Joy Division för nybörjare

Vissa band är det förutsägbart att gilla. Joy Division är ett sånt band. De gjorde bara två album i skarven mellan sjuttio- och åttiotal, lägg till detta några singlar och sedan begick sångaren och textförfattaren Ian Curtis självmord. Strax efter släpptes deras mest kända låt Love Will Tear Us Apart. Legendstatusen var säkrad. De övriga medlemmarna fortsatte som New Order och blev ett av åttiotalet mest inflytelserika band. Joy Division blev för många bara ett band med en sångare som hängde sig. De förtjänar bättre.

Unknown Pleasures (juni 1979)

Bandets debut är ett tydligt resultat av punken, men utan alla poser och yttre attribut som den engelska tolkningen drogs med. Unknown Pleasures visar en väg framåt, bort från säkerhetsnålar i näsan. Den säger inte bara far åt helvete, den motiverar sig också. Dessutom gör den det med ett väldigt poetiskt språk. Med Joy Division finns en känsla av att detta är på riktigt. Redan här finns bandets något udda sound där Peter Hooks bas ofta spelar melodin och Bernard Sumners gitarr fungerar som komplement och understrykningspenna för basgången. Stephen Morris på trummor spelar sällan ett rakt komp och blandar "vanliga" trummor med elektriska vilket ger ett ljud som än idag sticker ut. Skivan låter som en debutskiva i ordets bästa bemärkelse, det låter som om bandet letar i mörkret efter något de inte riktigt vet vad det är. Det låter som en skiva inspelad av fyra människor som är uppväxta i en skitig industristad och inte har något alternativ till att göra den där skivan de alltid önskat att de själva hade hemma. Sen får andra tycka vad de vill. På Collector´s Edition-utgåvan finns även en livekonsert från Factory i Manchester som var deras Cavern, inspelad månaden efter skivan släpptes.

Closer (juli 1980)

Mörkare, dystrare, mognare och vackrare än debuten. Mindre trevande. Mer förverkligad. Mindre ett resultat av samtiden. Mer av något unikt för just Joy Divison. Förmodligen den skivan de ville göra redan året innan, men inte riktigt visste hur de skulle hitta till. Det är viktigt att påpeka, att få cynisterna att förstå - att även om Ian Curtis fortfarande varit i livet hade det här varit en av de vackraste skivorna som gjorts. Viktigt att påpeka är också att det här är musik som försöker må bra. Det finns ingen självömkan på Closer. Det finns en vilja att försöka förklara och förstå. Det finns en vilja att skildra och kommunicera. Det finns också ett band som förvisso inte trevar längre, men som ändå söker nästa nivå. Som vill veta vad de kan ta vägen. Om jag skulle lista bandets tio bästa låtar skulle nog hälften av låtarna vara från Closer, och det beror inte på att Unknown Pleasures är den dålig skiva. Tvärtom. Det är en väldigt bra skiva. Men Closer är en fantastisk skiva. Om den första var en väldigt lovande debut är detta den skiva som alla band vill göra, men få når fram till. Vad det säger om Joy Division att de nådde hela vägen på andra försöket vet jag inte. Och vad de skulle gjort om det blivit en tredje skiva får vi aldrig veta. På Collector´s Edition-utgåvan finns även en livekonsert från Londons universitet inspelad i februari 1980.

Substance (1988)

Det här är en samling med låtar hämtade från singlar och vad man kan kalla uddalåtar, inte att förväxla med udda låtar. Här finns Love Will Tear Us Apart. Har ni bara hört en låt av bandet är det den ni hört. Här finns en version av She´s Lost Control som är bättre än version på Unknown Pleasures och kanske etta på den där listan jag skrev om innan. Här finns Warsaw, Leaders Of Men, No Love Lost och Failures från bandets självfinansierade debut-EP An Ideal For A Living. Här finns Atmosphere som spelas under eftertexterna både på Anton Corbins Ian Curtis-biopic Control och Grant Gees dokumentär om bandet. Den här skivan innehåller med andra ord - minst - en handfull låtar som tillhör grundkursen och som inte finns på någon av de två ovanstående skivorna. Ni behöver alla tre. Sedan väntar överkursen.

How did we do it? How did Joy Divison happen? We booked the rehearsal space. We´d all turn up. We´d start to play. We´d come across a good bit. We could find another good bit. We´d put the two good bits together and then put those with another good bit. Ian would write some lyrics. And that was it. - Bernard Sumners

Läs mer om filmen Control.

Läs Elvis Costello för nybörjare.