Konsertrecension: Sofia Karlsson och The Grand Guitar Orchestra
Sofia Karlsson och The Grand Guitar Orchestra
När: Fredagen den andra september.
Var: Hynnenäs bygdegård.
Längd: 80 minuter
Publik: Tämligen fullt – cirka 150.
Bäst: Musikaliteten, atmosfären och glädjen.
När: Fredagen den andra september.
Var: Hynnenäs bygdegård.
Längd: 80 minuter
Publik: Tämligen fullt – cirka 150.
Bäst: Musikaliteten, atmosfären och glädjen.
Hynnenäs, undrar kanske någon. Jo, om ni kör lite lätt
vilse i trakterna av Grimslöv ligger det där mitt i skogen och döljer en fin
bygdegård. Dit har Sofia Karlsson och The Grand Guitar Orchestra hittat. Karlsson
är relativt känd, men The Grand Guitar Orchestra kanske behöver en närmare
presentation. Orkestern består av Mattias Perez,
Daniel Ek och Anders Nygårds. Samtliga spelar, kanske inte helt oväntat,
gitarr. Det blir lite fiol också och en mandolinbas. Perez var förresten med
Karlsson på Tyrolen under en visfestival för ganska exakt ett år sedan. Ikväll
tar han en promenad i publiken med sin gitarr och belönas med jubel. Det visar
sig också att det är första gången sedan dagis han har hängslen på sig.
Spelningarna under den här
höstturnén är några av de första de fyra gör tillsammans. Eller höstturné och
höstturné. Sensommarturné låter trevligare. Karlsson har under sin karriär
samarbetet med en rad olika artister och samtidigt som hon alltid går att känna
igen formas hon förstås av sammanhanget. Med rötter i folkmusik och visa tangerar
hon också amerikansk rotmusik som country och ibland även pop. Med bara fyra gitarrer
på scenen (och med bara menas att det bara är gitarrer, inte att det bara är
FYRA gitarrer) går det möjligtvis att dra paralleller till Crosby, Stills, Nash
& Young, även om Karlsson och gänget inte drar iväg i några långa gitarrdueller.
Däremot ett och annat vackert solo. Sofia
är den självklara centralgestalten, men har hon inget emot att dela med sig av
rampskummet.
Bygdegården är nämligen nersläckt
så när som på några levande ljus, de flesta på scenen. Det visar sig inte vara
helt lätt att se låtlistan i mörkret. Några mikrofoner eller gitarrförstärkare
används inte heller. Delar av mellansnacket sker däremot för säkerhet skull med
hjälp av en trattmegafon. Sången hörs i alla fall klart och tydligt ändå.
Dan Andersson dyker inte helt
oväntat upp under kvällen. Men det slutar inte där. Det blir både död och brudmarsch
och lite Irland, som alltid varit bra på elände. Andra Sidan blir en höjdpunkt bland
de egna låtarna.
Det blir en udda, gripande
och vacker upplevelse med några hjärtliga skratt. Och ibland är det så lågmält
att det går att höra ett SMS falla i skogen. Om det tvunget ska bli höst kunde
den inte börja bättre.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida