30 sekunder för långsam

Var på god väg att avsluta dagens största order med chefen på ett medelstort företag i Växjö. Då dök hon upp - den lesbiska nazisten (observera att jag inte lägger någon som helst värdering i denna term, vill bara förklara hennes person). Hon började domdera om att "den behöver vi inte, den där är värdelös, den där har vi heller ingen nytta av". Chefen - företaget är ffs döpt efter honom - började backa och produkt efter produkt drogs bort.

En (1) produkt blev kvar. Han skrev på och hon gick. Då viskade han "kom tillbaka nästa vecka så ska vi se om det är något mer jag behöver". Om jag bara hade varit lite snabbare hade dagen varit ungefär dubbelt så inkomstbringande. Gorramit.

Dagens låt är något väldigt tutigt jag inte kan komma ihåg namnet på med John Coltrane. Eller jo, Naima blir det. Inte särskilt tutigt förvisso, men väldigt vackert.

Andres går på myntmuseum bor inte här längre

Den här krönikan av min favoritbalt är underhållande till formen, men ganska oroväckande till innehållet. Men mest av allt orkar jag inte skriva något själv. I alla fall inte något bra. Rubriken däremot är också helt obegriplig.

Utöver detta har jag blivit som Ful-Tommy och ägnar mitt liv åt mitt kära jobb.

Dagens låt är Here Today, Gone Tomorrow av The Ramones.

Saker som hänt sedan senast i praktisk punktform (som ser ut som stjärnor)

* Skulle se Life On Mars i söndags. En tv-serie uppkallad efter en David Bowie-låt förtjänar en ärlig chans. Dessutom hade Nicklas pratat om den. Till och med Tommy hade varit positiv (och han är annars bara intresserad av katter och Motörhead). Vid strax efter nio pluppade jag igång digitalboxen, men jag hade ingen bild (digitalboxen fungerar alltid, vilket jag finner förnöjsamt). Jag gjorde som så att jag började bläddra bland kanalerna med riktning uppåt. Trean - bild, fyran - bild, femman - bild, sexan - bild. Bild på till synes alla kanalerna utom tvåan. Tillbaka till tv-tidningen. Upptäcker att ettan bjuder på en konsert/dokumentär om och med ingen mindre än Miles Davis. Pluppar på ettan. Ingen bild där heller. Två kanaler jag vill titta på - två kanaler som inte fungerar. Vad var det egentligen för fel med analoga sändningar? Förutom att det inte gick att sälja digitalboxar för x-antal miljoner?

* Var på The Departed igår. Apbra. Efteråt var jag slut och adrenalinpumpad samtidigt. Filmen var tom mer intensiv än vad Scorseses verk brukar vara. Bör ses av alla. Varken mer eller mindre (i alla fall inte mer än alla, för det vore ju omöjligt, rent logiskt - men inte heller mindre än alla: det vore i detta fall synd om dem som inte får se den). Åt middag med trevligt sällskap före filmen och har nu - efter mångårig anglofili av femte graden - ätit fish & chips för första gången. Gott.

*Fick SMS om att Life On Mars gick i repris (även detta igår). Programmerade videon. Hoppas det var bild. Samma sak gäller The Wire/I Narkotikans Spår. Tack till samma Nicklas som förra gången.

* Har funderat på hur man ska hinna läsa böcker när man jobbar heltid. Förslag? Vill ta itu med denna. Eller blir det en Pelecanos trots allt?

Dagens låt är She´s Lost Control av Joy Division.

I vilket jag samlar vuxenpoäng

Första veckan som säljare är upplevd, överlevd och avklarad. Det har varit långa dagar med trevliga och otrevliga möten, taskigt väder och mycket dörrknackande. Jag tror detta är något jag kommer trivas med. Jag trivs nu och det kommer bli roligare och roligare ju mer jag lär mig - antar jag. Dessutom passar "frihet under ansvar" mig ganska bra. Dagarna är långa än så länge, det är pappersarbete som ska skötas varje kväll. När man kommer in mer i jobbet kommer det förstås flyta på bättre och inte ta lika lång tid. Har i alla fall fått en jobbmobil, stora väskor med produkter i, kundregister, pärmar och visitkort. Det var lite häftigt att dela ut det första och säga är det något kan du slå en signal.

Om inget annat har man stor fördel av att ifrågasätta sig själv, analysera vad som gick fel och hur det kan göras bättre nästa gång. Det är, tror jag, ett jobb där man har stor chans att utvecklas som människa. Och det skriver jag inte bara för att låta som Malin Berghagen utan för att jag faktiskt tror det är så. Det här kan, tror jag, bli riktigt kul. Och det skriver jag inte bara för att låta som Agneta Sjödin utan för att jag faktiskt tror det är så.

Ska förresten försöka uppdatera sidan lite oftare när kvällarna blir lugnare framöver.

Dagens låt är Pretty Much av Lotta Wenglén.

Jobb och spindlar från Mars

Idag har jag börjat jobba som säljare på Papena. Har ägnat dagen åt en snabbkurs i Göteborg. Imorgon är första dagen på fältet. Ska bli intressant att bli vuxen efter fem år på dagisuniversitetet.

Dessutom vill jag gratulera David Bowie på sextioårsdagen (trots att han inte ens behagade skicka ett sketet SMS när jag klockade in på 29 förra helgen).

Dagens låt är Bring Me The Disco King av David Bowie.

Ny tid - gammal strid

Eftersom det förra året var ett jobbigt år tänkte jag inleda det nya med att gnälla och sen försöka gå vidare.

I juni 2006 avslutade jag fem års heltidsstudier - det står så i alla fall - på universitetet, fick en examen och började söka jobb. Idag - sex månader senare - har jag ännu inte sett röken av några pengar från Alfakassan. Pengarna har långsamt skjutits upp med en kompletteringsblankett åt gången. "Du har inte ritat en rolig karikatyr av Malou von Sivers överst på blanketten Rolig karikatyr av Malou von Sivers. Utan denna karikatyr kan inte Alfakassan besluta om du gjort dig berättigad till Alfakassans förmånliga utbetalning. Komplettera med blanketten Rolig karikatyr av Malou von Sivers omgående, annars kan blanketten Rolig karikatyr av Malou von Sivers inte inräknas i vårt beslut om ditt bidrag på studerandevillkoret och då kan vi tvingas avslå din ansökan".

Om det inte varit för att mina föräldrar ställt upp och stöttat mig ekonomiskt hade jag inte klarat mig. Just nu ser det ut som om min decemberlön landar på kontot före Alfapengarna.

Nu har jag förvisso fått ett jobb som börjar den tolfte, men jag har lagt så mycket tid och energi på detta att jag inte tänker ge mig. Det skulle vara som att sluta springa två meter innan målsnöret. Dessutom är jag trots allt smålänning.

Sex månader utan en enda krona i inkomst. Det är tryggt att leva i ett välfärdsland.

Dagens låt är Pay Me My Money Down av Bruce Springsteen.