Semesterrapport

Oftast fint väder, promenader, fikor och lugn och ro. Läser böcker, lyssnar på musik och bara njuter. Har sedan sist läst även Woody Allens För Egen Hand. Den var så löjlig att man måste tycka om den. Här kommer ett exempel från boken (på engelska, som jag också behärskar (pratar även flytande engelska med dansk brytning, det kan låta så här: eau aue, vau faeeen?, men det kanske inte har med saken att göra?)):

Perhaps no writer has created more fascinating and complex females than the great scandinavian playwright Jorgen Lovborg, known to his contemporaries as Jorgen Lovborg. [...] Lovborg´s work can be divided into three periods. First came the series of plays dealing with anguish, despair, dread, fear and loneliness (the comedies); the second group focused on social change (Lovborg was instrumental in bringing about safer methods of weighing herrig); finally, there was six great tragedies written just before his death, in Stockholm, in 1902, when his nose fell off, owing to tension.

Så håller det på. Att Allen gillar Ingmar Bergman visar sig även i en dialog mellan en man och döden (han driver onekligen ovan med det svenska svårmodet). Mannen vill spela schack för att kunna vinna en dags liv till, men döden kan inte reglerna och de får nöja sig med att spela kort. När döden förlorar, något snopet, tvingas han låna pengar av mannen för att kunna ta in på ett motell över natten och återvända nästa dag.

The true test of maturity is not how old a person is but how he reacts to awakening in the midtown area in his shorts. What do years matter, particularly if your apartment is rent- controlled?

Ni förstår den existentiella nivån. Om ni gillar t ex Monty Python eller, säg, Woody Allen, borde ni falla pladask (jo, faktiskt - pla-jävla-dask!).

Är ni sugna på nästan 500 sidor - erkänn - av liknande texter rekommenderas alltså av ledande proktologer Woody Allens Complete Prose, eller, om ni föredrar svenska, På Egen Hand och Sidoeffekter (finns på biblioteket i Växjö, om ni har vägarna förbi).

Nästa bok i min sommaroperation titta-vad-intellektuell-jag-är blir Peter Englunds Ofredsår (tack Daniel som inte har någon sida, mnen jag länkar ändå).

Dessutom hoppas jag - förlåt mig- på lite regn så att jag med rent samvete kan sitta inne och se säsong fyra av The Shield (tack Nicklas).

Men först måsta jag köra hem och ringa Tommy (som inte förtjänar ett tack).

Dagens låt är Oliver Cromwell av Monty Python.

En ny favorit

Det är alltid kul att upptäcka nya favoritförfattare. Har just avslutat den andra boken av min senaste upptäckt, Bill Bryson. I A Walk In The Woods ska han, precis som i Notes From A Small Island, ut och vandra, en sträcka mer eller mindre motsvarande hela USA:s östkust minus Florida. Som sällskap har han en likaledes medelålders, överviktig och otränad barndomsvän som han inte haft kontakt med på länge. Bryson förbereder sig för vandringen genom att läsa. Det visar sig finnas faror i skogen, bl a i form av björnar.

Black bears rarely attck. But here´s the thing. Sometimes they do. All bears are agile, cunning and immensely strong, and they are always hungry. If they want to kill and eat you, they can, and pretty much whenever they want. That doesn´t happen often, but - and here is the absolutely salient point - once would be enough.

- A Walk In The Woods, Bill Bryson.

Läs den du också.

Dagens låt är A Pain That I´m Used To av Depeche Mode.

Överdrivet lång rapport om ingenting alls

Det är mulet idag. Man kunde hoppats på en solig midsommar, men det är inte försent. Annars då? Efter fem - 5 - år på universitet har jag anmält mig som arbetslös. Men först ska jag vara ledig. Har pluggat, jobbat på somrarna och jul med ett jobb som efter hand gav allt mindre och kändes mer och mer som något jag inte ville göra. Men jag hade inte råd att tacka nej till pengarna. Det har jag faktiskt i sommar, vet inte varför jag har börjat få mer pengar över. Kan det bero på att jag börjat cykla allt mer och försöker låta bilen stå? Bensin kostar. Hoppas hitta ett jobb som ger någonting, något som man inte bara går till för att man måste. Är det för mycket begärt? Det tycker jag inte. Inser förvisso att man inte kan få drömjobbet direkt, men man kanske kan snubbla över det någongång och känna "det här vill jag syssla med".

Tills dess ska jag njuta av sommaren, läsa böcker, skriva, umgås med vänner och lyssna på Pet Sounds-boxen. Funderar på att köpa nya Uncut på hemvägen (sitter på universitetsbiblioteket i Växjö om någon är bekant). Led Zep Rules är på omslaget (till Uncut alltså, biblioteket har inget omslag). Förresten, apropå att jag ska läsa i sommar. Dessa böcker ligger högt på listan:

Bill Bryson - A Walk In The Woods. Lånat av en vän. Tror han vill ha den tillbaka någongång.
Nick Hornby - A Long Way Down. Köpt på en resa till Danmark förra året. Har fortfarande inte läst den, vet inte varför. Han är en personlig favorit.
Patricia Highsmith - Något i Ripley-serien. Läste första boken En Man Med Många Talanger på en kurs förra terminen och tyckte den var riktigt bra. Vill läsa de andra delarna.
George Pelecanos - Soul Circus. Man kan inte ha en oläst Pelecanos hemma. Det har jag. Skäms!
Peter Englund - Ofredsår. Ingen sommar utan en Englund. Särskilt inte utan en rejäl tegelsten om Sveriges stormaktstid.
Levon Helm - This Wheel´s On Fire. The Bands trummis skriver om The Band. Och sparkar förmodligen på Robbie Robertson. Den här måste jag fjärrlåna, men misstänker att det skulle kunna vara värt det.
Ed McBain - Isola-serien. Köpte kanske tio i en bunt bara någon vecka innan han dog förra året. Har inte orkat läs dem sedan dess. Polisromaner när de är som bäst.

Allt jag behöver är en skön solstol och bra väder. Kanske ett par bra solglasögon och ett stort glas kall dryck. Ugga! Dumt att klaga.

Så ska min boksommar se ut. Vilken musik jag ska lyssna på vet jag inte, återkommer om detta. Förutom eventuella boxar som verkar utgå från Pet Sounds. Men det säger sig självt.

Blir det regn kanske man skulle leta jobb? Det är bra att ha en nödlösning.

Dagens låt är I Would Rather Go Blind av Etta James.

Pet Sounds-boxen är imponerande

En hel CD-box som bara innehåller musik från världens näst bästa skiva? Det är en mamma av en upplevelse. Bara att få höra Brian Wilson säga magiska ord som "OK, God Only Knows, take one" och "Good Vibrations, take one, please" ger mig gåshud. Det finns en version av Don´t Talk (Put Your Head On My Shoulder) som bara består av pianoackord där man hör hur komplexa Brians ackordlösningar var. Man får ännu mer gåshud. Man förstår samtidigt att det inte var världens enklaste inspelning. Musikerna skämtar om "God Only Knows, day 15" och "it´s getting light". Inspelningen var nog inte alltid enkel, men man kan konstatera att det var värt varenda droppe svett.

Allt gjordes nämligen live i studion. Det som hörs på skivan är det som hördes i studion. Inga pålägg gjordes i efterhand. Man kan förresten också höra låtarna med enbart sång. Wouldn´t It Be Nice med bara sång och harmonier? Gåshud. God Only Knows med ett alternativt slut? Inte gåshud, men i alla fall ett "va fan?". Man kan höra små nyanser som skiljer sig från skivan man lyssnat på i mer än tio år. Den där basgången stämde väl inte riktigt? Är inte pianot en oktav högre än på den utgivna version? Låter inte stråkarna lite stressigare? Det är som att ta del av ett alternativt universum. Skisserna på Mona Lisa. Så känns det.

