Woke up this morning, got myself a box-set

Den sista födelsedagspresenten från mormor. 86 avsnitt fördelade på 30 skivor. Min favoritdrama-serie. Jag önskar jag kunde säga tack.

Gott nytt år önskas er alla, även om ni inte fyller år. :)

Årets bästa skivor

Ryan Adams & The Cardinals - Cardiology
Bon Iver - For Emma, Forever Ago

Vad vore livet i all sin glans om inte ensamma unga män med flanellskjorta fanns? Justin Vernon lämnade ett band och ett förhållande samtidigt och flyttade till en enslig stuga i Wisconsin för att läka sina sår. När han kom tillbaka hade han en av årets bästa skivor med sig på hårddisken. Man önskar nästan att man hade en krossat hjärta, eller i alla fall att man kunde sjunga lika vackra stämmor som finns på skivan.

Department Of Eagles - In Ear Park
Duffy - Rockferry
Nicolai Dunger - Nicollide And The Carmic Retribution
Bob Dylan - The Bootleg Series, Vol 8: Tell Tale Signs
Eels - Meet The Eels: Vol 1 1996-2006
Elbow - The Seldom Seen Kid
EST (Esbjörn Svensson Trio) - Leucocyte
Fleet Foxes - Fleet Foxes
Emmylou Harris - All I Intended To Be
Frida Hyvönen - Silence Is Wild
The Last Shadow Puppets - The Age Of The Understatement
Metallica - Death Magnetic

Efter sju sorger, åtta bedrövelser och en St Anger var det inte bara jag som gett upp hoppet om Metallica. Det var inte vinna eller försvinna, det blir det aldrig med 100 miljoner sålda skivor. Men det var bli ett nostalgiband eller gör en ny skiva som kan mäta sig med ert åttiotal. Mot alla odds lyckades de återvända till sitt klassiska sound utan att det resulterade i en sämre kopia.

Ron Sexsmith - Exit Strategy Of The Soul
Sigur Ros - Með Suð I Eyrum Við Spilum Endalaust
Anna Ternheim - Leaving On A Mayday

Jag trodde det skulle bli svårt att toppa Separation Road, men Anna höll inte med. Första singeln What Have I Done beskrev hon som Leonard Cohen-disco och precis så lät det. Det finns nyanser på den här skivan som bara antyddes på hennes två första album. Bonusdiscen med Sinatratolkningar var en glad överraskning. Hade man smygit in någon av dem bland hennes egenkomponerade hade man inte märkt någon skillnad.

Dennis Wilson - Pacific Ocean Blue

Årets bästa böcker

Årets Julnöt

De senaste 30 åren har herr och fru Carlsson arrangerat en musiktävling som heter Julnöten. Jag har inte varit med varje år. Första året var jag t ex upptagen med att lära mig gå och prata. Men de senaste fyra åren har jag varit en av de tappra deltagarna. I år var vi ca 20 st popkultursavanter fördelade på sju lag som kämpade om det ärefyllda förstapriset - en kokosnöt. Frågorna sträcker sig från det relativt enkla till det relativt inte fullt så enkla. Det är kul att för en gångs skull ha nytta av allt läsande, tittande och lyssnade av allt som har med musik att göra. Något oväntat prickade jag t ex av, utan minsta tvekan, både Britney, Pink och Beyonce. Vet inte om jag ska vara stolt eller orolig.

Det bjuds väldigt god mat - minipiroger - och glatt sällskap. Vad mer kan man begära av en kall kväll i december?

Basen som Steve Harris hade på Iron Maidens konsert på Ullevi var vit. Men det frågebidraget blev underkänt av juryn. Till nästa år måste jag läsa på om dansband och lära mig byta ut alla s mot z. Zå får det bli.

Årets bästa böcker som inte nödvändigtvis skrevs i år men definitivt lästes i år i den ordningen de lästes (i år)

Deborah Curtis – Touching From A Distance
Stig Claesson – Liv Och Kärlek
Julian Barnes - A History Of TheWorld In 10 1/2 Chapters
Plura Jonsson - Resa Genom Ensamheten
Charles Chaplin - My Autobiography
John Ajvide Lindqvist - Låt Den Rätte Komma In
George Orwell - Djurfarmen
John Niven - Music From Big Pink, A Novella
John Updike - Terrorist
Philip K Dick - The Golden Man
Glen Duncan - Death Of An Ordinary Man

Årets mest lästa författare blev Ed McBain med åtta titlar - jag kan inte betygsätta dem individuellt längre - och Julian Barnes bok är inte bara en av årets bästa utan en av de bästa jag någonsin läst.

Årets bästa konserter

God natt mormor

I morse fick jag veta att mormor har gått bort. Vi pratade sällan, hon var en väldigt tyst människa. Svår att komma nära, men när hon log visste man att hon menade det. Hon var väldigt noga med städningen så idag har jag varit extra noggrann när jag dammsög och hoppas jag får godkänt. Hon delade min bestämda åsikt om att mattfransarna ska ligga raka. Insomnandet var stillsamt. Det är väl det minsta man kan begära efter att ha blivit mer än åttio år och satt två barn till världen.

Även om jag inte tror på ett liv efter detta hoppas jag hon har återförenats med morfar nu. God natt.

Analys av möjliga tankar med introvibratot

Om jag hör en enda låt till som börjar med att sångerskan under introt får ur sig ett stämningsfullt vibratotyngt mmm-yeah-yeah-oooooh kommer jag byta kanal. Det gör jag förvisso redan så dagens inlägg var ganska onödigt. Men ändå. Vad ska introvibratot tjäna till? Är det möjligtvis en Pavlovs hund som betyder nu-kommer-en-såsig-ballad-av-Disneysnitt- där-det-minsann-ska-wailas-som-sautan-på-slutet-så- stäng-gärna-av-radion?

I så fall borde jag vara tacksam att jag blir varnad redan innan första versen börjar snarare än att sitta här och vara lyxbitter.

Någon mer där ute?

De där jul-grejerna på tv som visar familjer som sitter runt ett bord, pratar, spelar spel och skrattar tillsammans - är det bara min familj som inte är så?

Aftonbladet håller fanan högt i mellandagarna

Kul med pepparkakor, del 12

Idag: Grisen raskar över Riesen!


Grisen önskar alla en God Jul!

Kul med pepparkakor, del 11

Idag: Grisen raskar över The Beatles Rubber Soul från 1965 på vinyl!


Grisen will return in Grisen raskar över godis!

Årets bästa konserter

Iron Maiden, Ullevi, Göteborg, 26 juli

Inte bara den bästa konserten jag någonsin varit på, utan faktiskt något av det häftigaste jag varit med om alla kategorier. Jag vevade med armarna, skrek rakt ut, sjöng med och hade tårar i ögonen. Lägg till detta ett band som gav allt, en låtlista i stort sett bestående av enbart klassiker och en scenshow som inte går att beskriva ens om man var där. Jag får fortfarande gåshud av blotta tanken. 56 321 betalande gick hem leende.

Ron Sexsmith, Gee Club, Birmingham, 4 november

En man med akustisk gitarr, en med elgitarr och en med el-ståbas framförde en rad millimeterprecisa poplåtar av klassiskt snitt. Jag skakade hand med Ronald Eldon Sexsmith efteråt och kunde inte göra annat än tacka för en väldigt trevlig kväll. Det var vackert och något så underskattat som hjärtevärmande. Är fortfarande lätt irriterad över att jag missade honom på KB i Malmö där han lovat spela In A Flash.

Eldkvarn, Tantolunden, Stockholm, 22 augusti

Plura var på bra humör och få saker påverkar en Eldkvarn-spelning så mycket som det. Min fjärde spelning med bandet var den näst bästa och det var dessutom en vacker kväll med klarblå himmel. Inte ens det faktum att vi missade två och en halv låt kunde påverka en positiv utgång. Att Moneybrother gästade på två låtar gjorde inte saken sämre. Tantolunden är förresten ett ställe jag gärna skulle återvända till.

Årets bästa filmer

Årets bästa tv

Kul med pepparkakor, del 10

Idag: Grisen raskar över finfina The Pythons Autobiography By The Pythons med två av sina bästa vänner!

Grisen will return!

Höhö-höhö-höhö!

Hittad i Dagens Nyheter. Rabatt för ungkarlar?

Kul med pepparkakor, del 9

Idag: Grisen raskar över Martin Scorseses film The Last Waltz som skildrar The Bands avskedskonsert!

Grisen will return in Grisen raskar över Monty Python!

Gudfadern III underskattad

Gudfadern III har ett oförtjänt dåligt rykte. Det ska medges att den inte är lika bra som de två första delarna - men vilka filmer är det? Ska jag sätta betyg från 1-5 kan det omöjligt bli lägre än fyra. Om det inte vore för att skuggan över de två första faller så lång och mörk som den gör skulle den avslutande delen förmodligen ha den klassikerstämpel den förtjänar. Regissören Francis Ford Coppola har i intervjuer erkänt att han gick med på en del till för att kunna finansiera andra projekt och det brukar användas som argument.

Det finns onödiga inslag i filmen. Det flertal referenser till de tidigare filmerna som dyker upp kan bli lite långrandiga, men är också ett sätt att återknyta till ett av filmernas teman, nämligen det om priset man betalar för sina gamla synder - för att sedan se dem begås igen av nästa generation och själv tvingas göra om dem ännu en gång. Hela filmen är en enda lång själslig bikt där Michael Corleone tvingas betala för vad han åtog sig i slutet av den första filmen och det liv han levde i den andra filmen. Att han köpslår med kyrkan är förstås den slutgiltiga synden. Allt går att köpa. Även kyrkans tillit.

En annan punkt som är obligatorisk in denna diskussion, förmodligen den mest uppenbara, är regissörsdottern Sophia Coppola som maffiadottern Mary Corleone. Hon håller inte samma klass som Al Pacino, Diane Keaton, Talia Shire (kanske i sitt livs roll) eller Andy Garcia. Hon är inte sämre än många av de affischnamn som kommit och gått sedan filmens premiär 1990. Men om någon som inte hette Coppola i efternamn hade gjort samma roll med samma insats, hade hon då kritiserats lika hårt?

Om du inte sett filmen på länge och den inte levde upp till dina förväntningar förra gången, ge den en chans till. Du kan bli positivt överraskad.

Hur ska man annars förklara att Silvio Dante i The Sopranos envisas med att citera just del tre? Förvisso med fel betoning, men ändå. Lyssna på Miami-Steve. Han har en poäng.

Bon Iver hos Letterman

Var det någon som såg Bon Iver hos David Letterman igår/inatt? Fyra personer på scenen - varav en spelar gitarr och tre spelar trummor. Bon Iver (franska för lång vinter eller ryska för trimmad gaffeltruck, välj själva) har alltså inte bara gjort ett av årets bästa album med For Emma, Forever Ago. Han, Justin Vernon, är dessutom bevisligen en skön typ. En gitarr och tre trummisar? Sånt borde man få pris för. Se hela härligheten genom att klicka på bilden nedan. Låten ifråga heter Skinny Love och är väldigt vacker.

Kul med pepparkakor, del 8

Idag: Grisen raskar över snygga boken Art And Photography av David Campany!

Grisen will return in Grisen raskar över The Last Waltz!

Stanley Kubrick är välkommen till DVD-hyllan

Första gången jag såg en Stanley Kubrick-film och var medveten om regissören/fotografen/manusförfattaren/myten Stanley Kubrick var Full Metal Jacket. Redan tidigare hade jag förvisso konfronterats med The Shining och blivit skrämd från vettet, men utan att lägga vikt vid regissörens namn. När jag såg Full Metal Jacket var jag femton år och förväntade mig nog det vanliga Vietnam-pangpanget. Efter filmens första halva mådde jag fysiskt illa, men på ett bra sätt. Det är en av de starkaste filmupplevelser jag haft. Fem år senare hade jag en lärare som hävdade att filmen var just det vanliga Vietnam-pangpangandet, men hon ville inte motivera sin åsikt.

2001 är en av mina absoluta favoritfilmer, förmodligen topp fem. Första gången jag såg den hade jag hög feber och klockan var mitt i natten. Jag hade sovit hela dagen och låg i soffan med hörlurar - för att inte väcka oskyldiga - och såg den ohyggligt långsamma filmen medans jag feberhallicunerade. Förmodligen perfekt förhållande för en så pass surrealistisk film. Jag har inte vågat se om den sedan dess. Tror det var tio år sedan nu. Tror jag är redo.

Båda utgåvorna har kommentatorspår och dokumentärer, 2001 har en hel disc med enbart extramaterial. Filmfest väntar i mellandagarna väntar.

Rolig sär skrivning

Mycket stress kan förstås bidra till att man blir matt så här års. Fullt förståeligt. Annonsen dök upp i Dagens Nyheter.

Årets bästa filmer - i alla fall nästan bara från i år

Maria Larssons Eviga Ögonblick, Låt Den Rätte Komma In, The Baader/Meinhof Complex, Iron Man, Control, No Country For Old Men, I´m Not There, Falskmyntarna, De Andras Liv, Rescue Dawn, Eastern Promises, There Will Be Blood, Michael Clayton, Before The Devil Knows You´re Dead, Jesus Camp, Sharkwater

Kul med pepparkakor, del 7

Idag: Grisen raskar över boxen Simply... Dusty innehållandes 97 låtar med älskade och saknade Dusty Springfield!

Grisen will return in Grisen raskar över Art And Photography!

Komplettering till förra årets årsbästa-lista

Här gjorde jag en lista på förra årets bästa skivor, men sedan dess har jag upptäckt tre skivor till som borde varit med. Här är de. Bättre sent än aldrig.

Radiohead - In Rainbows

Det är förmodligen den varmaste och mest inbjudande skivan de har gjort. När fan blir gammal? Thom Yorke tjuter inte längre som en man plågad av demoner och de allra mest anala ljudexperimenten lyser med sin frånvaro. Det här tio låtar som överrumplade mig under en höstpromenad i skogen, nästan ett år efter skivan släpptes. Många av låtarna har ett avslappnat halvfartsväng, långt ifrån den ofta maniska rytm som dominerat bandets senaste skivor. Värdigt, är nog rätt ord.

The White Stripes - Icky Thump

Efter att ha ägnat stora delar av Get Behind Me Satan åt att sitta ensam vid ett piano återvände Jack White till sin gitarrförstärkare som stod parkerad bredvid Meg Whites trummor. Trots nya inslag som säckpipa och synt är detta den första White Stripes-skivan som låter precis som man förväntar sig att en White Stripes-skiva ska låta. Och inte mig emot. Låtarna är lekfulla och den kärleksfulla genomgången av blueshistorien fortsätter med volymen på elva.

Neil Young - Chrome Dreams II

Neil Young är en av de mest älskvärda tjurskallarna i musikvärlden. Han har förvisso en ganska låg lägstanivå, men en synnerligen hög högstanivå. Chrome Dreams II är en samling låtar som i alla fall i mina öron visar honom från hans bästa sida . För någon med Youngs historia är det inte lätt att mäta sig med sina egna toppar, men så länge han kan göra så här bra ifrån sig tänker inte jag klaga. Den här mestadels akustiska skivan är topp tio i hans utgivning. Räkna aldrig ut Kanadas envisaste flanellskjorta.

Återkommer om årets bästa skivor.

Kul med pepparkakor, del 6

Idag: Grisen raskar över den snygga fotoboken Hollywood Foto-Rhetoric med bilder av Barry Feinstein och dikter av Bob Dylan!

Grisen will return!

Malkovich, Malkovich, Malkovich

Fredag
21:00, Kanal 9 - Farligt Begär
0:20, SVT 1 - Dödens Fält

Lördag
23:30, TV3 - Ripley´s Game

Om man gillar den amerikanske skådespelaren John Malkovich och har några timmar över är det en bra helg. Allra bäst är fredagen, särskilt om man kan/vill hålla sig vaken till tjugo i tre i natt.

Kul med pepparkakor, del 5

Idag: Grisen raskar över Linus På Linjen-boxen!

Grisen will return!

Filmologik - hur mår din DVD-samling?

Om en film sänds på tv eller lånas av en kompis och du tycker den är bra och några dagar senare snubblar över den på DVD - vad gör du då, Ola? Då tänker jag den är bra, den måste jag köpa. Sedan kommer jag hem med fyndet och tänker varför köpte jag den här, jag såg ju den för bara några dagar sedan? Sedan blir den stående i hyllan.

Detta betyder att halva min samling består av filmer som fortfarande är inplastade. Vissa av dem är nog, när jag tänker efter, redo att ses om.

Men det vore mer rimligt och sansat att köpa filmer jag inte sett men tror jag skulle kunna gilla, alternativt filmer jag gillade och som det var längesedan jag såg. Och nu menar jag inte Jönssonligan dyker upp igen - inte så länge sedan, men filmer jag sett i vuxen ålder, gillat och inte sett om på ca fem-tio år.

Om jag är snäll hoppas jag få min favoritfilm i julklapp och den har jag inte sett på ca tio år. Det ser jag fram mot. Den kan jag tänka mig att se om på studs.

Kul med pepparkakor, del 4

Idag: Grisen raskar över Red Dirt Girl av Emmylou Harris!


Den ordinarie grisen är idag hemma för vård av sjukt barn, men vi fick tag på en reservgris som gjorde jobbet med den äran.

Grisen will return in Grisen raskar över Linus på linjen!

Dagen i korthet

* Frukost
* Fika
* Promenad
* Middag
* Fika
* Mätt

Kul med pepparkakor, del 3

Idag: Grisen raskar över ett exemplar av Megadeth-skivan Rust In Peace från 1990!

Grisen will return in Grisen raskar över en fotobok!

Årets bästa tv

Mad Men, Brotherhood, Californication, Tell Me You Love Me, The Genius Of Photography, Top Gear, Kobra, I Ditt Ansikte, Vad Är En Människa?, The Office, David Letterman och The Wire, men inte nödvändigtvis i den ordningen.

Vad handlar poptexter om?

Det är sånt man kan undra sömnlösa nätter. Här finns några svar.

McNulty från The Wire blir lordprotektor

Få länder är så förknippade med monarki som England, men under några år i mitten av 1600-talet styrdes landet av Oliver Cromwell som hade titeln Lord Protector. Några parlamentariker var missnöjda med Charles I maktfullkomlighetstendenser och när motståndet mot kungens makt blev allt mer högljutt, samtidigt som han vägrade gå med på de kompromisser som krävdes, var det Cromwell som stod i spetsen för The New Model Army. Denna besegrade kungens trupper i ett blodigt inbördeskrig och Cromwell hade makten i fem år fram till sin död 1658. Året innan sin bortgång erbjuds han kungakronan men tackat nej - han ville inte ha en titel han varit ansvarig för att avskaffa. Efter Cromwells död tog hans son Richard Cromwell över titeln, men lyckades inte hålla samman parlamentet och armén. Charles II återinfördes som kung, Cromwells lik grävdes upp och halshöggs två och ett halvt år efter sin död - på samma datum som Charles I hade avrättats. Charles II gjorde sedan ett betydligt bättre jobb än sin fader och är än idag en av Englands populäraste regenter.

I färska BBC-serien The Devil´s Whore får vi bl a följa dessa händelser. Huvudkaraktärerna är fiktiva Angelica Fanshawe (hon påstås vara en av kungens döttrar och spelas av för mig tidigare okända Andrea Risbourough), Edward Sexby (spelad av Jon Simm känd från Life On Mars) och Oliver Cromwell (spelas av Dominic West känd från The Wire). Det är en serie som, i alla fall vad jag kan avgöra, är ovanligt historiskt korrekt. Det är inte så vanligt som det borde. Om man bortser från att Angelica Fanshawe förmodligen är mer frigjord och medveten än de flesta (alla andra?) adelskvinnor vid den här tiden och kanske har läst mer feministteori än vad som var rimligt för en 1600-talsmänniska är serien välskriven.

Nu väntar jag med spänning på att någon svensk kanal ska köpa in dessa fyra tv-timmar. Varför inte göra en historisk feministkväll av det och visa något om drottning Elizabeth och Emmeline Parkhurst också?

Här kan man läsa texten till Monty Pythons låt om Oliver Cromwell.

Kul med pepparkakor, del 2

Idag: Grisen och hans adoptivsystrar raskar över Glen Duncan!


Grisen will return in Grisen raskar över en Megadeth-skiva!

Kul med pepparkakor, del 1

Idag: Grisen raskar över musiktidningen Mojo!


Grisen will return in Grisen raskar över Glen Duncan!

President-fakta

Senaste numret av The Word bjuder på fakta om några av USA:s 43 presidenter. Här följer några av dem.

Rutherford Hayes (1877-1881) var den första presidenten som använde telefon. Hans nummer? 1.

Bill Clinton (1992-2000) skickade bara två e-mail under hela sitt presidentämbete. Ett av dem var för att testa systemet.

James Garfield (1881) kunde skriva med bägge händerna samtidigt på olika språk. Det är oklart om George W Bush har samma förmåga.

Andrew Jackson (1829-1837) hade en papegoja som inte fick vara med på hans begravning eftersom den aldrig slutade svära.

