Årets skivor

Nicolai Dunger - Rösten & Herren

Nicolai gör det som alla musiker påstår att de gör: sin egen grej. Han är också irriterande produktiv (13 skivor på 10 år). Detta är hans andra skiva på svenska och den första med egna, väldigt personliga, texter. Det kan vara det bästa han gjort.

Eldkvarn - Svart Blogg

Kärnan i det här bandet debuterade redan 1853 (1974) som Piska Mig Hårt (sant) och gjorde de inte sin bästa skiva i år så gjorde de i alla fall sin näst bästa (1999:års Limbo?). Det är en ganska ovanlig formkurva. Dessutom är väl Fulla För Kärlekens Skull årets vackraste låttitel?

The Good, The Bad & The Queen - The Good, The Bad & The Queen

När Blur slog igenom kunde man inte tro att Damon Albarn skulle utvecklas till en av de mest mångfaceterade visionärerna inom popmusiken. Är det popmusik? Kanske inte. Men å andra sidan kan man inte säga att det inte är popmusik. Och spelar det någon roll?

Nisse Hellberg - En Tiger I Tanken

Wacka-wacka! Det är inte lätt att spela den här sortens musik utan att det blir unken nostalgisk gubbrock, men när Nisse backas av Helltones låter det ledigt, avspänt, kärleksfullt och lekfullt. De Nisseistiska formuleringarna och iaktagelserna roar och berör om vartannat.

Joy Division - Unknown Pleasures/Closer

Dessa bägge skivor släpptes ursprungligen 1979 och 1980. I år kom de remastrade med varsin live-CD. Det känns konstigt att jag inte köpte min första Joy Division-skiva förrän förra året, de känns redan så bekanta. Det är musik som griper tag och tröstar. Vackert.

Nick Lowe - At My Age

Det har tagit sex år att göra denna ca 33 minuter långa skiva. Det tar lång tid för farbror Lowe att skapa material som låter så självklart enkelt, som om det tagit fem minuter att skriva. At My Age är ett välsnidat examensarbete i låtskapande som förtjänar MVG.

Bruce Springsteen - Magic

Om E Street-comebacken The Rising 2001 förenklat var en uppdaterad Born In The USA är detta Darkness On The Edge Of Town. Melodiernas mjukhet döljer ibland texternas mörker. Springsteen fortsätter sin utforskning av kärlek, vänskap, moral och klockspel.

Mavis Staples - We´ll Never Turn Back

Det finns sångerskor och det finns sångerskor. Mavis växte upp i den amerikanska södern och hennes gospelrötter skiner igenom på den här skivan. Hon får mig förvisso inte att tro på Jesus, men hon får mig att tro på mänskligheten. Det är kanske ännu bättre.

Wilco - Sky Blue Sky

Kanske kan den lite slarvigt beskrivas som Wilcos soulskiva och med vänliga tjurskallen Jeff Tweedys mått mätt är det ganska lättlyssnat (inga kvartslånga rundgångsövningar eller pålagt radiobrus). Melodikern Tweedy dominerar och det var ett tag sedan.

Neil Young - Live At Massey Hall

Ensam med gitarr och piano trollbinder Young som få. Det här spelades in 1971 men är ingen nostalgisk historielektion. Många av dessa låtarna var outgivna när konserten gavs (och blev senare stommen i Harvest) men de känns som klassiker allihop.

Dagens låt är Poor Old Dirt Farmer av Levon Helm.