Muddy Waters - lite blueshistoria

McKinley Morganfield föddes i Mississippi 1915. Som ung influerades han av Robert Johnson, Son House och Charley Patton. Han spelades in redan sommaren 1941 av Alan Lomax för The Library of Congress. Låtarna som fästes på band var Country Blues och Burr Clover Country Blues.

När Muddy Waters – som hans mormor kallade honom – flyttade till Chicago fick han hjälp av Big Bill Broonzy att ta kontakt med den lokala bluesscenen och snart spelade han gitarr med Sonny Boy Williamson I. Sin skivkarriär inledde Muddy 1947 på en inspelning med Sunnyland Slim, detta var för övrigt samma år som han gick över till att spela elgitarr. I före detta The Rolling Stones basisten Bill Wymans bok Blues Odyssey står det att Muddys första egna låt gavs ut 1948 på skivbolaget Checkers (sidan 272). Enligt samma bok grundades inte Checkers förrän 1952 (sidan 260). Oavsett vilket blev skivan, med I Can´t Be Satisfied på ena sidan och Feel Like Going Home, en stor framgång. Första upplagan sålde slut på en dag och den skulle så småningom nå 11:e plats på R&B-listan.

Vid inspelningen medverkade Muddy på gitarr och Big Crawford på bas, det dröjde några år – till 1951 - innan han fick spela in med fullt komp, trots att han redan spelade med ett fantastiskt band live. Enligt Blues Odyssey var bandet the epitome of the hard-edged, driving electric blues band of Chicago, the very fountainhead of what we call rock music today. Stora ord, men välförtjänta. Med tanke på vilka som fastnade för Muddy och hans band i England och hur många de i sin tur har påverkat – Wyman själv inräknad – är det svårt att motargumentera hans betydelse. På 50-talet lyckades Muddy placera 15 låtar på R&B-listan. Blande dessa fanns bland annat I´m Your Hoochie Coochie Man, I Just Wanna Make Love To You, Mannish Boy och Got My Mojo Working. Klassiker allihop. Utöver dessa även en låt med titeln Rolling Stone som onekligen känns bekant.

Han fick efter hand även en vit publik med album som Muddy Waters At Newport 1960, fyra år senare spelade han där igen, och Muddy Waters Folk Singer som kom 1964. På den spelade han återigen akustisk gitarr och skivan blev något av en återgång till hans Delta-rötter, men inspelad under då moderna förutsättningar. Musiken visade Muddy att det fanns ett klart samband mellan den ”nya” stadsbluesen och den gamla från landet. Själv hävdade han att han alltid spelade deltablues, oavsett om han gjorde det akustiskt eller elförstärkt. Själv tycker jag att oavsett var man lever är det möjligt att relatera till känslan i musiken. Under 70-talet turnerade Muddy konstant och 1977 fick han en grammis för albumet Hard Again.

Muddy Waters avled 1983, 68 år gammal. Då hade han blivit en av de som betytt mest för blues utformning och spridning.

Läs mer om liknande:

Martin Scorsese har gjort en rejäl resa genom bluesens historia

Led Zeppelins klassiker Whole Lotta Love är onekligen lite snarlik Howlin Wolfs Back Door Man, ursprungligen utgiven på Chess Records klassiker

Myddys adepter i The Rolling Stones har också gjort bra liveskivor

The White Stripes kan också sin blueshistoria

Nisse Hellberg i Wilmer X var en av de som fick mig att börja lyssna på blues

Vem sjunger egentligen blues som ingen annan?

Det är kul med live-skivor

Country för nybörjare

Punk för nybörjare

Skäggrock för nybörjade

Jag har varit på bluesfestival i Mönsterås, Mississippi