Pugh spelar pärlor för svinen
Pugh tycker om att stryka mothårs, tycker om att gå sin egen väg, tycker om att inte riktigt ge publiken vad de vill ha. Igår spelade han på Karl-Oskar i Växjö (en kommunal ursäkt att sälja blaskig öl till femtioplussare som inte druckit sedan förra årets Karl-Oskar) inför ett fullt Stortorg och det hade förstås varit enklast för honom att fylla sin tilldelade timme med hits. Publiken hade varit nöjd och fått sjunga. Istället koncentrerar han sig på låtar från sina två första skivor Ja, Dä Ä Dä och Pugish samt årets återföreningsskiva-med-samma-musiker-som-då Vinn Hjärta Vinn. Musikerna ja, det är en ingen dålig uppställning. Jojje Wadenius på gitarr och Janne "Loffe" Karlsson på trummor. Kvinnan som står bredvid mig kan inte förstå varför Loffe från Göta Kanal spelar trummor. Han presenteras som en av Sveriges bästa trummisar och jag tänker inte säga emot. Han borde syssla med det här istället för fler kanaljakter, för det svänger fortfarande.
Även om det inte blir så många hits (Här Kommer Natten, Små Lätta Moln) som många hoppats blir det många klassiker. Både Love, Love, Love och Dä Ä Bra, Dä Ä Fint spelas. Jag Är En Liten Pojk och Visan Om Bo likaså. Han spelar favoriten Spårljus från 1999-års Maraton. Naturligtvis spelar han också låtar från nya skivan. Bl a bjuds vi på Hare Nu Så Bra (kanske kvällens bästa), Vinn Hjärta Vinn och Lust Hunger (konstigt låtval enligt mig). En full farbror bredvid mig säger efter en ny låt fy fan va bra, sån musik görs inte lägre. När Pugh sedan säger och nu kommer en till från ny skivan kontrar Farbror Full med inte nya låtar för fan, de är värdelösa.
Två av de låtar som ingår bland måstena framförs av Pugh ensam med akustisk gitarr. Dinga Linga Lena (som Per Gessle förmodligen skulle offrat sina våningar på Strandvägen för att få ha sitt namn på) och Hog Farm låter i denna form, vill jag gärna tro, som när Pugh satt hemma på kammaren och skrev dem. Där fick publiken vad de ville ha, men på Pughs egna villkor.
Man kan tycka att artisten tjänat på att inte vara så egen just ikväll, en stadsfestival hade onekligen varit ett bra tillfälle att bara spela hits. Men Pugh vore inte Pugh om han inte gick sin egen väg.
Dagens låt är Monstret Växer av Pugh.
2 kommentarer:
Det var folk där jag stod som buade när Pugh sa att han skulle spela nytt. Visst är människor fantastiska?
Fast om kanaljakterna är ett sätt att få råd att turnera runt ett tag så är det nästan ursäktat. Nästan.
Han kanske får skylla sig själv när han börjar med fyra klassiska album på rad. Det hade inte spelat någon roll hur bra ny skivan än varit.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida