onsdag, maj 06, 2009

Just nu!


Lyssnar på
bob hunds
nya Folkmusik För Folk Som Inte Kan Bete Sig Som Folk snurrar flitigt. Efter åtta års frånvaro var jag tveksam till om de skulle lyckas göra en ny skiva som var dem värdig, det kunde de och det är en delvis ny hund. Mer maskiner, mindre gitarr om man ska förklara skillnaden så enkelt som möjligt. Väldigt bra. Fever Rays album med samma namn (soloprojekt från The Knife-Karin) sätter sig mer och mer för varje lyssning. Det är skruvat och rakt, kallt och varmt om vartannat. Det är genomgående väldigt bra. Om Angela är en pil i riktning mot hur gamla Pulp-glasögonmannen Jarvis Cockers nya skiva kommer låta är jag beredd att följa efter. Oväntat skramlig riffrock och oväntad riktning efter ganska sansade debuten Jarvis från 2006. De skarpa texterna är dock intakta. Mersmak!

Tittar på
Såg nyligen ruskigt underhållande och snygga yrkesmördare-hamnar-i-existentiell-kris-dramat In Bruges. Rekommenderas. Revolutionary Road av Sam Mendes var svår att inte bli deppad av. Men väldigt bra. Leonardo DiCaprio bra, Kate Winslet bättre. Perfekt för oss med svår Mad Men-abstinens. Mendes är bra på ångest. Se även Road To Perdition och American Beauty. Gillar ni ångest på duken/skärmen (erkänn!) drar SVT idag igång säsong fem av Curb Your Enthusiasm. Heter den fortfarande Simma Lugnt, Larry på svenska? Neurotiska jude-i-landsproblem blir inte mer underhållande. Larry David är en flintskallig judisk man som retar sig på allt och spelar sig själv, fast inte riktigt. Hoppas jag.

Läser i
John Ajvide Lindqvists Pappersväggar är en novellsamling som inte bör missas av folk som fallit för Låt Den Rätta Komma In-författarens skickliga och kärleksfulla människoskildringar som ofta slutar i blod, drunkning, kärlek eller något annat hemskt. Försökte läsa i små doser men misslyckades. Ursula Nubers tunna Vår Tids Egoism är en intressant genomgång av hur den "moderna" människans jakt på oberoende resulterar i ensamhet. Ibland blir det tyvärr lite väl politisk-korrekthet-som-inte-leder-till-greppbara-slutledningar (kvinnor är ofta olyckliga i sina förhållande - hur männen har det framkommer inte). Genusperspektivet är intressant, men isf vill jag gärna veta hur bägge könen påverkas. Boken är trots vissa luckor intressant och ställer onekligen viktiga och intressanta frågor. Är ensam verkligen stark?

Etiketter: , ,

2 kommentarer:

Anonymous Fredrik Adolvsson sa...

Jaså, Fever Rays skiva heter också Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk? Vilket lustigt sammanträffande.

...

Haka, knulla mig baklänges, jag är så jävla rolig!

11:24 fm  
Blogger Ola Claesson sa...

Fast på göteborgska. Knulla dig baklänges - eller i någon annan riktning - tänker jag däremot inte göra.

7:26 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida