Fula Fula Ord: Neil Strauss nya bok uppmuntrar till sträckläsning

Neil Strauss är kanske mest känd för sin Mötley Crüe-biografi The Dirt. Han har också skrivit biografier om och med Marilyn Manson och Jenna Jameson. I sin senaste Everyone Loves You When You´re Dead: Journeys Into Fame And Madness har han samlat en rad intervjuer han gjort under årens gång. Intressant är att de inte bara är uppradade, det hade inte hållit i de 500 sidor boken sträcker sig över. Istället är de upplagda så att de bildar en dialog. Om en musiker, som det i första hand rör sig om, t ex nämner David Bowie dyker det upp ett klipp från en intervju med Bowie när han pratar om något liknande. Det här gör att man som läsare känner att man ska läsa bara ett stycke till. Strauss har också en imponerande förmåga att få folk att sänka garden.

En så omtalad tjurskalle som Chuck Berry utnämner det till den bästa intervju han gjort. Samma sak med min favoritgrönsak Brian Wilson från The Beach Boys, och inte minst hans fru som gör en Yoko - som däremot inte är med i boken. På tal om Yoko så pratar Ozzy om Sharon i en annan sekvens. Bo Diddley är som en liten pojke och bitter samtidigt. Strauss får Britney Spears tro att han har övernaturliga förmågor, Christina Aquavera pratar om sin barndom, Ike Turner tycker han dömts för hårt av media och menar att Tina skulle hålla med honom. Page och Plant avslöjar ingenting, men är väldigt underhållande och jag blir berörd av vad som händer nu-metalbandet Korn. Lovar att det inte ska hända igen. Tänk om Bruce Springsteen är precis så helylle och präktig som han försöker ge sken av?

Som en studie i intervjuteknik borde boken användas på journalisthögskolan. Strauss är bra på att hitta udda vinklar och fråga saker som artisterna inte brukar prata om. Har man under 250 intervjuer i rad fått frågan hur skiljer sig den nya skivan från den förra eller vad handlar den och den låten om är det förstås något man uppskattar. Han har en imponerande förmåga att ta sig bakom kändismasken. Ställer han inte den frågan man hoppats på ställer han istället en som är bättre än den man hoppats på.

Man får också veta att countrysångerskan Loretta Lynn (bilden) var mormor vid 28 års ålder. Det finns kanske inte så mycket annat att göra i Kentucky.

Vi möter folk som känner att de måste ta ansvar för sitt kändisskap, folk som känner sig dömda av det och folk som inte bryr sig. Och Neil Young.

Men man blir inte lycklig av kändisskapet, om nu någon trodde det. Försvinnande få av de som intervjuas i boken verkar tycka att det är något positivt att bli igenkänd av främlingar.

Och Paris Hilton är eventuellt inte den vassaste kniven i lådan. Eller är hon extremt intelligent och beräknande, men förmodligen inte.

Strauss skriver för bl a The Rolling Stone och The New York Times.

Läs mer om liknande: