör överlag bättre insatser i säsong två, förövrigt en av få saker som inte känns 100-procentiga i säsong ett. Detta kan också bero på ny regissör. Min favoritkaraktär är majoren, spelad av Ballard Barkeley - mannen som hittar en artikel om strejk på alla tidningars framsida.

Jag upptäcker fortfarande nya detaljer varje gång jag ser Fawlty Towers och även om serien nu hunnit bli 30 år, och egentligen kanske tom 34, så vill jag påstå att den håller fortfarande. Det är sex klassiska tv-timmar.

Läs en artikel om återföreningen från The Guardian.

Läs mer om Fawlty Towers.

Just nu!

Lyssnar på
bob hunds nya Folkmusik För Folk Som Inte Kan Bete Sig Som Folk snurrar flitigt. Efter åtta års frånvaro var jag tveksam till om de skulle lyckas göra en ny skiva som var dem värdig, det kunde de och det är en delvis ny hund. Mer maskiner, mindre gitarr om man ska förklara skillnaden så enkelt som möjligt. Väldigt bra. Fever Rays album med samma namn (soloprojekt från The Knife-Karin) sätter sig mer och mer för varje lyssning. Det är skruvat och rakt, kallt och varmt om vartannat. Det är genomgående väldigt bra. Om Angela är en pil i riktning mot hur gamla Pulp-glasögonmannen Jarvis Cockers nya skiva kommer låta är jag beredd att följa efter. Oväntat skramlig riffrock och oväntad riktning efter ganska sansade debuten Jarvis från 2006. De skarpa texterna är dock intakta. Mersmak!

Tittar på
Såg nyligen ruskigt underhållande och snygga yrkesmördare-hamnar-i-existentiell-kris-dramat In Bruges. Rekommenderas. Revolutionary Road av Sam Mendes var svår att inte bli deppad av. Men väldigt bra. Leonardo DiCaprio bra, Kate Winslet bättre. Perfekt för oss med svår Mad Men-abstinens. Mendes är bra på ångest. Se även Road To Perdition och American Beauty. Gillar ni ångest på duken/skärmen (erkänn!) drar SVT idag igång säsong fem av Curb Your Enthusiasm. Heter den fortfarande Simma Lugnt, Larry på svenska? Neurotiska jude-i-landsproblem blir inte mer underhållande. Larry David är en flintskallig judisk man som retar sig på allt och spelar sig själv, fast inte riktigt. Hoppas jag.

Läser i
John Ajvide Lindqvists Pappersväggar är en novellsamling som inte bör missas av folk som fallit för Låt Den Rätta Komma In-författarens skickliga och kärleksfulla människoskildringar som ofta slutar i blod, drunkning, kärlek eller något annat hemskt. Försökte läsa i små doser men misslyckades. Ursula Nubers tunna Vår Tids Egoism är en intressant genomgång av hur den "moderna" människans jakt på oberoende resulterar i ensamhet. Ibland blir det tyvärr lite väl politisk-korrekthet-som-inte-leder-till-greppbara-slutledningar (kvinnor är ofta olyckliga i sina förhållande - hur männen har det framkommer inte). Genusperspektivet är intressant, men isf vill jag gärna veta hur bägge könen påverkas. Boken är trots vissa luckor intressant och ställer onekligen viktiga och intressanta frågor. Är ensam verkligen stark?

Rolig och udda fakta om skivbolag

I senaste numret av The Word bjuds man på några roliga fakta om skivbolag. Här är några av mina favoriter.

Tony Wilsons Factory Records gav nummer till alla släpp, inte bara skivsläppen. En "menstrual egg timer" fick numret Fac 8, en rättsprocess Fac 61 och en tandläkarräkning blev Fac 99.

Rough Trades (legendariskt skivaffär/skivbolag) grundare Geoff Travis stod och väntade på bussen en dag när han studerade till lärare. Han bestämde sig för att ge bussen fem minuter att dyka upp. Om den inte dykt upp innan denna tidsfrist skulle han avsluta sina studier. Två dagar senare befann han sig i Amerika på en skivköpar-resa som blev grundplåt till hans projekt.

Red Rhinos grundare Tony Kostrezwa var en av de inblandade i flytten av London Bridge till Arizona 1968.

Harry Smith, det excentriska geniet som låg bakom Folkways Records, donerade sin väldiga samling pappersflygplan till Smithsoniska institutet.

Under sin tid på CBS spelade Clive Davis en stor roll i bolagets förändring till framgångssaga. Men hans tuffa stil gav också upphov till mycket bråk och fiender. Till slut fick han sparken för att ha låtit företaget betala hans sons bar mitzvah.

Det största bandet på skivbolaget 2-Tone, The Specials, turnerade 1980 runt bland de engelska kuststäderna. För att slippa tristessen på vägarna föreslog chefen Jerry Damners att bandet skulle segla utmed kusten och anlända till konserterna i små motorbåtar.

Läs rolig och udda fakta om USA:s presidenter.

Läs rolig och udda fakta om Bruce Springsteen.

Om live-skivor

På den engelska musiktidningen Mojos hemsida diskuteras just nu vilka liveskivor som är de bästa. Liveskivan är en helt egen genre där publiken ibland nästan spelar en lika stor roll som bandet. Vi har de stora klassikerna som James Brown Live At The Apollo, The Who Live At Leeds, Bob Dylan Live 1966, Johnny Cash At Folsom Prison, den ultimata gubbrockfesten av The Band som kallas The Last Waltz, även om Rock Of Ages nog är ännu bättre och, kanske i något mindre utsträckning, Hep Stars On Stage.

En personlig favorit är Iron Maidens Live After Death. När jag var i mina tidiga tonår lät sångaren Bruce Dickinson uppmaning scream for me, Long Beach som något av det häftigaste som sagts på en scen. Skivan (och DVD:n) håller än. En annan personlig favorit är Simon & Garfunkel med Live From New York City, 1967 som bara är två röster, en gitarr och förvånansvärt roligt mellansnack av Garfunkel.

Det finns också vad man kan kalla alternativa liveskivor, och då menar jag inte skivor som är inspelade i studion och senare har fått publikljud pålagda - då menar jag t ex Neil Young och hans Arc. Den består av 37 minuters liveinspelat gitarrgnissel, hämtat från olika låtar som redigerats och getts ut som skiva. Man kan undra varför. Jag rekommenderar hellre Weld som även innehåller Crazy Horse i full frihet.

Man kan dela in skivorna i kategorierna en konsert rakt upp och ner vs olika konserter ihopklippta. I den sistnämnda kategorin hittar vi saker som AC/DC Live (som tyvärr tonas mellan varje låt) och Led Zeppelins How The West Was Won där Zeppelin vinner på knock. Nämnas kan också att Elvis Presley förmodligen är inofficiell världsrekordhållare i denna kategori. Hans sjuttiotal var ganska smockat av klipp-och-klistrade liveskivor. Bruce Springsteen, som anses vara en av de bästa liveartisterna, har ännu inte släppt någon riktigt bra officiell liveskiva, kanske med undantag för Hammersmith Odeon, London 1975 som onekligen har sina poänger. Däremot finns det en oändlig rad bootleg-inspelningar med honom som regelbundet höjs till skyarna, inte minst Live At Winterland 1978.

Någon jag har glömt? Var är tjejerna, frågar vän av ordning. Tar gärna mot tips. Måste väl finnas fler än Nina Simones ´Nuff Said och Aretha Franklin & King Curtis Live At Filmore West.

Läs Mojos artikel här.

De 500 bästa skivorna?

Idag när vädret inte är som det borde är det lätt att börja fundera på vilka 500 skivor som egentligen är de bästa. Det har Rolling Stone gjort. Man kan kritisera listans förutsägbarhet - fyra av de tio översta är signerade The Beatles - men det är sångare, musiker, låtskrivare och producenter (och Madonna) själva som bestämt hur listan ska se ut och det bjuds på mycket intressant läsning. Bl a visar det sig att James Hetfield i Metallica har The Beach Boys Pet Sounds på sin topp tio (jag också). Kanske går det att upptäcka någon skiva man missat helt som är en framtida favorit? Redan på plats 30 finns t ex Joni Mitchells Blue som jag aldrig hört.

Om inget annat kan man roa sig med kommentarerna. Var är Queen? Tja, inte här i alla fall.

Hela listan - hovet rasar!

Sammanfattning för folk som tröttnat på våren ;)

För många kom ledigheten en dag tidigare den här veckan och det har varit en lång skön dag i solen för mig. Nu ska vi njuta ordentlig med sammanfattning av veckans inlägg. Trevlig fortsättning på årets första maj-helg!

Pirate Bay-rättegång och Dagens Nyheter

bob hund förtjänar kärlek

"Tips" om dokumentärer

Miles Davis-mästerverk fyller 50

Kate Winslet och The Reader

Bob Dylan pratar Together Through Life

In Bruges sitter som en smäck

In Bruges sitter som en smäck

Två yrkesmördare åker till Bryssel. Ett adjö är planerat, ett hallå är oplanerat. Det hade kunnat vara en skjuta-skjuta-skjuta-film, istället är det en film om vänskap, kärlek och om konsten att försöka leva med sina handlingar. Det är en av de mest gripande och roliga filmerna jag sett på länge. Jag skrattar högt flera gånger och har hjärtat i halsgropen andra gånger.

Det enda jag visste om filmen In Bruges var att den utspelades i Brygge i Belgien och att Colin Farrell spelade en av huvudrollerna. Han är inte en av mina favoriter, men här är han klockren. Den andra huvudrollen görs av Brendan Gleeson som jag inte hade någon koll på tidigare, men han är också lysande i sin roll. Alla skådespelare prickar faktiskt exakt rätt ton. Ralph Fiennes, som jag skrev om här, är - nu kommer det igen - klockren som stirrig och svärande boss. Clémence Poésy är för mig tidigare okänd och har gjort ett flertal franska filmer, men passar in perfekt även här.

Lägg till detta att filmen är vackert filmad och har ett manus med både intelligens och hjärta. Då har jag inte ens nämnt att filmen innehåller den för mig tidigare okända Townes van Zandt-låten St John The Gambler. Se se se. Nu ska jag försöka lägga vantarna på manusförfattaren och regissörens Martin McDonaghs film Six Shooter, även den med Brendan Gleeson. Fler irländska accenter väntar.