måndag, september 14, 2009

The Rolling Stones remastrar klassisk live-skiva


Det är lätt att glömma men det fanns en tid när The Rolling Stones var på riktigt. Ett svettigt, snuskigt, berusat och till tänderna spelkåt gäng (och Charlie Watts som alltid bara suttit vid trummorna och varit Charlie Watts) som bara ville spela rock´n´roll och inte hade en tanke på att sponsras av Volkswagen. Deras klassiska skivor har förvisso återutgivits fler gånger än jag orkar räkna, men nu kommer en av de verkliga juvelerna i deras krona ut som box med tre CD och en DVD.
Get Yer Ya-Ya´s Out är inte bara en av The Rolling Stones bästa skivor, det är än av de riktigt stora liveskivorna i rockhistorien. Skivan spelades in i november 1969 i New York och det är möjligt att de varken före eller efter rockat eller rullat med samma självklara sväng som här.
Här finns Jumping Jack Flash, Sympathy For The Devil, Honky Tonk Women och Street Fighting Man. Fyra låtar som spelats på mer eller mindre varje Rolling Stones-konsert sedan dess. Låtar som numera är nostalgisk underhållning för folk som är helgrebeller. Men där och då var de nya med vässade tänder och sväng i höfterna, ingen av de fyra var mer än 18 månader gammal.
Det ska villigt erkännas att bandet på scenen inte är något av mina favoriter, men här finns det inte mycket att säga emot. Chuck Berry-låten Carol är förstås ett passande lyft på hatten för en av bandets - och hela genréns - portalfigurer.
När Live With Me inleds med raden I got nasty habits, I take tea at three påminns man också om att det fanns en tid när självaste Mick Jagger hade humor och självinsikt innan han gick över gränsen och gjorde gesterna för stora och började umgås med Lenny Kravitz för att visa att han var nere med kidsen. Keith Richards och Mick Taylors gitarrer är knappast tajta, med de är otajta på ett oslagbart sätt. Bill Wyman och hans bas bara finns där utan att någon lägger märke till det. När Wyman la av 1993, efter 31 år i bandet, fortsatte de som om inget hänt.
Alla vi som alltid hävdat att det är Charlie Watts som är den sanna hjälten i gänget får här också vatten på vår kvarn. När Jagger fäller sin numera klassiska replik Charlie is good tonight, inni? låter det onekligen som om publiken håller med. Inte konstigt att han ser så glad ut på skivans omslag.
Läs om gamla blandband här och här där det förekommer rullande stenar.
PS. Får jag Måns Ivarsson-stipendium när jag kallar dem för rullande stenar? DS.

Etiketter: ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida