Komplettering till förra årets årsbästa-lista

Här gjorde jag en lista på förra årets bästa skivor, men sedan dess har jag upptäckt tre skivor till som borde varit med. Här är de. Bättre sent än aldrig.

Radiohead - In Rainbows

Det är förmodligen den varmaste och mest inbjudande skivan de har gjort. När fan blir gammal? Thom Yorke tjuter inte längre som en man plågad av demoner och de allra mest anala ljudexperimenten lyser med sin frånvaro. Det här tio låtar som överrumplade mig under en höstpromenad i skogen, nästan ett år efter skivan släpptes. Många av låtarna har ett avslappnat halvfartsväng, långt ifrån den ofta maniska rytm som dominerat bandets senaste skivor. Värdigt, är nog rätt ord.

The White Stripes - Icky Thump

Efter att ha ägnat stora delar av Get Behind Me Satan åt att sitta ensam vid ett piano återvände Jack White till sin gitarrförstärkare som stod parkerad bredvid Meg Whites trummor. Trots nya inslag som säckpipa och synt är detta den första White Stripes-skivan som låter precis som man förväntar sig att en White Stripes-skiva ska låta. Och inte mig emot. Låtarna är lekfulla och den kärleksfulla genomgången av blueshistorien fortsätter med volymen på elva.

Neil Young - Chrome Dreams II

Neil Young är en av de mest älskvärda tjurskallarna i musikvärlden. Han har förvisso en ganska låg lägstanivå, men en synnerligen hög högstanivå. Chrome Dreams II är en samling låtar som i alla fall i mina öron visar honom från hans bästa sida . För någon med Youngs historia är det inte lätt att mäta sig med sina egna toppar, men så länge han kan göra så här bra ifrån sig tänker inte jag klaga. Den här mestadels akustiska skivan är topp tio i hans utgivning. Räkna aldrig ut Kanadas envisaste flanellskjorta.

Återkommer om årets bästa skivor.