tisdag, juli 26, 2011

Mustaschen i musikhistorien

Albert King Stax Profiles

Ni har säkert funderat. Kanske till och med legat sömnlösa. Vilka är egentligen musikhistoriens snyggaste mustascher? Nu menar jag alltså inte mustasch/skägg-kombinationer, utan fristående mustascher. Jag tog mig dessutom friheten att hoppa över all sydstatsboogie från 70-talet, annars hade jag fastnat direkt mellan Lynyrd och Skynyrd. Det här är mina tio favoriter.

Andre 3000 (OutKast)
Kan man ta över funkstafettpinnen efter James Brown, Sly Stone, George Clinton och Prince utan mustasch? Ja. Kan man få folk att sprattla loss okontrollerbart till Ms Jackson, The Whole Wide World och Hey Ya! utan mustasch? Ja. Kan man gör det med stil? Nej.

Rick Danko (The Band)
The Band var ju förstås the skäggrockband-to-end-all-skäggrock. Men det var basisten med den hjärtslitande rösten, de snälla ögonen och det varma leendet som var allra coolast – särskilt 1969 - i ett band som överlag var ungefär så coolt som det går att bli. Varför då, undrar vän av ordning. Gissa. Just det.

George Harrison (The Beatles, The Rutles)
När världens mest kända skalbaggar tröttnade på att ha likadana kostymer och frisyrer bestämde de sig för att odla mustascher istället. Alltså såg de likadana ut i alla fall. Men där John Lennon aldrig riktigt klädde i sin, Ringo Starr blev Manolitos okända kusin och Paul McCartneys var för välansad var det minstingen i gänget som tog hem spelet.

David Crosby (The Byrds och Crosby, Stills, Nash & Young)
Vissa har använt mustaschen som en modeassesoar. Icke så David Crosby. Det ryktas att han föddes med sin. Den har dessutom i perioder haft karaktärern av att täcka hela munnen på klassiskt general Custer-manér. På detta sätt har Crosby gjort för mustaschen vad Neil Young gjort för burrpolisongen.

Muddy Waters (bluesikon)
Kan man flytta norrut från Mississippi och lägga grunden för Chicagobluesen utan mustasch? Ja. Kan man göra de stenhårda Got My Mojo Working, Rolling Stone, I´m A Man, You Need Love, Mannish Boy och Hoochie Coochie Man utan mustasch? Ja. Kan man göra det med stil? Nej.

Janne Karlsson (Hansson & Karlsson)
Det är lätt att glömma idag, men en gång i tiden var Janne ”Loffe” Karlsson det svängigaste som hade suttit bakom ett trumset i det här landet. Sedan skrattade han hö-hö-hö i en tv-serie och det har försörjt honom sedan dess. Synd, skam och idioti, förstås. Men inga dåliga buskisfilmer i världen kan ta äran från mustaschen.

Bob Dylan (Bob Dylan)
Han har gjort tappra försök flera gånger, men det har aldrig blivit mer än spridda skurar. Efter att ha jobbat med The Band var han ju tvungen att anlägga ansiktsbehåring, men det blev bara fjun. Se till exempel omslagen till Nashville Skyline och Infidels. Men 2001, på omslaget till "Love And Theft", ståtar den då 59-årige Robert Zimmerman men en stilig tangorabatt. Trägen vinner.

Albert King (bluesdoldis)
Det fanns större stjärnor på Stax Records, men fanns det en snyggare mustasch än Albert Kings? Nej, det gjorde det inte. Det fanns andra mustascher där, till och med Otis Redding gjorde ett tappert försök, men han räckte inte hela vägen. Om ni inte har The Stax Story hemma, spring och köp den och bläddra sedan fram till sidan 50 i bookleten. Game over.

Jack White (The White Stripes, The Raconteurs och The Dead Weather)
Få grupper har de senaste åren påmint mig lika ofta om varför jag älskar musik som The White Stripes. Men det har ändå känts som om det är något som saknats. Jag har inte riktigt kunnat sätta fingrarna på vad och det är något jag har retat mig på. När jag fick se omslaget till Get Behind Me Satan insåg jag. Just det.

Captain Beefheart (allmänt mysko)
Det hade räckt med Trout Mask Replica, men det finns mer. Den har egentligen ingen säregen stil. Det är bara en klassisk raggarmustasch. Kanske är det kontrasten mellan hans udda musik och hans trevliga Sven Melander-mustasch som gör Don Van Vliet ofrånkomlig i den här listan. I likhet med Crosby lät han dessutom den åldras med den naturliga hårfärgen.

Billy Childish (The Pop Rivets, The Milkshakes, The Headcoats och The Buff Medways)
Mannen är numera en blandning av alla klädstilar som fått plats i en färgblind garderob. Han har lyckats behålla sin ungdomsattityd utan att det har blivit löjligt och föråldrat. Hur går detta till? Det finns en detalj som på ett naturligt sätt knyter samman allt. Vilken då? Jajamensan. Stort plus dessutom för att han tvinnar ändarna.

Väldigt långt utanför listan: Yanni, Engelbert Humperdinck samt Ron Mael i The Sparks. Fel mustasch på fel man i fel tid kan omöjligt bli rätt. Men Ron Mael kan vara så fel att han blir rätt. Diskutera.

Läs mer om de ovanstående:

OutKast-dokumentär går inte att få tag på

35 Soulklassiker 1970-75

The Band uppfann skäggrocken, trots Dankos protester


Om George Harrison


Om en samling med George Harrison - både med och utan mustasch

Muddy Waters - lite blueshistoria

Janne Carlsson spelade trummor med Pugh i metropolen Växjö


Under den konserten gjorde några låtar från skivan Vinn Hjärta Vinn


Bob Dylan 70 år

Bob Dylan för nybörjare


Dokumentär om The White Stripes

Kanske lite om The Dead Weather också?

Kung Sigismund gillar Captain Beefheart

Etiketter: ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida