Fula Fula Ord: Pet Shop Boys aktuella med balett på skiva

Få band har de senaste 25 åren skrivit lika många hits som kan sammanfattas med det underskattade ordet pop som Pet Shop Boys. Nu släpps musiken de har gjort till baletten The Most Incredible Thing, baserad på en av den danska författaren HC Andersens (1805-1875) sista sagor.

Husdjurspojkarnas förkärlek för dramatiska ackordföljder och pompösa arrangemang sitter förstås som en vante i ett sånt här sammanhang. Neil Tennants säregna röst hörs bara på ett av spåren, men det är inte svårt att höra vilka som står bakom musiken. För trots det ovanliga sammanhanget låter det inte otypiskt Pet Shop Boys, bara mer än det brukar. Mer stråkar, mer pomp, mer detaljer i arrangemangen. Inte minst på grund av The Wroclaw Score Orchestra som ger bandets sedvanliga syntslingor en tyngd de kanske inte brukar ha. Och nej, det är inte första gången Pet Shop Boys använder sig av stråkar, men det är första gången stråkarna spelar en lika stor roll som duons vanliga ljud.

Det var Tennant (den något längre) och Chris Lowe (den något kortare) som föreslog baletten för danstruppen Sadlers Well redan 2007. Akt ett skrevs hösten 2008, akt två blev klar 2010. Tyske musikern Sven Helbig anlitades för att skriva arrangemangen. Baletten ska framföras i London mellan 17-26 mars och planeras att tas ut på vägarna nästa år.

Det här kan tyckas vara en konstig väg att vandra för en duo som är kända för perfekt skurna pophits. Det är svårt att argumentera mot mer än 100 miljoner sålda skivor och 42 engelska Topp 30 singlar, varav 22 har tagit sig till Topp 10. Redan deras första singel West End Girls nådde förstaplatsen. Men trots att de hunnit med tio album, samtliga med titlar bestående av ett ord, har de faktiskt redan gjort andra projekt vid sidan om. 1989 gav de Dusty Springfield hennes sista välförtjänta framgång. 2001 skrev de musikalen Closer To Heaven som gavs ut med sång av artisterna som sjöng på scenen. 2005 gjorde de ny musik till Battleship Potemkin, Sergei Eisensteins stumfilmsklassikern från 1925.

Och ärligt talat, egentligen var det väl bara en tidsfråga innan ett så visuellt medvetet band med en så uppenbar kärlek för kitsch skulle göra en balett?

Personligen är jag positivt överraskad över hur bra det är. Jag hör en nyfikenhet och kreativitet här som tyvärr till viss del har saknats på deras senare "riktiga" skivor, även om 2009 års Yes var en uppryckning. Det är bara att hoppats att de tar med sig denna nytändning till nästa projekt. Som någon skrev om deras balett:

Vi (eller är det bara jag?) som funderat på hur det skulle låtit om ryska kompositören Sergej Prokofjev valt att samarbeta med tyska elektropionjärerna Kraftwerk har äntligen fått svar.