Ska vi börja med den dåliga nyheten? Den dåliga nyheten är att prognosen
säger regn. Den bra nyheten är att vädret inte tycks känna
till
prognosen. Det är relativt varmt men samtidigt ingen överdrift att
prognosen är nära. Det är med andra ord upplagt för festival och i
Säljeryd är det dags att börja värma upp för sommarens nio dagar långa
Säljerydsfestival, som äger rum under mottot peace and love. Först ut är
den lite mindre
Tillbakakaka som arrangeras i helgen i en miljö som påminner om en småländsk gårdsversion av Kristiania.
Från torsdag vid två enligt schemat - det här visar sig inte riktigt hålla -
till
lördag vid samma tid fast på natten går det att lyssna på musik, slåss
med myggor och titta på träd. Oavsett vad man prioriterar är det närmare
40 akter som uppträder bland husvagnar, tält och hemmabyggda kojor. Det
är inte helt lätt att hitta dit. Camping står det på en handmålad
skylt. Mer information än så ser man inte från vägen. På gårdens baksida
är en scen uppbyggd med ett litet ljudsystem.
På torsdagskvällen blir några av spelningarna inställda i sista
sekunden. Men en tapper duo går spontant upp på scenen och spelar
electronica med förvridna röster och mycket eko. Bitvis låter det som en
drogad version av något som kunde förekommit i ett Nintendo
åttabitarsspel. De använder sig av en tom ölburk som de slår på med en
trumpinne och en massa eko. De använder sig också av en leksakspistol
som gör vad som eventuellt är laserljud. Musiken går att beskriva på
många sätt. Det gamla vanliga är inte ett av dem. De vet inte vad bandet
heter än, om det nu är ett band. Eller om det blir ett band.
Programförklaringen lyder:
TillbAKAkAKA är
en festival för gör-det-själv konst, ett undantagstillstånd av radikal
fantasi för speglande drömmare och sociala kulturaktivister.
I
ett av de små husen - men en skylt som påpekar att man ska ta av sig
skorna - pågår ett jam. Några killar spelar gitarr, trummor, congas och
melodica. Gränsen mellan konsert, soundcheck och jam är ganska tunn.
Alla verkar känna alla, men det visar sig inte stämma. Senare på kvällen
befolkas samma hus av ett gäng tjejer och småbarn som spelar
tillsammans.
- Torsdagen är som en förfest, folk tar det bara lugnt, säger Anders
Axelsson som är en av centralfigurerna bakom idén. Tanken var helt
enkelt att det skulle ordnas en fest varje år. Och ja, de som hittat hit
denna första kväll är onekligen ganska få. Men - och det är kanske det
viktiga - de som är här trivs. Om nu bara prognosen kan fortsätta att
inte hålla i sig.