It´s the bloody Beatles again

I nästa numret av utsökta tidningen Mojo - som borde komma till Sverige om ca två veckor - handlar det om världens bästa bands bästa skiva. Vi pratar om The Beatles. Vi pratar om Revolver.

Jag köpte den på vinyl under en klassresa i Köpenhamn i den absoluta början av nittiotalet, jag köpte CD:n några år senare när jag klarade teoriprovet till körkortet (när jag klarade uppkörningen köpte jag den där militär-skivan). Jag kommer fortfarande ihåg känslan jag fick första gången jag hörde Tomorrow Never Knows.

Innerst inne hoppas jag hitta en skiva, en låt eller ett band som kan ge mig samma kick som jag får av The Beatles, men jag är tveksam. Det finns många grupper vars musik jag kan säga attt jag älskar - utan att missbruka detta vackra ord - men det finns ingen musik som fortsätter ge mig lika mycket som The Beatles.

Man kan tro att det handlar om något så smetigt som nostalgi, men det gör det inte. Jag tycker inte att The Beatles är bäst för att jag kommer ihåg den där gången 1852 när jag hörde She Loves You eller för att jag var bara så full när jag hörde den här.

Senast jag hörde Ticket To Ride på radion var jag tvungen att skruva upp. Inte för att jag har en massa minnen till den, eller för att jag minns när jag hörde den första gången, utan helt enkelt för att det är en så förbannat bra låt. För att nackhåren reser sig. Och om det här låter löjligt beror det på att orden inte räcker till.

Om inte The Beatles och popmusiken hade kommit in i mitt liv vet jag inte vem jag hade varit idag. Det vet jag kanske inte nu heller, men det finns i alla fall folk att vända sig till som har samma funderingar.

Alltid något.

Att Mojo dessutom listar The Beatles 101 bästa låtar gör inte saken sämre.

Dagens låt är Let Me Sleep Beside You av David Bowie.