torsdag, november 15, 2018

Konsertrecension: Christian Kjellvander

Christian Kjellvander
Kafe De Luxe
Publik: Ett åttiotal. 
Bäst: Låtarna och att han inte bjuder till i onödan. 
Sämst: Ljudet är bitvis väldigt vasst. 
Betyg: 3

Det är då som det stora vemodet rullar in. Raden från Ted Ströms Vintersaga sammanfattar Christian Kjellvander bättre än mycket annat. Det är så här års hans musik låter som bäst, när solen går ner redan vid halv fem-snåret.

Alltså är det kanske inte en slump att han i slutet av oktober släppte sin nya skiva Wild Xmans. Det blev låtar därifrån blandat med gamla favoriter på Kafe De Luxe på onsdagskvällen. 

Kjellvander började som en relativt traditionell singer-songwriter men har sedan långsamt blivit något annat, något svårare att kategorisera. Kanske är det sig själv han blivit. Wild Xmans har inslag av jazz, de två första låtarna är tillsammans nästan tjugo minuter. Dock kortare live. 

Curtain Maker lunkar framåt. Klaviatur, bas och trummor puttrar på bakom Kjellvanders elgitarr. I The Thing Is brötas det rejält. Men som allra bäst låter det i de trögflytande låtarna, de som går lite för långsamt. Vi kan kalla det Cortez The Killer-tempo. Ni kan väl era Neil Young & Crazy Horse-klassiker? I det tempot hör också Transatlantic hemma. Å andra sidan är det bra att inte hela konserten utspelas i det läget.

Om det finns artister som är bäst mellan låtarna har Kjellvander alltid i första hand med målmedveten lågmäldhet fokuserat på text och musik. Och han gör det bra. De ord han byter med publiken mellan låtarna går nästan att räkna på ena handens tumme. Han påpekar i alla fall att Växjö är Smålands Örebro och att det är kul att vara här.

Han slösar inte med något, gör eventuellt ett något stramt intryck. Litar på att låtarna står på egna ben. Första textraden både på nya skivan och på Kafe De Luxe, från låten Strangers In Northeim,  sammanfattar kvällen: Take only exactly what you need. Ta bara exakt det du behöver.

Det är en upplevelse som skulle kunna misstas för tråkig i en tid som drogar oss med konstanta klick, kickar, gillanden och tummar upp. Istället utmanar Kjellvander publiken med att kräva oss på lite tålamod. Och det lönar sig.

Läs mer om liknande: 
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.

Etiketter: , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida