HELLO SAFERIDE -
The Fox, The Hunter And Hello Saferide Razzia/Sony
Betyg: 3/5
ANNIKA NORLIN -
Texter
Förlag: Teg Publishing
Få
tidsfrågor har varit så utmätta som den om när Annika Norlin skulle
sammanställa sina låttexter i bokform. Och nu är den här. Norlin slog
igenom för snart tio år sedan som Hello Saferide
och fick stort erkännande för sina texter, ofta små noveller med titlar
som Loneliness Is Better When You´re Not Alone. I boken publiceras
texterna i omvänd kronologisk ordning och man kan följa utvecklingen. I
början mycket kärlek, oftast av den olyckliga sorten, som i till exempel
High School Stalker och låtar som ibland närmast anstränger sig för
mycket för att vara fyndiga och skruva till saker. Ju längre fram, det
vill säga tidigare i boken, desto mer genomarbetet med en vilja att
berätta en genomgående historia. Formuleringsförmågan blir vassare,
blicken skarpare och frågorna större. Boken har en inledning där Norlin
skriver om hur allt började för henne, en liten självbiografi som är
lätt att relatera till om man är uppväxt i skivaffärer och på bibliotek.
Hon hävdar annars ofta att texterna inte nödvändigtvis är om henne.
Efter genombrottet med Hello Saferide
bytte Norlin spår med vad som var tänkt som en andningspaus på svenska
under namnet Säkert! men den planen gick i baklås när Säkert! blev en
större framgång än henne engelska projekt. Norlin behärskar det engelska
språket utmärkt, men det går att komma närmare en egen röst på svenska.
Inte minst framträder hennes norrländska. Nog för att norra Sverige har
producerat låtskrivare och artister, men de som valt att dels sjunga på
svenska och dels behålla dialekten är relativt lätträknade. En skåning,
för att ta en uppenbar motsats både geografiskt och i antal, skulle
inte döpa en låt till Jag Blev Som Kvar.
Ett genomgående tema är ensamhet och ofta vald sådan. Det
geografiska skiner igenom även på engelska: I took a train that took me
to the north and it´s a place/where trees speak louder than the people
and if/I have to pick that´s what I´ll choose, sjunger hon i 2008 från
More Modern Short Stories From Hello Saferide,
andra engelska skivan från just 2008. Ett annat genomgående tema är
sökandet efter gemenskap, att känna mer, leva mer. Isarna innehåller
textraden slå mig så att nånting händer, en rad som doftar småstad.
Det är bättre att ha ont än att inte känna något alls. Och ingen som
varit kär i någon till synes ouppnåelig kan missa att le åt raden tänkte
råka springa på dig från Får Jag. Norlins texter har blivit mer och
mer rytmiska med åren och när man läser de låtarna man är bäst bekant
med hör man musiken i huvudet. Bitvis har musiken varit uppenbart
sekundär (se även Cohen, Leonard) trots samarbete med till exempel
Andreas Mattsson.
På nya skivan The Fox, The Hunter And Hello Saferide
(vars texter inleder boken) jobbar hon med ljudsnillet Christian Gabel,
mest känd som trummis i bob hund och bakom Thåström, men även verksam
som producent, arrangör och artist under namnet 1900. Första singeln I Was Jesus blandar en ordrik text med Norlins bitvis karga melodispråk
och Gabels elektroniska dansa-stillsamt-på-stället produktion. Last Night Bus, den kanske dansigaste låten, handlar om nynazism - att få
the wrong attention at exactly the right time. Texterna känns ovanligt politiska. Inte partipolitiska, men
personpolitiska. Mindre kärlek, mer knuten näve. Musiken lever mer än den
gjort tidigare, även om sången är fortsatt högt mixad. Maia Hirasawa
sjunger på tre låtar och Pelle Ossler spelar gitarr på lika många.
Bokens sista kapitel består av texter till en svensk skiva under
inspelning. Efter fyra års frånvaro kan vi alltså vänta oss en rejäl dos
vasst formulerat norrländsk berättarglädje i år.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
Etiketter: litteratur, musik