Konsertrecension: Moneybrother

Moneybrother 
Växjö teater 
Publik: Strax över 300. 
Bäst: Passionen. Humorn. Värmen. Musikglädjen. 
Sämst: Alla favoriter som saknas. 
Betyg: 4

Nyligen kom Anders Wendins nya album Det Är De Dagarna Jag Vill Sjunga Om. Faktiskt hans första på svenska med egna låtar under namnet Moneybrother. På onsdagskvällen spelade han akustiskt med två medmusikanter och en konstutställning på Växjö teater.

Moneybrother blev snabbt omtalad för sina euforiska livekonserter och jämförelserna med en känd New Jersey-bo vi kan kalla Bruce duggade tätt. I själva verket var det nog snarare så att de hade gemensamma soulfavoriter än att Wendin spelat sönder Born To Run. Men känslan av att alla känslorna ska in i varje stavelse finns där. Han inspireras av den korsning där The Clash, Otis Redding och The Ronettes sjöng och dansande hela natten tills morgonrusning satte stopp. Nu har Cornelis lagts till också.

Femton år efter genombrottet har Wendin blivit vuxen, fått några av de ärr livet oundvikligen för med sig och sänkt tempot något. Hittat ett delvis nytt uttryck. Han har blivit en egentligen ganska märklig blandning av soul, country och svensk vistradition som ändå framstår som fullt logisk. Och i det nerskalade bandformat (trion varvar gitarr, mandola, klaviatur, fiol, trummor och annat) han nu är på turné med hittar han nya låtar även i de gamla. Rösten finns kvar, den som inte vill få hjärtat krossat fler gånger. Den som vill försöka en gång till. Och som tror att det denna gång verkligen kommer lyckas. Och denna kväll på teatern lyckas han. Rejält. Publiken äter  ur hans hand från början till slut. Snälla, bara en låt till.
 

Läs mer om liknande:

Bruce Springsteen för nybörjare

Punk för nybörjare 

Country för nybörjare

Konsertrecension: Jerry Williams

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.