Theodore Roosevelt (1901-1909) var den första presidenten som åkte utomlands under sin ämbetsperiod.

Thomas Jefferson (1801-1809) hade grizzlybjörnar i Vita Husets trädgård.

Ulysses S Grant (1869-1877) stoppades och fick betala böter för att han körde sin häst och vagn för snabbt.

Abraham Lincoln valdes 1860, John F Kennedy valdes 1960. Båda hade fruar som fick missfall under sin tid i Vita Huset. Båda presidenterna skjöts på fredagar. Båda skjöts i huvudet. Båda skjöts av män från södern som själva skjöts innan sin rättegång. Båda följdes av män från södern som hette Johnson (Andrew född 1808 och Lyndon B född 1908). Lincoln skjöts i Fordteatern, Kennedy skjöts i en Lincoln tillverkad av Ford.

Konsten att skruva en tv-serie för mycket utan att skruva den för mycket

Den första säsongen av Californication med David Duchovny fick mig att skratta högt förra året, ett år när jag annars inte skrattade varken ofta eller hjärtligt. Serien balanserade mellan barnsligheter och hjärta med ett välskrivet manus och en av de mest underhållande och välcastade ensembler en komediserie haft på länge. Även om allt var uppskruvat hade serien en fot i en känslomässig verklighet man kände igen och det gjorde att man kände med karaktärerna och inte bara skrattade åt dem.

I säsong två skruvas allt lite till. Det sjukare har blivit sjukare, det svarta svartare och skratten balanserar ännu mer på gränsen mellan komedi och tragedi. Säsong ett slutade med att Hank Moodys fd fru Karen (Natascha McElhone) hoppade in i hans bil mitt under hennes bröllop med den nya maken och man undrade var säsong två skulle ta vägen. Hade serien varit enbart en romantisk komedi hade det förstås varit slut där. Om säsong ett var intensiv och dess klimax var mer än så har säsong två, för att citera Nilecity, börjat på max och ökat.

Mänsklig tragedi som komedi har sällan varit enklare att relatera till. Hur mycket svin Moody än är så har han ett gott hjärta. Ju mer patetiskt han beter sig, ju mer han kryper på knäna - desto mer känner man igen sig och desto mer skrattar man åt sina egna tillkortakommanden. För även om man inte varit i samma situation - även om man kanske ibland önskar att man varit det - så är det igenkänningshumor på hög nivå. Hur mycket man än klantar sig kan det bli värre.

Det är ännu oklart när säsong två visas i Sverige.

Hello Saferide! Freddie Wadling! Eldkvarn!

Det är inte gott om bra konsertnamn i Växjö, i alla fall inte om man passerat femton och inte längre färgar håret blått. Men under de närmaste månaderna händer något.

Hello Saferide spelar här den 19 februari, Freddie Wadling den 26 i samma månad och det hela avslutas med Eldkvarn 21 mars. Efter det är väl kvoten fylld för i år, men ändå. Sedan är de värsta gråmånaderna över.

Liten manual för de som inte riktigt känner till de ovanstående:

Hello Saferide är Annika Norlins engelska alter ego - på svenska kallar hon sig Säkert. I år släpptes hennes andra rättvist kritikerrosade engelska fullängdare More Modern Short Stories From Hello Saferide. Det är inte en slump att orden short stories förekommer i albumtiteln. Hennes texter är ofta små noveller och hon har hittat en egen nisch med sin musik.

Freddie Wadling är en av de få sanna legendarerna inom svenskt musikliv och har en levd vemodighet i rösten. Mest känd är han kanske för sin medverkan i Fläskkvartetten samt de sentida En Skiva Till Kaffet (1999), Skillingtryck Och Mordballader (2000) samt Jag Är Monstret (2005). På den sistnämnda förekommer stora delar av det som brukar kallas svensk låtskrivarelit.

Eldkvarn är Eldkvarn. Med sina tre senaste skivor har de hittat en ny generation lyssnare. Med rykande färska Hunger Hotell har bandet skruvat upp tempot och ner låtlängden från förra albumet Svart Blogg - som redan anses som en av höjdpunkterna i deras katalog - och hur de ska orka hålla samma tempo på scenen som på skiva är en fråga jag är nyfiken att få svar på. Ett steg bakåt till enkelheten från det tidiga åttiotalet kanske innebär att de orkar ta två steg framåt?