Recension: Gyllene Tider - Dags Att Tänka På Refrängen

GYLLENE TIDER - Dags Att Tänka På Refrängen 
Parlaphone/EMI
Betyg:4/5

Det är oklart hur det gick till, men någonstans på vägen blev Per Gessle Sveriges mest provokativa artist. Inte ens Tomas Ledin och Håkan Hellström (flest uppenbara stölder vinner!) har en chans. Säg högt bland folk som anser sig ha koll på vad man ska lyssna på att du gillar Per Gessle och se vad som händer.

När det blev klart att Gyllene Tider skulle ge sig ut på en ny turné till sommaren - vinterturnéer är inte riktigt deras grej - dök de vanliga argumenten upp i kvällstidningarnas kommentatorsfält. Är pengarna slut? Efter en nästan två år lång världsturné med Roxette som är relativt nyligen avslutad kan vi nog utesluta att Gessles pengar är slut. Och av de fem i Gyllene Tider är rimligtvis inte Gessle den som i första hand frågar sig vad pengarna till hyra och The Kinks-boxar ska komma ifrån.

Andra hänvisar till hans uppenbara nödrim. Texter som Fån Telefon kan inte misstas för Verner von Heidenstam, men det är heller inte meningen. Vill man veta hur eländigt allting är och hur jobbigt det är att vara medelålders och gå på högstadiet får man lyssna på Kent istället.

I en poplåt går det däremot utmärkt att sjunga du stod på fyllan bakom hyllan som Bob ­Dylan och väntade på varm buljong, som Gessle sjunger i öppningslåten Det Blir Aldrig Som Man Tänkt Sej. Rimmet är snott från Povel Ramel och sämre kan man sno från.

Den här skivan är till och med ovanligt tralalaig för att vara Gyllene Tider och det säger inte lite. Är det något som saknas är det en lite mer melankolisk Chrissie, Hur Mår Du? eller en Vandrar I Ett Sommarregn. Men i musikbranschen är det inte helt ovanligt med femtioplussare som vill återskapa sina sena tonår. Däremot är det ovanligt med femtioplussare som gör det med så här lyckat resultat, men så är också Gyllene Tider betydligt bättre rent musikaliskt nu än då.

Och om första singeln Man Blir Yr nästan var överdrivet klämkäck håller dess b-sida, ett ord som förövrigt är lika kasserat som grammofon, Chickaboom en charmig och helt korrekt låg nivå. Texten är närmast obegriplig, rent av i klass med The Look, och taktbytet får mig att le varje gång.

Sedan kan man beundra att - eller bara undra varför - bandet gör sig omaket att spela in en ny skiva inför turnén. De hade utan större biljettförsäljningsproblem kunnat åka ut och spela en rak hitsföreställning. Inget annat mer eller mindre aktivt svensk band har haft fler hits än Gyllene Tider, med möjligt undantag för redan nämnda Roxette. Det hedrar dem att de lägger ambitionsnivån på ett seriöst plan, även om hela tanken förmodligen är att åka runt och fixa allsång. 

För nog är det vad det egentligen handlar om? Gessle behöver inte pengarna, men känslan av att stå inför ett utsålt Ullevi som njuter och sjunger med i varenda ord i varenda text är med största sannolikhet en upplevelse det är svårt att bli mätt på.

Musik är inte på live och död, sa Gessle en gång. Det är mycket större än så.

Och antalet låtar i år som kommer begåvas med en titel i klass med Allt Jag Lärt Mej Om Livet (Har Jag Lärt Mej Av Vera) är förmodligen relativt få.


Läs mer om liknande: 
Per Gessle för nybörjare
En tjock bok om Per Gessle med bilder i färg
Sextiotalspop för nybörjare

Tom Petty och jakten på den perfekta poplåten