Konsertrecension: Melina Borglowe + Emil Jensen

Melina Borglowe + Emil Jensen 
Plats: Linnéparken.
Tid: Onsdagen den 27:e juli. 
Publik: Cirka 400.
Längd: 30 plus 75 minuter.
Bäst: Att få uppleva Melina Borglowe blomma ut i realtid.

- Nu kommer sista låten. Den handlar om lycklig kärlek, för en gångs skull, säger Växjös egna Melina Borglowe och avslutar sin halvtimme med Thunder On The Ocean Floor. Särskilt samarbetet mellan gitarrerna är en ren fröjd. Tempot är mestadels lågt, men ibland brakar de fyra på scen loss ordentligt. Nästan lika mycket som bilen som försöker spränga ljudvallen i ett försök att flyga över simhallen och får Melina att skratta till.

Borglowe har skrivit låtar i nästan halva sitt liv, hon är tonåring ett tag till, och redan hittat ett eget charmigt avigt sätt att sjunga med. Rösten är lätt hes, som om den hunnit leva och sett saker, eller som om hon varit uppe och festat halva natten. Och det är ju något bra. Att låta så alltså, inte att vara uppe och festa. Röster ska berätta saker, inte bara visa hur höga toner de kan ta. Några ord kan vara svåra att höra, men känslan går fram. Det går att förstå utan att förstå. Om musiken inte är den sorten det hoppas upp och ner till kan hjärtat hoppa upp och ner. I Used To Play närmar sig 145 000 spelningar på Spotify och framförs även i Linnéparken. Sunflower Meadow tillhör också en av höjdpunkterna.

Att denna upplaga av scensommar har två artister gör att vädret håller sig i schack (för det är väl därför?) och picknickpubliken sluter upp även om det är lite småmulet. Nu jäklar ska det mysas! Och hör sen! För sedan blir det Emil Jensen. Han påminner om den duktiga eleven med noggrant kammad sidbena som har uppmuntrats av läraren att läsa egna dikter för föräldrarna. Han säger själv att han är den duktiga flickan. Rent musikaliskt inleder han och bandet med Saknar Du Mig och Hur Lyckliga Kan Vi Bli. Stilpoäng delas ut för titeln Finns Det Något Mer Deprimerande Än En Läggmatch I Pingis På Psyket. Men dikterna drar ner större applåder.

Via sociala medier har han fått frågor. Någon undrar varför han pratar så mycket om jämställdhet och feminism, det som kallas politisk korrekthet. Kan han inte prata mer om landsbygden? Hela Sverige ska leva, menar frågeställaren. Tycker man det har man inte gått på högstadiet i Staffanstorp, kontrar Jensen.

Jensen menar att alla musikkritiker jämför alla artister med Kate Bush. Men själv är han nog mer en Robert Broberg med diftonger där närmaste ordlek sällan är mer än tre stavelser bort. Kanske blir det lite mycket i längden.  

Läs mer om liknande:

Konsertrecension: Ulrik Munther och Melina Borglowe

Livekarusellen med Melina Borglowe

Biografi om Kate Bush avslöjar inte för mycket

Musikbiografier x fyra

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.