The Band la grunden till skäggrocken
Vissa saker hör ihop även om man inte tänker på det. Till exempel skägg och rock. Just nu är skäggrocken väldigt stor, många av oss väntar t ex på Fleet Foxes andra skäggrockskiva Helplessness Blues som släpps den tredje maj, och det kan vara läge att ta sig tillbaka till en punkt när skäggrocken bara var några fjun på en kind. Den började egentligen som en motreaktion på den psykedeliska rocken som var stor under andra halvan av sextiotalet. Tanken var att ta sig bort från solon och hög volym och koncentrera sig på att spela och sjunga tillsammans, snarare än mot varandra. Rockens rötter i country, blues och amerikansk folkmusik skulle synliggöras. Den här sortens musik kallas numera ofta också för americana.
Det var de fyra kanadensarna och en Arkansas-bonde i The Band som lade grunden för kombinationen rock/ansiktsbehåring. The Band var inte först med varken skägg eller rock, men de var först med skäggrock. Det var den oftats skägglöse gitarristen Robbie Robertson, nu aktuell med soloskivan How To Become Clairvoyant, som skrev de flesta av bandets klassiska skäggrocklåtar, men det var orgelfantomen Garth Hudson som gick i täten och tog skägget till rocken. Och just därför blev han den stora hjälten.
Pianisten Richard Manuel började redan på The Bands andra album 1969 odla skägg. Skivan döptes också på enklast möjliga sätt till just bara The Band för att så lite fokus som möjligt skulle stjälas från Manuels antydan till behåring. Tack vare detta ses den än idag som bandets bästa album. Låtar som The Night They Drove Old Dixie Down, Up On Cripple Creek, Whispering Pines, The Unfaithful Servant och King Harvest (Has Surely Come) kan möjligtvis också ha något med saken att göra. Trummisen Levon Helm var naturligtvis redan klar med sitt skägg, och på omslaget ställer han sig därför snett framför Manuel som för att säga ska det där föreställa ett skägg?
Basisten Rick Danko hade väldigt dålig skäggväxt och kom aldrig över sitt tillkortakommande. Detta komplex resulterade i att han redan på bandets första album Music From Big Pink skrev klassikern This Wheel´s On Fire tillsammans med vännen Bob Dylan för att försöka visa var skäggskåpet skulle stå. Dylans glesa skäggväxt finns förevigad på hans antiskäggrock-skiva Infidels som kom 1983. Levon Helm hade aldrig detta komplex. Därför kunde han, rakt från hjärtat, med sin släpiga sydstatsdialekt kommentera Hudsons yviga boogie woogie-skäggrockpiano-solo på Rag Mama Rag med orden Brother Garth, the master. Ain´t it easy when you know how? The Band gick ut hårt och deras två första skivor är deras bästa, men även Stage Fright och Northern Lights - Southern Cross förtjänar ett omnämnande. De är inte lika jämna, men höjdpunkter saknas inte.
Om ni vill veta hur skäggrocken mår idag rekommenderas varmt Band Of Horses och deras Infinite Arms som inte har samma sväng, men ändå bär skägg med den äran. Under tiden sitter Brother Garth vid sin älskade orgel och luktar på rockskägget.
The Band upplöstes långsamt i en härva av pengabråk, drogmissbruk och andra skäggrelaterade problem som kan vara svåra för män att hantera. När den skägglöse Rick Danko i konsertfilmen The Last Waltz sjunger från botten av sin ensamhet i It Makes No Difference är allt över. Konserten filmades 1976 och släpptes 1978 med Martin Scorsese som regissör och blev originaluppsättningens sista nattvard. Robbie Robertson säger i filmen att bandet fick sitt första jobb, av Ronnie Hawkins - det var därför de kallades The Hawks i sin barndom, med löftet I can´t pay you guys much, but I guarantee you more pussy than Frank Sinatra. Men vi vet att det inte var ”pussy” de var ute efter. Det var skägg.
Lyssna på Spotify: Music From Big Pink (1968), The Band (1969) och liveskivan Rock Of Ages (1972).
Läs mer om skäggrock:
Vad handlar låten The Night They Drove Old Dixie Down om?
The Band var med på det första rocktåget
Bob Dylan för nybörjare (OBS! Nästan bara utan skägg!)
Skäggrock för nybörjare
Country för nybörjare
Sextiotal för nybörjare
Neil Young var också med i The Lazt Waltz
Och Emmylou Harris
Och Mavis Staple från The Staple Singers
Tidig rapport om Fleet Foxes nya skiva
The Beach Boys sysslade också med skäggrock
Några andra favoriter från Kanada
Det var de fyra kanadensarna och en Arkansas-bonde i The Band som lade grunden för kombinationen rock/ansiktsbehåring. The Band var inte först med varken skägg eller rock, men de var först med skäggrock. Det var den oftats skägglöse gitarristen Robbie Robertson, nu aktuell med soloskivan How To Become Clairvoyant, som skrev de flesta av bandets klassiska skäggrocklåtar, men det var orgelfantomen Garth Hudson som gick i täten och tog skägget till rocken. Och just därför blev han den stora hjälten.
Pianisten Richard Manuel började redan på The Bands andra album 1969 odla skägg. Skivan döptes också på enklast möjliga sätt till just bara The Band för att så lite fokus som möjligt skulle stjälas från Manuels antydan till behåring. Tack vare detta ses den än idag som bandets bästa album. Låtar som The Night They Drove Old Dixie Down, Up On Cripple Creek, Whispering Pines, The Unfaithful Servant och King Harvest (Has Surely Come) kan möjligtvis också ha något med saken att göra. Trummisen Levon Helm var naturligtvis redan klar med sitt skägg, och på omslaget ställer han sig därför snett framför Manuel som för att säga ska det där föreställa ett skägg?
Basisten Rick Danko hade väldigt dålig skäggväxt och kom aldrig över sitt tillkortakommande. Detta komplex resulterade i att han redan på bandets första album Music From Big Pink skrev klassikern This Wheel´s On Fire tillsammans med vännen Bob Dylan för att försöka visa var skäggskåpet skulle stå. Dylans glesa skäggväxt finns förevigad på hans antiskäggrock-skiva Infidels som kom 1983. Levon Helm hade aldrig detta komplex. Därför kunde han, rakt från hjärtat, med sin släpiga sydstatsdialekt kommentera Hudsons yviga boogie woogie-skäggrockpiano-solo på Rag Mama Rag med orden Brother Garth, the master. Ain´t it easy when you know how? The Band gick ut hårt och deras två första skivor är deras bästa, men även Stage Fright och Northern Lights - Southern Cross förtjänar ett omnämnande. De är inte lika jämna, men höjdpunkter saknas inte.
Om ni vill veta hur skäggrocken mår idag rekommenderas varmt Band Of Horses och deras Infinite Arms som inte har samma sväng, men ändå bär skägg med den äran. Under tiden sitter Brother Garth vid sin älskade orgel och luktar på rockskägget.
The Band upplöstes långsamt i en härva av pengabråk, drogmissbruk och andra skäggrelaterade problem som kan vara svåra för män att hantera. När den skägglöse Rick Danko i konsertfilmen The Last Waltz sjunger från botten av sin ensamhet i It Makes No Difference är allt över. Konserten filmades 1976 och släpptes 1978 med Martin Scorsese som regissör och blev originaluppsättningens sista nattvard. Robbie Robertson säger i filmen att bandet fick sitt första jobb, av Ronnie Hawkins - det var därför de kallades The Hawks i sin barndom, med löftet I can´t pay you guys much, but I guarantee you more pussy than Frank Sinatra. Men vi vet att det inte var ”pussy” de var ute efter. Det var skägg.
Lyssna på Spotify: Music From Big Pink (1968), The Band (1969) och liveskivan Rock Of Ages (1972).
Läs mer om skäggrock:
Vad handlar låten The Night They Drove Old Dixie Down om?
The Band var med på det första rocktåget
Bob Dylan för nybörjare (OBS! Nästan bara utan skägg!)
Skäggrock för nybörjare
Country för nybörjare
Sextiotal för nybörjare
Neil Young var också med i The Lazt Waltz
Och Emmylou Harris
Och Mavis Staple från The Staple Singers
Tidig rapport om Fleet Foxes nya skiva
The Beach Boys sysslade också med skäggrock
Några andra favoriter från Kanada
Etiketter: musik
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida