Kan bli något om låtskrivarpennan vässas

SYLVESTER SCHLEGEL
Tid: Lördagen 20 september.
Plats: Kosta Folkets hus.
Längd: 65 minuter.
Publik: Cirka 150 personer.
Bäst: Kallar du...

Trummisar som går solo är ett långt och intressant kapitel i musikhistorien. Don Henley fick den mest framgångsrika solokarriären när Eagles lade av första gången. Men han både skrev och sjöng redan i bandet. Dave Grohl skrev förvisso någon enstaka singelbaksida i Nirvana innan han bildade Foo Fighters, men annars är han kanske det främsta exemplet.

Sylvester Schlegel har tagit klivet från trummorna i The Ark till att ställa sig längst fram med gitarr och sjunga. 2006 gjorde han en skiva med The Guild och tidigare i år bytte han språk till svenska och debuterade under eget namn med skivan Led Mig Bort, Led Mig Hem. Första smakprovet Bygdens Son var med i Melodifestivalen. När han och bandet (som annars spelar var och en för sig snarare än tillsammans) spelar den utbryter vild tantbugg framför scenen och folk dansar på borden, i alla fall tills vakterna säger till.

Schlegel berättar att han har bott på många platser men att Kosta är hans favorit. Om folk dansar på borden för att han säger att Bygdens Son handlar om Kosta, för att den varit med i Melodifestivalen eller för att herr och fru Fullständiga Rättigheter har bearbetat hjärnan under kvällen får vara osagt. Det kanske är en kombination av alla tre.

Bandet tar bitvis i riktigt ordentligt. Schlegel tar också i riktigt ordentligt och bränner av ett snyggt gitarrsolo i Dåligt På Ett Bättre Sett med textraden: det var inte bättre förr, det var dåligt på ett bättre sätt. En rad som både är begriplig och obegriplig. Sången låter som han antingen vill att alla ska förstå vikten av varje ord eller att de är arrangerade i en lite för hög tonart.

Låtarna han sjunger mer tillbakahållet och bara tar i på enstaka ord fungerar bättre. Kallar Du... och Led Mig Bort, Led Mig Hem tillhör konsertens höjdpunkter. Kanske är dessa långsamma och långa låtar inte de som går hem bäst i ett fullt öltält en sen lördagsnatt, men musikaliskt är det de som är mest värda att bygga vidare på i framtiden. En annan låt som sticker ut musikaliskt är döpt efter hans favoritbok - Stones Och Det Vilda Sextiotalet. Den blir ett av två extranummer.

Texterna är av den sorten där varenda ord skulle kunna handla om Schlegel själv, att det är dagboksanteckningar som är underlag till texterna. Men så kanske det inte är - och spelar det någon roll? En bra berättad historia vinner över sanningen när det gäller rocklyrik. Hungry Heart är inte en sämre låt för att Bruce Springsteen inte har fru och barn i Baltimore, Jack.

Det blir många uppväxtskildringar, en genre som mer eller mindre växer på träd i svensk pop och rock. Håkan Hellström har varit den främsta förespråkaren under senare år. Anders Wendin skrev på samma sätt på sin senaste svenska skiva. Schlegel har inte melodier i samma klass, men har heller inte gjort lika många skivor. Viljan har han definitivt. Lyckas han vässa låtskrivarpennan kan det bli något. 

Läs mer om liknande: 

Foo Fighters senaste skiva träffar hårt

Bruce Springsteen för nybörjare 

Melina Borglowe har också lyssnat på Håkan Hellström

The Rolling Stones fyller 51

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.