När en sån som Paul McCartney kommenterar en skiva med orden shit, how did he even think of that? förstår man. Pauls egna band gjorde ju under samma period ganska bra grejer som Revolver och Sgt Pepper´s Lonely Hearts Club Band (deras försök att visa den där Brian var skåpet trots allt skulle stå). Rubber Soul var den direkta anledningen till att Brian bestämde sig för att göra the greatest album ever. Man kan fråga sig vad som hade hänt om SMiLE faktiskt hade kommit ut när det var tänkt.

The Wrecking Crew, musikerna som Brian valde att jobba med på skivan, var egentligen Phil Spectors studiomusiker (resten av The Beach Boys var på turné i Japan). Man kan misstänka att det var vana vid att inte få gå hem förrän de hade spelat så att det lät som det skulle. På ett ställe hör man förresten Brian säga - detta har ingenting med något att göra men det måste ändå berättas - is it alright if we bring a horse in to the studio if we don´t screw anything up?

Skivan kan tyckas vara introvert och svår, men jag föll vid första lyssningen (och även vid den senaste). Den var otidsenlig när den kom och den är det än idag. Just därför är den tidlös. Den är för ärlig för att ignoreras och för uppriktig för att inte beröra. Pet Sounds är, tror jag, en skiva för alla som någonsin har älskat, förlorat, drömt om något eller någon och funderat på vad meningen med allt det här är.

En annan något brötigare skiva är The Raconteurs Broken Boy Soldiers. Förvisso har jag hängt upp mig på Steady As She Goes och inte kommit så mycket längre. Men detta öppningspår är en av årets bästa låtar så här långt.

Find yourself a girl
And settle down
Live a simple life
In a quiet town

Ganska långt ifrån det vanliga rockdravlet, om jag får säga det. Frågan är om jag vågar lyssna på resten av skivan. Kan den vara lika bra? Det återstår att höra.

En annan sak jag snart ska påbörja är Bill Brysons A Walk In The Woods. Samma mans Notes From A Small Island är något av det roligaste jag läst på senare år. Ärligt talat, hur många böcker får en att skratta högt? Faktiskt lika rolig läsning som ett av Tomas Ledins texthäften. Och det menar jag.

Dagens låt är Summer Wine av Nancy Sinatra & Lee Hazlewood.

Första dagen på mitt sommarlov, av Ola Claesson klass 3A Torparskolan

Jag har varit lite orolig. Hur skulle omställningen från termin till ledighet gå? Ska jag bli stressad och inte veta var jag ska ta vägen? Ska jag ta till vodkan? Men redan igår somnade jag i solen - först hemma och sedan vid Växjösjön, där det i alla fall blåser lite - och nu har jag officiellt semester.

Det där med att somna i solen. Det gör jag varje år och därför solar jag alltid med tröja på. På så sätt bränner man bara benen, underarmarna och ansiktet. Mitt ansikte är rödare än Lenin, men mage och bröst har behållit sin fina vita färg. Så ska det nog förbli. Ett år somnade jag utan tröja men med min minidisc på magen. Det såg kul ut. Jag var knallröd, förutom en liten vit fyrkant strax ovanför naveln. Dagen efter skulle jag jobba. Det var bara att smörja in sig med all sololja som fanns hemma och l-å-n-g-s-a-m-t dra på sig en vit tröja. Jag ryser fortfarande av att tänka på det.

Avslutningsvis några tips:

Ikväll måndag 20:03 bjuder P3 på en timme Pet Shop Boys. De är förvisso inte något av mina absoluta favoritband, men de har gjort en rejäl radda bra låtar och som koncept är de intressanta.

Onsdag 18:15 har ett nytt reseprogram med Michael Palin premiär på SVT2. Det ska jag se. Hans program är alltid sevärda. Han har en förmåga att locka fram det bästa hos folk och han lyckas göra de flesta situationer till något extra. Den här gången åker han till Himalaya. Flowerarranging!

Dagens låt är Walls av Tom Petty & The Heartbreakers.

Ett bokslut

Idag har jag, antar jag, avslutat mina studier på universitetet. Trots en examen som förmodligen ser fin ut på papperet måste jag säga att det är de människor jag lärt känna som betytt mest. Det är nämligen så, har jag börjat förstå, att ens vänner är de bästa lärarna man har. De som finns där när man är glad, de som finns där när man inte förtjänar det, de som finns där och vågar påpeka saker som "fan vad du är gnällig idag, skärp dig".

Men jag borde inte ta ut segern i förskott. Hittar jag inte ett jobb till hösten lär jag väl efteranmäla mig till någon kurs och sen sitter jag ändå där med skägget i akademikerbrevlådan under tjugo veckor till. Men jag hoppas jag har fel, för det vore kul att börja jobba och faktiskt testa att bli vuxen. Det kanske är dags?

De flesta av mina poäng kommer från historian (90 stycken, lite otäckt att faktiskt skriva det) som förvisso inte är det roligaste jag studerat, den äran går till de poäng jag tagit i musik och litteratur, men det finns ett låtcitat som jag nynnade efter många föreläsning. Det är några rader som tyvärr säger väldigt mycket om väldigt många i den akademiska världen. Å andra sidan är det kanske bara mina bittra arbetarklassrötter som talar. Under tiden går jag ut i solen.

"Jag tror hjärnan kokar över
på dom som alltid sitter ner
Jag tror ögonen krymper
på dom som aldrig tittar upp"

Dagens låt är alltså En Medelklass Lågutbildad Man av Pugh.

Inget nytt

Nej, jag orkar inte uppdatera idag heller. Måste dessutom köpa en hamster. Med tanke på att vädret är fint och skolan är slut i morgon - den här gången kanske för evigt - borde jag inte vara så här trött och hängig.

Dagens låt är You Don´t Own Me av Lesley Gore.

It´s the bloody Beatles again

I nästa numret av utsökta tidningen Mojo - som borde komma till Sverige om ca två veckor - handlar det om världens bästa bands bästa skiva. Vi pratar om The Beatles. Vi pratar om Revolver.

Jag köpte den på vinyl under en klassresa i Köpenhamn i den absoluta början av nittiotalet, jag köpte CD:n några år senare när jag klarade teoriprovet till körkortet (när jag klarade uppkörningen köpte jag den där militär-skivan). Jag kommer fortfarande ihåg känslan jag fick första gången jag hörde Tomorrow Never Knows.

Innerst inne hoppas jag hitta en skiva, en låt eller ett band som kan ge mig samma kick som jag får av The Beatles, men jag är tveksam. Det finns många grupper vars musik jag kan säga attt jag älskar - utan att missbruka detta vackra ord - men det finns ingen musik som fortsätter ge mig lika mycket som The Beatles.

Man kan tro att det handlar om något så smetigt som nostalgi, men det gör det inte. Jag tycker inte att The Beatles är bäst för att jag kommer ihåg den där gången 1852 när jag hörde She Loves You eller för att jag var bara så full när jag hörde den här.

Senast jag hörde Ticket To Ride på radion var jag tvungen att skruva upp. Inte för att jag har en massa minnen till den, eller för att jag minns när jag hörde den första gången, utan helt enkelt för att det är en så förbannat bra låt. För att nackhåren reser sig. Och om det här låter löjligt beror det på att orden inte räcker till.

Om inte The Beatles och popmusiken hade kommit in i mitt liv vet jag inte vem jag hade varit idag. Det vet jag kanske inte nu heller, men det finns i alla fall folk att vända sig till som har samma funderingar.

Alltid något.

Att Mojo dessutom listar The Beatles 101 bästa låtar gör inte saken sämre.

Dagens låt är Let Me Sleep Beside You av David Bowie.