Tillbakakaka i Säljeryd - festival i marginalen
Ska vi börja med den dåliga nyheten? Den dåliga nyheten är att prognosen
säger regn. Den bra nyheten är att vädret inte tycks känna till
prognosen. Det är relativt varmt men samtidigt ingen överdrift att
prognosen är nära. Det är med andra ord upplagt för festival och i
Säljeryd är det dags att börja värma upp för sommarens nio dagar långa
Säljerydsfestival, som äger rum under mottot peace and love. Först ut är
den lite mindre Tillbakakaka som arrangeras i helgen i en miljö som påminner om en småländsk gårdsversion av Kristiania.
Från torsdag vid två enligt schemat - det här visar sig inte riktigt hålla - till lördag vid samma tid fast på natten går det att lyssna på musik, slåss med myggor och titta på träd. Oavsett vad man prioriterar är det närmare 40 akter som uppträder bland husvagnar, tält och hemmabyggda kojor. Det är inte helt lätt att hitta dit. Camping står det på en handmålad skylt. Mer information än så ser man inte från vägen. På gårdens baksida är en scen uppbyggd med ett litet ljudsystem.
På torsdagskvällen blir några av spelningarna inställda i sista sekunden. Men en tapper duo går spontant upp på scenen och spelar electronica med förvridna röster och mycket eko. Bitvis låter det som en drogad version av något som kunde förekommit i ett Nintendo åttabitarsspel. De använder sig av en tom ölburk som de slår på med en trumpinne och en massa eko. De använder sig också av en leksakspistol som gör vad som eventuellt är laserljud. Musiken går att beskriva på många sätt. Det gamla vanliga är inte ett av dem. De vet inte vad bandet heter än, om det nu är ett band. Eller om det blir ett band.
Programförklaringen lyder: TillbAKAkAKA är en festival för gör-det-själv konst, ett undantagstillstånd av radikal fantasi för speglande drömmare och sociala kulturaktivister.
I ett av de små husen - men en skylt som påpekar att man ska ta av sig skorna - pågår ett jam. Några killar spelar gitarr, trummor, congas och melodica. Gränsen mellan konsert, soundcheck och jam är ganska tunn. Alla verkar känna alla, men det visar sig inte stämma. Senare på kvällen befolkas samma hus av ett gäng tjejer och småbarn som spelar tillsammans.
- Torsdagen är som en förfest, folk tar det bara lugnt, säger Anders Axelsson som är en av centralfigurerna bakom idén. Tanken var helt enkelt att det skulle ordnas en fest varje år. Och ja, de som hittat hit denna första kväll är onekligen ganska få. Men - och det är kanske det viktiga - de som är här trivs. Om nu bara prognosen kan fortsätta att inte hålla i sig.
Från torsdag vid två enligt schemat - det här visar sig inte riktigt hålla - till lördag vid samma tid fast på natten går det att lyssna på musik, slåss med myggor och titta på träd. Oavsett vad man prioriterar är det närmare 40 akter som uppträder bland husvagnar, tält och hemmabyggda kojor. Det är inte helt lätt att hitta dit. Camping står det på en handmålad skylt. Mer information än så ser man inte från vägen. På gårdens baksida är en scen uppbyggd med ett litet ljudsystem.
På torsdagskvällen blir några av spelningarna inställda i sista sekunden. Men en tapper duo går spontant upp på scenen och spelar electronica med förvridna röster och mycket eko. Bitvis låter det som en drogad version av något som kunde förekommit i ett Nintendo åttabitarsspel. De använder sig av en tom ölburk som de slår på med en trumpinne och en massa eko. De använder sig också av en leksakspistol som gör vad som eventuellt är laserljud. Musiken går att beskriva på många sätt. Det gamla vanliga är inte ett av dem. De vet inte vad bandet heter än, om det nu är ett band. Eller om det blir ett band.
Programförklaringen lyder: TillbAKAkAKA är en festival för gör-det-själv konst, ett undantagstillstånd av radikal fantasi för speglande drömmare och sociala kulturaktivister.
I ett av de små husen - men en skylt som påpekar att man ska ta av sig skorna - pågår ett jam. Några killar spelar gitarr, trummor, congas och melodica. Gränsen mellan konsert, soundcheck och jam är ganska tunn. Alla verkar känna alla, men det visar sig inte stämma. Senare på kvällen befolkas samma hus av ett gäng tjejer och småbarn som spelar tillsammans.
- Torsdagen är som en förfest, folk tar det bara lugnt, säger Anders Axelsson som är en av centralfigurerna bakom idén. Tanken var helt enkelt att det skulle ordnas en fest varje år. Och ja, de som hittat hit denna första kväll är onekligen ganska få. Men - och det är kanske det viktiga - de som är här trivs. Om nu bara prognosen kan fortsätta att inte hålla i sig.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
upplagd av Ola Claesson
00:35:00
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida