Svensk jazz för nybörjare

Det finns lika många fördomar mot jazz som det finns olika sorters jazz. Frågan är egentligen inte om man gillar jazz, frågan är snarare vilken sorts jazz man gillar. Nedan har jag blandat tre gamla klassiker, vissa av dem gjorde intryck även internationellt, med tre nya skivor varav en är gjord av en grupp som är en av svensk musiks stora exportvaror. Mitt jazzintresse började i tioårsåldern när jag såg filmen Att Angöra En Brygga och blev kär i Monica Zetterlund. Det visade sig senare att hon sjöng lika vackert som hon såg ut. Det kan man förvisso säga om ganska många sångerskor, men i Monicas fall är det menat som en komplimang. Och när jag blev introducerad till Esbjörn Svensson Trio i början av 2000-talet fick jag upp ögonen för en jazz som kunde sin historia, men inte var rädd för varken sin samtid eller framtid. Nedan finns både sång, pianon och blås. Både vackert och utmanande. Nu åker vi.

Dan Berglund´s Tonbruket - Dan Berglund´s Tonbruket (2010)

På årets borttappade Grammisgala vann Tonbruket i kategorin Årets Jazz. Å ena sidan rättvist, å andra sidan vet jag inte om beteckningen jazz räcker till för att beskriva musiken. Berglund känner vi som före detta basist i Esbjörn Svensson Trio. Här finns också pianisten Martin Hederos från The Soundtrack Of Our Lives, Andreas Werliin på trummor och gitarristen Johan Lindström som spelat bakom Pugh. Dessutom: även ESTs fd trummis Magnus Öström är nu aktuell med skivan Thread Of Life.

Oddjob - Clint (2010)

Ännu en supergrupp som lever upp till namnet. Redan nämnda Johan Lindström har hjälpt till att producera och spelar också - pedalsteel, orgel och guzen - på några låtar. Här finns också Goran Kajfes och Per "Ruskträsk" Johansson. Har ni svenska skivor med trumpet eller saxofon hemma är chansen stor att det är någon av de två som spelar. Låtarna är jazzifieringar av musikstycken hämtade från filmer av eller med Clint Eastwood. Det första spåret är signaturen från The Good, The Bad And The Ugly via Kraftwerk. Dessutom: Koyo (2003)

Esbjörn Svensson Trio - Seven Days Of Falling (2003)

Innan EST var svensk jazz mycket hårvatten, grå kofta och äldre farbröder som satt och myste i kaféprogram. Efter blev det toppluvor, jeans och t-shirts. På de båda ovanstående skivorna finns hyllningar och dedikationer till pianisten Esbjörn Svensson (1964-2008). Musiken här pendlar utan problem från stillsam svensk vistradition till tung psykedelisk rock till inslag av konstmusik. Det är lätt att glömma att trion hade en betydligt större internationell publik än många i svensk media mer uppskrivna kollegor som spelar pop och rock. Det här är "jazz" både för folk som gillar jazz och för folk som egentligen inte gillar jazz. Dessutom: Leucocyte (2008)

Monica Zetterlund - Waltz For Debbie (1964)

Det brukar påstås att pianisten Bill Evans, här tillsammans med basisten Chuck Israels och trummisen Larry Bunker, tyckte att det här var den bästa skiva han spelat på. Och då spelade han även på Kind Of Blue med Miles Davis b bland väldigt mycket annat. Waltz For Debbie gjordes på fyra timmar och är ett bra svar på frågan varför är Monica Zetterlund (1937-2005) Sveriges bästa sångerska? Sällan har hon sjungit så här varsamt, självsäkert och otvunget. Hon var notoriskt självkritisk, men kunde ändå inte låta bli att tycka att just den här skivan faktiskt var ganska bra, trots allt. Den sista skivan hon spelade in innan hon gick i pension hette Bill Remembered och tillägnades Bill Evans. Missa heller inte Rigmor Gustafsson. Dessutom: It Only Happens Every Time (1977)

Jan Johansson - Jazz På Svenska (1964)

En pianist med sällskap av basisten George Riedel. Tillsammans spelar de några svenska traditionella folkvisor. Svårare än så var det inte att skapa en av svensk jazz stora klassiker. Den inledande Visa Från Ytanmyra har du garanterat hört, även om du inte vet om det. Om en promenad i svensk barrskog hade ett ljud skulle den låta så här. Johanssons (1931-1968) lyriska spel och inte minst samspelet med Riedel (som senare även blivit orättvist okänd som kompositör av Du Käre Lille Snickerbo och Idas Sommarvisa - även Johansson skrev musik till Astrid Lindgren) gör att man ganska snabbt glömmer att det bara är två musiker på skivan. Dessutom: 8 Bitar/Innetrio (ursprungligen 1961-62, återutgivna 1994)

Lars Gullin - Fäbodjazz (inspelad 1951-56, utgiven på CD 98)

Fäbodjazz var de svenska kritikernas benämning på saxofonisten Gullins (1928-1976) musik och det var inte menat som en komplimang. Men 1954 blev han årets nykomling i ledande amerikanska jazztidningen Down Beat, trots att han aldrig spelade i landet och trots att europeér sällan lyckades vinna någon av de högt värderade titlarna. Redan då var det även känt att han hade missbrukarproblem. Skivan Fäbodjazz samlar några av hans bästa inspelningar från hans kanske mest kreativa period. Gullin var en av de som bidrog till att Sverige ansågs hippt i jazzkretsar under femtiotalet. Respekt. Dessutom: Portrait Of My Pals (1964)

Mer om jazz och annan musik:

Monica Zetterlund första inspelningar hittade

Esbjörn Svensson Trio i livsbejakande farväl

Esbjörn Svensson har omkommit

Miles Davis skiva Kind Of Blue tycks vara ständigt aktuell

Ken Burns dokumentärserie om jazz rekommenderas

Charlie Parker lever fortfarande

Kraftwerk släpps remastrade

Sextiotalspop för nybörjare

Country för nybörjare

Punk för nybörjare

Skäggrock för nybörjare

Här nämns också lite jazz bland blandade skivfynd