lördag, februari 12, 2011

Den mytologiserade missbrukaren

Han kan dricka en flaska whisky under dagen och vara helt normal ändå. Så har Mikkey Dee, trummis i Motörhead, sagt om Lemmy. Man skulle också kunna säga att det om något är ett varningstecken. Och hur bra fungerar han efter en dag utan whisky eller annan alkohol? Jag tycker förvisso att Lemmy är intressant från ett rent medicinskt perspektiv. Han ser inte ut att vara 65 år. Han är ungefär i samma ålder som Neil Young och Iggy Pop (de är två år yngre) och Keith Richards är ganska exakt ett år äldre. Nu är det förvisso heroinet som gör att Keith Richards ser ut som en mumie. Lemmy har rimligtvis mest druckit.

Jag läste nyligen två böcker om AC/DC. Stort fokus läggs på älskade och saknade Bon Scott som var sångare i bandet fram till 1980 när han kvävdes av sina egna spyor och avled. Bons problem sammanfattas så här: Bernie blev lite smått chockad av att Bon vid ett tillfälle sänkte tre stora glas whisky före lunch. Men Bon vara bara sig själv. Han hade hur kul som helst och hans humör smittade av sig. Lektion 1: Om en missbrukare har roligt finns det ingen idé att ingripa.

Hos kuratorn:


- Pappa dricker hela tiden.
- Blir pappa aggressiv?
- Nej, han blir glad.
- Det är väl härligt!

Senare under åttiotalet fick även bandets gitarrist/låtskrivare Malcolm Young problem. Det påstås i en av biografierna att han tänkt konfrontera Bon med dennes problem, men då var det för sent. Hur mycket av Malcolms senare drickade hade med skuldkänslor att göra? Det här leder oss till nästa fråga - hade bandet ingripit tidigare om Bon inte varit "glad" alkoholist?

Dave Mustaine, förgrundsgestalt i Megadeth och numera alkohol- och drogfri, skriver i sin självbiografi att han inte fick sparken från det unga Metallica för att han drack, men för att han blev aggressiv när han var full. Lars Ulrich och James Hetfield drack lika mycket men blev glada på fyllan. Hetfield slutade själv dricka i början av 2000-talet. Se dokumentären Some Kind Of Monster om du vill veta mer. Det var alltså inte Mustaines missbruk som ansågs vara problemet, utan sättet hans personlighet påverkades.

En lärare berättade en gång att han var nykter alkoholist. Jag var en underbar människa, ni hade tyckt om mig. Jag är betydligt tystare nu. (Det är var på universitet - i grundskolan hade man knappast få säga något så dubbeltydigt. Den valhänta antidrogpropagandan på högstadiet kan vi glömma så länge.)

I den nu aktuella dokumentärfilmen Lemmy tar mannen med samma namn en klunk till av sin whisky och vuxna män skriker att han är gud. Jag dömer inte hans livsstil och lyssnar gärna på musiken, men vill inte falla för myten. Även om han ger intryck av att vara trevlig.

Böckerna jag nämner i texten:

Murray Engelheart - AC/DC Maximal Rock´n´Roll

Susan Masino - AC/DC Let There be Rock

Dave Mustaine - A Life In Metal (rekommenderas)

Samt dokumentärfilmen Lemmy

Läs mer om hårdrock:

Hårdrock - fördomar och fakta

Dave Mustaine - A Life In Metal


Metallica för nybörjare

Iron Maiden för nybörjare

Iron Maiden-dokumentären Flight 666

Led Zeppelin för nybörjare

En dokumentär till? Anvil! The Story Of Anvil

Mötley Crüe-biografin The Dirt är intressant

Hårdrocksamling på CD-R


Du missade väl inte the återförening to end all återförening?

Jazzmyten är ännu mer dödlig än rockmyten


Läs en krönika SvD av Andres Lokko som sågas i kommentarerna eftersom Lokko inte förstår hur jävla hård och legendarisk Lemmy är. Läs en krönika i DN av Fredrik Strage där Lemmy jämförs med Misserry (förstås).

Etiketter: , , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida