Recension: Neil Young - A Letter Home

NEIL YOUNG - A Letter Home
Reprise/Warner
Betyg: 3/5

Det var en gång inspelningsbås man gick in i - ofta uppställda på stormarknader - sjöng i mikrofonen och sedan fick ut skivan på andra sidan. Så gjordes Elvis Presley sin första inspelning My Happiness. Nu har Neil Young sjungit i ett liknande bås. Det sägs vara det enda bevarande exemplaret i världen och båset finns i Jack Whites Third Man Studio i Nashville. Resultatet släpptes på vinyl för Record Store Day och kommer nu som CD och samlarbox på Youngs ordinarie skivbolag. I likhet med Presley tänker Young inledningsvis på mamma. Skivan börjar med att han pratar med henne på andra sidan och hälsar att hon ska försöka försonas med pappa och att Neil också är på väg, men inte än. Han har mycket kvar att göra. Sedan följer låtar av bland andra Bruce Springsteen, Willie Nelson, Bert Jansch och Bob Dylan. 

Det låter som Young sjunger via telefon och till och med för honom, som knappast kan beskrivas som följandes en karriärplan, framstår det som en udda - och kärleksfull - idé. Lite ironiskt att Young i samband med försäljningsstarten av sin musikspelare Pono, som till skillnad från MP3 (som han har ett långvarigt krig mot) inte stryper värmen i analoga uppspelningar, ger ut en skiva vars ljudkvalitet kräver nästan lika mycket tålamod som det svenska sommarvädret.

En fråga bara. På I Wonder If I Care As Much (lånad av The Everly Brothers) spelar Jack White gitarr och sjunger. Hur FAN fick de in en gitarr till i telefonkiosken?

Läs mer om liknande:

Neil Youngs senaste skiva med Crazy Horse är lite mer lättlyssnad

Elvis Presley klädde i läder

Bruce Springsteen för nybörjare

Bob Dylan för nybörjare

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.