Vad har svenska regenter lyssnat på?

Skrevs för ickelegendariska Trumpetklubben:

Man funderar ibland över vad de svenska regenterna lyssnar på för musik. Man läser om vilka stora slag de varit med om, man vet hur och var de dog. Men vad de lyssnar på har förblivit en hemlighet. Vi har därför bett vår reporter Bo Wiehe ringa några samtal och stämma några träffar. Detta är några av de samlingar han snubblade över.

Erik XIV Johan säger en solig eftermiddag att han inte har någon speciell musiksmak. Han är, som han säger, ”allätare”. Erik lyssnar på sånt som är populärt för tillfället. ”Just nu blir det Nelly Furtado, Robbie Williams och Tomas Ledin”, säger han och börjar nynna på Gilla Läget. ”Särskilt tycker jag att det där med gi-la-la-la-la läget är väldigt kul att sjunga med i”. Erik bläddrar lite i listan. ”Sen har vi ju alla de gamla favoriterna. Pappa (Gustav Vasa, reds anm) lyssnade mycket på Abba när jag växte upp, så då blir det ju att man sitter och diggar dem och kanske blir lite nostalgisk. Hans favorit var The Day Before You Came. Min är nog Take A Chance On Me”. Finns det då någon musik han inte gillar? ”Hårdrock. Det är ju bara en massa skrikande. Metallica och sånt. Förstår helt enkelt inte charmen. Dessutom är det så mycket knark i de där kretsarna, vilket jag då inte finner förnöjsamt. Och man vill göra hemska saker med Malou von Sivers när man hör de där onda riffen. Erik säger: stäng av, ungdomar”.

Drottning Kristina ser koncentrerad ut när hon går igenom sin spellista. ”Leonard Cohen, Miles Davis, Bob Dylan, Aretha Franklin, Joni Mitchell, Elvis Presley, Nina Simone, Patti Smith och Dusty Springfield. Leonard Cohen-skivorna är pappas gamla (Gustav II Adolf, reds anm), de har jag inte köpt själv. Nina Simone upptäckte jag via påve Klitorius II…och titta här… Gyllene Tider. Jag var lite kär i Göran Fritzson på högstadiet. Sommartider är min favorit”. Kristina berättar att hon en gång, när hon var i de yngre tonåren, stod utanför hotellet där bandet bodde med några kompisar för att få en skymt av idolerna. ”Men det enda som hände var att vakten kom ut med blåbärssoppa som han bjöd på, han trodde väl vi frös”. Hon skrattar åt minnet. ”Ett tag lyssnade jag på The White Stripes, men de har jag tröttnat på. Jag gav bort Elephant till min kusin (Karl X Gustav, reds anm). Han gillar hårdrock. Gillar du The White Stripes?” Jag nickar. ”Ja, du ser. Smaken är som baken. Alla har en och vissa är sköna att vakna upp bredvid hur varmt det än är”.

Några dagar senare träffar jag Karl X Gustav som fnyser åt Eriks musiksmak. ”Ledin? Det är ju typisk den där jävla fjollen. Hårdrock bara skrik? Tjena. När jag gick över Bält var det bara Master Of Puppets (Metallica-album från 1986, reds anm) som var tillräckligt stridslystet för att kunna lugna mina nerver. System Of A Down är också jävligt bra. Motörhead snurrar mycket hemma. Maiden är jävligt bra. Har sett dem live minst 13 gånger. Hela mitt krig i Polen var egentligen bara en ursäkt för att kunna följa i Maidens fotspår på deras Piece Of Mind-turné. Min favorit är nog 2 Minutes To Midnight. Nu tar den förvisso ställning mot krig, våld och erövringar. Jävla fjollor. Men riffet är bra”, säger Karl och börjar spela luftgitarr. Han tar upp en lapp från plånboken och håller stolt fram den, ”titta här, Steve Harris autograf med personlig hälsning”. Harris har skrivit ”take the Danishs from behind” och ritat en glad gubbe. Karl avslutar skrattandes: “Och första gången jag torrpullade Malou von Sivers spelades The Evil That Men Do. Bara en sån sak”.

Senare får jag, efter många försök, tag på Karl XII via en knastrig telefonledning från Bender. ”Jag vet att jag lovade ringa, men batteriet i min mobil har kukat ur”, ursäktar han sig. Den senaste tiden har han lyssnat mycket på Pet Sounds-boxen. ”Fick den på CD-R av en nära vän och har inte kunnat sluta lyssna på den sedan dess. Har letat efter den på alla nätbutiker men inte hittat den. Min favorit är a capellaversionen av Wouldn´t It Be Nice. Där hör man verkligen hur komplexa Brians arrangemang var. Fattar inte hur han gör. Efter slaget vid Poltava lyssnade jag mycket på Everybody Hurts av R.E.M., men det blev lite patetiskt i längden. Senaste R.E.M. (Around The Sun, reds anm) var förresten jäkla tråkig. Den skulle kunna få ett Coldplay-fan att somna. På mellanstadiet var jag kär i Madonna, på tal om dålig musik (skratt). Sedan lyssnar jag mycket på hip-hop. Syrran (Ulrika-Eleonora, reds anm) kallar mig för en whigga, men det är jag kanske”, säger han och skrattar återigen. ”Jay-Z är faktiskt perfekt när man torrpullar Malou von Sivers”.

Oscar II visar sig däremot ha snöat in helt och hållet på Nick Drake. ”Sedan jag såg dokumentären One Skin Too Few för några veckor sedan har jag inte gjort annat än lyssnat på Nick Drake”, berättar han samtidigt som han mumsar på ett wienerbröd. ”Han släppte förvisso bara tre skivor under sin levnad, men det finns låtar där som räcker en hel livstid. I morse lyssnade jag på Bryter Layter, vilken skiva! Jag gillar Nicks röst och det faktum att han ofta spelade med alternativa strängningar. Det gör ju att man kan spela den vanliga ackorden, men ändå få ett eget sound. Min favorit är nog River Man (från Five Leaves Left, reds anm). Stråkarna är magiska”. Innan dess var Oscar tung på Ray Charles efter att ha sett filmen Ray. ”Har du sett den? Väldigt bra. Jamie Foxx, vilken kille! Versionen av Georgia On My Mind är kanske det vackraste jag hört. Det var dessutom den första låten jag torrpullade Agneta Sjödin till”.

Vi skulle dessutom prata med Sigismund, men han var hemma för vård av sjukt barn och hann inte träffa oss. Däremot var han vänlig nog att maila följande lista ”som likt ett huj en stillsam julinatt, rent ut af, då jagh åfeinner dessa skifvor oomkullrunkeliga i sin förtrfflighetf – kepp (sic) on jamming!”. Och som den sanna finsmakare han uppenbarligen är bifogades förstås artisterna i bokstavsordning:

The Band – The Band
Captain Beefheart – Trout Mask Replica
Ornette Coleman – The Shape Of Jazz To Come
John Coltrane – Ascension
Billie Holiday – Lady In Satin
Jan Johansson – Jazz På Svenska
Lena Philipsson – Månsken I Augusti (hej Malou!)
Queens Of The Stone Age – Songs For The Deaf
Radiohead – Kid A
Dusty Springfield – In Memphis

Det visar sig att de svenska regenterna lyssnar på all möjlig musik. Allt från Joni Mitchell till Metallica, allt från Tomas Ledin till Jay-Z, allt från The White Stripes till Ornette Coleman. De är, precis som Erik sa, ”allätare”. Nästa vecka får vi veta vad Karl IX, Fredrik I, Ulrika-Eleonora och Axel Oxenstierna lyssnar på. Den sistnämda har förvisso aldrig regerat landet, men han visade sig vara så berättarglad att vi inte kan undlåta er hans skrönor. Väl mötta ska ni vara!

Jag inser nu att det här inte var kul alls. Ursäkta.