måndag, september 12, 2016

Konsertrecension: Sofia Karlsson och The Grand Guitar Orchestra

Sofia Karlsson och The Grand Guitar Orchestra   
När: Fredagen den andra september. 
Var: Hynnenäs bygdegård.   
Längd: 80 minuter 
Publik: Tämligen fullt – cirka 150. 
Bäst: Musikaliteten, atmosfären och glädjen.
Hynnenäs, undrar kanske någon. Jo, om ni kör lite lätt vilse i trakterna av Grimslöv ligger det där mitt i skogen och döljer en fin bygdegård. Dit har Sofia Karlsson och The Grand Guitar Orchestra hittat. Karlsson är relativt känd, men The Grand Guitar Orchestra kanske behöver en närmare presentation. Orkestern består av Mattias Perez, Daniel Ek och Anders Nygårds. Samtliga spelar, kanske inte helt oväntat, gitarr. Det blir lite fiol också och en mandolinbas. Perez var förresten med Karlsson på Tyrolen under en visfestival för ganska exakt ett år sedan. Ikväll tar han en promenad i publiken med sin gitarr och belönas med jubel. Det visar sig också att det är första gången sedan dagis han har hängslen på sig.
Spelningarna under den här höstturnén är några av de första de fyra gör tillsammans. Eller höstturné och höstturné. Sensommarturné låter trevligare. Karlsson har under sin karriär samarbetet med en rad olika artister och samtidigt som hon alltid går att känna igen formas hon förstås av sammanhanget. Med rötter i folkmusik och visa tangerar hon också amerikansk rotmusik som country och ibland även pop. Med bara fyra gitarrer på scenen (och med bara menas att det bara är gitarrer, inte att det bara är FYRA gitarrer) går det möjligtvis att dra paralleller till Crosby, Stills, Nash & Young, även om Karlsson och gänget inte drar iväg i några långa gitarrdueller. Däremot ett och annat  vackert solo. Sofia är den självklara centralgestalten, men har hon inget emot att dela med sig av rampskummet.
Bygdegården är nämligen nersläckt så när som på några levande ljus, de flesta på scenen. Det visar sig inte vara helt lätt att se låtlistan i mörkret. Några mikrofoner eller gitarrförstärkare används inte heller. Delar av mellansnacket sker däremot för säkerhet skull med hjälp av en trattmegafon. Sången hörs i alla fall klart och tydligt ändå.
Dan Andersson dyker inte helt oväntat upp under kvällen. Men det slutar inte där. Det blir både död och brudmarsch och lite Irland, som alltid varit bra på elände. Andra Sidan blir en höjdpunkt bland de egna låtarna.
Det blir en udda, gripande och vacker upplevelse med några hjärtliga skratt. Och ibland är det så lågmält att det går att höra ett SMS falla i skogen. Om det tvunget ska bli höst kunde den inte börja bättre.

Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.

Etiketter: , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida