Fula Fula Ord: 20 låtar från 2010

Jag har gjort en CD till bilen med några av mina favoritlåtar från i år som jag kan skrika med i när jag är ute och kör i vinterlandskapet. Eller kanske spela lufttrummor till när jag väntar vid ett rödljus. Håll till godo!

Carolina Chocolate Drops - Your Baby Ain´t Sweet Like Mine

Det här bandet vet jag inte så mycket om, men nyinspelad jug är inte så vanlig som den borde. Låten hittades på en skiva som medföljde tidningen The Word. Få skivor-som-medföljer-tidningar håller en så konsekvent hög klass som deras.

Band Of Horses - Compliments

Band Of Horses har hunnit göra tre skivor och de har varit uppskrivna i engelsk musikpress sedan dag ett, men jag har inte riktigt förstått deras storhet förrän nu - även om jag länge känt att jag borde gilla dem. Nu har de nått sin fulla potential och förtjänar alla lovord. Skivan Infinite Arms är en av årets bästa.

Eels - Baby Loves Me

Eels är synonymt med Mark Everett och hans skivor är allt som oftast ganska ojämna, men med några riktigt bra låtar på varje. I år har hans katalog utökats med två skivor. Samlingen Meet The Eels: Essentials Eels Vol 1 är ett väldigt bra tips om man blir sugen på mer. Man bör även läsa hans biografi Saker Och Ting Som Barnbarnen Borde Veta.

Basia Bulat - Run

Det enda jag vet om henne är att hon är från Kanada, spelar harpa och har minst ena foten i folkmusik. Tror även denna låt upptäcktes via en The Word-CD. Hurra för The Word!

She And Him - In The Sun

Bandet består av M Ward och Zooey Deschanel och det här här något så enkelt, och kanske lite underskattat, som en oemotståndlig poplåt. Man behöver inte alltid krångla till det. Och den mäter bara 2:53 i strumplästen.

Edwyn Collins - Losing Sleep

Några av mina äldre läsare är kanske bekanta med bandet Orange Juice och skivbolaget Postcard. Jag kanske inte tycker att Edwyn Collins är fullt så genialisk som hans mest trogna lärjungar, men det hindrar inte att denna låten kommer ganska nära det som kallas perfekt pop. Collins är mest känd för låten A Girl Like You.

The Futureheads - The Sun Goes Down

Dök upp på en The Word-CD. Tycker mig kunna höra vissa ekon av Joy Division och det som kallas post-punk (ännu en ganska bajsnödig genrébeteckning).

The Gaslight Anthem - Boxer

Läste en intervju med Bruce Springsteen där han pratade om sin favoritmusik. Det mesta var äldre musik som fick mig att nicka igenkännande, men han nämnde också detta band som jag aldrig hört talas om. När jag någon vecka senare hörde den här låten var saken avgjord.

Laura Marling - Devil´s Spoke

Vet inte var jag hörde den här, men jag tyckte ganska omgående att rösten var fantastisk och att jag ville höra den en gång till och en gång till. Tror det skrevs om henne i The Word så det skulle inte förvåna mig om det var på en CD som följde med ett nummer. Ha!

Villagers - Becoming A Jackal

Det här bandet läste jag om i Mojo (som omväxling) och hörde några dagar senare i programmet Jarvis Cocker´s Sunday Service på BBC som jag nätlyssnar på. Melodin är förhäxande.

Massive Attack feat Hope Sandoval - Paradise Circus

M A har egentligen aldrig varit något av mina favoritband, men på deras skivor finns alltid några gåshudsframkallande stunder. De är väldigt bra på att få fram stämningar som tilltalar mig. Det här är en sådan. Dessutom kan Hope Sandovals röst göra nästan vilken låt som helst bättre.

Johnossi - Mavericks

Sist i Sverige har jag äntligen upptäckt denna duo som blandar vackra melodier med oljud. Tack till Musikguiden i P3 där de var gäster under en vecka och spelade väldigt bra musik som fick mig att vilja lyssna på deras egna låtar. De gillade Smokey Robinson, The White Stripes och Queens Of The Stone Age och allt detta medans jag satt på tåget. Jag tror tom det var framme i tid. Sug på den!

Drive-By Truckers - The Wig He Made Her Wear

Ännu ett band som jag känner att jag borde gilla. Konstigt det där, att man känner att man borde gilla ett band. Det här låter en hel del som Tom Petty & The Heartbreakers och George Pelecanos har hyllat dem. Min krona har ännu inte trillat ner, men den här låten är en klar favorit. Underbart sydstatsseghet i uttalet också.

The Black Keys - Next Girl

Ännu en kandidat i kategorin Årets Skiva. Duon har gjort en rad skivor fulla med små guldkorn till låtar, men frågan är om inte Brothers - deras sjätte - är den hittills mest helgjutna. Även denna grupp tog det lång tid innan jag föll för och nu i efterhand fattar jag inte riktigt vad som tog så lång tid. Charmigt skramlig rock med bluesrötter och mycket värme i ljudbilden. Vägen framåt går ibland bakåt.

The Dead Weather - The Difference Between Us

The White Stripes har inte gjort någon skiva på tre år. Det är förvisso inte så lång tid, men i Jack White-år motsvarar det nästan 37 människoår. Hans andra band The Raconteurs verkar ha lagt ner verksamheten, men hans tredje band The Dead Weather har gjort sin andra skiva på två år. White har denna gång till stor del lämnat över sången - till Alison Mossheart från The Kills - och fokuserar istället på sitt första instrument trummorna. Han skrev, producerade och spelade i år även på en skiva med sin fru Karen Elson. Long live Jack.

Grinderman - Worm Tamer

När Nick Cave ville göra något lite mer skramligt och rockigt än det mäktiga och allt större The Bad Seeds tog han helt enkelt trummisen, basisten och sologitarristen från det bandet och bildade ett nytt kallat Grinderman för att få leka av sig lite. För såna initiativ säger vi hurra och njuter av en av årets textrader: my baby calls me the Loch Ness monster/ two great big humps and then I´m gone.

Neil Young - Love And war

Många av Youngs jämnåriga kollegor är sedan länge nöjda med att ge folk vad folk vill ha och ger ut lite småputtriga låtar liknandes sina största stunder från sjuttiotalets toppar. Neil Young vägrar följa något annat än sin inre röst. Detta resulterar ibland i smärtsamt dåliga skivor, men ibland i riktigt bra diton. Le Noise är förmodligen en av hans tio bästa. Skivan är Neil ensam med gitarr och en massa roliga leksaker inkopplade till förstärkaren. På två av låtarna spelar han akustisk gitarr och få sånger har berört mig så mycket i år som denna. Det pirrar fortfarande i magen inför varje ny Neil-skiva. Fler artister borde ignorera vad publiken förväntar sig.

Tracey Thorn - Oh! The Divorces

Tracey är mest känd som hon i Everything But The Girl, men de har inte gjort något på elva år. Thorn har istället fokuserat på att vara hemmamamma och de senaste fyra åren gjort två soloskivor. Detta är en av årets låtar från en av årets skivor. Det är något med hennes röst som berör mig varje gång jag hör den. Mindre är mer.

Mavis Staples - You Are Not Alone

Mavis Staples har gjort skivor sedan tidigt femtiotal. Hon debuterade då med sin pappa och sina systrar i The Staple Singers. Ni har väl sett The Last Waltz? I år fick Mavis hjälp med produktion av Jeff Tweedy från favoriterna Wilco och det resulterade i en skiva som kort och gott kan beskrivas med ordet soul. Mavis kan verkligen sjunga och denna låt - en av låtarna som är skrivna av Tweedy - låter som en gammal klassiker även vid sidan av några av låtarna på skivan som faktiskt är gamla klassiker. Hon har sagt att det är den bästa låten hon sjungit. Jag tror och hoppas Jeff sover ganska gott efter att ha hört den kommentaren.

Iron Maiden - Mother Of Mercy

Iron! Jävla! Maiden! Jag skrev ovan att mindre är mer, men glöm det ett tag. Mother Of Mercy kanske inte är den bästa låten från skivan The Final Frontier, men det är nog den som passar in bäst i ett sånt här sammanhang. Dvs relativt kort - dvs under åtta minuter. Iron Maiden är inte världens mest varierade band, och det är både en styrka och en svaghet att de aldrig varit intresserade av att vara något annat än Iron Maiden. Mest en styrka, enligt mig. Med tanke på hur många trender som kommit och gått i hårdrocksvärlden sedan Eddie dök upp på ett omslag första gången måste de ha gjort något rätt. Deras senaste skivor har blivit allt mer progressiva och jag har länge föredragit deras mer svulstiga låtar. Så detta är mummelimums för mig. Ser fram mot många takt- och tempobyten på Ullevi i sommar.