torsdag, februari 25, 2016

Bruce Springsteen för nybörjare

Det blev förstås biljettkaos, extrakonsert och försäljning på de vanliga olagliga platserna redan innan trycket på biljetterna hunnit torka. Hovet rasar! Kort sagt - Bruce Springsteen & The E Street Band är på väg till Sverige med The River Tour. Ullevi kommer bjudas på allsång. Jag känner med er som inte tillhör de 130 000 som fick biljett. Ni får fundera på hur mycket det eventuellt är värt att betala och hur länge ni i så fall vågar vänta på att köpa.
För er som undrar vad allt hallaballo handlar om kanske det är läge att lyssna in sig? Här kommer en liten guide. Mycket nöje!

Darkness On The Edge Of Town (1978)
Efter att ha fått sitt stora genombrott med sin tredje skiva Born To Run 1975 återkom Bruce med en skiva där han skulle hitta den tonen han mer eller mindre ägnat de följande 31 åren att finslipa. Fler nyanser, men inte lika färglatt yviga tonårskänslor. Mer vardagsrum och motorvägar, färre slott och drottningar. Han har själv sagt att han såg familj och vänner kämpa för att leva anständiga och produktiva liv och såg ett vardagshjältemod i detta. Det är alltså här han går från att vara en Romeo med ros i munnen med alldeles för många ord att berätta som försöker ta sig ifrån den dömda hemstaden och tar på sig flanellskjortan med upprullade armar och inser att man är fast i Badlands - och att det är lika bra att göra sitt bästa av situationen. Talk about a dream, try to make it real. Det är samma dröm han jobbar på än i dag. Det här var första skivan med Steven "Miami Steve/ Little Steven/ Silvio Dante" van Zandt som gitarrist. Darkness On The Edge Of Town är den sortens skiva som får män att gråta. Och det kan behövas ibland.

The River (1980)
Om man inte kan bestämma sig för om man gillar rock-Bruce, pop/klockspels-Bruce, rysarballad-Bruce, Romeo-Bruce, country-Bruce, raggarrockmedkepsenbackochfram-Bruce (inte min favorit), folkmusik-Bruce eller bilåkar-Bruce bäst är det till mäktiga dubbeln The River man ska vända sig. Här finns allihop. Jag vågar inte sätta mina polisonger på att detta är det bästa han gjort, men ska ni bara ha en Springsteenskiva hemma är det nog denna. Det påstås att 100 låtar spelades in. 20 av dem kom med på skivan. När CD-boxen Tracks släpptes 1998 med tidigare outgivet material var 25 procent av låtarna från The River-perioden. Hungry Heart blev hans första singelhit i eget namn. När Drive All Night tonar ut efter åtta och en halv minut brukar det vara lite svårt att svälja. Då har jag inte ens nämnt Out In The Street och hans sätt att sjunga you i raden I´ll be waiting for YOOOOOOU. Det här är arbetarklassgospel när den är som bäst. The E Street Band spelar varje låt som om det vore kvällens sista extranummer.

Magic (2007)
När E Street Band gjort skivcomeback efter 18 år på den lite stela The Rising blev Magic en positiv överraskning. Texterna är genomgående mörka och det är inte svårt att räkna ut vem den allt mer partipolitiska Bruce haft i tankarna med rader som your fingerprints on file, left clumsily at the scene i Your Own Worst Enemy och who´ll be the last to die for a mistake i Last To Die. Men här finns också Girls In Their Summer Clothes, I´ll Work For Your Love och Terry´s Song där Bruce tar farväl av en gammal vän med en text vars enkelhet endast förunnas de stora. Den här är den sortens skiva där många av låtarna får en att veva med armarna, men om man lyssnar på texterna är det en dystrare historia. Man kan se det här som en fortsättning på Darkness On The Edge Of Town. Blues och gospel hand i hand. Människorna är lite äldre och erfarnare, men den ständiga Springsteendrömmen om vänskap och kärlek finns fortfarande. Redan i första låten Radio Nowhere frågar han is there anybody alive out there?

Fortsätt gärna med några av de skivor han gjort utan The E Street Band:

Tunnel Of Love (1987)
Efter jättespektaklet som följde Born In The USA tog Springsteen ner det hela till jorden igen med dessa dämpade betraktelser över relationer. Några plastiga åttiotalssyntar till trots är detta en personlig favorit. Brilliant Disquise är en av hans bästa låtar. God have mercy on the man who doubts what he is sure of. Året efter begärde hans fotomodellfru (förstås) skilsmässa efter att Bruce synts med körsångerskan Patti Scialfa. Paret har nu varit gifta i 18 år och har tre barn.

The Ghost Of Tom Joad (1995)
Här finns inga allsångsrefränger, klockspel eller feta saxofonsolon. Men här finns tolv lågmälda betraktelser över den amerikanska drömmens baksida och här finns några av de bästa texterna han skrivit. Inte helt oväntat är det hans minst sålda skiva. Kanske hade den gjort sig bättre som novellsamling, men trots detta är det en skiva som långsamt kryper sig på. The Ghost Of Tom Joad och Youngstown är två låtar jag inte vill vara utan. I den sistnämda får vi det amerikanska industrisamhällets uppgång och fall sammanfattat på fyra minuter.

We Shall Overcome: The Seeger Sessions (2006)
Pete Seeger är en av den amerikanska folkmusikens största, bland oss lite yngre kanske mest känd för att han påstås ha velat hugga av sladden till Bob Dylans nyköpta gitarrförstärkare med yxa någon gång på 1800-talet (1965). Om man tycker att Springsteen ibland kan bli lite stelbent - vilket jag förstår, men oftast inte håller med om - är det hit man ska vända sig. För här svänger det kattsvans när en av de mest produktiva låtskrivarna helt plötsligt gör en coverskiva med ett ca tolvmannaband i ryggen. Om ni egentligen inte gillar Bruce ska ni börja här, även om jag inte vet varför ni läst hela vägen. Men ni är väkomna ändå. Iya-haaa! ONETWOTHREEFOUR!

Läs mer om liknande:
Artikel: En flod av musik från Springsteen

Etiketter: ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida