Konsertrecension: Staffan Hellstrand
Staffan Hellstrand
Växjö Teater
Publik: Ett sextiotal.
Bäst: Antalet bra låtar imponerar.
Sämst: Alla låtar som saknas.
Betyg: 3
Publik: Ett sextiotal.
Bäst: Antalet bra låtar imponerar.
Sämst: Alla låtar som saknas.
Betyg: 3
Det är snart trettio år
sedan Staffan Hellstrand släppte sin första soloskiva. Så sent som i år släppte
han en av de bästa. Med nya albumet Svaret På Allt och en gedigen låtskatt
kom han till Växjö teater på onsdagen.
Lite vid sidan av gör Hellstrand
nämligen ny musik som kan mäta sig med de gamla topparna och det blir tydligt
under konserten hur många bra låtar han verkligen gjort under åren. Vi får
några hits och ännu fler som borde varit hits, rent av en och annan genuin
klassiker. Han har dessutom något att säga i sina texter, även om det ibland
kan vara oklart vad. De poetiska bilderna lockar bitvis till fria tolkningar.
Men vi slipper nödrim om evig tonårsförälskelse och dagar på stranden. I Romeo Stocksund lyckas han på några minuter säga mer om klassamhället och rasism
än många långfilmer. Och dessutom går det att dansa till, i alla fall att sittdansa.
Musikaliskt blandas det
tidiga sjuttiotalets singer-songwritervåg med svensk visa och pop. Han har på vissa
skivor larmat loss rejält, ibland med The Nomads som ett svenskt Crazy Horse på
bästa skrammelhumör.
Men låtarna funkar även
så här, avskalat med gitarr och piano. Han får fin assistans på dragspel, piano
och klaviatur av Jens Back. Melodierna framträder tydligare och texterna hamnar
ännu mer i centrum. I en Du Går Aldrig Ensam och några låtar
till hade kraften från elgitarrer, bas och trummor förhöjt intrycket.
Vad bjuds vi annars? Mekhong Whiskey? Ja. (Presenteras som ”en sång om ett alkoholäventyr i Sydostasien.) Vackra Fanfar?
Jajamensann. Lilla Fågel Blå? Förstås. En hel del annat? Ja, det också.
Inget Silver Och Inget Guld och Hela Vägen Hem inleder. Hellstrand påpekar att det
skiljer 27 år mellan dem. Men ingen blir glad av upprabblande av låttitlar.
Däremot av Kromad, Svart och Precis Som Du Är. Det går onekligen att lyfta
fram mycket som saknas också, men kanske nästa gång?
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida