Favoriter från Kanada

Idag är det Kanadas nationaldag. Eftersom några av mina favoritartister kommer från detta lite underskattade land tänker jag hylla dem idag.

The Band

Fyra av fem medlemmar i bandet med det kaxiga namnet kom från Kanada. När de debuterade 1968 gjorde de musik som bröt med dåtidens norm om långt hår, långa låtar, högljudda solon och obegripliga texter. Istället satt de i ring med sina skägg och gjorde musik som hade tydliga rötter i amerikansk folkmusik med texter som handlade om den amerikanska söderns bönder, gamla människor som ser tillbaka på sina liv från gungstolen och en tjej som hetter Bessie. Dessutom svänger det som sautan. The Band är en viskning som fortfarande ekar efter 40 år.

Leonard Cohen

Om han så bara skrivit Hey, That´s No Way To Say Goodbye hade han haft min fulla respekt. Men han fortsatte - och fortsätter - att skriva en hel drös av de mest precisa och undersköna dikter som satts till musik. Självmordsförsök, krig, onårbara kvinnor och olycklig kärlek har sällan skildrats naknare, hårdare eller vackrare. Dessutom är det värt att nämna att mannen i en kostym lika välskuren som hans texter har en humor som kanske är lätt att missa. Gör inte det misstaget.

Neil Young
När världens kanske envisaste flannelskjorta stod på scen i Stockholm och vaggade igång Down By The River stod tiden stilla. Och så förblev det i 13 minuter. Helt utan publikfrieri eller explosioner och ofta med ryggen mot publiken gav han en konsert som gjorde mig till en väldigt lycklig man hur kalla mina fötter än var. Sometimes it´s distorted, not clear to you, sometimes the beauty of love, just comes ringing through, sjöng han i konsertens första låt From Hank To Hendrix. Just så var det. Det blev en nåd att stilla be om.

Ron Sexsmith

1999 hörde jag Ronald Eldon Sexsmith på skiva första gången. 2008 upplevde jag honom live första gången. Birmingham i november är knappast världens vackraste stad men efter en konsert fylld av hans vackra melodier, melankoliska vardagsbetraktelser och roligt mellansnack var jag varm inombords. Jag fick senaste skivan Exit Strategy Of The Soul signerad och en möjlighet att prata lite med honom. Vi tog i hand och han tackade för att jag hade kommit till konserten. Nöjet var helt på min sida, tro mig.